Etnicitet: Född i Sverige samt minst en svensk förälder

Mina skolår

Nu, när man går sin sista termin i grundskolan och väntar på det hippiga
gymnasiet (i mitt fall SÄG här i Karlskrona), kanske det är dags att se
tillbaka och reflektera sina skolår i en högstadieskola.

Tuff, cool & liten

När man började i sexan på en högstadieskola försökte man naturligtvis vara
så tuff och cool man bara kunde vara. Allt för att försöka impa på
storvuxna & skrämmande nior i korridorerna. Men hela sanningen var ju
faktisk att man var liten. Nästan mindre än minst, och det enda man gjorde
var att springa och göra en massa oväsen, och självklart vara fortfarande
lika kall och tuff som vanligt.

Min mening med det här är att säga att man växer med åren. Både i längden
och i coolhet.

I sexan och sjuan tänkte man inte så särskilt mycket på hur rent och fint
det var i skolan. Får jag ge ett exempel, så kan jag förklara.
Man går i korridoren med kompisgänget och ser ett hemskt klotter på en
vägg, man fortsätter förbi och till slut säger någon:
– Ähh! Då ska ni se mitt rum!
Om man tar samma exempel med ett par nior så stannar de flesta nog och
funderar vem som har gjort det, och hur kunde han/hon göra något sådant?
Det är nästan man tar till suddet, men det är väl så, man blir mer
pedantisk med åren.

Betyg, betyg, betyg, betyg.

Sexan och sjuan handlar mest om att göra så att lärarna får goda ögon för
en. Det är i åttan det verkliga jobbet börjar. Nu gäller det ju inte bara
att sitta på en lektion snäll och tyst och fundera på vad man ska göra
efter plugget, utan nu gäller det att sätta handen uppe i blåsvädret och
börja svara på frågor.
Nivån på proverna höjdes (tyckte jag) och nu var det inte bara addition,
subtraktion och multiplikation på mattelektionerna utan även sannolikhet,
procent och bråk!
Bråk ja, det förekommer ju också i skolan. En lärare drar förbi och frågar
vad som försiggår här. Ingenting, vi bara skojbråkar säger de två eleverna
(och eventuell publik) i kör och ser lika oskyldiga ut som små nyfikna
katter. Sedan kan du nog lätt tänka ut vad som händer efter att läraren
försvunnit runt hörnet. Då blir det lika mycket ljud som i en hönsgård, där
bråkstakarna utspelar sig som två rivaliserande tuppar och publiken som
kucklande höns som skriker högt namnet på den tupp de hejar på.

Åttan är ett väldigt nervöst år för många. Framför allt därför det är dags
för sina första betyg. Det är nu du får ett hum om hur du ligger i
skolarbetet och det är nu ens personlighet utvecklas. Självklart är det
pirrigt när man får sina första betyg, men det är väl så det ska vara?
Eller?

Jordens härskare

Redan på sommarlovet innan nian förstod jag och säkert många andra att det
här skulle bli det jobbigaste året hittils.
De flesta hade konfirmerat sig och blivit.
Ja! Man hade konfirmerat sig, vare sig det var för
konfirmationspresenterna, kompisarna, religionen eller om man bara ville
lära sig lite mer om sig själv. Det är ju bara att vraka och välja, det
finns säkert minst tjugo orsaker till.

Nian, en ny saga börjas skriva, ett nytt kapitel öppnas i boken, ett nytt
läsår börjar.
Det började dåligt, terminskorten för bussar höjdes i år igen med 50 kr
till 500 spänn!

2003, ett år då coolhetsfaktorn stod i topp. Ingen, nej ingen, kunde rubba
en nia (förutom rektor, lärare, lärare, lärare.).
Detta år är ett år då man är herre på täppan, kungen över alla kungar och
jordens härskare.
Och nu, när man själv går i korridoren med sin kompis och tittar på alla
sprattlande sexor omkring sig. Då begrundar man om man själv var så där
vild & galen när man gick i sexan.
– Nej! Aldrig! Säger man och går runt hörnet till en ny mystisk korridor.
Nu när vi börjar på gymnasiet får vi se om livets cirkel börjar om igen när
vi börjar ”ettan” på gymnasiet.

