Kulturellt kapital: 200-500

Intro:

Hejsan!
Jag heter Rani Kazimi och jag har här skrivit om mina skolår och lite annat
smått och gott.
Hoppas ni finner det jag skrivit som intressant

NP i Svenska, delprov C. Ämne: Mina skolår

Skolan. hur mycket har egentligen skolan påverkat mig? Hur mycket har jag
lärt mig?
Jag har lärt mig enormt mycket under mina skolår, och jag har inte ens gått
hälften av mina studieår än. Det är svårt för mig att säga precis hur
mycket, eller på vilket sätt skolan har påverkat mig. Som person har jag
självklart blivit mycket smartare och jag ser på vissa saker från ett annat
perspektiv. Skolan får en tänka logiskt, och det behöver man göra för att
leva ett bra liv. Nu ska jag berätta hur mina skolår varit hittils, och jag
börjar med det första skolåret:

Mitt första skolår har varit ett av mina mest lärorika år.
Det mesta man lärde sig hade man inte ens tänkt på innan.
+, -, dessa tecken var de första man lärde sig inom matematiken, och jag
fann detta ämne roligt och hade väldigt lätt för mig att räkna. Jag tror
faktiskt att vi började läsa engelska också det året. Svenska fanns också
med på schemat. Vi hade även idrott men sedan fanns det väl inget mer ämne.

Jag träffade massor av nya kompisar under det första skolåret, och kompisar
var viktiga att ha. Vi spelade oftast fotboll på rasterna, och vi skrattade
åt dom mest konstiga sakerna. Om man bråkade med någon så var det oftast
glömt dagen efter. Allt var så nytt, så spännande, så roligt, så härligt.
Min första lärare hette Agneta Krantz och var en äldre medelålders kvinna
som var gift med en 20 år yngre polis vid namn Jörgen. Agneta var en
väldigt förstående lärare som man hade lätt att prata med. 1:an hade 2
klasser, A och B, jag gick i B.

I tvåan vad det ungefär som första året, fast nu hade man klart för sig vad
man gjorde och man hade gott om kompisar. Nu retades vi också med 3:orna
genom att kalla dom för trä|skallar, vilket var jättekul.
Träskalle skämtet blev mindre kul när vi själva började i trean. (skratt)
Detta år vi fick vi alla en varsin fadder, som var våra ”beskyddare” i
skolan. Dom var 3 år äldre än oss och gick i sexan. Nästa skolår, i fyran,
fick vi en ny lärare, samtidigt som vi bytte klassrum. Vår nya lärare hette
Hanna, och skrev det själv hanna skribenten har en smiley i det första a-
et . Hon var 28 år när vi började i fyran.
I fyran blev det lite mer självständigt arbete, och det kändes som om
kraven på att arbeta hårt höjdes. Men man pratade fortfarande och skrattet
fortsatte att ge ljud i klassrummet.

I femman slog vi ihop oss med A-klassen. Dom var 16 och vi 20 så lärarna
fann det passande. Inte nog med det vi slog oss ihop med 4:orna också, och
nu kallades vi 4-5 II. Femmorna var besvikna efter beslutet men vad har
eleverna att säga till om i skolan? Väldigt lite.
Man fick höra att skolan inte hade råd med fler lärare så därför slogs vi
ihop. Vi fick byta klassrum när det var matte och engelska. Arbetslaget
bestod av fyra lärare. Vi fick i femman faddrar; jag två. I sexan fick vi
förflytta oss till en annan skola om man hade valt tyska/franska. På vägen
dit hade jag och mina kompisar jättekul. Ibland kastade vi lite grus på nåt
fönster för att sedan springa så fort man kunde, eller så knackade vi på
hos folk för att ännu en gång springa. Man var liten och dum, nu skulle det
aldrig falla mig in att göra sådant bus. Men det ingick i barndomen då. I
sexan upplevde jag mitt livs roligaste skolår, hittils i alla fall. När jag
sedan skulle börja i 7:an började jag i en skola i Uppsala, fast jag bodde
i Stockholm. Pappa hade köpt en affär här i stan och vi fann det passande.
I 6 mån åkte jag fram och tillbaka innan vi sedan flyttade hit. Lägenheten
hade jag funnit genom en annons i UNT, passande nog så låg lägenheten ca 50
meter ifrån skolan och några minuters promenad till skolan. Första
skoldagen åkte alla 7:or till en kulle i Sandsvik där jag skaffade mig
några kompisar direkt. Det var bra kände jag, nu har i alla fall några att
vara med. Proven gick skapligt och jag skaffade mig mer vänner för var dag
som gick. En låt som påminner mig om 7:an är ”Life is a rollercoaster” med
Ronan Keating. Hörde den ofta på hemvägen i bilen.
När jag sedan började i åttan hade jag det väldigt bra. Jag hade flyttat
hit till Uppsala, skaffat mig många vänner och studerade på bra. Nu fick
jag också kompisar i nian och jag kände mig mer och mer hemma här. Betygen
däremot blev jag missnöjd med: 10 VG:n och 3 G:n, jag menar dåligt är det
inte men ämnerna var viktiga.
Sedan kom 9:an och nu vart jag mer målinriktad än någonsin. Jag har redan
bestämt mig för att bli läkare som vuxen, och jag sätter skolan framför det
mesta. Det gav även resultat. Betyget i första terminen blev 6 mvg:n och 11
VG:n och det var en klar förbättring och att dessutom göra sina föräldrar
stolta gör mig mer självsäker och stolt. Nu ska jag fortsätta att jobba
hårt framöver. Allt hårt arbete ger resultat har jag hört och det är vad
jag går efter.

