Kommit till Sverige före skolstart – Sida 4

Att byta skola/Att byta klass
Jag har bytt skola och klass en gång. Det var från Stegegrevsskolan 6B till
Hälleskolan 7B. De första veckorna i 7:an var jobbiga, jag kände nästan
ingen i den nya klassen. Det var jag och två st killar till från min gamla
klass. Det var svårt att hitta till alla klassrum och det tog ett tag innan
man lärde skänna alla. Jag själv och Niclas bråkade varge rast nä|stan,
antingen gick han efter mej och ville bråka eller så var det jag som gick
efter honom o ville bråka. De två första veckerna prata jag nästan ingen
ting me dom andra i klassen. Men nu har allt blivit bra. Ingen bråkar med
någon annan, alla tål skämt också. Det är bra stämning i klassen.

Nu har jag inte mera och skriva.

Att byta skola/Att byta klass

I 6:an känndes det som om det fanns en länktan till nästa skolår, då man
äntligen skulle börja på högstadiet och i en ny klass.
Men det fanns ändå en oro att man inte skulle få med sig någon av sina
”bästisar” till den nya klassen. Men så en månad innan sommarlovet fick vi
reda på dom nya klasserna jag och 3 av mina bästa vänner hamnade i samma
klass.
Glädjen vart förståss stor och man blev mer förväntansfull än tidigare.
Ett par veckor innan terminens slut gjorde vi ett studiebesök. Den ganska
spännande med speciella klassrum enbart för vissa ämnen och en alldeles
egna datasal.
Sista veckan innan lovet fick vi träffa våran blivande klass.
ny sida
Till det mötet kom jag och en kompis lite sent så det var bara att sätta
sig ner och försöka vara tyst, på detta möte fick man inget direkt intryck
av den nya klassen. Nu äntligen var det dags att lämna mellanstadiet, men
först väntade ett långt och skönt sommarlov fullt med fritid, sol, värme
och allt vad det innebär. Så det hände att man i mellanåt glömmde bort vad
som väntade en
ny sida
men man hade det hela tiden i bakhuvet på något sätt.
Nu var det äntligen dags att börja. Första veckan hade vi uteaktiviteter
och lekar för att lära känna varandra. Vi vart indelade i grupper
tillsammans med 8:er och 9:er som vi skulle utföra olika uppgifter vi fick,
9:orna var inte alltid schysta mot oss 7:or dom ville kanske bara visa upp
sig på något sätt.
ny sida
Men vi överlevde den veckan och jag tyckte att det var ganska kul.
Efter ett par veckor kom man in i det nya systemet och det flöt på ganska
bra, trots allt jag är ju här idag..

/G+

Min syn på skolan
Hej! Jag heter Bobby och jag går i en skola som heter Hobyskolan. Den
ligger i Borås.
Jag tycker vi på våran skola behöver mer personal och absolut fler lärare.
Då behöver man som elev inte vänta lika länge på hjälp. Vi behöver personal
som går runt i korridorerna och tittar så det inte är bråk eller blir det
eller någonting annat. Man som elev skulle känna sig tryggare. Jag tycker
vi skulle ha rulltrappor istället för vanliga trappor för när man har gått
upp för alla trappor så orkar man inte mer och man vill bara lägga sig ner.
Du kanske tycker att det är bra att gå upp för alla trappor för man får
bättre kondition. Visst det tycker jag med men man blir så trött att man
inte orkar hänga med på lektionerna vilket inte är bra.
På rasterna får vi inte vara i våran gymnastiksal vilket är synd för man
får bättre kondition av att röra sig och enligt texthäftet på sidan 8 får
man bättre betyg. På sidan 8 så handlar det om en skola som har en så
kallad SA-tid. SA-tid är självständigt arbete varje dag, sammanlagt 6
timmar i veckan. Man som elev kan välja att ha två extra idrottstimmar
utöver de obligatoriska idrotts|lektionerna. Man kan välja bland olika
sporter som t.ex. fotboll, ishockey, handboll m.m.
Vi på skolan har IPS vilket nästan är likadant som SA-tid fast vi har de
bara tre gånger i veckan och sammanlagt tre timmar i veckan. Vi kan bara
välja att ha en gång i veckan idrott. Vi har inte som dom bara en idrott
utan olika sporter och lekar. Jag skulle vilja ha IPS varje dag och så
skulle man kunna välja idrott på varje IPS pass.