Min syn på skolan

Hej du skolministern! Mitt namn är Anders och jag har lite förslag om hur
vi kan förrändra våra skoler lite grann så vi kan trivas. På min första
skola på brofält tyckte jag att det var lite bättre för jag var yngre och
ville ha någonting att göra på rasterna, ha kul på lektioner och få många
kompisar.
Så fall jag fick bestämma tycker jag att man ska bygga ut skolorna och
bygga till roliga aktiviteter på skolgården som t.ex fotbollsplaner,
klätterställ, bollar, bra kisare osäker på om kisare är rätt ord så att
dom mindre har kul och sammtidigt skaffa sig många kompisar. Det jag skrev
om nu passar bäst till dom som går i ettan upp till fyran. På lektionerna
så måste man ha kul för att vilja lära sig nått. Man kan b.la ha
mattetävlingar med kompisarna, gå ut mycket och lära dom om naturen, ja vad
som helst, se på filmer kan dom tycka om bara dom har roligt dom första
åren. Det var det jag tycker vi kan göra på lektioner och raster för
årskurs 1-4. Men från 4-6 kan man ändra lite granna. Då kan man börja byta
klasser, ändra stil på lektionerna men ska fortfarande ha kul på rasterna.
Man kan ha en liknande skolgård och så men man ska göra det lite svårare på
lektioner tycker jag. Jag såg på en rolig engelskfilm t.ex från fyran till
femman med lätt engelska. Sånt har jag lärt mig mycket av. Och börjat med
svårare mattetal och jag har klarat mig bra på det.
Men när jag börjat 7-9 har det inte varit alls bra tycker jag. Mycket
stress med läxor, prov m.m. Ingenting kan man göra på rasterna för man
måste betala pengar för att göra nått på rasterna. Fritidsgården är nästan
aldrig öppet så det kan man glömma. Vi har inte så bra tider och alldeles
för mycket läxor, prov m.m. Allt har blivit stressat. För att förbättra
allt tycker jag att fritidsgården ska vara öppet oftare. Man ska ta fram
soffor och goare sittplatser, mer bänkar, och på lektionerna så ska man få
ha mindre genomgångar och mer inlämningsuppgifter så att man kan få mer
stunder utan att sitta still och lyssna och skriva ner saker i en bok. Man
lär sig mindre av det och har bara tälit osäker på om ”tälit” är rätt
ord . Man kan lägga in mer praktik veckor, studie dagar och kortare
lektioner fall man ska fortsätta så här och mer idrottstimmar som kan var
lite längre. Som sagt, satsa på att göra roliga raster och roligare
lektioner än att sitta still och låta oss skriva ner saker från en tavla så
lär vi oss mer och får det trevligare. Annars är det som det ska.
Ha en fortsatt trevlig dag. Förlåt om jag störde
// Anders

Att byta skola

Inledning:
Jag har den erfarenheten att när man byter skola så känns det jobbigast
strax innan. Precis när man har ställt in sig på att klassen ska splittras.
Men när man sedan börjar på sin nya skola så käns det inte alls lika
jobbigt längre. Jag hade tänkt att berätta lite om hur det kan vara när man
byter skola och ännu inte vet vilka kompisar man får med sig.

Vi fick reda på att vi skulle välja kompisar till vår nya klass ungefär två
veckor i förväg och alla hade känt sig både glada och ledsna inför tanken
att börja högstadiet. Dels betydde det att man kände sig stor och dels att
man fick börja en annan skola inne i stan. Och ingen hade en aning om hur
deras nya klass skulle se ut. För vissa kom det nästan som chock. De hade
inte tänkt på att de så snart skulle börja högstadiet. Det kändes på något
sätt så overkligt att man nu var en av de där stora killarna som hade sätt
så farliga ut när man gick i lågstadiet. Sen efter sommarlovet hade de
plötsligt försvunnit och några andra killar som inte såg fullt så stora och
farliga ut hade tagit deras plats. Nu var det våran tur att byta skola och
det kändes konstigt.

Så var det dags. Första lektionen ringde in och när vi gick in i
klassrummet fick vi varsin vit lapp som vi skulle skriva tre namn på.
Namnen på de tre personer som man hellst ville ha i sin nya klass till
hösten. Jag hade inte funderat igenom detta så mycket innan så det kändes
svårt att behöva välja bara tre av sina kompisar. Första valet visste jag.
Jag skrev snabbt ner namnet pa min bästa kompis med en etta framför. Olle
hette han och vi hade varit kompisar sedan ettan. Nummer två och tre fick
bli Martin och Jonas. Två andra killar som jag också hade känt sedan ettan.
Jag lämnade in lappen till fröken och satte mig ner för att vänta på att de
andra skulle lämna in sina lappar. Olle gick fram med sin lapp och jag var
säker på att mitt namn stod framför ettan.

