Född i Sverige samt minst en svensk förälder – Sida 15

Mina Skolår av Robert S 9d

Lågstadiet

Klockan var 9.00 en solig onsdag, jag och min familj var på väg till skolan
för att möta mina nya lärare. Jag minns så väl denna dag och hur stolt jag
var över att börja skolan.
Jag gick själv först in i klassrummet och såg mina nya klasskamrater. Jag
kände redan några sedan dagis. Där var Tim och Staffan ifrån ”biet” på
dagiset, vi hade alltid varit vänner, ända sedan vi var 1 år gamla. Staffan
var ganska mörk och han hade svart hår, han var den enda Syrianen jag kände
till. Tim var finsk, han var vit och hade brunt hår. Vi tre gjorde det
mesta tillsammans, vi gick på samma fritids, vi hade samma väg till skolan
och vi kom att spela i samma fotbollslag.

I början hände inte så mycket, vi lekte i ”borgen” som var en träborg med
torn och gångar som vi jagade varandra och slogs i.

I slutet av lågstadiet fick vi upp ögonen för sporten, speciellt fotbollen.
Vi började spela i samma lag och det visade sig snart att vi alla var
mycket begåvade inom sporten. Detta gjorde att vi började spela på
rasterna, det kom mer och mer elever som ville vara med och tillslut kunde
vi spela matcher och ibland till och med små turneringar.

Mellanstadiet

4:an började, jag brydde mig inte så mycket men de andra var mycket
uppspelta över att nu få tillgång till den stora matsalen. Detta var inget
intressant för mig och mina vänner, vi hade ju smygit in där flera gånger
tidigare.

År 4 och 5 gick utan att något speciellt hände, jag spelade fotboll och
fick ett nintendo som jag har kvar även idag.

Det var i sexan det började hända saker, jag bytte skola men hamnade i
samma klass som förut, eftersom alla bytte till samma skola nämligen
Linnéskolan. När jag först såg Linnéskolan ville jag tillbaka till
bergaskolan, för i berga|skolan fanns det träd att klättra i, gungor att
gunga i och klätterställningar, men inte i linnéskolan.
Tiden gick och jag med den och snart skulle sexan vara över.

Högstadiet

Så började sjuan. Nu blev det allvar, ingen lek mer, inga förseningar och
inget skoj på lektionerna. Detta gjorde att jag tröttnade snabbt och ibland
skolkade jag på grund av att det var så tråkigt. Jag vart bitter och lät
det gå ut över mina vänner och bekanta. Jag blev ovän med många, men Tim
och Staffan var alltid där, dom hjälpte mig att se något positivt i det
hela och efter det så blev allt bättre.

Men ett år senare så hade mina föräldrar tröttnat på all skadegörelse och
på alla bråk så dom skickade mig hit, till gösbäck. Jag ville aldrig flytta
men nu vet jag att det var för mitt eget bästa. Nu har jag höga betyg & nya
kompisar utan att ha förlorat kontakten med de gamla.

Jag har många goda minnen ifrån min skoltid t.ex. min första skrivna mening
”jag heter Robert”, alla de snöbollskrig jag utkämpade och så alla kompisar
så klart.
Jag antar att jag skall skatta mig lycklig att ha fått en sådan bra
uppväxt. Nu när jag går sista terminen i skolan så har jag mången goda
stunder och minnen att se tillbaka på och jag är nöjd, nöjd över vad jag
har fått uppleva och över vad jag har kommit att bli och jag hoppas att
denna sista termin skall bli minst lika bra som resten av mina skolår.

MINA Skolår!

Jag började i skolan 1994 och det kändes bra det kommer jag ihåg för att
det skulle bli kul med skolan tänkte jag. Dem första åren i skolan var lite
halv sega för nu när man tänker tillbaka så var det extremt trögt för man
gjorde bara samma saker, man skulle lära sig alfabetet i ettan och tvåan
sen så alla månader och sånt liknande.
När man väl höll på med allt så var det kul, man fick nya kompisar och det
var spännande. Jag kände aldrig att det var tråkigt i skolan för på nått
konstigt sätt var det kul.
Jag kommer fort farande ihåg känslan när man gick ut på rast och spelade
bandy eller fotboll.
När vi gick i trean så var vi en väldigt samlade i klassen för alla kände
alla men när man va liten så tänkte man inte på sånt. I tvåan så började
det en ny kille, Ahmed heter han

Ahmed var en schysst kille han var väll som alla skulle ha varit om dem
började i våran klass i tvåan.
Han var snäll mot alla, det var bättre än att bråkade. När jag gick i trean
så började det fem stycken nya i vår klass.
Två utav dem är mina ”bästa kompisar” nu.
Det hände inte så mycket när dem började förutom att det var mer elever i
klassen. Sen började man i fyran då blev det lite svårare för då började
man tycka det blev tråkigt så då var alla dagar jätte långa och man
längtade hem.
Tiden gick sakta men säkert. Det blev svårare med tiden liksom.
Det var tråkigast i slutet på varje hösttermin för då kom hög stadiet och
mulade sönder en med snö varje rast. Men det är smällar man får ta helt
enkelt

När vi gick i sexan så hade vi vår andra klassresa. Vår första behöver man
inte nämna igentligen för den var till fiskeboda och det var den tråkigaste
klass resan jag hade vart på.
Tillbaka till vår andra klassresa.
Vi skulle åka till Salt ön. Vi skulle planera allt iklassen, man skulle bo
i stugor, fyra i varje stuga.
Jag skulle bo med leif, Jonas och Ola.
Man fick femhundra kronor att handla mat för, vår grupp handlade mat för
trehundra kronor unge fär sen köpte vi läsk och godis för tvåhundra medans
alla andra köpte mat för femhundra. Sen åkte vi och det var en tråkig
bilväg till bryggan där vi skulle ta båten. Vi åkte en båt till Salt ön det
var en liten båt, en liten trä båt.
Alla hade sett fram emot den här klassresan.