Hej då!

ATT BYTA SKOLA/KLASS
Att byta eller klass kan vara svårt men också simpelt. Det beror nog mest
på starten som får i den nya klassen eller skolan. Vad jag menar med ”bra
start” är om man till exempel får många kompisar från början, att komma
överäns med lärarna och anpassa sig till den skolan snabbt. Annars tror jag
att risken är för stor att man känner sig utanför eller blir mobbad. Och
det är naturligtvis inte bra. Jag har själv bytt skola en gång p.g.a att
det endast fanns låg och mellanstadiet på min förra skola. Min nuvarande är
bara högstadiet. Mitt byte gick väldigt bra eftersom några av mina gamla
klasskamrater började i min nya klass. Men jag fick många nya kompisar i
den nya skolan som jag aldrig skulle träffat annars. Vi har mycket
gemensamt, men sedan finns det åsikter som vi inte håller med om alls. Men
dom flesta personer som jag är med efter skoltid, är de vänner som jag
lärde känna i min förra klass, och kompisar från andra skolor. Själv kan
jag nog inte säga vilken av mina två klasser som har varit bäst. Orsaken
till det är att de två klasserna skiljer sig aningen från varandra. Den
gamla var tystare och lugnare, dessutom var alla i klassen närmare
varandra. Men ”nya” klassen är lite mer högljudd och livligare. Den nyare
klassen är lite roligare att gå i, men kompisarna i den gamla klassen var
bättre. Hursomhelst tycker jag att skolbytet var mycket positivt. Jag
tyckte aldrig om min första skola från början. Några orsaker till att jag
inte gillade min förra skola är att det inte fanns något att göra där och
jag gillade inte miljön. Det var väldigt smutsigt i klassrummen, fullt med
skräp på skolgården och min lärare var orättvis. Det var bara några få
anledningar. Däremot var eleverna där mycket trevliga och roliga att umgås
med. Det största orsaken till att jag inte gillade min förra skola måste
vara min lärare. Förra skolan kändes som ett fängelse också eftersom vi
inte fick gå utanför en viss gräns. Men det hände att vi gjorde det i alla
fall ibland. Lektionerna i förra skolan var dessutom kolosalt tråkiga. Men
jag trivs väldigt bra i min nya skola. Lärarna är snälla och miljön är
bättre för jag kan inte säga att den är perfekt precis. Lektionerna känns
mycket roligare i den nyare skolan. Men det är nog på grund av att det är
intressantare saker som vi får lära oss. Det som också är bättre i den
nyare skolan är att vi har en stor datasal med bra datorer och ett bra och
stort bibliotek, där det finns många böcker. Det fanns det inte på förra
skolan. Men jag vet i alla fall inte vilken klass som jag trivdes/trivs
bäst i…

Betyg: G

Mina skolår

Vi hade just flyttat från Finland hit till Umeå när jag skulle börja lekis.
Jag kommer ihåg att det var väldigt spännande att börja lekis, och att få
nya kamrater. Det gick bra för mig, ändå jag pratade Finska men jag lärde
mig fort att prata svenska. Jag kommer inte ihåg så mycket från den tiden.
Det är en liten Detalj som jag kommer ihåg väldigt bra. det var att utanför
lekis så fanns det en gungställning med endast två gungor. Till de försökte
vi alltid komma först till på morgonen, men det var Mikael Roosblad som
oftast satt där först.

1,2 och 3 var nästan likadana. När jag skulle börja 1:an så kommer jag ihåg
att det var så mycket mer spännande, än att börja lekis. Jag vet inte
varför kanske För att när man börjar lekis så börjar man egentligen inte
skolan men när man början 1:an så börjar man skolan ”på riktigt”.