De kommande veckorna gick fort och vi pratade inte särskilt mycket om att
vi skulle byta skola men de flesta kände sig nog oroliga. En morgon delade
fröken ut listorna med de nya klasserna och nu blev det fart på oss vi
skyndade oss att titta igenom listorna. Där var mitt namn. Jag kom i klass
7C. Var fanns Olles namn. Ja, där stod det Olle. På samma klasslista. Och
även Martin och Jonas var med. Jag kände mig otroligt lättad. Nu började vi
prata om att vi skulle byta skola nästan varje rast. Och det spreds rykten
om hur elaka niorna var mot de nya eleverna. Jag kände mig inte särskilt
orolig för det men man kan ju aldrig vara riktigt säker. När det var en
vecka kvar till sommarlovet fick vi träffa våran nya klass. Det verkade bli
en bra klass och jag blev lugnad av det. Och en vecka senare när jag kom ut
från avslutningen var alla tankar på skolan som bortblåsta.
Det var först när bara någon vecka återstod av lovet som jag påminnde mig
om skolan. Hur skulle det gå? Det gick faktisk bra och niorna var inte i
närheten av så elaka som alla hade sagt. Jag hade en bättre klass en innan
och jag hade bra lärare. Högstadiet var mer omväxlande än mellanstadiet.
Jag började undra varför jag hade oroat mig. Skolan flöt på och jag kände
mig nöjd.

Jag skrev detta utan namn på killen som det handlar om därför att det blir
lättare att känna igen sig då. När man ska börja en ny skola och byter
klass så känner de flesta sig någon gång oroliga men det för de flesta inte
så jobbigt som de föresteller sig. Högstadiet är bara en fortsättning på
mellanstadiet.

Mina skolår

Min beretelse kommer att handla om min skolgång från ettan till nian.

Jag kommer att ta upp gånger då jag varit glad eller ledsen

Min första skoldag började med att pappa följde med mig. Jag skulle träffa
mina nya kompisar och min fröken.
Det var många nya ansikten den dagen men också en del jag kände igen. En
del var fån samma kyrka som jag, en del hade gått på samma förskola.
Min nya fröken hette Rosita, hon var en gammal tant på 50-60 år, hon
verkade vara snäll.
När vi kom hem den dagen så längtade jag till nesta dag. Att få gå till
skolan skelv.
Skolan satte igång, och man började känna sig inne. Men med tiden så
började våran fröken tycka att det gick för dåligt för mig och hon började
klaga på mig. Hon sa att jag inte läste bra och att jag skrev fult. Jag var
inte ensam om detta. Men det var inte bara det som retade mig, hon fjäskade
för tjejerna och gav altid dom förmån, så fort en tjej räkte upp handen så
fick hon svara direkt. Hon tryckte altid ner oss pojkar. Så fort vi gjorde
nått dumt så drog hon oss i örat eller nöp oss i kinden. Och såhär fort
satte det ända tills en dag i trean. Det var första veckan efter
somarlovet, vi kom gående mot matsalen. Vi gick förbi några som sa att
våran fröken hade svimmat. Först trodde vi inte på det men vi skyndade till
matsalen. Och vist hade hon svimmat. Sen den dagen har jag inte sett henne.
Vi fick en vikarie som visade sig vara hur snäll som hälst. Hon hette
Viktoria. Hon hjälpte mig med alt som jag hade missat dom tidigare åren. Vi
hade henne en termin. När vi skulle gå på jullov så grät jag i hennes famn.
Hon hade betytt så mycket för mig. Efter henne fick vi en lärare som hette
Eva, hon var en minst lika snäll lärare som Viktoria. Hon betydde också en
en del för mig, men inte lika stor som Viktoria. Viktoria var liksom land i
stormen.
Dom tre åren med Eva gick snabt. Och det började nerma sig sjuan. Det var
nånting stort som skulle börja. Våran klass skulle splittras. Jag kommer så
väl ihåg när Eva berettade vilka klasser det skulle bli. Jag fick med mig
en som jag hade valt. Den dagen gick jag hem med klumpen i halsen. Men
klassen blev bra i alla fall. Jag mins första dagen när vi samlades i
matsalen. Det var väldigt många nya ansikten! Efter en stund skulle våran
nya klass sammlas. Det var bara tjejer som var ifrån stan. Det kändes ju
roligt! Det var också många nya lärare. Vi skulle ha den omtalade munken,
som alla kallade honom. Alla sa att han var sträng och dum, men jag tycker
att det är en av dom bästa läraren vi har.

