Mina skolår
Jag kommer i håg känslan hur det var att börja första klass. Jag var nervös
och rädd, måste jag tyvärr erkänna. Orsaken var att jag inte kände någon i
klassen. Fast med tiden så började jag få vänner och jag började vänja mig
vid skolan. Fast det tog mig ett bra tag. När jag började skolan så började
jag val förberedd. Min pappa och mina två bröder larde mig att skriva och
läsa när jag var sex år gammal. De sa att jag skulle få nytta av längre
fram och de hade rätt. Detta var ett handikapp mot resten av klassen
eftersom jag låg före alla i klassen när det gällde att skriva och läsa. Då
jag började tvåan fick jag börja hos en logoped eftersom jag hade svårt att
utala bokstaven S. Jag gick till henne även då jag började trean och i
trean började jag även att ha hemspråk. Samma år fick vi ett nytt klassrum
i den nyrenoverad skolbyggnaden. Vi fick också nya elever i klassen. Vi
bestämdes oss också för att åka på klassresa till Ärland som vi skulle åka
i femman. I fyran hände det inget speciellt förutom att min bästa polare
Ridad (Rotag) började i klassen. Då han kom till skolan första dagen spöade
han upp alla forutom mig. Det var kul att se. Väl i femman började jag inse
hur viktig skolan var då min bror tog studenten. Samma år slutade jag att
gå till Ingegerd och vi skulle aka till Ärland. I Ärland så hade vi det ku
men resan räknades som en skolresa. Eftersom resan gjorde det så var vi
tvungna att gå på utflykter (skolutflykter.) Men övrigt så var det kul och
jag fick med mig en massa minnen hem. I sexan så var vi tvungna att flytta
till Häverudsskolan. Detta var rätt så jobbigt ett tag eftersom vi var
minst i skolan igen men efter ett tag sa började jag atminstone att anpassa
mig. Jag fick också problem i skolan med matte. eftersom jag var
okoncentrerad under lektionerna Detta år fick vi veta att klassen skulle
splittras och vi inte längre skulle vara samma klass som varit så länge.
Fast mig spelade ingen roll. Sjuan var det jobbigaste året för mig i skolan
eftersom det var jämt kaos i varje lektion och för en tid så hängde jag med
där. Jag höll även på att bli det jag fruktade mest då att bli ett IG-barn.
Men som tur för mig tog min pappa ett allvarligt snack med mig. Fast allt
slappande jag hade varit med om i sjuan hade sitt pris. När jag väl började
i åttan hade jag problem att hänga med speciellt i matte men efter ett tag
började jag att vänja mig vid pluggandet och skolan. Jag hade satt ett mål
att få över 200 poäng och att alltid förbättra mina poäng varje termin. Men
detta skulle ta mycket tid och jag skulle få offra mycket av min fritid.
Väl under hösterminen i åttan så ägnade jag hela min tid åt att plugga och
sporta. Jag brydde mig inte om att gå ut och vara med kompisar. Jag brydde
mig bara om skolan. Detta visade sig vara det bästa jag någonsin gjort och
det visade proven vi hade. Men bäst av allt var mina föräldrar stolta över
mig. Jag hade också bevisat för lärarna att jag var en elev som höll hög
klass. Det var jag själv stolt över. Att jag detta år ska sluta grundskolan
och börja gymnasiet känns som att börja ettan igen jag kommer till en ny
klass i en ny skola. Men jag längtar dit också. Här kommer jag verkligen
att se hur bra jag verkligen är i skolan.
Etnicitet: Född i Sverige med båda föräldrarna födda utomlands
”Mina skolår”
Mitt namn är Lina Lo och jag går i klass 9B. Nu ska jag ta och berätta om
mina minnen och intryck från min långa, men ändå korta skoltid, med tanke
på att jag tänkt studera vidare på högskolan.