”Jag önskar att allt kunde stanna nu, jag behöver tänka jag behöver lite
tid”. Sjunger den hesa rösten från freestylen. Det är precis vad jag
behöver. Tid att tänka. På väg till en ny skola, nya människor och ett nytt
liv. Gräset frös inatt.

Det går av om man trampar på det.

– Ush vad kallt! Kylan tränger sig ända in i benmärgen och känseln i
fingrarna försvann för länge sedan.
Nervositeten lägger sig som en klump i magen när jag öppnar dörren in till
Vasaskolan. Luften är tung och det är svårt att andas.
– Försenad första dagen! Helvete! viskar jag tyst och ser mig om i den
folktomma skolan. Jag börjar förvirrat och småspringande leta efter sal
256. Efter en stunds letande står jag framför dörren med skylten 256. Jag
hejdar mig innan jag sliter upp dörren. Benen skakar och jag kallsvettas.
Var lugn! Och sluta skaka! intalar jag mig själv i den kalla korridoren.
Det hörs ljud inifrån dörren. Till slut tar jag ett djupt andetag och
öppnar försiktigt dörren. Jag tittar ut över folk|massan och möts av 23
föraktligt granskade blickar. Alla stirrar. På mig. Rodnaden letade sig upp
till kinderna och jag är säker på att huvudet exploderar när som hellst.
– Hej och välkommen!
– Lars, sa läraren. En stor mörk 40-åring sträcker fram handen.
– eh. Zara. pep jag fram.
– Va?
– Zara, sa jag lite tydligare.
– Hej Zara! vad trevligt med en ny tjej i klassen. Sätt dig ner, där det
finns plats. Vi har precis börjat genom|gången.
Jag tittade mig runt förvirrat och undrade om jag fanns till eller om allt
var på låtsas. Jag gick med darriga ben förbi alla blickarna och slog mig
ner längst bak i ett hörn så långt bort som möjligt från de andra. Men det
hjälpte inte så mycket. Nedvärderande blickar kom kastande lite när som
hellst. Början på slutet. Tänkte jag innan jag satte på min freestyle och
gled in i min låtsasvärld. ”Och jag har inga vänner kvar visst är livet
underbart” Än en gång hade den hesa, klagande rösten helt rätt. Gud vad jag
hatade mig själv nu. Jag skulle ju svassa in så elegant med stil, men som
vanligt hade min blyghet tagit över och jag vågade inte ens andas. Och Gud
vad jag hatade mamma och pappa som tvunget skulle flytta när allt till slut
rett upp sig och jag hade fått några riktiga vänner. Jag längtade efter
dem, Anna och Sussi. Skolan var trevlig där också. Detta känns mest som en
iskall konservburk. Jag satt och funderade på min gamla skola ända till det
ringde ut. Jag väntade tills alla gått ut från klassrummet sedan tog jag
min väska och begav mig ut ur klassrummet. Ångesten gjorde sig påmind när
jag tänkte på de fullproppade korridorerna jag var tvungen att gå igenom.
En knack på axeln fick mig att rycka till och jag gjorde mig beredd på en
våg av kommentarer.
– Hej! sa en gäll röst och jag vände mig om och fick se en liten mörk tjej
som jag antagligen gick i samma klass som nu.
– Häng med till biblioteket så kan vi snacka lite!
– jah.
– Kom!
Hon slet tag i min arm och drog med mig genom de hemska korridorerna.
– Ah helvete det är lunchstängt! ropade hon till där vi stod utanför den
stängda dörren.
– Vi kan sätta oss här! Hon gick bort till en bänk.
– mm. jag kände mig totalt misslyckad.
– Vad heter du? jag kunde ana en släng av norsk brytning när hon pratade.
– Zara.
– Skysst namn. Jag heter Ingrid, är från Norge, vi flyttade hit för några
år sen. Skolan suger verkligen, men det är härliga fester på helgerna!
– Okej. jag är från Trollhättan, sa jag lite småblygt och blev för|vånad
över att det gick så bra.
– Vi flyttade hit för två veckor sedan, så jag känner ingen här än.
– Det är ju inte så kul, men nu känner du ju mig!
– Jag har fest på lördag och du får gärna komma om du vill! sa hon
trevligt.
– mm.. kanske.
– Jo! Klart att du ska följa med. Du kan komma innan och hjälpa mig att
fixa lite saker. Ok?
– mm.. okej.
– Men nu får vi skynda oss! Du vill väl inte komma försent igen?
– mm.. gå du. Jag ska hem!
– okej mår du inte bra?
– jo men vi ses väl imorgon?
– Det klart vi gör! Hejdå!
– Hej!