Dom tre högstadieåren har bara rullat på som i en nerförsbacke och jag ska
snart lämna dom.
Jag har valt fordorns programet och väntar nu på att få svar om jag kommer
in.
När man ser till baka så har det varit kämit, men jag har altid haft mina
föräldras stöd

Att byta skola / Att byta klass

En dag när jag kom hem från skolan, ropade pappa på mig. Han hade ett stort
leende på läpparna. Så glad hade jag inte sett honom på mycket länge! Jag
gick in i vardagsrummet och frågade varför han var så glad? Jag har fått
ett jobb i Göteborg skrek han! Då sprang jag upp till mitt rum och grätt.
Jag visste var detta skulle innebära, vi skulle vara tvungna att flytta.
Efter en stund kom pappa upp till mitt rum. Han satte sig på sängkanten.
Jag minns att han sa att allt kommer att bli bra. Han sa också att jag
kommer att få många nya kompisar. Nästa dag när jag gick till skolan tänkte
jag, pappa har nog rätt, jag kommer att få nya kompisar. När jag kom till
skolan, såg alla mina kompisar att jag var ledsen. Dom frågade mig varför?
Och jag berättade om flytten. Min bästa kompis Sara började gråtta. Jag
försökte trösta henne men jag själv började gråtta. Jag gick hem den dagen
för jag orkade inte vara kvar i skolan Det var bara en vecka kvar till
flytten. Jag hade börjat packa. Mamma och pappa var redan i Göteborg för de
skulle göra ordning vår nya lägenhet. Jag räknade dagarna, nu var det bara
en dag kvar. Den natten låg jag i min säng och tänkte. Mormor kom och
väckte mig och min lillebror. Vi skulle ta flyget upp till Göteborg. När vi
var framme möte mamma och pappa oss vid flygplatsen. När vi fram till vårt
nya hem blev jag förvånad. Lägenheten var mycket större än vår förra
lägenhet. På måndag berättade mamma för oss att vi skulle börja skolan. Min
lille bror skulle börja 3:an och jag skulle börja 6:an. På måndag morgon
kom mamma och väckte oss. Jag tog på mig mina finaste kläder. Jag var
tvungen att gå själv, men mamma sa att jag skulle gå till rektorn. När jag
gick på skolgården känndes det som om alla tittade på mig. Rektorn var
väldigt trevilg. Hon följde med mig upp till mitt nya klass|rum. Vi
knackade på. Alla ropade kom in. Fröken såg snäll ut och det var hon också.
Fröken sa att jag skulle presentera mig och berätta lite om mig själv. Jag
sa tyst att jag hette Elin och att jag gillar att spela fotboll och att jag
kom från Helsingborg. På rasten var alla snälla mot mig. Det kom fram en
tjej som sa att hon också hette Elin. Som skulle bli min nya bästis. Nu har
jag gått här i 3 år och jag trivs jätte bra. Jag har fått många nya
kompisar. Jag ångrar inte flytten för alla har vat så snälla här både
lärare och kompisar. Skolan går jätte bra för mig, jag är nöjd med mina
betyg. Först va jag orolig över flytten men jag är glad att vi flyttade för
jag trivs så bra här. Många andra som byter skola och kommer till en ny
klass som jag kanske inte kommer har en som tur som mig. Jag håller
fortfarande kontakten med min gammla klass.