När pappa berättade att jag skulle börja skolan, dök en massa frågor upp i
huvudet. Hur skulle skolan vara? Skulle mina klasskamrater vara snälla?
Skulle det vara svårt i skolan? Snart fick jag svar på alla dessa frågor.
Den första i skolan minns jag faktiskt inte väl. Det enda jag kommer ihåg
är hur det kändes när jag för första gången satte mig ner i en skolbänk.
Jag började känna glädje och lycka på samma gång. Det var jättehärligt att
sitta i skolbänken för första gången. Innan hade jag hört min bror berätta
hur kul det var. Dessutom tänkte jag på andra barn i samma ålder som inte
ens fick gå i skolan p.g.a. att de exempelvis var fattiga. Det var därför
jag tyckte det var så härligt att sitta i skolbänken.
Alla andra klasskompisar klagade på att de ville gå hem, vilket jag också
gjorde, men innerst inne ville jag faktiskt stanna i skolan och se vad som
skulle hända. Anledningen till att jag klagade var att jag inte ville vara
utanför. Veckorna gick och gick, snart hade en hel termin gått. Under denna
termin hade jag lärt mig en massa. Jag hade lärt mig en hel del i matematik
och jag hade även lärt mig hela alfabetet.
Andra terminen i ettan lärde jag mig ännu mer. I matematiken hade jag
lärt mig att addera olika tal, vilket jag var stolt över.
På utvecklingssamtalen fick jag mycket beröm av mina lärare. Mina
föräldrar blev naturligtvis mycket stolta över mig.
Från årskurs två minns jag inte mycket, förutom att vi lärde oss engelska
för första gången. Dessutom pratade lärarna om att jag möjligtvis skulle få
hoppa över en klass, men eftersom min pappa inte ville det, gjorde jag
aldrig det.
När jag började mellanstadiet, alltså fyran, fick jag nya klasskamrater
från Altorp. De första dagarna i fyran var jättespännande, med tanke på att
hela klassen var tillsammans på rasterna. Efter några veckor började dock
klassen att splittras. Klasskompisarna från Altorp var ett gäng, medan
klasskompisarna från den tidigare klassen var ett gäng. Själv var jag
utanför. Jag hade ingen bästis att vara med, utan ibland var jag med det
ena ”gänget” och ibland med det andra. Eftersom det var på detta vis hade
skolan även blivit en aning tråkigare, fast jag var tvungen att gå till
skolan i alla fall.
De båda gängen bråkade mycket, oftast skrek de på varandra.
Årskurs fem var ingen höjdare, eftersom jag skadade mig. Det som hände var
att jag vrickade foten och mina föräldrar blev förstås inte glada, utan
tvärtom ledsna.
Det som var roligt i femman var att klassen fick en ny elev – Veronica.
Hon blev så småningom min bästis. Vi lekte varje dag, både i skolan och på
fritiden. Nu hade skolan blivit rolig igen och jag fick ofta beröm av mina
lärare.
I början av sexan flyttade vår familj till Åkarp, Svedensjö. Detta ledde
till att jag var tvungen att byta till Åkarpsskolan, men jag vägrade. Till
slut fick jag som jag ville och jag gick kvar på Storslättsskolan.
Konsekvenserna till detta var att jag fick gå upp tidigare varje dag samt
att jag fick betala bussen själv.
Senare i sexan flyttade vår familj tillbaka till Storslätt, då slapp jag
gå upp tidigare varje dag, vilket jag var tacksam över.
En stor händelse jag aldrig kommer att glömma är när jag stukade foten
samt skrapade upp ett väldigt stort sår på högra armbågen (som jag än idag
har kvar).
Det var väldigt spännande när jag skulle börja sjuan. Dels skulle jag få
nya klasskamrater, men även börja på en ny skola samt få nya
klasskamrater.
Att börja i en ny klass var både roligt och tråkigt. Det som var roligt
var att jag skulle få nya kompisar, men det tråkiga var att jag skulle
förlora kontakten med mina gamla klasskompisar.