Årskurs 1 och 2 så hade vi en ganska speciell lärare. Hon spelade väldigt
ofta gitarr, t.ex. ”Broder Jakob, sover du?” på alla möjliga språk. Det var
ganska kul ändå att lära sig att sjunga, en liten fördel.

3,4 och halva 5:an så hade vi en lärare som hette Agneta. Hon var ganska
jobbig. För alltid när det hade hänt en liten grej, att någon retat någon
annan el. liknande. Då skulle hela klassen sitta i en ring och prata om vad
som hade hänt. Det hände ganska ofta att någon gjorde någonting. Så då blev
vi sittande i den där ringen väldigt ofta. Jag vet inte om det blev så
mycket bättre av att sitta i en ring och snacka.

Halva 5:an och hela 6:an var de roligaste åren på mellanstadiet. Då hade
man lärt att känna alla i hela klassen helt bra. I 5:an brukade vi köra
snöbollskrig mot 6:orna. Det var väldigt kul men vi var också enormt fega
för gick oftast alla mot en 6:a. Den här sista perioden av mellan|stadiet
så fick vi en ny lärare igen som hette Birgitta Almgren. Hon var den bästa
läraren jag hade på suoviisaariskolan. Hon var enormt snäll och bra på att
lära ut till elever.

I slutet på vårterminen i 6:an så åkte hela våran klass på en klass|resa
till Finland, vi var där i en vecka. Vi till Vasa och var där i två dar.
Första dagen så åkte vi båt halva dan och shoppade den andra halvan. Andra
dan så åkte på massa museum och liknande. Tredje dan så åkte vi buss till
Lappo. Vi skulle sova i en liten by som heter Lappokiila och där sov vi i
stugor. När vi kom dit så var det nästan kväll, så vi såg oss omkring sedan
så gick vi och sov. Fjärde dagen så for vi till Lappajärvi, en väldigt känd
Fjord som fjället går rakt ner på bägge sidor. Där inne fiskade vi och
Andreas fick tre jätte|stora sejar. Femte dagen for vi hem. Det är mina
minnen från Suoviisaari|skolan.
Det var en väldigt bra skola tycker jag. Jag tror det är bra att gå i små
skolor när man är liten.

G-

mycket ojämn högermarginal, svårt att avgöra vad som är försök till
styckeindelning. Markerar endast i tydliga fall

Att byta skola/Att byta klass

Den här berättelsen handlar om en tjej som heter Marja.
Hon flyttar till en ny stad med sin mamma. Den här staden är inte vilken
stad som helst. Det är Göteborg.
Hon måste också byta skola och få en helt ny spännande klass.
Det var en helt vanlig dag i en liten by utanför Hedemora. Marja, som var
13 år, satt med sin mamma i köket. De sa ingenting till varandra. De visste
båda två att det här var den sista dagen de skulle sitta i köket och vara i
denna fina, trevliga och här|liga by. Marja sa farväl till sin mamma och
började gå till skolan med ett raskt tempo.
När hon kom fram hade det redan ringt in.
När hon kom in i klass|rummet var det rent tyst. Hon bad genast om ursäkt
och började lång|samt gå till sin plats. Bredvid henne satt det en väldigt
blygg och snäll tjej. Hennes namn var Emma.
Emma och Marja var bästa vänner. De hade känt varandra sen de började
ettan.
Skoldagen var nästan över. Fröken Lisa var smått irriterad på killarna där
bak i klassrummet. De hade lagt ett vått och äkligt tuggummi i frökens bok.
Men efter en stund lugnade hon ner sig. Det var tio minuter tills de
slutade Marja kände gråten i halsen. Det var nu hon skulle ta farväl av
alla i klassen.
Fröken började gråta. Sen sa hon. -Det har varit härligt att ha dig här i
vår klass. Vi kommer verkligen sakna dej. Hon grät mer nu. Marja började
också gråta, nu grät alla. De gav henne en stor kram och sa hejdå.
Emma följde med Marja hem. Marjas mamma hade redan packat. Allt var klart.
Nu skulle de åka.
Emma och Marja stod och kramade om varandra. Emma sa till Marja att hon
skulle komma och hälsa på och att hon var den bästa kompisen hon hade haft.