Att byta klass

Det var en gång en kille som hette Kurt. Kurt gick i 7:an och var en ganska
normal kille. Kurt ville byta klass men lärarna ville att han skulle stanna
kvar. Kurt var ganska mobbad i sin klass! bara för att han var liten och
klen. När han kom hem från skolan då gick han till tv:n direkt. Kurt
sportade inte, spelade bara fiol på måndagar och onsdagar. Kurt pratade med
sina Föräldrar när dom kom hem. kurt sa att han ville byta klass, kurts
pappa sade: varför det är det nån som är taskig mot dig? Kurt sade nja lite
i alla fall, dom retar mig för att jag är liten och klen. Kurts pappa sade
vill du verkligen byta klass du känner ju knappt nån i dom andra klasserna.
kurt sade jo jag känner två stycken schyssta killar. Så när Kurt gick till
skolan dan efter gick han till expidition direkt, han gick in och sade: jag
vill byta klass till 7A, expiditionens tjejen sade: vaför vill du byta
klass? Kurt sade det har inte du med att göra ge mig papprena bara. Han
fick papprena gick in till sin klassföreståndare och visade: hon bara
stirrade på Kurt och sa: är det här verkligen vad du vill? Kurt sade ja det
är det. Hon började nästan grina. Kurt sade vi kommer träffas ibland i
korridorerna eller hur! läraren svarade glatt ja det hoppas jag! när Kurt
kom hem från skolan den här dan och pratade med sina föräldrar, visade han
dem papprena för att byta klass. Kurts pappa sade vill du verkligen göra
det så får du det. Kurt svarade skriv på pappena då? Hans pappa hämtade
penna och skrev på. Det var en torsdag när han lämnade in papprena
påskrivda och klara. Sen fråga Kurt när ska jag börja i den andra klassen
då? Hon på expiditionen svarade: imorn går det bra, Kurt sade okej det blir
nog bra. Sen på fredag morgon när han skulle till skolan var han nervös och
det kurra i magen. När det ringde in gick han in i klassrummet, men Kurt
såg ingen bänk över åt sig, han vart illröd i ansiktet och gick fram till
läraren och sade: jag vill också han en bänk, läraren svarade: är det du
som är den nya eleven? Kurt svarade ja det är jag. läraren sa jag ska gå
och fixa en bänk åt dig!
Kurt stod och väntade röd som en tomat i ansiktet. läraren kom in med en
bänk och ställde den nära henne. Alla reste sig upp och sa välkommen Kurt.
Han sa tyst tack! sen senare på dagen hade dem idrott, det var två killar
som skulle dela lag! dem skulle spela fotboll. När dem hade valt stod Kurt
kvar i mitten. Han hade inte blivit vald. Sen sade den ena killen Kurt kom
hit du får vara med mitt lag. Sen när dem hade spelat färdigt
fotbollsmatchen dem hade vunnit med 6-5 Kurts lag alltså! Kurt hade gjort
ett mål han var ganska stolt ändå. Nu var allt ungefär som vanligt igen.
Han var med två killar i den klassen nästan jämt, dem hette Jonas och
Niklas. Dem brukade spela dator gå på bio osv. Sen när Kurt slutade nian så
skulle han gå bygg. Kurt hade 160 poäng men han behövde ungefär 165-170
poäng så fick han ett erbjudande av sin lärare. Han hade ig i historia för
att han hade missat ett prov. Så han fick åka hem till läraren två dagar
efter att han slutat skolan och göra provet. Han fick G+ på det så läraren
fixade in honom på bygg. Sen gick han tre år på bygg sen fick han en fast
anställning av en rik man i stockholm. Han jobbade 8 timmar om dan svart.
Han fick ungefär 35-40 tusen i månaden. Sen en helg när han var på krogen
träffade han en tjej som Kurt följde med hem. Dem träffades ganska ofta sen
flyttade dem ihop en lägenhet på södermalm. Hon jobbade på ett flygplan som
servitör. Hon fick ta med han två veckor till Mallorca för halva priset.
Fast det var vell bara för att hon jobbade på planet. När dem var i
Mallorca levde dom livet köpte det dem behövde och åt det dem ville. Sen
levde dem lyckligt reste av deras liv.

Slut.

Mitt namn är Mikael men jag har kallats Micke enda sedan födseln. Mina
första år gick jag i Åbyhedsskolan i Örebro.
Där hade jag det bra, många vänner och en bra lärare. Men på höst|terminen
i trean sa min mamma och pappa att vi skulle flytta. Jag blev lite små rädd
vid tanken att jag skulle flytta ifrån mina kompisar, men jag trodde att
det skulle bli bra i alla fall.
Vi skulle flytta efter jul sa dom.
I slutet av terminen började jag bli lite orolig över flytten. I alla fall,
vi flyttade efter jul till ett ställe utanför Örebro som heter Råvik, det
var fint där och jag fick ett eget rum och allt var bra.
Första dagen i den nya skolan, som ligger i en by utanför Örebro som heter
Ljunghed. Jag fick presentera mig för den nya klassen och fick en plats
bredvid en kille som heter Jens som gick i mitt hockey lag.
Allt var bra, jag blev kompis med en kille som heter Erik som jag var med
mycket.
Ja, allt var bra.
Jag gick i den skolan enda tills årskurs fem då det var dags att byta skola
igen. Vi skulle börja i en skola inne i stan (Svenskolan). När vi skulle
välja klasser ville jag gå i en klass med mina gamla kompisar inne från
Åbyhedsskolan, fast jag hamnade i en annan klass med andra elever.
Jag lärde skänna nya kompisar och allt blev bra.
Nu går jag i nian och går i samma klass som jag har gjort nu enda sedan
sexan och nu är det dags att byta skola igen till gymnasiet. Det var allt
jag hade att berätta om och jag hopas att deta ska räcka.