De första veckorna i sjuan var de roligaste skolveckorna i hela mitt liv.
Jag fick nämligen träffa en massa nya ansikten och det roligaste av allt
var att det fanns en hel del söta killar! Under sjuan fick jag även många
nya vänner som var jättesnälla, men även dumma. Min klass var jag ganska
nöjd med, eftersom de flesta var snälla, fast det fanns dock vissa
undantag.
I början av sjuan var det jobbigt att hitta rätt klassrum, men så
småningom började jag vänja mig.
Åttan var ett spännande skolår, med tanke på att jag fick mina första
terminsbetyg. Det var också ett olyckligt skolår, eftersom jag var med om
en olycka på NA-lektionen. Jag fick nämligen en vätska i ögat. Annars var
åttan ett helt vanligt skolår.
Nu går jag sista terminen i grundskolan och det känns både bra och dåligt.
Det som är bra är att jag skall börja gymnasiet och få nya vänner samt
vänja mig vid en ny miljö. Det dåliga är dock att jag skall lämna min gamla
skola, mina klasskamrater men även en del lärare jag kommer sakna oerhört
mycket.
Där stod jag. 13 år gammal, redo att börja på högstadiet. Från att ha varit
bland de duktigaste eleverna till en av de lataste på skolan. Det var en
stor förändring, som skedde på en väldigt kort tidsperiod. Nu var jag en
stor flicka. Nu skulle jag vistas bland de äldre barnen. Det var inte så
att jag var tvungen att ändra på mig själv det minsta för att kunna smälta
in . Tvärtom, jag har alltid varit säker på mig själv och aldrig behövt
känna oro för att inte passa in bland andra. Så vännerna var det inga
problem med vid skolbytet. Utan det var min kapacitet jag slutade utnyttja.
Jag trodde inte det skulle bli några större problem med skolarbetet. Jag
hade fel. Eftersom jag är väldigt lat, och blir latare för varje år som
passerar, har jag väldigt svårt för att ta eget ansvar. I mellanstadiet var
det inte alls så. Allting låg framdukat på bordet. Nu var det inte så
längre. Det var inte något jag gick runt och tänkte på utan det vilade
längre bak i huvudet. Det var inte förens betygen i slutet på höstterminen
i åttan det verkligen slog mig.
– Vad är det som händer med mig? Vakna och ta tag i det! tänkte jag. De
tankarna flöt omkring i mitt huvud 24 timmar om dygnet. Jag lovade hela
tiden mig själv och alla anda som brydde sig om mig att jag skulle ändra
mig.
Månaderna gick, men ingenting blev bättre, allt blev bara sämre. Jag vet
inte riktigt vad det var som var grunden och orsaken till detta. Det
största felet ligger ju först och främst hos mig. Men sedan finns det två
saker till som, enligt mig, kan ha orsakat att problemet blivit större.
Till att börja med var det systembytet av arbetssättet. Vi var tvugna att
ta eget ansvar, vilket jag direkt föll i att göra. Alla mina papper och
böcker låg och skräpade i skåpet. Bortsett från det var det pressen från
familjens håll, som gjorde det väldigt stressigt och jobbigt för mig. Den
ville att det skulle gå lika bra för mig som det hade gjort för mina äldre
syskon. Från nästan ingenting till flera Mvg:n. Bara tanken på det fick mig
att må dåligt. Jag satte hela tiden krav på mig själv, men uppnådde aldrig
några av mina mål. Nu går jag i nian och har fortfarande inte förbättrat
mig. Kraven hemifrån har iallafall minskat. Lärarna bryr sig inte lika
mycket längre som de gjort tidigare. Allting hänger på mig nu. Jag måste på
något sätt försöka arbeta mig uppåt. Jag har blivit tillsagd så många
gånger att jag har kapacitet och att jag borde använda den.