När alla var framme så fick vi välja vår stuga.
Det var ganska fula stugor. Direkt när vi kom in i våra stugor började vi
packa upp vi rensade våra väskor snabbt så vi kunde ta det lugnt resten av
dagen. På kvällen så skulle vi laga middag, vi skulle laga makaroner och
köttbullar. Det gick inte så bra för vi hade ut ett kilo makaroner på
golvet men som tur var så hamnade några i kastrullen. Dagen efter så
började vi med att äta frukost. Sen så gick vi ut och spelade fotboll och
allt va frid och fröjd.
Vår grupp hade planerat en liten fest på kvällen men det var några i
klassen som förstörde det, men jag nämner inga namn. Som middag så skulle
vi äta pannkakor.
Vi hade köpt en pannkaks mix så man bara behövde tillsätta vatten Det
skulle bli hundra stycken.
Det började dåligt för vi fick slänga typ tio stycken. Sen blev alla så
tjocka och så, så vi fick till slut tre var. Den natten som kom sov vi
inte mycket. Dagen efter så skulle vi åka hem det skulle bli kul. Sen så
gick dagarna och innan man visste ordet av det så skulle man börja hög
stadiet.
Vi började i sju:a. Vi i klassen fick på ökt av tre nya tjejer dem va
riktigt trevliga. Tiden gick faktiskt snabbt och nu sitter man här i ett
klassrum, det är sista terminen och man gör nationella provet i svenska det
tänkte man inte riktigt på när man va en liten kille och gick i ettan. Det
var allt jag hade och berätta.

1, Mina Skolår
Nu sitter man här och har nästan gått ut hela grund skolan. Jag har lärt
mig mycket efter alla dessa år, båda bra och dåliga.
Jag tänker på när jag Börja första klass och allt var så spännande
och nytt. Jag började i en bra klass (som har varit min klass i snart 9
år).
Min lågstadiet lärare hette Helga. Hon var en bra lärare. För det var ju
hon som lärde mig grunderna i skrivning, läsning och räkning.
En speciell sak som hon gjorde var att till varje jul göra en
Julkalender. Var och en i klassen fick göra en lucka som man satt upp på en
väg, och sedan öppnade man en lucka varje dag, fram till julafton. Inuti
luckan fanns en dikt.
En sak som vi gjorde ofta på lågstadiet var att man åkte på utflykter
och lärde sig mycket om naturen. Vissa utflykter var till skogen. I skogen
tittade vi på olika växter och djur, Och när vi kom tillbaka till skolan
skrev vi om vad vi hade sett i en bok.
Jag minns en speciell bok som vi hade att skriva i. Boken var som en
dagbok. Man skrev i den när man hade gjort något roligt eller tråkigt både
i skolan Och i hemmet. Den boken fick man när man slutade i lågstadiet, för
att börja i mellanstadiet.
Jag såg fram imot att få börja på mellanstadiet, för att få lära mig
nya saker.
När jag började på mellan stadiet fick min klass några nya
klass|klasskamrater. Dom komifrån en klass som splittrades för att de var
för många klasser.
Vi hade två lärare istället för en. De hette Stina och Ada. De hade delat
upp undervisningen. Stina var den snälla och Ada var den stränga.
Vi hade några andra lärare som hade oss i andra ämnen. Jag minns
Bildläraren, Hon lärde oss nya sätt att rita på. Det var hon som gjorde att
jag fick intresse för bild.
Stina och Ada gav oss en pärm där vi kunde sätta i lösa papper. En
del av den pärmen hette Oä, Vilket i slutet av 6:an blev onödiga ämnen.
Men en tråkig sak som hände var att vissa utav killarna i klassen var
riktigt elaka mot Ada. De lyssnade inte på vad Ada sa Och kallade henne
elaka namn.
På en lektion vi hade med Ada blev hon så arg att hon kastade ut
killarna och frågade oss tjejer om vi visste varför killarna gjorde Så, men
det visste inte vi, Då tog hon in killarna och frågade dom, men ingen
svarade, Då började hon gråta, några dagar senare sjukskrev hon sig.
Som följd fick vi en massa vikarier som inte kunde något.
Men tillslut var det dax att Packa ihop och börja på hög|stadiet. Det
kändes jätte bra, att man var riktigt duktig för att ha klara det så här
långt.
När man började på högstadiet hade man inte längre några bänkar utan
man hade skåp.
Man fick också en massa nya lärare som man skulle lära sig namnet på och en
massa klass|rum att hålla reda på, men man lärd sig det ganka snabbt I
början var lärarna riktig hård men det blev bättre och bättre.
En lärare som är jätte hård är Klas Tanonen. Han är lärare i kemi. På
hans lektioner får man inte komma försent eller glömma penna. Att prata på
hans lektionerna är förbjudet, om han kommer på att en person pratar,
skriker han på den persnen (som tur är har han inte gjort så på mig).
Hans prov är också annulunda, Han sätter poängen på ett annat sätt än
vad de andra lärarna gör.
Vi har haft många lärare genom åren, Så jag kommer bara ta upp de
lärare jag har haft mest.
En lärare som vi har haft mycket är vår SO-lärare. Han heter Simon
Anlund. Han är en bra lärare, han gör så att man blir intresserad. Om det
inte är relion. Religon är inte ett roligt ämne. Det Roligaste so-ämnet är
samhälle. Nu i vårterminen av 9:an har vi läst först och andra
Världskriget. Det är verkligen intressan.
En annan lärare som jag har haft mycket är min sv- och engelska lärare
Simon Hallberg. Han är också en bra lärare. Han tror inte så mycket på
Prov, vilket vi elever tycker om!
Men min favorit lärare är nog min hemkunskapslärare, Pernilla En
andledning till att hon är min favorit lärare är att på hennes lektioner
får man laga mat och baka, vilket jag tycker om
Pernilla är också min handledare. Hon berättar för mig om saker ska hända
och det är till henne man klagar på saker.

Tjärnlundsskolan har varit en bra skola, förutom vissa saker som t ex
skolmaten och skol|material som inte är så bra. Men det finns bra lärare.
Jag har fått många intryck under min skolgång, om att
Tjärnlundsskolan är en bra skola Om man jämför med andra skolor.
Men snart är det dax att lämna Tjärnlundsskolan. Det känns faktis skönt att
komma till en ny skola och få träffa nya människor. Viss det är läskig att
inte ha några vänner där, men det är också spännande att börja i en ny
skola
av: Lina

Mina skolår
Jag sitter i köket och äter min frukost. Mamma springer fram och tillbaka
genom huset och skriker nåt om att min klänning är borta. Förtsa dagen i
förskolan, det var nu allt började.
När jag äntligen fått på mig min klänning och satt i bilen tänkte jag på
hur det skulle bli i förskolan. Framför mig såg jag 20 barn sitt på golvet
och stirra på med skrämda ögon, och en fröken med pekpinne i handen som
skrek på oss att vi inte fick leka längre, dessa fantasier hade jag fått
efter min bror som gjorde allt för att skräma upp mig. Till min förvåning
märkte jag att alla barnen redan sprang runt och lekte. Då kom Rafaela fram
till mig en tjej jag lekt med några gånger innan som bodde i gatan bredvid
min.
Då förstod jag att förskolan nog inte var så hemsk som jag föreställt mig.