ny sida
Det har nu gått två veckor sen flytten. Nu bor Marja och hennes mamma i
Gbg. De hittar inte så bra, men det går nog ändå.
Idag är det första dan i den nya skolan för Marja. Alla som går där är
nya.
De börjar i 7:an i musik|klass. Marja har alltid gillat musik. Hon sjunger
mycket, Och älskar att Spela piano med sin kraft inneifrån. Hon går mot
skolan.
ny sida
Allt är så stort hon känner sig osäker. Hon vill inte men hon måste. När
hon kommer in står det vissa gäng och pratar. Andra står ensamma och
övergivna. Hon ser en flicka med brunt, lockigt hår och röda kläder. Hon
går fram till henne.
-Alla glor, nästan alla, tänker hon. Nu får hon panik. – Vad ska jag säga?
Hon säger: Hej! Flickan går sin väg. Marja känner sig ensam igen. Men så
kommer det ett helt gäng och lär känna Marja.
De blir jätte bra kompisar. Det har gått ett halvår nu sen första
skoldagen.
Marja trivs jätte bra, bättre än i hennes gammla skola. För där hade de
inte musik. Här har de bättre gem|enskap med. Och alla verkar trivas bra.
Även hon med de röda kläderna. Men Marja kommer aldrig glömma den fina
tiden hon hade innan.

MINA SKOLÅR
Jag ska berätta om min skolgång. Jag heter Oleg och är 15 år , innan jag
skulle börja skolan i första klass så gick jag i en förskola i Linkö|ping.
Det var där jag skulle bo, men det blev inte så flyttade till Botkyrka ett
ställe i Stockholm. Jag, min mamma och min syster bodde i ett ställe som
ligger i Botkyrka som heter Eriksberg.

Jag skulle börja i ettan och få nya kompis|ar, det kändes inte så bra pg.a
jag var så liten och skämdes mycket. Första dagen gick min mamma med mig
till skolan för att jag inte skulle känna mig sorgsen för jag ville inte gå
till skolan, men jag var tvungen.

När vi väll var där så lämnade min mamma mig i skolan för att hon skulle
till sitt jobb.

Innan vi skulle in på första lektionen så kom det några killar och frågade
om det var jag som skulle börja i deras klass. Dom hade fått reda på att
det var en kille som skulle börja i deras klass, och jag sa att det var
jag. Dom berättade sina namn och sa att dom hette Fredrik, Igor och Mattias
jag blev snabbt vän med dom. ny sida

Dom visade mig runt i skolans område, där man fick vara och inte fick
vara.

Dagarna gick och jag fick allt fler vänner.

Jag gick med samma klasskamrater tills sex|an. Där vi då splitrades för att
börja i sjuan och på en ny skola.

Jag började i sjuan och fick allt fler vänner. Nu gick jag i sjuan och
skolan blev allt svårare. Men det var inga svarigheter för en sån kille som
jag.

Det gick bra för mig under åttan och snart var det dags att börja nian.
Tiden gick och nu går jag i nian. I nian gällde det att visa vad man
verkligen går för.

Under första terminen i nian sköte jag mig bra och fick en utav klassen
bästa betyg. Under andra terminen skulle man välja ett gymnasium för att gå
i när man gått ut nian. Jag valde ett gymnasium som heter Blacke|gymansiet
i inriktning i transport för att jag gillar att hålla på med bilar osv.

Så nu har jag haft nio underbara år i mitt liv och tänker fortsätta med min
ut|bildning. Så nu är det bara och se vad som kommer att hända i
fortsättningen // slut!!!!

här är det ritat en glad gubbe

Att byta skola / Att byta klass
Den här berättelsen kommer att handla om en pojke som heter Thomas och
hans skolgång i första klass.

Thomas var på väg till Skolan en agustig morgon med sin mamma. Han tyckte
att det skulle vara jätte kul att börja Skolan. När Thomas var ca 100 m
från Skolan Såg han Skolan. Det var en jätte Stor Skola som var byggd av
tegelsten det fanns också en Stor lekplats mitt i Skolan där han tänkte
att han skulle leka varje dag med Sina kommpisar. Han kom till Skolan tio
i åtta alla hans var där.