När ska allt tjatande och all krav ta slut? Den frågan kan ingen annan än
jag själv svara på.
Mina skolår
tiden har förändrats
Det var inte så länge sedan jag knappt vågade gå till skolan själv, och nu
drömmer jag om att få åka till andra sidan jorden på egen hand.
Tiden har förändrats eller är det kanske jag? En sak är i alla fall säkert,
det blev inte som jag hade tänkt mig. Skolan har blivit som ett andra hem
för mig. trygghet, kärlek och värme är något som alla bra hem har. Skolan
är ett bra hem.
Högstadiet kommer alltid att vara en del av min personlighet. Personlighet
bygger mycket på upplevelser och på vad man sett och gjort. En stor del av
personligheten kommer därför från barn- och ungdomen. Det är därför mycket
viktigt att man inte tar till sig dåliga upplevelser till sin
personlighet.
Man måste lära sig tänka. Tänka det gör människor olika mycket. Endel
behöver inte tänka mycket och andra är det livsnödvändigt. Det är viktigt
att kunna tänka och dra slutsatser. Det är någonting man lär sig i skolan.
Du kan träna upp ditt tänkande, och ditt minne. Ju oftare du tänker
tillbaka på någonting som hänt desto lättare blir det för dig att komma
ihåg händelsen. För den dag då du får frågan ”Vad har du gjort under dina
skolår” Ska inte svaret ”vet inte”.
Att lämna lågstadiet var lätt, att lämna mellanstadiet var svårare hur blir
det att lämna hela grundskolan.
Livet rullar på det är ingenting man kan stoppa. Ibland vill jag verkligen
inte lämna nian och ibland vill jag bara bort!
Jag kommer ihåg hur arg jag blev på mamma när hon berättade att jag skulle
börja ettan att jag inte längre kunde leka hela dagarna. Hon tröstade mig
och sa att jag kunde leka när jag kom hem.
Då visste jag inte vad det innebar att börja skolan, nu vet jag inte vad
det innebär att sluta
Första gången jag kom till högstadiet var den dag då jag börja 7:an.
Allting var nytt, skola, lärare, elever. Olika kulturer, nya ämnen, nya
kompisar. Nu tre år senare vet jag bättre.
Jag tror att man blir starkare som person av att få testa på nya saker. Att
sluta grundskolan och börja gymnasiet kommer att kännas konstigt. En del av
utvecklingen. Visst har tiden förändrats sedan jag börja skolan, men
ingenting jämfört med vad jag har gjort.
Det blev inte som jag hade tänkt mig, men det blev inte dåligt heller.
Slutsatsen är mina skolår är en mycket stor del av min personlighet och
utveckling.
G
MIN FÖRSTA SKOLDAG!
Jag vaknad upp vid 6 på morgonen. det va ganska mörkt ute. Jag satte mig
vid mitt fönster och tittade ut.
hur träden blåste bort bladen från träden. Jag kommer ihåg att det va kallt
för att det va höst. Jag visste att det skulle gå bra för mig det hade
mamma sakt. men ändå va jag rädd. klockan Ringer det e mamma som stiger
upp. mamma frågade mig för att jag va uppe så tidigt för. men jag svarade.
inte. Jag bara satt kvar vid fönstret. Så länge mamma fixsade frukost så
klädde jag på mig, mamma började Ropa nu. att jag ska skynda mig. för att
jag inte ska komma försent första Skoldan. Jag blev klar. och gick till
köket där mamma satt och drak upp sitt kaffe som hon gjorde varje morgon.