Förskolan var jätterolig och var snart ett minne blott. Jag kunde inte
vänta tills vi skulle börja ettan.

Visst blev det kul, jag hade fått den bästa läraren av dom alla. Och
Rafaela hamnade också i min klass, kunde det bli bättre.
Ettan var lätt och det var inget speciellt som hände då, men desto värre
blev det i 2:an.

Jag hade hamnat i den bråkigaste klassen.
3 killar i min klass skulle förändra min omgivning totalt, Fabian, Joakim
och Valdemar. När vi började 2:an fick vi inte längre gå kvar på
Hörbyskolan, vi flyttades till ”gula paviljongen”. Redan andra veckan
började saker och ting förändras. Gudrun vår lärare, sa till Fabian att han
skulle börja jobba i sin mattebok, men han vägrade och det slutade med att
han kastade sin bok på TV:n så den började vingla och nästan trilla ner
från ställningen. Då tappade Gudrun tålamodet om inte självmant så fick hon
dra ut honom ur klassrummet.
Han valde det andra alternativet.
Då började han sparka och slå på henne
Detta var nog det första riktiga våldet jag såg, en kille i min klass som
sparkade på våg 60-åriga lärarinna. I andra terminen började jag själv
hamna i problem.
Joakim gick förbi mig och puttade på mig och kalla mig visa ord, eftersom
jag redan sen jag var liten blivit lärd att inte ta skit från någon blev
alternativet självklart.
Jag skulle ge igen, jag började kalla honom tjockis och bråket slutade med
att han hoppade på mig och satte en stiftpenna i ryggen på mig, den dagen
skaffade jag mig en fiende för livet.
Men jag klarade mig ändå igenom 2:an rätt bra, men jag tyckte ändå bäst om
min fritid. Den spenderade jag med 3 tjejer från mitt område, Rafaela,
Linnea och Andrea.

När 3:an kom bytade vi stolar än en gång.
Skolstarten var väl precis som dom andra åren, förutom att det blev
tråkigare och tråkigare för vart år. Jag började också bråka mer med mina
kompisar, Rafaela var ledartypen, hon bestämde vart vi skulle gå och vad vi
skulle göra, Linnea och Andrea gjorde allt hon sa. Men jag var inte den
typen, det hände ofta att jag gick hem ensam pga att jag inte ville anpassa
mig efter dom. En dag kom Anders fram till och frågade om han kunde ha
följe med oss. Rafaela sa nej, men jag tyckte det var synd om honom och
till slut gick jag hem med Anders. Sånt här hände ofta. Då började vårat
gäng splittras.
3:an gick mot sitt slut och nya klasser skulle bildas. Vi fick en lapp där
vi skulle skriva vem vi helst ville gå med. Jag skrev Rafaela, Linnea och
Andrea. Lärarna lovade att man skulle komma med en av dom som stod innerst.
Men jag hamnade inte med någon av dom.
Dagen då 4:an började var hemsk.
Nu hade jag ju inte längre kvar mina kompisar där. Men det tog inte långt
tid innan jag hittade en ny kompis, Emma. Hon bodde i Bederup så jag lekte
inte mycket med henne på fritiden. Men jag umgicks fortfarande en del med
Rafaela, Linnea och Andrea. Jag kommer inte ihåg så mycket mer av 4:an, men
där hände nog inte så mycket speciellt. I slutet av 4:an berättade Emma att
hon var tvungen att byta till Bederupsskolan.

När 5:an började umgicks jag mer med Åsa och Cecilia. Dom var dom enda jag
var med på fritiden nu. Rafaela, Linnea och Andrea hade nya kompisar i sin
klass, enda gången jag träffade dom var när vi hade följe till skolan. Då
började jag bråka med med Joakim igen. Det var en dag när jag stod i
kapprummet kom han fram och sparka mig på smalbenet med sina kängor med
stålhätta. Efter det började jag kalla honom tjockis och massa andra
skällsord för att ge igen för vad hon gjort mot mig det fortsatte med att
jag blev slagen och en gång kastade han ett järnrör emot mig.
I mitten på 5:an började en ny tjej i vår klass, Ella. Jag tyckte först
inte om henne alls, men tillslut blev hon min kompis.

När 6:an började var jag inte längre så ofta med Åsa och Cecilia, nu var
jag med Andrea och Ella, en del motvilligt.
Anledningen till att jag inte var så mycket med Åsa längre var att hon
blivit fullkomligt besatt av min granne, hon kunde sitt och titta in i hans
fönster hela dan utan att han ens behövde vara där.
Så det var ju inte kul att ha en kompis satt i ditt rum och titta ut genom
fönstret hela dan. I andra terminen i 6:an träffade jag och Ella, Uje och
Partik när dom var i dungeln uppe vid min gata.
Sen den dagen spenderade vi mer tid med dom och jag blev jättekär i Patrik.

Det enda problemet var att Ella också var det, och sen blev dom
tillsammans, och jag blev ledsen och slutade vara med Ella. Under tiden
båkade jag med min barndomskompis Rafaela väldigt mycket. Vi kallade
varandra hora och penta och massa andra ord. Det var svårt att tro stt rn
vänskap som börjat så bra skulle sluta på detta sättet. Den kompis jag
verkligen tyckte om och spenderade mycket tid tillsammans med var Andrea
Bergengren.