Mina skolår

Första klass

Det började nån gång i Augusti 1994. Ulla vår lärarinna kallade fram oss en
i taget till katedern. Vi fick berätta lite om oss själva, var vi bodde,
vad vi hette och (så vidare.) Sen när alla hade presenterat sig så fick vi
en bänk lite kritor, pennor, sudd, böcker och lite annat smått och gott.

Efter rasten så kom vaktmästaren och ställde in bänkarna åt oss. Och sen
lekte vi lekar resten av dagen. Resten av veckan så blev vi ”presenterade”
för våra böcker och ämnen. Redan före vi började så förstod jag att
gymnastik/idrott skulle bli mitt favorit ämne. Terminen flöt på och vi blev
mer och mer hemmastadda med själva skolgången.

I början av September så var det som vanligt på våra raster, brottning och
det gick till så att, osäker på om det ska vara kommatecken eller punkt
Alla ställde sig i en ring med mig och Jonas Dahlén i mitten. Det blev ofta
jämna tillställningar där ute på gräset för jag var liten och relativt
smal. Jonte däremot var lite längre men också lite smalare. Den femtonde
September var jag extra laddad, efter att klassen hade sjungit ja må han
leva för mig. Den dagen vann jag alla matcherna och fick en massa fina
presenter, det är nog en av de bästa födelsedagarna hitills.

Tiden gick och sen kom höst låvet och då åkte jag och min familj till
Mormor i Kristianstad. Sen kom Jul låvet då åkte jag pulka och firade jul.
Julen har vi alltid firat hemma hos oss för vi har det största huset.
Vilket jag själv tycker är mycket skönt, inte behöver sätta sig i en kall
bil och åka hem, brrrrr. På nyåret så sköt vi raketer och åt god mat.

Sen kom Januari och allt var som vanligt nån läxa i veckan, nån som
skadades i snöbollskrig och några som fick kvarsittning. Nu hade
vaktmästaren spolat isen så nu åkte man skridskor också.

Fredag och dags för roliga timmen, det var inte många ettor som var med och
uppträdde men idag så var vi några som skulle vara med. Vi skulle göra
fångarna på fortet, jag var en av dvärgarna. Vi hade övat mycket själv hade
jag övat mycket på, den karakteristiska löpar stilen och det speciella
sättet att visa antalet nycklar laget hade. Det blev en succé och vi fick
mycket applåder, det var mycket kul och det pratades mycket om hur mycket
jag hade sprungit som dvärgen.
Vi var inne i maj och på rasterna spelade vi landhockey men det blev mer
och mer fotboll. Jag hade kommit till slutsatsen att mina starkaste ämnen
var idrott och matte.

Den sista veckan så var vi mest på utflykter eller lekte lekar. Men så kom
då den dagen som vi alla väntat på, avslutningsdagen. Vi gick till kyrkan
sjöng avslutnings psalmerna, rektorn höll tal sen fick vi åka hem. Jag var
glad, det hade varit kul att gå i skolan men sommar lovet slog allt.