Glädjen bubblade i magen på mig när jag gick hemåt och i freestylen hördes
den hesa rösten: ”Min hand i din, när kapporna vänder efter vinden. Är du
lycklig nu?”

Ja. Jag var lycklig.

Att byta skola.

– Vi ska flytta Anna! mammas ord skar som en blixt rakt igenom mig. Mitt
huvud blev fullt av frågor men jag fick inte fram ett ljud. jag sprang till
mitt rum och kastade mig på sängen. Nej! Skrek mitt inre och tårarna kom.
– Men lilla gumman, vad är det?, undrade mamma när hon kom efter mig in i
rummet.
– Jaha!? Och var ska vi flytta då?, skrek jag med gråten i halsen.
– Vi ska flytta till ett villaområde lite utanför Göteborg. Pappa och jag
har köpt ett hus där. Det blir väl kul, nytt hus, nytt rum, nya kompisar
och ny skola. Sa mamma med lycklig stämma. ”Nya kompisar, ny skola” mammas
röst ekade i mitt huvud. Jag vill inte flytta! Jag vill inte byta skola.
– Så ni har planerat allt detta utan att fråga mig?! skrek jag.
– Men. sa mamma, jag avbröt henne.
– Jag trivs i Stockholm! Jag vill ha mina kompisar. JAG VILL INTE! skrek
jag och spran ut ur rummet.
– kom tillbaka Anna! på engång!, skrek mamma efter mig. Det hördes att hon
var besviken. Senare när vi åt middag sa ingen ett ljud. Sen gick jag och
la mig. ja tänkte på vad skulle säga till mina kompisar.
– God morgon! Vakna Anna, det är morgon jag var fortfarande sur och ledsen.
Vid frukostbordet log mamma och pappa på det där viset som jag Hatar.
– Vi har ringt till skolan och sakt att vi ska flytta. Så du behöver bara
berätta det för dina kompisar. Vi flyttar om två veckor, allt kommer bli
bra, sa pappa. Ja sa inget.
I skolan samlades vi som vanligt första timmen för att läsa högt, lite
töntigt tycker jag, vi går ju faktisk i sexsan.
– God morgon alla barn. det var fröken, innan vi börjar läsa har jag och
Anna något tråkigt att berätta. Anna?
– Ja… Eh. jag ska flytta. Sa jag. fan! Jag ville ju berätta för mina
närmaste kompisar först.
– VA?! skrek Elin, min bästis.
– mmm. till Göteborg. Om två veckor. Nu är det bara två dagar kvar för mig
här i Stockholm. Jag och elin har sakt hej då för sista gången. Jag undrar
hur den andra skolan är. Våran skola var bra, rättvis. Vi fick vara med och
bestämma nästan allt. Och nu ska jag börja i en anan skola, mitt i
terminen. typiskt. Dom kunde ju ha planerat lite bättre.
Nu är vi iaf på väg. Det känns lite bättre men jag är väldigt närvös. tänk
om jag inte ”passar in”?. Nu har jag bott här i en månad. Huset var jätte
fint, mitt rum är ganska fint, men stökigt.
mamma och pappa trivs.
Jag har fått ganska många kompisar. Och skolan.ja vad ska man säga? Den
suger! Den är ful, tråkig, man får inte bestämma något! allt är jätte
dåligt, lärarna hatar mej och kallar mig för 08! första dagen var hemsk!
eleverna var jätte trevliga och hälsade mig välkommen, men inte lärarna!
Alla var jätte sura. Anars trivs jag ganska bra, saknar elin men men.

Att byta skola!