Thomas släppte sin mammas hand och Sprang till sina kommpisar som hette
Johan, Jonas, Fredrik. De tre var bästisar de Skulle aldrig vara ifrån
varandra. Läraren ropade in alla elever och föreldrar. Den första tanken
Som Thomas hade var att de här läraren var Snäll och trevlig. När alla
var inne i klassrumet kollade lärare om alla var här och de var alla.

Thomas tittade Sig omkring i klassrumet det var ett fint klassrum och
Thomas hade tänkt Sig Sitta längst fram imorgon. Efter en Stund tog
förelldrana en fika. Då kunde Thomas gå ut Och leka i den Stora
lekplatsen med sina kommpisar. Efter ca 20 min kom mamma Anna ut och
ropade till Thomas att de skulle hem. Anna var Skild med thomas pappa
Bengt. Hon var också arbetslös.
ny sida
Nästa Skoldag var Thomas jätte pigg han vaknade kl Sex. Han åt sin
frukost och tänkte att det var nu Skolan börjar på allvar. Första
lektionen var matte. Det tyckte Thomas om Så han räknade på hela tiden
för att visa att han var bästi klassen. Thomas var duktig i matte för att
hans Mamma Anna hade lärt honom det.

Det har gått ett halvår och det går jätte bra för Thomas i Skolan och med
hans vänner. En dag när Thomas kommer hem från Skolan var mamma Anna
jätte glad. Thomas frågade varför hon var glad då sa mamman att hon hade
fått ett jobb, på Expressen i Stockholm. Thomas vart så ledssen Så han
gick till Sitt rum och grät. Han tänkte nu när han har börjat i en Skola
där han Stromtrivs så Ska han flytta. Det är katastrof. Johan, Jonas och
Fredrik sa ju att vi skulle vara bästisar hela livet. Efter tre minuter
kom mamma Anna in i rumet och sa att jag måste ju ha ett jobb annars
kommer inte vi att leva Så bra.

Jag vill inte leva bra sa Thomas. Jag vill leva här med mina kommpisar
som jag har känt i ett år. Mamma Anna gick ut ut rumet. Så började Thomas
att tänka igen hur det Skulle vara som han Skulle flytta, Han tänkte att
han kanske Skulle bli mobbad och inte få några vänner.
ny sida
Två månader senare. Nu bor Anna och Thomas i en förort utan för Stockholm
Som heter Rinkeby. Thomas skulle börja i en Skola som heter
Rinkebyskolan. Antagligen ska det stå ett i innan Rinkeby, men det har
försvunnit i kopieringen Rinkeby bor det många invandrare från alla
länder. När Thomas gick till Skolan var han jätte nervös han ville hälst
inte gå till Skolan för att han trodde att han skulle bli utstött och
ensam. Mamma Anna fick nästan Släpa honom till skolan. När han kom till
Skolan Såg han massa invandrare. Hema i Luleå hade han aldrig Sett Så
många invandrare.

Thomas kom till klassrumet var alla där och väntade på läraren. Eleverna
i klassen viste att det skulle börja en ny i klassen. När Thomas Stog och
väntade på att läraren skulle komma Så kom två killar fram till Thomas
och frågade om de var han Som var den nye eleven. Då Svarade Thomas att
de var han. Pojkarna hälsade och sade deras namn. Den ena hette Mohamed
och den andra hette Abdul båda var ifrån Irak. Efter en liten stund kom
läraren.

De första läraren gjorde var att hälsa på Thomas mamma och Senare hälsade
han på Thomas. Så gick alla in i klasrimet den första lektionen var
Svenska det gick bra för Thomas. När lektionen var slut kom Mohamed och
den lille Abdul och frågade om han ville leka med honom. Thomas var gärna
med och lekte. Då släppte nervositeten och Thomas Mohamed Abdul kunde
leka hela tiden.