När 7:an började var jag med Vanessa istället, vi umgicks mycket i skolan
men desto mindre på fritiden, för då var jag mycket med Linnea och Andrea
igen.
Jag hade försonats med Rafaela igen men jag var inte så mycket med henne på
fritiden ändå. I 7:an började jag hänga ut mer på kvällarna och fick fler
kompisar, en av dom Carina.
Ett tag var jag mycket med henne, tills jag savslöjade henne när hon snodde
parfym och smink av mig. Nu började jag tycka att skolan blev roligare
igen, eftersom jag hade många nya kompisar.
När 8:an började blev mina nya kompisar Andrea B. och Cecilia D. och den
sommaren blev jag tillsammans med Patrik.
Då tyckte jag att det var bästa tiden i mitt liv. Men som vi alla vet,
inget varar förevigt, och det gjorde inte detta heller ett halvår senare
gjorde Patrik slut med mig och jag förändrades totalt sen dess.
Då började jag röka. Jag började umgås med Rafaela och Linnea hela tiden,
och vi hade väldigt kul tillsammans.
I februari började vi åka till Ådedal.
Jag fick en bra kompis, han och jag kunde snacka om precis allt, och det
slutade med att vi blev tillsammans. Den sommaren kan inget slå för det var
de roligaste i mitt liv.

När 9:an började var jag fortfarande tillsammans med Fabricio, en kille
från latinamerika. I skolan blev jag kallad rasblandare och blatteälskare.

Alla sa att jag var äklig och att ingen någonsin skulle vilja ha mig om jag
varit med en blatte. Men jag struntade i dom för jag hade mina tjejkompisar
i Klara och flera nya kompisar i Ådedal, och jag hade ju min Fabri. Men det
tog slut i November. 2 månader senare slutade jag röka.

Nu sitter jag här och har varit rökfri i 2 månader. Snart ska vi byta skola
igen. Men jag är inte lika nervös nu. För saker och ting har en förmåga att
lösa sig på ett eller annat sätt.

Del. 1
Att byta skola
Jag minns fortfarande ångesten och nyfikenheten över att byta skola. Skulle
man bli accepterad och komma in i gänget? Eller skulle man bli utstöt och
bli en nolla?
Det var dom tankarna man hade under hela sommarlovet men man hade ju sina
kompisar från gamla skolan så klart men man var ändå nervös. Jag var
speciellt eftersom det blev allt svårare och svårare att ta kontakt och bli
kompisar ju äldre man blir. Jag var tvungen att byta skola när man skulle
börja i sjuan. Men jag hade erfarenheter sen tidigare från trean till fyran
men det var inte lika svårt för då var man så liten och hade lätt för att
skaffa kompisar.
Jag gjorde allt vad jag kunde för att inte tänka på att man skulle byta
skola och försökte hålla mig sysselsatt så jag åkte upp till en släkting i
skaraborg och åkte och badade nästan varje dag och jag hjälpte mina
föräldrar med hushålls arbete men när lovet drog sig mot sitt slut så var
jag ändå jätte nervös och hade inget att göra än att sitta och vara nervös.
Också kom den dagen då Skolan började. På morgonen steg man motvilligt på
skolbussen men samtidigt som kroppen sa:
– Jag vill inte
Så sa den också:
– kom igen det blir roligt.
Så jag steg på bussen och hälsade på min gamla vanliga chaufför.
När jag steg av vid skolan ifrån bussen skyndade jag mig att leta upp mina
gamla klasskamrater som kom i en annan buss och sen när jag hade hittat dom
gick vi till det klassrum som vi hade fått reda på att vi skulle gå till.
Mina vänner Filip och Alex som jag hade känt sen i förskolan var nog lika
nervösa som jag bara att det inte syntes på dom lika mycket som det gjorde
på mig. När vi äntligen var alla samlade i klassrumet såg man alla dom
elever som man hade sett på det där klassmötet som vi hade haft i sexan men
jag kände igen långt ifrån alla men en del hade man lyckats att lägga på
minne. När man bara satt där i klassrumet och lyssnade på lärarinnan som
gjorde upprop kände jag hur nervositeten började bli värre och värre men
plötsligt hörde jag lärarinnans gälla röst som sa:
– Anders, Anders Enarsson
eleven har här uppgett ett annat namn i uppsatsen som sitt eget
det var mitt namn men min hjärna fattade inget så jag bara satt där som en
dum fåne och skämdes men efter några sekunder var det som om hjärnan
började fungera och då fick jag ur mig till slut:
– här. Alla tittade bara på mig och jag skämdes väldigt mycket.

Del. 2
Att byta skola
Efter en stund så kom lärarinnan till s och sa:
– Roger Kjellson
– här
Svarade en röst alldeles bakom mig och jag vände mig om och tittade, det
var en kille som jag hade gått i scouterna tillsammans med men ändå kände
jag honom inte så väl. Efter lektionen så gick vi ut ur klassrumet för rast
och då upptäckte jag att Roger gick framför mig och efter en stunds
övertalande så gick jag fram till honom och sa:
– hej, Jag heter Anders vi har gått i scouterna tillsammans
– Ja, dig kommer jag ihåg sa Roger och det var som om en klump hade lyfts
bort ifrån mitt hjärta.
Under resten av dagen gick jag och Roger och pratade om gamla minnen och
han presenterade mig för en ut av hans kompisar som hette Jeremias som
också gick i samma klass som mig och han var en sån person som kunde få en
att skratta när och var som helst och var en allmänt trevlig person som
hade samma intressen som jag med andra ord dataspel och Roger som jag lärde
känna allt mer var en sån som aldrig var dum mot en eller bråkade med en
med andra ord han var en Sann kompis.
Allt eftersom dagarna gick blev jag allt mindre och mindre nervös och efter
som jag hade Filip och Alex som också var jättebra kompisar och Roger och
Jeremias så blev det inte längre en pinna att vara i skolan och jag slutade
att vara nervös och istället mådde jag bra.

Jag minns fortfarande ångesten och nyfikenheten.