Det var en varm sommardag, jag var på väg hem från stranden. Sommar|lovet
var snart slut och min Familj och jag skulle snart flytta från det trygga
samhället på Öland till ett helt främmande ställe i Dalarna. Stället vi
skulle flytta till hette Falun, jag hade aldrig hört talas om Falun innan
mamma och pappa berättade att vi skulle flytta dit. Anledningen att vi
skulle flytta var att mamma hade fått ett jättebra jobb på en bank i
närheten av Falun. Jag fick reda på att vi skulle flytta några dagar innan
skolavslutningen. Jag tyckte inte alls om tanken av att flytta ifrån alla
mina vänner som jag hade haft sen förskolan. Det som känndes ännu värre var
att jag fick lov att flytta ifrån min underbara pojkvän. Vi hade varit
tillsammans sen början av årskurs åtta, så det var snart ett år vi vart
tillsammans. Vi försökte inbilla oss att vårat förhållande skulle fungera
fast jag flyttade ifrån honom, men innerst inne visste jag att det aldrig
skulle fungera. Vi hade setat och planerat hur vi skulle skriva brev och
hur vi skulle träffas, det vi inte tänkte på var att det var både dyrt och
långt att åka mellan Dalarna och Öland.
– Susann! skynda dig in, ropade pappa till mig med ett belåtet leende.
Medan jag sprang upp för den lilla trappen som ledde in i vårt fina hus, så
hoppades jag på att pappa skulle säga att vi inte behövde flytta, men så
var det inte.
– Kom får du se, jag har hittat bilder på vårat hus i Falun, sa pappa och
tittade fascinerande på huset vi skulle bo i.
– Var det bara det du ville visa mig? undrade jag och så missnöjd ut.
– Susann, gumman du ska inte vara ledsen, det kommer att bli bra ska du se,
huset ä i alla fall fint, tycker du inte?
– Mmm. svarade jag bara.
Visst tyckte jag att huset var fint, men jag ville fortfarande inte flytta
från mina underbara vänner och absolut inte ifrån min pojkvän, Magnus, som
jag älskade så himla mycket. Det var han som hade fått mig att våga visa
känslor och att kunna prata inför massa folk. Sommarlovet innan åttan och
innan vi blivit tillsammans så hade jag blivit sviken och utnyttjad av
flera killar. Dom hade bara varit ute efter att ha sex och inget annat,
eftersom jag tyckte om dem så mycket så blundade jag för verkligheten. Det
är ju inte så konstigt om man blundar för verkligheten när man är är
förälskad. Mina vänner varnade mig flera gånger, men jag sa att dom hade
ändrat sig och att dom inte alls va så knäppa dom bara ville utnyttja
tjejer, men jag hade fel.

– Har du börjat packa ihop alla dina saker? undrade pappa.
– Ja, jag är snart klar, har bara mina kläder och några böcker kvar, sa jag
och kände en plötslig ångest över att vi skulle flytta om en vecka och jag
hade ju inte börjat tagit farväl av någon. Jag och mina kompisar hade
knappt pratat om flytten. Dom enda jag tagit farväl av var mina gamla
lärare och dom klasskamrater som var borta den veckan jag flyttade. Det
känndes tungt på skolavslutningen när jag gick inne i skolan och skulle ta
farväl av alla lärare och ”mina” gamla klassrum som man har lärt sig en hel
vetenskap i. Det var inte förän jag gick där inne jag hade börjat fatta hur
mycket jag hade lärt mig och hur nyttigt det var med skolan, fast det kunde
vara tungt ibland. Utan mina vänner hade jag nog inte klarat skolans tuffa,
men lärorika gång.
– Hur skulle det bli nu?
Skulle jag klara att byta skola och skaffa nya vänner samtidigt som jag
skulle plugga sista året i grundskolan.

– Flyttbilen kommer imorgon vid nio tiden, sa pappa och lät lite stressad.

Nästa morgon så kom flyttbilen precis som vi bestämt, klockan nio.
– Oj, inte visste jag att vi hade så här mycket saker, sa mamma och såg
lite fundersam ut.
– Nej, det brukar alltid vara så att man har mer saker än man tror, sa en
av flyttgubbarna med ett leende på läpparna.
– Visst var det till Saltövägen 15? undrade den andra gubben.
– Ja, det är det, svarade mamma.
När flyttbilen åkt iväg kändes allt så himla tomt.
Dom sista dagarna innan vi åkte spenderade jag och mina vänner på stranden.
Jag var såklart med Magnus också. Kvällen innan vi skulle åka så satt jag
och Magnus hemma hos oss honom och pratade om tiden under vårat
förhållande.
– Tror du verkligen att vårat förhållande kommer att fungera? undrade jag
med en tveksam röst.
Jag såg att Magnus började få tårar i ögonen.
– Jag vet inte, men vill du inte försöka, undrade han och jag såg att hans
vackra blå ögon började fyllas med tårar.
– Jo, jag vill försöka, men vi borde tänka igenom det här, tänk på att vi
kommer träffa varandra typ 4 ggr om året, svarade jag och började nästan
gråta av smärta att behöva lämna honom.
Han kramade om mig och sa att han älskar mig, båda brast ut i gråt.
– Jag kommer inte klara mig utan dig, sa Magnus och började gråta ännu mer.
– Jo, det är klart du kommer, vi får ringa varandra varenda dag, sen så kan
du ju följa med när Malin kommer och hälsar på, på höstlovet.
Malin var en av mina allra bästa kompisar.
– Ja, det är klart jag gör! Vi gör så att vi är tillsammans och pratar i
telefon tills jag kommer och hälsar på, sen får vi se hur det blir då,
eller?
– Ja, det lät som en bra idé. Nu ligger vi här och myser till jag måste gå
hem, sa jag och tyckte att allt kändes lite lättare.
Magnus följde inte med till färjan utan vi tog farväl hemma hos honom. Vi
stod och kramade och kysste varandra samtidigt som vi grät. Nu förstod vi
verkligen hur mycket vi älskade varandra. När vi hade pratat varandr ett
tag så kom mamma, pappa och Malin för att hämta mig. Malin skulle följa med
till färjan för att ta farväl. Innan jag klev in i bilen så kramade jag om
Magnus och sa: Jag kommer alltid att älska dig vad som än händer, det lovar
jag.
– Jag kommer också att älska dig vad som än händer, sa han och kysste mig.