Jag satt mig ner och ått min vanliga flingor sum jag brukade ätta. Och
gillade dom. mamma går upp från mat bordet. och fixar mina saker till
skolan för det e min första dag. när jag vart klar. Satt jag på mig jackan
och mina skor jag va nervös men mamm sa att jag skulle få vänner där. Så då
gick vi Skolan e inte alls långt i från mitt hus det är nära. när vi komm
fram till klassen där. Jag skulle gå. va det massor med föreldrar som tog
med sina barn. Som skulle börja där. många av dom började i min klass vi
var mång vi fick lärarna Veronika och Christel dom var gätte snälla. alla
fick sina bänkar och va glada. Vår klass hetta 1A som vi hade en Röd grupp
och blå. det va kul. Jag ville alltid vara i Skolan sen. det va kul. Jag
fick vänner och lärde mig att gå till Skolan själv. Jag gillade skolan
mycket när jag va liten. nu märker man att tiden går och går jag blir bara
äldre och äldre. nu innser jag hur det har varit i skolan. för mig. det har
snart gått 9 år sen jag har gått här. det känns som det va första dan jag
började i skolan som när jag började i 1:an Jag vet att det e slut. Snart.
det blir sommar. det har varit kul i år man inser att terminen e Snart
Slut. nu när man ska lämna allti innser man att man har haft kul här i
Bocka|Skolan. nu har det snar gått nio år har gått här länge och skulle
vilja gå här ännu längre. om det gick. det känn konstigt att veta att man
måste lämna Bocka- skolan efter att ha gått här i Snart 9 år. det har varit
under bart. för mig på sitonen jag har bra kontakt med alla. nu på sistonen
har jag tänkt hur jag har haft det med Vännerna. Och lärarna. i blan tänker
jag att bara man kunde ta till baka tiden det- Skulle vara Bäst. man tänker
så mycket sista terminen. att när jag började gick jag i 1A och nu
plötsligt går jag i 9c tiden har bara gått och gått. det känns så dumt nu.
att. lämna skolan lärarna vännerna. nu på sitonen har alla i min klass haft
bra kontak vi har haft så kul tillsammans. att ha haft lärarna vännerna
glömmer: man aldrig för att vara i mitt hjärta för alltid nu blir jag
äldre. och ser fram i mot att börja på nytt Som nu livet e. alla dessa år
som har gått har man knappttill. nu väntar vi bara på av slutningen kommer
att göra ont. nu i år har jag haft kul med kamraterna som jag haft med
lärarna med. har varit underbar. För mig nu har jag innsett att lärarna
bara ville hjälpa mig. Jag va dum dom gav mig många chanser. Jag e rädd att
inte få träffa lärarna eller mina kamrater mer det bräns. Det i mitt hjärta
Men Skolan och Eleverna Och lärarna det e det. Som gör en att kämpa vidare
Jag visste att nationela va snart. Jag va rädd men när jag satt här. och
bärettade om hur jag hade det kom allting. Ut inom mig. Jag såg på klassen
och tårarna ran ner att skriva hur kul jag hade det i hela mitt liv i Bocka
Skolan det gör ont att Säga att jag måste lämna skolan det. Krossar mig men
det bästa man har. varit med om. Det e kamraterna och lärarna ut flyckter
som vi har haft. dessa åren jag har gått här är en stolt het. för mig att
ha haft alla snälla lärarna som jag haft. nu vet jag att jag måste lämna
det bästa jag har haft. under åren men man måste se fram i mot. Som nu vet
jag. att jag alltid. kommer att ha Bocka – Skolan i mitt hjärta och
eleverna. o lärarna Som har gett mig så många chanser Jag vill Tacka allt
alla har gjort och hur underbart det har varit under 9 år för mig att ha
gått i Bocka|Skolan.
Tack för allt. Eleven har skrivit sista meningen över ett helt papper
och ritat en gubbe
IG
Att byta skola/Att byta klass
Mina två första år gick jag skolan i Olsztyn, Polen. Det var ganska tufft
för man fick inte säga ett ord när läraren pratade, annars fick man ha
kvarsittning efter skolan. Man var tvungen att skriva med skrivstil också,
men det gick hyfsat bra.