Uppgift 4 ”min syn på skolan”
Hej skolminister Lars Kjellson!
Jag har funderat på en grej som gäller våran skola. Det är att våran skola
har fler brister än fördelar och så borde det ju inte vara. Därför skriver
jag ett brev till dig i hopp om att du kan göra någonting åt det.
Du kan ju börja med att göra nånting åt skolmaten här i vår skola. För
knappt ett år sen gick det i alla fall att äta maten, men nu har dom skärt
ner på den så mycket att man äcklas av att gå ner till matsalen för att
äta. Man har hittat insekter i salladen, hårstrån i maten och kvaliten på
själva maten har försämrats rejält. För mindre än en vecka sen så skulle en
klasskamrat äta knäckebröd till maten. Så hon gick och hämtade det men
upptäckte att det var mögel på knäckebrödet. Och det måste gå långt innan
ett knäckebröd börjar mögla. Så se till att maten förbättras så man slipper
gå hungrig en hel dag. För ingen borde stå ut med nått sånt här.
Det saboteras och slåss mycket i skolans korridorer. Men det är ju inte
precis lärarna som saboterar utan eleverna som roar sig med detta. Bänkar
förstörs, det klottras på väggarna, toaletter blir förstörda så att dom
inte går att använda mer. För att förebygga att sånt inte händer tycker
jag att man ska sätta dit grejer som eleverna kan roa sig med t.ex vi hade
ett biljardbord innan som jag tycker dom ska ta tillbaka.
Slagsmålen i vår skola beror nog på att det finns så många rasister här. Så
om ni kan informera klasserna lite mer om detta kanske i alla fall rasismen
försvinner, försöka kan man ju.
Inte nog med allt detta så är det fel på många lärare också, inte alla men
dom flesta. Dom favoriserar elever och vissa märks det mer på än andra. Man
säger då och då till lärare när det är för uppenbart att dom favoriserar,
men såklart förnekar dom det. T.ex en gång när man skulle göra ett arbete i
grupp så kom jag i samma grupp som lärarens favoriter. Alla i gruppen
arbetade ungefär lika mycket och alla var delaktiga. Men ändå fick lärarens
favoritelev VG+ på arbetet medan vi andra fick G i betyg. Det är mycket
orättvist och jag tycker du ska kämpa för att lärarna ska behandla eleverna
mer jämlika och att dom slutar med favoriseringen av elever.
Man behöver också förbättra vikarierna man får när en lärare är sjuk. Dom
är oftast outbildade och kan ingenting om ämnet dom ska undervisa i. Jag
kommer ihåg att i sjuan eller åttan så hade vi en vikarie i franskan under
en längre tid. Den vikarien kunde inte ett ord på franska och sa åt oss att
sitta och snacka franska med varandra medan han satt och läste tidningen.
Vi lärde oss ingenting av dom här lektionerna och kunde lika gärna skippat
fransk-lektionerna tills läraren var tillbaka. Nästa gång ni ska sätta in
en vikarie se till att han/hon är i alla fall lite utbildad. Nu har jag
bara två saker till jag skulle vilja ta upp och det gäller bara vår klass
niorna. Först och främst detta med klassresan som alla niorna som gått här
på skolan har fått åka, alltså till Gröna Lund då. Men just detta året av
alla år så får vi inte åka till Gröna Lund. Dom skyller på att vi inte har
pengar till det eftersom vi ska åka till Polen för att se på ett
koncentrationsläger. Men för två år sen gick min storebror i nian och han
fick åka både till Gröna Lund och Polen med sin klass. Jag tycker ju inte
skolans budget kan ha ändrats så radikalt på bara två år! Så vad är det
verkliga skälet till att vi inte får åka? Tycker lärarna vi är för jobbiga
att ta med på klassresa? I sånna fall kan dom säga det direkt till oss!
En sak till som rör vår klass (egentligen hela Munkedals kommun) är att vi
inte får praoa nu i åkurs nio.Här säger lärarna att det också är för dyrt
men det kan det ju inte vara. Tvärtom, dom slipper ju en hel klass och det
borde dom ju spara in pengar på. Alla nior har rätt att få praoa speciellt
nu när det är gymnasieval och allt. Detta borde ju du, skolministern, kunna
ordna så att vi får och säg inte att pengarna inte räcker för det går jag
inte på. Men nu har jag ”klagat” så mycket så jag kan ju som avslutning
skriva om lite roligare grejer.
Som att ni ska renovera skolan nu till sommaren, det är ett mycket stort
steg till en bättre miljö i skolan. Vårt klassrum har just nu pissgula
väggar och behövs verkligen målas om. Så jag hoppas eleverna kommer att
trivas i skolan nu när den renoveras (och dom slipper oss nior). Men jag är
i alla fall glad åt att skolan ska renoveras.
Men det var allt från mig denna gången.
///MVH Cecilia Jönsson

Bortsuddat

– Sista veckan på vårterminen i åttan! Skönt, säger Jonas till sin mamma
när dom sitter i trädgården och äter grillspett som Eva, Jonas mamma,
precis grillat.
– Jo, jag förstår att det ska bli skönt att byta klass, och framförallt
skola.