När vi hade börjat att åka mot Borgholm och mot färjan så berättade Malin
att hela min gamla klass skulle vara där och ta farväl.
– Är det inte snällt av Malin att fixa det, sa mamma.
– Jo, det var jättesnällt! sa jag.
Mycket riktigt så stod hela klassen där. Jag hann precis ta farväl av alla
innan vi klev på färjan. Jag trodde inte att jag skulle ta det så hårt som
jag gjorde.

– Allting kommer att kännas bättre när vi kommit fram och du har skaffat
nya kompisar, sa pappa som alltid ska vara snäll.
– Jag kommer aldrig att kunna få så bra kompisar som jag har nu, sa jag och
lätt irriterad.

Efter en mycket lång bilresa var vi äntligen framme vi huset där jag skulle
bo dom närmaste åren. Huset såg ut precis som det hade gjort på datorn, med
dom stora vita fönstrena och dom rödmålade väggarna. Det såg precis ut som
ett hus i Dalarna. Rummet som jag skulle få vara mycket större än mitt
gamla rum, men det var finare tapeter i det gamla. Dagarna gick fort och
imorron börjar skolan. Jag hade pratat med både Malin och Magnus varenda
dag. Nästa morgon var jag så nervös att jag inte kunde äta.
– Pappa försökte muntra upp mig hela tiden, men han lyckades inte så bra.
Det enda som kändes skönt var att jag hunnit bli kompis med min granne som
jag skulle gå i samma klass som. När jag väl kom till skolan så känndes det
inte så farligt, tjejen jag bodde granne med hette Sofia. Sofia visade runt
mig och presenterade mig för alla hennes vänner. Alla verkade glada och
trevliga. Lärarna verkade också snälla. Jag lärde fort att känna alla under
den första veckan. Nu kändes det inte alls så farligt att ha flyttat. Jag
är glad att alla tog imot mig som dom gjorde, annars vet jag inte hur det
skulle gått.
När Magnus och Malin kom upp på lovet kändes allt bra. Jag och Magnus
bestämde oss för att göra slut, men att fortfarande hålla kontakten.
Livet efter flytten var ganska lik mitt liv innan flytten. Falun var nästan
precis som Rälla där jag bott förrut.

Att byta skola
Eleven markerar varje nytt stycke genom att både byta rad och att göra
ett indrag När jag gick på slutet av tvåan och vi bodde i Mölndal,
Göteborg, fick min pappa veta att han fått ett jobb i Norge. Och min familj
ville flytta, naturligtvis. Jag ville också flytta till min hemland, men
jag vil|le inte lämna alla mina kompisar.
Jag kom till skolan i Norge och gick som sagt på slutet av tvåan. Första
dagen var jättespännande, men jag visste att mina föräldrar var där med
mig. Jag stog i korridoren och väntade på läraren. Helt plötsligt kom det
massa elever. Troligen mi|na blivande klasskamrater. Alla tittade på mig
som om jag hade gjort något fel. Äntligen kom läraren och visade mig
klassrummet och min plats. Jag skulle sitta bredvid två killar, som jag
inte kände. Sen började läraren prata, på svenska naturligtvis, jag var ju
i en språkbadklass, som skulle betyda att jag skulle ha de flesta ämnen på
svenska.
På rasten skulle mina klasskamrater visa mig skolan. Nästan alla tävlade om
vem skulle visa mig skolan. Jag valde de mest snällaste flickorna. Och från
den dagen har jag haft de mest finaste och ärligaste människorna som mina
vän|ner. Men jag visste att dagen jag skulle flytta tillbaka till Sverige
skulle komma nån dag.
Sex år senare kom min mardröm. Då fick jag veta att min pappa hade fått ett
bättre jobb, i Finland. Jag kunde inte röra mig när jag hörde det. Allt jag
tänkte var att jag skulle förlora alla mina vänner. Nästan varje kväll grät
jag bara. Tur att jag hade vårterminen i Norge kvar. Jag skulle vara så
mycket som möj|ligt med mina vänner. När flyttet närma|de sig skulle mina
vänner ha en fest för mig. Vi övernattade hos mig. Vi hade köpt allt
möjligt. Vi skulle äta godis och chips och dricka coca cola. När klockan
var tio på kvällen skulle vi börja titta en skräckfilm, som vi hade hyrat.
Då sa mina vänner att de hade en present för mig. Jag öppnade paketet och
fick se en fint lakan. Alla mina vänner hade ritat och skrivit på lakanen.
Den var den fi|naste presenten jag aldrig fått.
När sommaren var nästan flyttade vi till Haparanda. Vi hade köpt ett hus i
Seskarö, som skulle bli mitt ny hem. Vi fick alla våra grejer dit till vårt
hus och jag skulle sedan på kvällen sova i en främmade plats. Nästa dag kom
det fem tjejer, som fråga|de om jag ville komma ut. Jag tyckte att de var
helt okej och gick med dem. Men när de började prata visste jag att det här
skulle bli svårt. Språket var helt annorlun|da än vad jag tidigare hade
hört. Jag tänkte att: ”hoppas jag skulle bli van vid det”. Två veckor
senare när jag kom till skolan var jag helt förskräckt. Jag kände ingen
från min blivande klass. Eleverna kom och samma sak som på tvåan hände,
fast nu var jag på nian och mycket äldre. Men på insidan av mig bodde
fort|farande ett litet barn. Då kom lärarna. Jag satt på en bänk och
väntade. Nu skulle lärarna presentera mig åt klassen. Som tur behövde jag
inte prata mycket. Men alla tittade på mig i alla fall. Det här skulle bli
ett mardröm för mig. Vad jag än gjorde ingen skulle väcka mig från det. Mot
slutet på dagen lärde jag känna några från min klass. En av dem bodde också
helt nära mig så jag kunde gå med henne. Senare har jag lärt känna mera
människor och nu har jag vänner. Men fortfarande saknar jag mina vänner i
Norge jätte mycket.
Något positivt kan jag hitta. Man lär känna nya människor och man skapar
nya minnen med dem. Och man kan ju alltid gå tillbaka i minnen och tänka de
bra minnen, som jag skapat med mina vänner i Norge.
Snart ska jag gå till gymnasiet och då måste jag byta skola igen.