Att byta skola/Att byta klass

Flytten till Spanien kommer jag inte direkt ihåg. Därför kan jag inte
riktigt beskriva vad jag tänkte eller kände. För mig var det nog mer som en
vanlig utflykt med mamma och pappa. Att jag inte skulle få träffa mina
kompisar från Malmö på flera år hade jag inte en tanke på. Åren i Spanien
kommer jag ihåg som varma. Både vädret och människorna. Vi brukade ofta
bjuda hem kompisar och ha trevliga och varma kvällsmåltider. Språket lärde
jag mig snabbt. Till stor del av att min pappa ofta pratat spanska med mig.
Så när jag skulle börja skolan hösten 93, var jag inte speciellt nervös.
Jag hade redan hunnit skaffa några vänner och deras lekar var ungefär samma
som i Sverige. Så mitt första skolår vid sex års ålder gick bra. Våran
lärare Trini var mycket snäll, i alla fall om man jämförde med vissa andra.
Jag kommer ihåg hur några av mina kompisar i parallellklassen berättade hur
deras lärare delade ut örfilar hej vilt. Så när jag fick som straff att
skriva sjuans gånger tabell tjugo gånger efter att ha glömt bort sju gånger
sju kändes det nästan som en befrielse.
Så gångertabellen och disciplin lärde vi oss snabbt. Vid tvåans avslutning
sju år gammal fick jag mina första betyg. Nästan allt var bra utom pratsam,
konstigt nog i religion fick jag inget betyg. I det fick jag inte vara med
för mamma. Så när nunnan undervisade klassen (enbart om katolism) fick jag
och två juhovasvittnen sitta i ett avskilt rum.
Sommaren 96, efter att min lillasyster hade fått åka till sjukhus, på grund
av att ha lekt med ett av dagisets stora däck fick mamma nog av Spanien. Vi
skulle vi flytta, tillbaks till Sverige. Till ”Gnällbältet” Närke. En plats
värd sitt namn. Det var en stor förändring för mig. Allt kändes mörkt och
trist till en början och även om jag inte har förträngt mina minnen
därifrån så känns det mesta ganska suddigt. Skolan som jag började heter
Backskolan. Där fick jag några kompisar så småningom och trivdes rätt så
bra. Vid utvecklingssamtalen fick jag nästan alltid höra: Hon är bra på det
mesta men har fortfarande lite svårt för å, ä och ö… Senare förstod jag
att det antagligen berodde på att jag bott i Spanien.
Men så till slut efter tre år och efter tre nästan out-|härdligt långa och
mörka vintrar fick vi nog av det otroligt gnälliga släkte och bestämde oss
för att flytta. Ännu en gång. Den här flytten är den ända som jag har
starka minnen av. Även om jag inte hade någon riktigt speciellt bra vän,
kändes det ändå jobbigt att säga hejdå. Men nästan ännu jobbigare och det
som gjorde mig orolig var tanken på det som väntade. Kommer jag att få
några vänner? Är lärarna snälla? Vad ska jag ha på mig på första skoldagen?
Frågorna och tankarna virvlade i mitt huvud och jag sov oroligt flera
nätter. Men tillslut så var vi framme i Karlsborg. Min första tanke när jag
kom fram var; hur kan människorna sova här med de fruktansvärt högljudda
fiskmåsarna. Jag fasade för min första skoldag på Södra. Men som tur var
kom den snabbt. Som jag hade befarat kände jag mig stel i hela kroppen och
tänkte på om jag verkligen hade köpt rätt skor. Nått av det värsta jag
varit med om, var när min nya lärare presenterade mig för min nya klass.
Jag kände mig helt utlämnad och deras grundligga blickar fick mig att vilja
sjunka genom marken. På rasten fanns det en tjej som pratade väldigt
mycket. Hon började prata med mig och det var en lättnad även om hennes
frågor var lite påfrestande. Dagarna gick och som jag gjort flera gånger
förut, började jag anpassa mig. Några månader senare berättade jag
skrattande för mina nyfunna vänner hur nervös jag hade varit första dagen.
De sa att de aldrig märkt det, men att de hade tyckt min dialekt var lite
rolig i början. Vi skrattade alla tillsammans och jag kände mig lycklig.
Det var sol och varmt och jag tänkte på alla fördelar som det fanns i och
med en flytt. För tillfället kunde jag inte komma på någon nackdel.