En dag 1996 kom jag hem från skolan, och då sa min mamma att vi ska flytta
till Sverige. Jag, som inte kunde ett ord svenska, varför skulle vi flytta
dit för?
Mammans hela släkt bodde där så morsan ville flytta dit. När det var
skolavslutning, jag hade slutat tvåan, så fick jag mina betyg. Den sommaren
var det jobbigaste i hela mitt liv. Min mamma och pappa hade skilt sig och
jag var tvungen att säga farväl till min pappa. Jag kommer ihåg hur ledsen
jag var då, men det gick över ganska fort.
När vi kom fram till våran lägenhet så öppnade vi dörren och det var helt
kolsvart där inne. Plötsligt så hörde vi någon nysa i vardagsrummet. Sen
blev det tänt och hela min mammans släkt var där inne.
Vissa av de hade jag bara sett på kort, och jag orkade inte vara uppe
heller, jag var mest trött och deppig, så jag gick och lade mig. Sen till
höstterminen skulle jag börja trean i Svalsta. Det var en klass där alla
kom från olika länder, tyvärr så var det ingen som kom från Polen. Min
lärare berättade att de hade haft en polsktalande kille där. Han hade lärt
sig flytande svenska på 4 månader. Efter ett tag så flöt det på. Jag hade
fått många kompisar. Två stycken av de hade jag blivit jätte bra kompis
med. En som hette Christian, han kom från Chile och Oleg som kom från
Ukraina.
Efter ett par månader fick jag gå en dag i skolan i Nyköping. Först i
början var det ganska jobbigt men sedan gick det bra. Jag fick nya kompisar
i Nyköping också.
När skolan var slut hade jag lärt mig tala flytande svenska. På sommarlovet
började jag spela fotboll också, då fick jag ännu mera nya kompisar, och
det kändes bra. Efter sommaren fick jag börja fyran i Nyköping. Det året
gick väl ganska bra, kändes lite jobbigt att komma till en ny klass igen.
Men det femte året var därmed roligt, då åkte vi på klassresa också. Vi
åkte till Malmö, bodde på ett vandrarhem i centrala Malmö. Sen gick vi på
Tivoli också, det var roligt.
Sedan dess har jag gått här i Handelsskolan, och det känns bra. Nästa år
börjar man i gymnasiet och det verkar vara kul och sen är det spännande
också.
Mina skolår
Jag kommer ihåg när jag skulle börja ettan det var det roligaste jag visste
om. När jag var mindre tyckte jag om att gå i skolan men nu är det inte
roligt längre.
De första skolåren var de absolut roligaste men också de lättaste. Efter
jag slutade i lågstadiet var jag inte äldst längre. Det blev bara jobbigare
och jobbigare för varje år som gick i skolan visserligen hade jag ganska
många kompisar som var äldre än vad jag är, som tog hand om mig i skolan.
Det blev också mycket nytt i skolan t ex EA (eget arbete), mentor, nya
lärare och så fick vi egna skåp. Första skolåret i högstadiet var ändå
ganska lätt för jag i praktiskt taget lekte bort hela sexan och lite av
sjuan. När jag sen började åttan började allvaret på riktigt då fick vi
betyg! Jag kommer ihåg när vi fick våra första betyg då var alla nervösa
till och med jag var riktigt nervös första gången i hela mitt liv! Men det
vart en tryggande känsla när jag fick kuvertet i handen och öppnade det och
såg att jag hade bättre betyg än min bästa kompis hade.
Det var också i åttan man började med att festa ordentligt så man var ju
lite trött efter helgerna. Men det gick bra i skolan ändå. Ända tills min
bästa kompis flyttade till Eskilstuna då gick allting åt skogen. Det fanns
typ ingen man kunde sitta med på lektionerna och snacka med för alla mina
andra kompisar gick i den andra klassen.