Jonas är 14 år, ska snart fylla 15, 15 juni. Då ska han få en helt ny moped
av sin mamma. Hans pappa lämnade Jonas och Eva när han fick reda på att
Jonas hade symtomer på någon form av dysleksi. Det var 5år sedan. Jonas och
hans mamma har klarat sig jättebra ändå, asså med pengar. Eva är högste
chef på riksbanken, så pengar var det inga problem med. Men skolan har
Jonas haft problem med dom senaste 5åren, när klasskamraterna fick reda på
hans dysleksi började de mobba och frysa ut honom. Lärarna, tillochmed
lärarna frös ut honom! En händelse som har satt sina spår i huvudet på
honom, är den dagen dom skulle ut och orientera i skogen. Dom skulle samlas
vid den stora fotbollsplanen en bit från skolan. Alla skulle cykla
tillsammans dit, till skogen. Jonas cyklade sist, helt ensam, resten av
klassen cyklade i ett stort gäng en bit längre fram. Väl framme i skogen
fick alla karta och kompass. Jonas sprang själv, det var varmt så efter en
timmes springande tog han av sig tjocktröjan och satt sig på en sten. Han
tittade på kartan, var var han? Han såg att klassens ”tuffingar” kom
springande, skulle han fråga om vägen tillbaka? Han gjorde det, förvånad
som han blev, svarade dom snällt. – Javisst, följ med oss! Men de visade
inte vägen tillbaka utan längre in i skogen. De sprang ifrån honom. Jonas
kände tårarna rinna nedför de svettiga, rödblossiga kinderna, han kunde
inte hålla in det längre, så länge hade han hållt inne alla de tårarna,
inte nu längre, går inte mer. Tröjan hade han glömt vid stenen där han hade
satt sig för att vila. Timmarna gick, det blev kallt och mörkt och skogen
blev allt läskigare. Jonas satt sig vid ett träd och somnade. Han vaknade
hemma i sin egen, varma, sköna säng. Han orkade inte fråga sin mamma om vad
som hade hänt, han bestämde sig för att låsas som att inget hade hänt. Så
nu är han där, sista veckan kvar i 8:an, på skolan. Han och hans mamma
skola lämna staden de bodde i nu och flytta till Stockholm, starta ett nytt
liv, nya känslor, nya kompisar, lämna allt det gamla. Sista veckan gick
ganska bra, ”kompisarna” i klassen hade bara slängt ur sig några dumma ord,
inget att bry sig om. Äntligen sista dagen i skolan, den 15 juni var det
skolavslutning och Jonas födelsedag.
När han lämnat skolan för sista gången, kom hem och där stod den, mopeden
han drömt om så länge. Ohh Gud vad den blänkte, den var svart och grå.
Jonas hade aldrig känt sådan lycka förut. Nu var det bara flytten kvar.
När de kom till Stockholm, de nya huset började deras liv om på nytt. Jonas
körde runt på sin moppe, skaffade nya kompisar. Så höll han på hela
sommar|Lovet. Då var det dags för skolan, första dagen. Han var så nervös,
han var rädd att allt skulle bli som förr. Men allt började bra, han fick
presentera sig, han fick stå framme vid tavlan, han såg hur flickornas ögon
skådade honom. Sen på rasten såg han hur alla samlades och började viska,
vad sa dom? var det något dumt? Men nä, det var det inte. Alla tjejerna var
redan kära i honom. Jonas hörde en tjej säga. – Fan va snygg han är, de
bruna fina håret, de vackra sammetsbruna ögonen, han kropp ska vi bara inte
snacka om! Och alla de andra höll tjejerna hade inget annat att säga mer
än: – Aaa, jag vet! Ett gäng killar från klassen kom fram till honom och
frågade om han ville hänga med ner till stranden på kvällen. Självklart
ville han det. På kvällen vid sjutiden knackade det på deras dörr, Jonas
öppnade och utanför stod säkert 15 mopeder, både tjejer och killar. Det var
tjejen som hade sagt att han var snygg som hade knackat på. – Ska du hänga
med, eller, snygging? sa hon. Och hon frågade om hon fick åka på honom. Hon
presenterade sig och slängde med sitt långa blonda hår, – Jessika sa hon De
stack ner till stranden, alla badade, drack läsk och spelade musik och hade
allmänt roligt. Jessika kom fram till Jonas och frågade om han ville följa
med en bit bort. Jonas kände genast rädsla, samma rädsla, samma känsla som
den dagen han blev lämnad i skogen, vågade han följa med?
Och Jessika tog honom i handen och gick en bit, bort från alla.
Jessika sa till Jonas att hon tyckte att han var skitsnygg, att han var
klassens snyggaste. Jonas fylldes med lycka, kärlek som han aldrig upplevt
innan. Hon böjde på huvudet och kysste hans röda läppar, han kysste
tillbaka. Den kvällen kommer vara den bästa i hela hans liv, han har börjat
ett nytt liv, med alla dessa underbara kompisarna, underbara Jessika. Detta
livet ville han leva och alla tankar om förra livet var bortsuddade, allt
var glömt. För att Jonas var kär, nu är det bara han och Jessika, ingen kan
förstöra detta.

Elin Att byta skola
skriven som novell: Bortsuddat
Bra inledning
Behärskar genren
Genomtänkt handling
15-årig pojke som blir mobbad eftersom han har dyslexi. Händelsen i skogen
bra beskriven; man kan se honom framför sig och förstå hur han känner sig.
Rädd att flytta men allt blir bra, överdrivet bra. Här ändrar berättelsen
karaktär och blir ”trivial”. Obs! En riksbankschef har säkert sin tjänst i
Stockholm.
Språkligt
Senare delen innehåller många schabloner. Direkt tal måste markeras med
talstreck. Meningsbyggnaden
Stavning: symptom, dyslexi
talspråk – skriftspråk

Min syn på skolan.

Hej Thomas!

Nu är mina år i grundskolan snart slut. Jag har blivit ombedd att skriva om
mina synpunkter och funderingar över skolan och om hur den kan förbättras.
Och så här blir mitt svar om min syn på nutidens skolgång.

Skolan en plats för alla ungdomar och mindre barn. Det borde ju isåfall
också vara en trivsam plats med många leende på läpparna för alla. Men så
är det inte för alla. Vissa känner bara så här när dom tänker på skolan, 9
års av helvete. Men för mig har dessa snart 9 åren av skolan varit mycket
posetiva men i allt bra finns där alltid något mindre bra, så också för
mig. Det absult bästa med skolan är all kunskap man får, kompisarna man lär
känna som man sedan utvecklar till en väldigt fin vänskap med. Vissa lärare
på skolan gör det skolgången väldigt bra och lärorik. I mitt fall finns där
två. Och den kunskapen jag har fått från dom kommer jag att bära med mig
livet ut. Banden som uppstår mellan kompisarna i skolan är starka som kan
hålla livet ut. Skolan är nog den plats man finner de flesta av sina
vänner. Men livet i skolan är inte alltid en dans på rosor. Många blir
utfrysta och mobbade och det är det mest negativa med skolan. mobbningen i
skolan har förekommit länge, länge och kommer nog att göra väldigt lågt
fram i tiden också. Men om Lärare, skolledningen och eleverna slår sina
huvuden i hop, finns där kanske en chans till en lösning på detta
problemet. Jag tycker att lärarna inte gör tillräkligt för att hjälpa de
utsatta. Men vad vet jag jag är bara en elev liksom alla andra. Jag ser
problemet men ingen lösning. Skolan flyttar på den mobbade eleven det blir
ju lättare så, men det är ingen lösning. Mitt förslag på en lösning är att
flytta på dem som mobbar istället för den som blir det. Men att göra på
detta sättet blir alldeles för svårt, det är ju lättare att flytta en
istället för femton elever och det förstår jag också. Men den som mobbas
måste det kännas väldig svårt att inte igentligen ha gjort något men ändå
måste byta skola. Jag tycker att alla dom som mobbar borde få känna på hur
det känns att gråta sig till sömns varje kväll och att vara rädd för att gå
till skolan nästa dag. Det är hemskt att behöva ha det så. Men fler
förbättringar kan jag inte komma på som rör mobbningen. Men andra förslag
om hur skolan kan göras bättre vet jag. Som t.ex. en ljusare och trevligare
skola hade varit mycket roligare att gå till än en skola som är grå och
dyster, så jag tycker att många skolor behöver renoveras lite grann. Mer i
drott i skolan skulle också vara en bra sak. Av idrott blir man piggare,
gladare och det förstärker kroppen både fysiskt och psykiskt. Och när man
mår bättre förstärker det ju också en självförtroende och konsentrationen.
Med dessa förslagen på förbättringar tror jag hade varit bra för alla både
elever och lärare. För om eleverna blir mer aktiva i skolan och vill lära
sig mer så måste det vara mycket lättare för lärarna att arbeta. Men skolan
är trots allt inte pest och pina för alla. För det finns ju också dom som
trivs där, och tycker att det är roligt att gå dit.