Mina skolår
Jag skall nu berätta om min skoltid. Allt började en solig morgon och jag
skulle inte till dagis utan till skolan. Jag var otroligt nervös när jag
och mamma gick in på skolgården. Det var så många stora barn. Jag blev lite
rädd och tryckte mig mot min mamma. Hon tyckte bara det var trevligt att
följa med på förstadagen i skolan.

När vi kom in i klass rumet såg jag min kompis Caroline. Jag blev lite
lugnare då. Caroline och jag hade gått på dagis tillsammans i fyra år, hon
var som en syster för mig. När vi satt där vid våra bänkar så kom vår
fröken in. Hon var inte så lång men snäll. Hon läste en bok för oss om en
Tax.

Lågstadietiden var utan tvekan den roligaste tiden i skolan. Vi gjorde ofta
utflykter till Lund tex. I trean åkte vi på en Skåneresa. På julen pysslade
vi alltid. Om man hade räknat rätt i sin mattebok fick man ett trevligt
klistermärke. Men så är det ju inte nu tyvärr.

När jag började fyran blev det högre krav på en. Vi fick en ny lärare,
Hans. Han var lite konstig i början men vissade sig vara en mycket trevlig
lärare. Det var mest skola under mellanstadietiden. När vi slutade feman så
skulle vi byta skola. Klassen skulle splitras. Det blev en stor förändring
att byta från Ängbyskolan med sina gröna parker till Polhem med sin svarta
asfalt.

Det var nog första gången jag grät över att behöva gå till skolan. Det var
en ny klass men gammle Hans följde med. Vi fick nya ämnen och lärare. Allt
var nytt och spännande.

Det som var roligast med att börja sexan var att få läsa franska. Vi fick
nog världens roligaste och bästa franslärare.

Även om kraven höjdes änu mer i sexan var det ändå roligt att gå i skolan.
Det var en ny värld man kände sig vuxen.

Nu har jag gått på polhem i fyra år. Det har varit en tid med glädje och
sorg. Den skola jag en gång grät för att börja i, gråter jag nu över för
att skiljas från.

Jag tror att jag har blivigt formad av skolan. Det låter konstigt, men man
har gått på polhem under en tid man har utveklats och har blivit påverkad
av intryck. Polhem är inte bara en skola utan mer som ett andra hem för
många elever. Kommer man ner i matsalen så är alla mattanter så glada att
man kommer. Träffar man städorskorna i korridoren säger de alltid ett glatt
”Hej”.

Men alla lärare är inte bra. Vissa är så hemska att man gråter efter
lektionen. Sen finns guldkornen. Lärarna med det lilla extra. De vill en
bara väl och att man ska lyckas. De planerar inte sina lektioner utan låter
eleverna forma dem.

Att lämna polhem och att börja i gymnasiet kommer också att bli en stor
förändring.

När jag tänker på att jag trots allt har gått i skolan i nio år, så är det
en hel del år. Man kan undra var tiden har tagit vägen. När man gick i
ettan ville man bara att skolan skulle ta slut nu är man rädd för att den
ska ta slut. Man är rädd för verkligheten att inte få vara kvar i den
trygga skolan, där andra säger vad man ska göra. Det kanske hade varit
bättre om eleverna hade fått ta lite mer ansvar!

En sak jag vill säga till alla som går i skolan är ”ta vara på tiden”.
Skoltiden är en tid då man utvecklas. Skolan är en magisk plats. En egen
värld fylld med lagar och regler. Om man ej följer dem så kan man råka illa
ut. Det är något jag lärt mig av skolan. Gemenskap, att våga öppna sig är
nog det som har varigt nyttigt att lära sig.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om min skoltid. Den boken skulle vara
fylld med minnen. Men istället så bevarar jag mina minnen i huvudet.

Skolan som jag hatar så mycket älskar jag även. Skolan är viktig. En plats
att utvecklas på. Det är något man ska tänka på. Det kommer jag göra när
jag slutar. Min skoltid har varit en underbar tid, en tid jag sent kommer
att glömma.