Det var sommaren när vi slutade åttan som min bästa kompis flyttade. Men i
nian förändrades det ganska mycket i skolan nu var man inte A och B
klasserna längre man hade blandat klasserna lite grann så jag fick i alla
fall vara med några av mina kompisar.
Nu när jag tänker efter så kommer jag ihåg en sak till som förändrade mig
ganska mycket också det var en av mina favorit lärare slutande i våran
skola. Det var våran idrotts|lärare Sigge. Han var nog bland de roligaste
lärarna han kunde man skämta med, prata sport med honom och träna med. Den
idrottsläraren vi har idag han gnäller så himla mycket så jag blir lite
aggressiv. Han och jag har bråkat ganska mycket de senaste åren. Men jag
hade alltid min mentor Björn Berggren på min sida så man känner sig ganska
trygg ändå! Björn har fått hjälpa mig ganska mycket det här skolåret det
sista i nian. Han har fått hjälpa mig mycket i matte och att hålla mig
ifrån att slåss med Nicke idrottsläraren. Men i vintern 02 hände en till
tråkig sak Nisse fysikläraren slutade också så nu kommer jag aldrig få MVG
i fysik! I stället för Nisse fick vi Birgitta eller vad hon nu heter?! Men
jag hoppa det kommer gå bra ändå.
Till sommaren har jag sökt till Byggprogrammet i E-köping hoppas jag kommer
in. Jaha ja det har blivit en väldigt lång berättelse också ovanligt från
mig, men nu finns det inte så mycket mer att skriva.
4. Min syn på skolan.
Till, skol mininister
Jag tycker att skolan är jätte bra och jag trivs här i skolan Jag har många
komipsar i skolan Bra lärare som är suver|na här. Det är mycket –
bra med tiderna i skolan Vi går lagom länge. Men rasterna är litte korta.
Jag tycker att temardagarn för att vi i högstadiet fick bestäma Vad Vi fick
göra på temadagarn det var jätteskoj Vi fick ha avslappin och det var jätte
sönt och koppens bästa det Var också jätte bra för att Vi fick lära om
kroppen. men jag skulle vilja ändra litte På skolan.
Vi Ville att väggarn skulle få litte färg På vägarna
Det är litt trist med grå vit tråkigt färgarn i Skolan. Jag tycker att
Bussarn har litt lång resor
Jag tycker att Vi Skulle få mer Bussar Så Vi Slipper att åka Så långt.
Jag tycker att Vi Ska ha mer färg Gladar
färger På Väggarn. Och Inte Så långar Buss turor. Så där Ska en bra skolla
Vara. Vi Vill att det Ska göras På Skollan. lyck till i fortsättningen
hoppas att det händer.
Från Johan Fredriksson
9l
G
Min syn på skolan.
Hej!
Jag tycker att det är absurt att du vill ändra på skolan!
Det finns Ingenting att klaga på här på min skola!
Lärarna är bra, utbildningen är utmärkt! Och rasterna, dom är ju underbara!
Sitta i soffan och tjaffsa med dom felfria lärarna.
Snart är det den 16:e Mars, då bär det iväg emot Idre fjäll!
Förihelvete, våga bara göra något som påverkar våran fjällen resa!
Såvida det inte är något positivt. Du kan gärna se till att våran resa
förlängs med ett par dagar!
Men iallafall, OM du skulle, nånstans i din trångsynta & tomma skalle, få
för dig att du ska ändra på skolan så ska jag ge dig lite tips om vad du
ska göra för att slippa bli mordhotad av diverse elever.
Förläng rasterna – Får dig att se ut som en Gud!
Godare mat – Får dig att se ut som Gud själv!
Släng in nått nytt lov! – Tadaaaaa!! Du är nu en helt ny gud! Ta vara på
dina anhängare!
Hehe, nu borde du iallafall ha den minsta uppfattningen av vad Vi vill ha!
här har en rad försvunnit i kopieringen
P.S. Jag hade visst lite vänner här som ville att jag skulle skriva till
dig angående deras skolor, dvs. vanliga allmänna skolor, så jag klämmde med
det här i samma kuvert som föregående brev.