2. Att byta skola/att byta klass
Jag tittade ut genom fönstret, solen sken. Solen sken rakt in i mitt
hjärta, jag var lycklig. Jag var nog den lyckligaste i hela skolan. Allt
stämde, kompisar, skolan, ja ”you name it” allt. Men jag visste att allt
det där skulle förändras snabbt. Jag gick nu i fjärde klass. Men fyran var
snart över och då skulle vi flytta, för pappa hade fått ett nytt jobb. Fan,
tänkte jag, fan fan fan också. Jag vill ju inte flytta, inte nu i alla
fall, kanske senare men absolut inte nu. Solen gick i moln och det skulle
nog min framtid också göra om vi flyttade. Men jag ville inte ge upp, nä,
aldrig ge upp. Jag beslöt mig för att ha så kul jag bara kunde ha, den
tiden som var kvar. Jag gick till skolan och allt var som vanligt, den
kunde inte vara något annat för jag hade inte berättat om att jag skulle
flytta till någon. Inte ens till mina bästa kompisar, inte ens till min
absolut bästa kompis Emma, hon som alltid hade ställt upp i alla lägen. Men
nu var det dags att berätta det, för Emma i alla fall. Jag kom fram till
skolgården, jag var sen, klockorna hade redan ringt in alla barn. Jag
sprang mot dörren när jag plötsligt såg Emma komma springande mot samma
dörr, hon grät. Hon grät så att tårarna sprutade. Jag visste inte vad det
var, jag hade ingen som helst aning. Hon brukade ju aldrig gråta, inte på
det här sättet. Vi möttes samtidigt vid dörren.
– Vad är det, varför gråter du? frågade jag.
– Det kan jag inte säga, inte nu, inte än! svarade hon.
– Varför inte det? frågade jag fundersamt.
– Nä, det går inte bara! kontrade hon aggresivt.

Vi gick in i klassrummet utan att säga ett ljud till varandra. Det kändes
inte bra. Jag vet inte vad som förändrades den dagen men något var det. Det
gick några dagar och så plötsligt kom Emma fram till mig och vi gick iväg.
Jag visste inte vart vi skulle gå men jag hade inget annat val än att följa
med.

Emma bad om förlåtelse för att hon hade varit så dum mot mig och att hon
bara hade struntat i mig. Hon berättade varför hon hade varit så ledsen den
där dagen. Hennes föräldrar hade skillt sig, och jag var helt ”paff”. Emmas
föräldrar hade väl alltid haft det bra eller, tänkte jag. Men jag hade
tydligen haft fel.

Det var bara några veckor kvar till skolavslutningen och jag blev snart
tvungen att berätta för Emma om flytten.

Jag hade skutit det framför mig i flera veckor nu och det var dags att
berätta det. Jag tog ett ljupt andetag och berättade alltihopa för henne,
till en början tog hon det ganska bra men sedan förstod hon att vi nog inte
skulle ses så mycket när jag flyttat och då brast hon ut i gråt.
Veckorna gick och det blev snart skolav|slutning. Jag började nu tänka på
hur det skulle bli utan Emma och alla andra kompisar, kanske skulle det bli
jätteroligt att träffa massor med andra kompisar och lärare, kanske skulle
det vara mycket bättre dit vi skulle flytta. Men det kunde ju också vara
helt ”skit”. El det är mycket oklart vilket ord som inleder denna
mening man måste ju tänka positivt också, lite i alla fall.
Skolavslutningen var nu här och alla var finklädda, alla barn, lärare och
till och med rektorn hade samlats på skolgården och flaggan var
naturligtvis hissad i topp som på alla andra skolav|slutningar. Vi
marscherade mot kyrkan till trumvirvlar och magpukor. Det var lika tråkigt
varje gång. Ja, ja, det är en tradision att minnas i alla fall. Efter
avslutningen ställde sig jag och Emma och pratade med varandra och sade
hejdå. Vi kramades säkert i tre minuter. Tre minuter av sorg, sorg att jag
skulle behöva flytta härifrån.
Jag ville inte flytta men jag var så illa tvungen för jag kunde ju inte bo
själv kvar, det gick ju inte. Vi flyttade in i det nya huset och jag skulle
börja i skolan som låg några kvarter bort. Jag vaknade den morgonen två
timmar före jag hade tänkt vakna. Jag låg och tänkte på den hemska första
skoldagen i den nya skolan. Det var hemskt, hemskt att behöva ligga där och
må dåligt över att inte veta vad man ska säga eller göra första gången. Ska
man vara glad och sprallig eller ska man vara lugn och blyg. Den första
skoldagen kom och var snart förbipasserad. Jag var ingen av de där
personerna, jag var mig själv. Lite av varje, precis som jag brukade vara.
Inte för sprallig och inte för blyg, bara alldeles alldeles lagom. Det gick
bra, jag har många kompisar och allt går bra. Det är bra att skriva det här
att få ur sig sina tankar och allt som ligger och trycker. Vi ses!

The end!