Slut!
VG

Mina Skolår

Jag har alltid varit typen som har velat bestämma och leda en grupp. Det
har alltid följt med mig och mitt sätt att vara.
När jag började skolan, i klass 1b på Braåsskolan, var det som att komma
till himmelriket, eller jag bokstävernas och talens himmelrike i alla fall.
Tänk att få kunna läsa Bamse själv! För en sjuåring är det en stor och
viktig sak. Jag hade inte en endaste tanke på att man kunde få kompisar på
köpet också. När det kom upp i min lilla hjärna så var inte skolan ett
himmelrike längre, det var ett paradis!
Jag fick några bra kompisar och ettan blev tvåan och man var inte minst
längre. Våran lärare, Gunvor, var en fantastisk lärare vi lärde oss räkna
genom att sjunga och dansa, och jag som hade fått för mig att skolan skulle
vara tråkig.
Men sen kom trean och när trean kommer så kommer multiplikationen också.
Jag, som då var nio år, kunde inte förstå detta märkliga fenomen och
framför allt ville inte min hjärna förstå. Det blev en stor röra och dessa
tal var inget paradis längre och inget himmelrike heller, det blev ett
magplask ner till jorden igen utan en livlina.
Så kom våren och till slut sommaren och våra tre år med Gunvor var slut.
Det var ganska tråkigt att säga adjö för vår nya lärare, Berit, hade inte
världens bästa rykte på vår skola. En sak måste tilläggas, vår klass var
inte någon perfekt klass, rent ut vi kunde inte hålla mun.
Det blev sommarlov och lika fort som sommarlovet kom försvann det och en ny
termin med Berit påbörjades.
I början var det ganska lugnt, hon var en sträng lärare, men det gick bra.
Sen när man lärt känna henne och hon har lärt känna en smög sig problemen
fram och vi kunde fortfarande inte hålla mun. Några i klassen slutade
annars var nog fyran ganska lugn.
Femman kom och det blev värre, vi bråkade hela tiden och Berit bara skällde
på oss. Vi blev skolans ”svarta får”. Mina matteproblem dök upp igen, jag
trodde det räckte med multiplikation men nu skulle man kunna dividera
också! Det går ju inte. Så det blev ännu ett magplask och denna gången sved
det oerhört mycket.

Vi fick ganska ofta höra av Berit att vi var den värsta klassen hon
någonsin haft. Hon kom till skolan en dag, när hon egentligen var sjuk. Vi
skulle ha ett prov, alla var lite smått nervösa. När vi kom in i
klassrummet stod det på tavlan med stora bokstäver: ”NI ÄR DEN VÄRSTA KLASS
JAG HAFT! SÄTT ER NER, VAR TYSTA OCH GÖR PROVET!”. Som du kanske förstår så
har mitt paradis blivit ett helvete och djävulen själv var Berit.
Vi fick i alla fall vårat sommarlov och det var efterlängtat. Den sista
veckan innan skolan började igen fick man ångest men det ska man ha när man
är tolv år, eller?!
Sexan kom och Berit blev sjuk och var borta i nästan två månader. Då kom
Annika och vi fick ha bild varje dag och klassen kunde börja prata normalt
med varandra igen. Jag kom loss från helvetet och kunde stå med båda
fötterna på jorden igen. Slutet av sexan var helt OK! Berit jobbade bara
halvtid och vi fick ha våra bild timmar med Annika. Jag kunde, lite då och
då, skymta himelriket igen.