Iallafall, Ni/du Måste skaffa nya böcker! Det är frustrerande att man ska
sitta med samma matte-bok som sin egen mor/far satt med för 30 år sedan!!!
Och för att inte tala om skolmaten, det är den mest avsyvärda, skabbiga och
slemmiga så kallade föda jag någonsin smakat! Gör något åt det! Sen så
måste du/ni se till, att innan en lärare får jobbet på en skola, är
kompetent! Jag har tröttnat på alla dessa inkompetenta lärare som vet
varken vart Sverige ligger på kartan eller hur man ställer upp ett gånger-
tal! Skäms!
Nej, dom ska inte behöva tåla det!
Jag hade turen att få byta till en liten och bra skola, men dom andra…..
Nej, nu ska jag ta ut min ilska på teve spelet!
D.S.
Mina skolår
När jag började skolan för första gången, tyckte jag att det kommer att
vara rolig. Att få träffa kompisar och leka med dem. Jag gick i samma klass
som min kusin. Vi hjälpte varann, om det var i nödfall.
När jag gick i trean, det värsta var att sluta sent. Jag klagade mycket och
gnällde jämt om vi fick sluta, men lärare sade nej.
När vintern kom, var min klass i fotbollsplan och gjorde snögubbar, kom
sexorna och förstörde och kastade på oss. Jag var ledsen och hela min klass
grät. Klassföreståndare blev ursinnig arg på sexorna.
Det som vi längtade mycket efter, det var roliga timmen. Det var en fredag
som vi tyckte att det var bäst.
Friluftsdagen var en dag, där hela skolan skulle göra nåt aktivitet. Jag
valde att åka skidor. Jag åkte skidor med några andra. Till sist märkte jag
att jag åkte vilse i skogen. Det enda man kunde göra, var att följa spåren.
Jag blev rädd. Jag knep ihop, för att inte gråta. Jag gjorde så gott jag
kunde. Medan jag var borta märkte lärare att det saknade en elev. Den
eleven var jag. Lärarna gick och ropade på mig. När jag till sist hörde
deras rop, kände jag att det är väldig nära. Så jag skyndade mig så fort
som attans. När jag var framme, kände jag att det var lättnad för mig. Jag
började känna mig trygg och välbehållen. Friluftsdagen var den dag som
skulle påminna mig när jag åkte vilse.
ny sida
I 4:an så lärde vi ett nytt språk. Det var engelska. Jag tyckte om att läsa
engelska, för att det var det ämne som jag tyckte att det var kul och att
få lära sig ett nytt språk.
Det som var svårt för mig i skolan.
Det var matte. Matte var det svaga sida för mig, men jag spenderade all tid
på matte. Det tog ett tag för mig att förstå och kunna räkna. Till sist
lönar det sig.
Redan i 6:an fick vi en uppgift. Det var att spela en teaterpjäs. Vi var
tvungna att spela Astrids Lindgrens figurer. Jag hade 4 roller. Det var en
scen som jag skulle spela 2 gånger.
Jag var helt nervös när jag spelade upp, men jag gjorde mitt bästa för att
inte förstöra pjäsen. Efter pjäsen var hela klassen nöjd och hurrade för
alla lycka som har gått. Jag tackade några som lånade ut sina kläder.
När jag ska börja högstadiet, funderade jag över hur det ska gå till. Jag
tänkte på läxor och prov som kan vara svåra för mig. Men jag frågade mina
bröder hur det var i högstadiet. Jag som tyckte att det ska vara stressigt
att springa till sal till sal. Jag ville inte lämna mellanstadiet, Att det
roliga var rasten och gå ut och spela fotboll med sina vänner och att
klassen komma att splittra. För min del så ska jag gå vidare i livet.