Nu avslutar jag mitt brev till dig, men mina förslag till en förbättrad
skolgång så vet jag att det inte går att genomföra under en dag men att det
kanske kan vara någonting att tänka på. Och med lite hjälp från alla kanske
något av mina förslag genomförs i framtiden någon dag.

// Med vänliga hälsningar
Alexandra Engdal-Werner

Klar struktur med relativt bra inledning och avslutning. Fokuserar på
viktiga saker, själva undervisningen och mobbning. Tar upp både fördelar o
nackdelar och föreslår förbättringar. Utvecklar resonemanget. Är också
kritisk. Föreslår också trevligare miljö och mer idrott.

Språket

Strävar efter varierat ordval. En del svårare ord stavas fel, t.ex.
positiv, koncentration.
Omväxlande meningsbyggnad. Någon mening har blivit krystad ”så här blir
mitt svar på nutidens skolgång
Dela in i stycken
Bokstaven a är mycket lik e

Mina Skolår

Dagarna innan man skulle börja skolan längtade man dit. Man skulle träfa de
lärarna man skulle ha några år. Sina klasskamrater hur skulle de vara
tänkte man.
Dagen då jag skulle till skolan var jag nervös och orolig men det skulle
nog bli bra för jag hade min mamma med mig. Jag kom dit och såg alla barnen
med sina föräldrar. Efter en stund gick vi in i en hall som vi hänge av
oss. Sedan vidare in i en dörr som ledde in i ett klassrum. Alla satt oss
ner och lyssnade vad lärarna skulle säga. De presenterade sig och hälsa
alla välkomna. Vi förstod att de var våra nya lärare. Dagarna gick och jag
hade nu börjat skolan som jag hade längtat efter så mycket. På morgnarna
gick jag upp väldigt tidigt. Mina föräldrar skulle till sitt arbete och jag
till fritids. Mitt fritids var den gammla tågstationen som heter krylbo.
Där åt jag frukost och lekte med kompisar. Där fanns två grupper på var sin
våning. Jag var på första våningen. Sedan gick jag till skolan. Jag minns
att jag skulle lära mig alfabetet som vi skulle visa att vi kunde. Vi var 5-
6 st som gick in i ett litet rum och satte oss i soffan. När vi skulle säga
upp alfabetet skulle de alla visa att de var bätre änn de andra genom att
säga det så snappt som möjligt. Jag mins inte vem som vann men alla sa det
snappt. Vi lärde oss de vanligaste fåglarna. Vi fick lyssna på band där vi
hörde ljuden från vissa fåglar. Man tyckte skolan var rolig och man
längtade dit varje dag. På rasterna lekte vi massa olika lekar. Vi
klätrade, gungade ja vi hade kul. Och när det var vinter mins jag att när
jag gick till skolan var det storm. Jag blev blöt om benen fast jag hade
ett par termosbyxor på mig. Men sen på eftermiddan åkte vi pulka som vi
fick låna av skolan. Vi var 3 st klasser a, b och c jag gick i a. Nästa år
skulle vi byta skola till Bergskolan men den skulle byggas om så vi fick gå
i en liten skola som de hade byggt för tillfäligt brevid Bergskolan o den
hette grönapaviljongen. Vi hade med gåt ihopa så vi var 2klasser nu. A och
B. Jag var fortfarande i A. Vi gick ett år där och det var som det föra vi
byggde snöfort på vintern och hade snöbollskrig.
Sedan var skolan färdibyggd. Vi flyttade in i den nya skolan som skulle
bestå av 2delar en djursida och en fantasi. Vårat klassrum var på fantasi
sidan så vi skulle komma på ett namn på vårat klassrum. Det skulle vara ett
fantasi namn. Efter många förslag och röstningar kom vi fram till att i
skulle heta Pluto. Jag hade 2 bästa kompisar vi var alltid tillsamans vi
lekte massa olika saker. Sen blev jag trafikpolis jag stod vid trotoarer
och efter varge termin fick jag pengar och en bok för jag hade stått där i
alla väder. Jag var trafikpolis i 2 eller 3 år. På fredagarna hade vi
roliga timen som många hade disco eller bjöd på kaka och saft eller
frågesport. Vi hade med fruktstund där alla satt och pratade och åt sin
frukt. I 3-5 var typ lika dant förutom att det blev svårare och vi fick nya
ämnen. Få fick SO som vi lärde oss om länder som vi inte hade en aning om.
På onsdagarna hade vi något som vi fick välja vad vi ville. Jag brukade då
ta bild för det tyckte jag var roligast. Vi hade med teknik där jag och en
kompis gjorde var sitt flygplan som sedan visade sig inte alls flög bra. En
rolig sak var med när vi byggde vulkan som sedan skulle få ett utbrott. Det
blev häftigt sen för vi målade den fin och byggde en liten stad som skulle
drabbas av utbrottet. Sedan när vi skulle upp till 6an skulle vi byta
skola. Vi skulle upp till Storviksskolan. Vi skulle vara minst på skolan vi
skulle säkert bli nerslagna av de stora killarna på skolan. Men när vi kom
upp där var det inte så. Vi skulle ha våra egna skåp med lås på. Vi var
störst men vi blev minst. Det jobbigare på den nya skolan fast den var
gammal fast ny för oss. Vi fick nya lärare en till varge ämne innan hade vi
sama lärare hela tiden. Vi tyckte det var jobbigt att vi skulle byta
klassrum varge gång det var ny lektion. Men man vänjer sig och man börgade
tycka att skolan var jobbig och ville slippa den. Vi fick mycket läxor som
vi tyckte var jobbiga jämfört med de vi hade inan. Tiden gick snappt och 7
gick bara förbi men 8 fick vi slita mer för vi skulle ha betyg. Vi skulle
med ha hemkunskap för den sista terminen. Det var kul, jag gillade att laga
mat. Sen till våren börgade vi närma vårt slut för denna terminen. Vi
skulle åka till kyrkan och få våra betyg där efter att vi har sjungit och
lysnat på prästen som vi inte hörde så väll för alla pratade om vad de
trodde eller hoppades skulle få i betyg. När vi alla hade fått sina betyg
gick alla hem vissa besvikna och vissa glada och nöjda. Och alla hade
längtat efter sommarlovet som de fick nu.
Nu efter lovet börgade allt som vanligt fast detta skulle bli svårare eller
lättare. Jag viste inte vad jag skulle tro för vissa sa att 8an var svårare
än 9an. Men jag tycker att det har varit lika svårt. Nu när jag gått mer
änn halva terminen vad det dags att välja betyg det var ett svårt vall för
det skulle drabba hela sitt liv. Och jag viste inte vad jag skulle bli men
jag valde något som nog skulle passa mig. Så jag ska se hur det går.
Detta var det mesta jag mins från min bardom i skolan men det är inte slut
änn. Detta är bara grundskolan så det kommer att bli tufft men vi är ju
olika och alla är ju bra på sina saker. Vissa är smarta och vissa är lite
mindre. De finns de som uppfyller sina drömar och lever lyckligt vissa
inte. Jag hoppas jag är en av dem lyckliga och har det bra jag tror alla
komer det hoppas jag.
Detta var min historia
/ Niklas