Det var lite sorgsamt att lämna klassen men kändes mest som en befrielse.
Nu skulle jag börja om på nytt, byta skola och få nya klasskompisar. Jag
skulle försöka nå till paradiset igen. Detta sommarlov var fantastiskt,
ingen mer Berit.
Då var det dags för en ny skola och en ny klass. En baggis tänkte jag, men
tji fick jag.
Man kan inte föreställa sig hur det är att gå från en skola med nästan bara
svenskar, och helt plötsligt komma till en med alla dessa olika kulturer.
Så det blev bråk och lite mera bråk, och jag som alltid vill bestämma
hamnade i en massa små dispyter. Våra klassföreståndare, Lena och Tomas,
kämpade hårt med att det skulle bli bättre, det sakta men det gick.
På vårterminen blev min mamma sjuk och sen dog hon en majkväll, och jag
föll hårdare än jag någonsin gjort rakt ner i helvetet. De sista veckorna,
innan lovet, gick jag runt som en zoombie. Jag orkade inte plugga och hemma
var det ännu värre. Man kunde då inte ens tänka på att jag skulle få se
paradiset igen.
Sjuan hade glidit förbi och åttan kom tillsammans med de första betygen.
Jag kämpade med skolan samtidigt som jag kämpade med min sorg. Sen såg jag
ett ljus i mörkret och jag blev kristen och flög upp på lätta vingar till
himmelriket, vilken fantastisk känsla att få vakna upp utan att kudden är
blöt av tårar. När jag mådde så bra så gick skolan bättre och allt tjafs
var borta.
Åttan var som en berg-och-dalbana. Nian har än så länge varit fantastisk,
den tjejen som alltid ville bestämma blev ordförande i elevrådet, hon fick
hålla i den kristna skolgruppen och fick vittna om sin tro inför skolan.
Jag har valt gymnasieval och är väldigt förväntansfull över att byta skola.
Om jag ser tillbaka på min skolgång så ser jag en stor förändring den lilla
tjejen som ville läsa bamse har blivit till en ung kvinna med egna idéer
och åsikter.
Vem vet kanske jag hittar mitt paradis snart?!

Nationellt prov svenska
Delprov C

När jag började högstadiet i sjuan så bytte vi skola, för att den jag gick
på innan hade bara lågstadiet och mellanstadiet. Det kändes härligt på
något sätt att komma till en ny skola, nya människor, nya egna skåp, kiosk
i uppehållarn. Vi hade läger i början av sjuan på ett ställe som heter
kohagen. A klassen som jag går i och B klassen.
Vi hade det väldigt roligt där, vi åkte kanot och mitt ute på sjön slog vi
årorna mot vattnet och skvätte vatten på andra skolkamrater. Efter vi hade
haft roligt ute med kanoterna så hoppade jag och några av mina kompisar i
vattnet med kläderna på.

Om du har någonsin hoppat i vattnet med kläderna på så vet du hur det
känns, kläderna blev väldigt tunga och det är svårt att simma med skorna
på. När vi hade plaskat klart så gick vi såklart in i våran så kallade
stuga och tog bort de blöta kläderna och värmde oss. De tänkte ordna ett
disco i en stuga men det blev inget.

Det var ingen som riktigt ville vara på discot. Jag var förtjust i en av
tjejerna i klassen men jag vågade inte fråga något för jag var så blyg. Det
hände att två killar i vår klass började bråka och det slutade så att den
ena grinade. Det var några tjejer som ville sova i killarnas stuga som
såklart inte fick det.

När det var läggdags så ville vi inte sova, men vi gick in till stugan. En
del rymde ut ur fönstret och en del lade sig. Jag och två kompisar var
vakna nästan hela natten och pratade, jag somnade 04:00 på morgonen och
mina kompisar somnade 05:00.
Kl. 06:00 en härlig morgon kommer en tjej i våran klass och bankar på
dörren och kommer in och pratar med hög röst som såklart väcker oss.

Jag hade bara sovit i 2 timmar och de andra två kompisarna 1 timme. Tjejen
som väckte oss är irriterande och är nuförtiden uppkäftig mot lärare och
det är inte många som gillar henne. Nästa dag åkte vi hem och jag höll på
att somna hela tiden i bussen, jag fick ju inte sova mer än 2 timmar.

Jag som hade keps blev mycket irriterad när några i klassen tog kepsen,
slog i nacken, retade och var helt enkelt Oschyssta. Jag tyckte i alla fall
att det var mobbning, för så kändes det som. Vi hade ju inga betyg i sjuan
men jag pluggade så att jag fick Godkänt. Sjuan gick väldigt långsamt men
det gick som det gick.

Men i åttan gällde det, pluggade så att jag fick Godkänt, Väl Godkänt men
till närheten av Mycket Väl Godkänt kom jag inte. Sedan så blev det
praotid. Fick testa hur det var att jobba i en affär. Kändes rättbra men
dåligt ändå för man fick inga pengar. Slavarbete skulle jag kalla det men
inte så slitsamt. Jag fick ju godis och välja en cd skiva, när jag slutade.
När jag var tillbaka i skolan så gällde det att plugga för att få bättre
betyg och året gick väldigt snabbt.