Mina skolår

När jag skulle börja på högstadiet i sjuan, var jag nervös. Jag var nervös
därför att skulle få träffa nya kompisar, lärare och få nya ämnen. Det var
spännande och intressant i början. I början av sjuan gick det bra. Men
allteftersom tiden gick blev det också sämre. Bråken började hägra. Vi
brydde inte oss om skolan. Vi tjafsade och koncentrerade oss inte. Våran
klass var den sämsta på skolan. Efter ett tag hade vi krismöte med vår
klassinformatör. Där vi diskuterade vad vi skulle göra för att det skulle
bli bättre. Alla var eniga:
– Sluta bråka!

Men det hjälpte föga. Situationen blev allt värre. Det blev mer bråk
istället för mindre. Lärarna fick ringa föräldrarna, för att se om de kunde
göra något åt det. Läget blev bättre ett tag, kanske i en vecka eller nåt.
Men sen var det som förut gamla dåliga tider med mer bråk och mer
tjafsande, att lärarna inte visste vad de skulle göra för att ändra på det.
Rektorn fick säga vad han tyckte för att se om det skulle hjälpa. Men icke
sa Nicke.
Hela årskurs sju handlade bara om bråk.

I årskurs åtta började läget att se bättre ut. Två av mina skolkamrater
hade flyttat. En till Skövde och en till en annan skola i sta’n. Det var
nog då allt blev bättre, bråken slutade vi gick in fört i skolan. Man kan
nog säga att årskurs åtta var en så kallad ”lyft” för oss. Det var kanske
bråk då och då, men inte jämt och ständigt som förut.

En dag var vi med i en volleyboll-turnering.
– Vi vann.
Det var tillochmed så att vi utklassade motståndarna i finalen. Men allt
var inte bra. Alla i klassen umgicks inte med varandra. Så att när vi
skulle välja lag till turneringen, skulle vi ha med två lag. Första laget
bestod av enbart svenskar, medans det andra laget var blandat. Lag ett
ville inte ha med utlänningar i laget. Mina intryck var att lag ett inte
trodde att utlänningarna inte var bra, och de andra svenskarna som var med
i lag två, inte var sportintresserade, men inte alla, några höll på med
sport.

Jag tror att lag ett ångrat sig så här efteråt. Åttan var ändå ett hyfsat
bra år, och dessutom mycket bättre än sjuan.

När vi började nian hade alla vuxit och såg äldre, mognare och klokare ut.
Dem var som helt nya människor. Det kändes som om jag bytt klass eller
liknande. Men det hade jag inte gjort, det var precis samma klass som i
åttan. Nu pratade alla med alla och det var inte som i åttan att vissa
pratade med vissa. På rasterna umgicks alla med varandra. Inga bråk, vi
lyssnade och koncentrerade oss mer på skolan. Allt var frid och fröjd.

Men så en dag inträffade det något. Vi var på väg till idrotten, började
byta om, när en strumpa började flyga runt från en till annan. Då kom en
annan kille in, strumpan landade bredvid honom men han sa ändå en sak som
fick den som slängde strumpan att reagera. Den andra killen sa: någonting
om hans mamma. De började att putta på varandra. Jag och min kompis
stoppade bråket tillfälligt och sade till den ena att gå ut. Men han
fortsatte att tjata om att dem skulle göra upp någon annanstans. Väl när
han var ute, skulle jag och mina kompisar se om han gått. Den andra
inblandade följde efter. De började tjafsa och det blev bråk igen. Den här
gången kunde vi inte göra någonting. Följden blev att en fick näsan knäckt,
och fick åka till sjukhuset i Trollhättan. Den andra blev avstängd i två
dagar. Vissa i klassen pratade inte med en av dem inblandande. Det blev
mörkt ett tag.
Men efter en tid blev det bättre igen. Vi skulle vara med i en handbolls-
turnering för pojkarna i nian. Vi vann. Läget mellan de två som bråkade
störde inte laget. Nian var nog det bästa året.

Nu när jag ser tillbaka på de tre åren (bortsett från sjuan) som gått, ser
jag ändå ljust på dem. Så när man nu ska välja till gymnasiet, lämnar jag
skolan med goda minnen. Men man får inte glömma alla bråken heller ..