Mina skolår

Jag var sex år och vi började då skolan. Alla barnen som var där var blyga.
Men efter några dagar så lärde sig vi känna varandra. Så efter en vecka så
var blygheten som bortblåst. Precis alla sprang runt och retades med
varandra. På rasterna när vi gick ut och lekte så såg man alla stora killar
som skulle ta hand om oss små barn. Men det var tvärt om. Dem hjälpte inte
dem små. Dem höll på att retas med oss.
Vi blev äldre och sedan började vi i andra klass. Det blev svårare i skolan
då. Men det kändes roligt att komma upp ett steg iallafall. Vi kom på att
skolan var tråkig då. Så vi slutade jobba lite gran då och började springa
runt och reta varandra. Lärarn blev då heltogig, för när man börjar i tvåan
så ska läran ställa fler krav på en. När vi var ute på rasten så gick vi
runt och retades med alla som gick i ettan, precis som de äldre gjort när
vi gick i ettan.

På Den här skolan så var det två olika byggnader för de olika klasserna. I
den ena så var det lekis, ettan och tvåan som man gick där.

Vi kom upp till trean och vi bytte byggnad då där vi gick tillsamans med
fyror, femmor och sexor. Men dem var tillräkligt mogna för att veta att man
inte skulle retas med mindre och sånt där. När vi gick i trean så ställde
läraren ennu fler krav på en så det blev ännu jobbigare då. Men det var
sam|tidigt roligare för man fick ta hjälp av datorer då som man inte ens
hade sett skymten av i lekis, ettan och tvåan. Man fick skriva på datorn i
stället för att skriva för hand, men det var jobbigt att lära sig var alla
tangenter sitter så det var svårt i början. Men man lärde sig med tiden.

Vi började med engelska glosor i trean som var helt nytt. Vi har annars
bara läst engelska. Det var lätta glosor då men man kunde inte engelska så
bra så det var svårt iallafall.

Vi började i fyran och då blev det mycket svårare. Vi fick inte längre än
fröken utan vi fick nu en magister som var strängare. Vi fick inte längre
fyra-fem glosor i engelska utan nu fick vi 15-20 st och vi fick bestämma
lite mer hur vi skulle lägga upp planeringen för att jobba tre sidor i
något ämne på två veckor som man förut har blivit tillsagd att göra. Så det
blev mycket krångel i början.

När vi jobbade med någonting så fick vi använda datorerna till att gå ut på
internet med som var något nytt. Man hittade det man ville hitta och mycket
mer.

Förut när vi gick i trean och inte klarade glosförhöret så hände ingenting
men när vi kom upp i fyran och inte klarade glosförhöret så så fick man
göra om det tills man klarade av det. Så då kände man att man var tvungen
att börja plugga mer. Man började hata skolan då för man ville bara sluta
skolan och göra något roligt istället men det gick inte.

Vi kom upp i feman och då tänkte man bara att man är närmre slutet av
skolan. Det är alldeles för jobbig. Läraren ställer enu fler krav på en då
och det är det som är jobbigt. Det enda som är kul med skolan är att man
lär sig saker och att man träffar kompisar som man kanske inte träffar
efter skolan. I feman får man jobba mer med religon än vad man får i fyran.
Jag tyckte att religon var roligt då när man fick veta vad dem gjorde förr.
Men efter ett tag så blir det för tjatigt så då vill man inte veta mer om
det då börjar man prata med kompisar och såna saker. Vi hade aldrig prov i
något sånt i låg och mellanstadiet. Det enda vi hade prov i var svenska ord
som man skulle stava rätt och engelska glosor som man skulle översätta.
Mycket mer prov hade vi inte.

Vi började i sexan men det kändes typ som feman för vi gjorde samma saker
så det blev väldigt långtråkigt då. Jo en sak blev svårare proven, alltså
engelska glosorna som vi hade varje vecka. De blev svårare och svårare hela
tiden men det var sånt som man hade fattat redan från början.

Det kändes grymt att vara störst på skolan men man var tillräkligt mogen
för att fatta att man inte skulle ut|nyttja det. Man gick runt och tänkte
hur det skulle bli efter sexan då hela klassen skulle splittras upp till en
massa klasser med många nya elever så man hade typ hjärnsläp på
lektionerna. Vi fick välja ett språk vi ville läsa i sexan. Men först fick
man testa alla tre språken tre gånger först. De tre språken är tyska,
franska och spanska. Man kunde välja engelska/svenska också men det var
inte många som valde det.

Man kom upp i sjuan i helt nya klasser med många nya elever. och det är
jobbigt i början. Sjuan är typ precis likadan som åttan och nian förutom
att det blir svårare och man får betyg i åttan och nian som är bra att
tills man ska söka ett program.

Slut