I nian gällde det att plugga ordentligt. Jag hade bestämt mig att jag
skulle förbättra mina betyg. Det skulle inte vara några kassa och tråkiga
betyg. Och jag förbättrade min engelska från G till VG. Jag fick en chock
när jag fick MVG i det första provet. Var helt borta. Praotiden i nian var
tråkig. Jag praoade på en ”Volvo” firma och först var jag i affären var man
säljer reservdelar, oljor och bensin m.m. och det var kul.
På lagret var det ganska kul också men sedan när jag gick till tvätt sidan
så började bli långtråkigt och dagarna gick väldigt segt. Det bästa var
garanterat maten. Jag fick den gratis på deras egna restaurang och om man
skulle köpt det annars så skulle det kostat 50 kr. Efter julen så skulle
man välja vilken gymnasielinje man skulle gå in på.
Det var svårt att välja för att det finns så många linjer men jag tror jag
valde rätt ändå. Nu har vi ju dom här nationella proven och det känns
härligt att lämna den här skolan. Samtidigt som det är spännande att komma
till den nya skolan. Man har ju inga vänner på den skolan.

Hej Skolministern.
Innan jag börjar klaga på allt som är fel, så vill jag först berätta vad
som är bra på våran skola. För det första så tycker jag att vi på våran
skola har börjat förebygga mobbning jätte bra. Det är ju jätteviktigt att
alla trivs i skolan. För det andra så har lärarna verkligen hjälpt till,
för dom som har det lite svårt i skolan. Genom att sätta dom i en mindre
grupp. Jag går själv i den gruppen och jag älskar dom lektionerna vi har
med gruppen, för det är så tyst och man kan verkligen fokusera sig på sitt
arbete. Och för det tredje så tycker jag att vi har ganska bra skolmat, man
kan alltid äta något.

Nu till dom grejerna jag vill klaga på. Hur kan ni se till att vi har så
bra förebyggande program mot mobbning, Men inte de andra skolorna. Ja just
det jag syftar på Långaslättskolan. Det är helt oacceptabelt att hänga ut
en fyra genom ett fönster. Det är också helt oacceptabelt att spöa på en
kille i nian bara för att han dansar balett. Detta skulle aldrig ha hänt om
långaslättskolan skulle haft ett bättre förebyggande program mot mobbning.

Varför tror du att det är så många som har dåliga betyg i t ex Areby? Jo,
för att dom aldrig får lugn och ro på, på lektionerna. Ni måste se till att
de får lugn och ro, kanske genom att sätta dom i mindre grupper.

Vi borde inte ens ta upp skolmaten i t ex Gustavsbrantskolan, för det gick
inte ens att äta. Till och med sexförbrytare, kvinnomisshandlare och
mördare får bättre mat än i vissa skolor. Är dom värda det? Är de.
Varför lägger ni bara era resurser på stadsskolor? För det måste ju vara
något fel, när jag inte kan klaga på något i min skola. Medans andra elever
i andra skolor kan klaga på tusentals grejer.

MVH.
772129

Att byta skola/Att byta klass

Inan jag byte skola till Viksby så gick jag i mattberga skolan. Mattberga
skolan är en skola som ligger i Mattberga utanför Sala. Jag har spelat
hockey sedan jag var 5år gammal och jag älskar spelet. När jag gick i
femteklass i mattberga fick jag höra att det finns en hockeyklass från 6:an
på viksby skolan. Självklart blev jag intresserad och sökte dit. Jag fick
först provspela och sedan intervjuade dom mig. Dom ringde också till min
lärare och frågade hur jag var i skolan. Efter många veckors väntan så fick
jag ett brev med svar. Jag öppnade brevet och läste det. Jag kom in i
hockeyklassen och jag var över lycklig. Dagen efter i skolan medelade jag
min lärare om att jag komit in och ska byta skola när vi börjar 6:an. Hon i
sin tur medelade klassen att jag skulle byta skola.

Sommarlovet kom och jag ville bara att skolan skulle börja igen. Dagarna
var sega och jag tränade nästan bara om dagarna. Efter ett långt sommarlov
så började skolan till sist.

Första dagen iskolan fick jag träffa alla i min klass. Alla killar tjände
jag redan, för dom spelar jag hockey med på fritiden i Almvik is eller Ais
som vi kallades då. Men tjejerna hadde jag alldrig sätt förut och jag
tyckte att det skulle bli kul att lära käna dom. Efter en vecka i min nya
skola skulle jag på klassresa med min gammla klass. Jag ville inte åka med
för det var så roligt i min nya klass. Men det var försent att ändra sig
nu, jag var tvungen att åka med. Vi var borta i fem dagar och helatiden
ville jag hem.

Den här skolan som jag går i nu är mycket bätre än min föra skola.
Klasserna på den här skolan är också mycket bätre.
Det var också här i skolan som jag träffade min flickvän. I min föra skola
fick man inte göra något. Klasserna var också väldigt tråkiga. Lärarna på
den här skolan är också mycket bätre.
Det ända som jag tycker var bätre i mattberga var maten. Jag trivs väldigt
bra här i den här skolan och hoppas att det blir lika bra i gymnasiet.