Kulturellt kapital: 200-500

Mina skolår
Första gången jag träffade mina klasskamrater var i Kristofferskyrkan.
Uppropet i kyrkan var en tradition på Gårdsskolan. Att gå i ettan var inte
så jobbigt, mest bara kul. Man fick nya kompisar nya vänner till ett
billigt pris. Priset var att man var tvungen att gå i skolan. Tvåan var
ganska likt ettan. Bara att man gick några timmar extra. I tvåan började
jag gå på skolans fritis.

När jag började i trean, kände jag hur stor jag var.
Det var ju trots allt bara ett år kvar tills man fick börja i
mellanstadiet. I fyran bytte 12 klass kamrater till Axelska skolan. Fast
förlusten av klasskamrater var man glad åt ändå.
För min bror gick ju inte längre på skolan och sen hade alla fyror fått ett
fadderbarn var att ta hand om. läxorna började även komma i lite större
utsträckning.

I femman bytte vi från en tegelbyggnad till en tre gånger så stor skola. I
den ”riktiga” Gårds skolan var upprustad för 20 miljoner kronor.
Det året var det mest hektiska året som elevråds representant. Det var
mycket som skulle införskaffas som fattades. Skolstarten i 6an kände man
makten över alla mindre barn. Man kunde gå och ta basketplanen av några som
spelade. Det små fördelar hela tiden.
I skolan jobbade vi mycket i projekt och grupp arbeten. Det var lagom
stressigt då. Vi åkte på en lyckad klassresa till en camping i Avesta. Vi
hade ganska bra samman hållning, för man hade inte lika många kompisar på
andra skolor. Första dagen på Abra träffades vi i ljushallen. Jag kände
inte så många. I klassen kände jag Gårdarna och jag visste vem Moström och
Kristoffer var för de åkte skate bord som jag också gjorde då. Årskurs 7
gick fortast. Man han inte stanna och reflektera innan året var slut. När
man började åttan var man lite skraj för man hade hört hur jobbigt det var.
Jag tyckte de var lite underligt för jag kände ingen stress.
Helt ovetande vad som skulle hända i nian.
I år har de varit det mest hektiska och jobbiga året. Mer läxor,
alvarligare prov, större arbeten mindre tid och massor av prat om
gymnasievalet. Vart man vänder sig är de prat om gymnasiet. Det var en kort
resumé av min skoltid

av Niko Landgren

4 Min syn på skolan
Kungsör
Hejsan! 7/12 2003
Jag är en tjej som heter Cecilia Kappler och går nu mitt sista år i
grundskolan. Jag hade tänkt att i detta brev skriva om positiva och
negativa saker som jag upplevt under min skoltid och även vad man ska tänka
på i framtiden.
Ända sedan jag var liten har jag fått lära mig att det du lär dig i skolan
det lär du dig för livet! Mina föräldrar har alltid påpekat att om jag
misslyckas på ett prov så är det inte hela världen men ta alltid chansen
och lär dig något. Detta är något som jag tycker skolan ska lägga mer
uppmärksam|het på. Vissa elever läser bara in exakt det som står i boken,
återger det på provet och glömmer det sedan lika snabbt. Det är där felet
ligger hos många. Vi lär oss inte för att göra ett bra prov eller för att
få ett MVG. Det är såklart självklart att dessa två delar spelar en viktig
roll men att lära sig för sitt framtida liv anser jag som viktigare.
Många hävdar att skolan har försämrats de senare åren. Visst har
disciplinen och respekten hos eleverna försämrats men jag tycker ändå att
skolan utvecklas i takt med samhället vi lever i. Min gamla skola som jag
gick sex år på har nu utvecklat en tid på schemat där de får jobba med all
sorts media. De har gjort ett medialabb på skolan där de kan spela in
filmler, musik och massor med andra saker. Om det är något som rör oss
mycket så är det just media. Det är tex. viktigt att man lär sig att allt
inte är sant som står i tidningar och att journalisterna kan vinkla
repotage som sänds på tv mm.
Skolan har gjort ett bra försök till att följa med i utvecklingen och nu
gäller det bara att jobba ännu hårdare med att förbättra elevernas syn på
skolan.
Något som varit viktigt för mig och förmodligen många andra elever genom
åren är lärare.
Hur viktiga är inte dessa vuxna människor som vi kallar förebilder? När du
lämnar klass tre för fyra så står du där med en massa egenskaper och
åsikter som din allra första fröken lärt dig. Det är inte förrän du börjar
högstadiet som du inser att din första fröken var en 60åring med folkdräkt
på varje skolavslutning. Ändå vet du att du har lärt dig massor från henne
och folkdräkten accepteras i dina ögon. Det är viktigt med bra lärare! En
bra lärare kan göra alla ämnen intressanta medans den sämsta kan förstöra
även det roligaste ämnet!
Lite väl valda ord innan jag kastar mig in i åsikternas djungel om 2000-
talets skola, framtidens skola.
Generellt så tycker jag att skolan är ganska bra som den är. Nu utgår jag
självklart ifrån hur det är och har varit på de skolor som jag har gått på.

Skolorna har varit fräscha, de flesta lärare har varit bra och vi har haft
bra material att jobba med. Något som dock faktiskt måste förbättras är
relationen mellan elever och lärare. Det vikiga för framtiden är hur vi
behandlar varandra. Lärarna måste försöka lyssna och bry sig om alla
elever. Och försöka se oss elever som speciella individer. Eleverna måst
självklart också respektera de olika lärarnas sätt att vara och lära ut. Vi
måste också lära oss att respektera de äldre bättre. På många sätt känns
det viktigare för mig med bra relationer än tex. fina bänkar. Vi i väst har
redan så mycket överflöd så jag tror att det är viktigare att vi försöker
bygga upp den konntakten mellan människor som saker tar bort. Man lär sig
mer om man trivs i skolans miljö. Vi måste även arbeta ännu hårdare med att
bearbeta mobbningen som finns runt omkring oss.
Mitt råd: utveckla människan men inte med hjälp av materiella ting. Så i
framtiden, det är klart att saker och ting kommer att utvecklas men jag
hoppas och tror ändå att samhörigheten och gemenskapen mellan oss är
viktigare än ”världsliga ting”. Det är det vi måste jobba vidare med!
Nu börjar det bli god tid för mig att avrunda mitt brev. Jag hoppas att du
har lärt dig något och att du kanske får användning av det i ditt framtida
jobb.
Lycka till med utvecklingen av skolan och ha med i tanken vad jag skrivit.

MVH
Cecilia Keppler
9AI Abrahamsbergsskolan

Att byta skola/byta klass/byta liv

– Vi ska separera.
I samma stund som pappa yttrade de orden förändrades mitt liv. Det var där
förändringen började. Fast det visste jag inte då.
Pappa flyttade ut. Nu var det bara jag, mamma och min ena syster
kvar i radhuset. Jag förstod att vi inte skulle kunna bo kvar så länge. Det
var för stort och för dyrt. Men jag hoppades i alla fall. Jag önskade för
jag trivdes bra. Fin gård, bra grannar, nära till skolan och affären.
Ett halvår efter att pappa flyttat ut satt jag och pratade med
min bästa kompis, Maria. Jag berättade att min mamma väldigt gärna ville
flytta till Örebro.
– Det vill min också! Tufft om vi skulle flytta tillsammans. Din familj och
min familj. I det ögonblicket verkade det inte så dumt att flytta. Jag och
min bästa kompis skulle bo i storstan. Gud, vad vi skulle ha kul.
Ja, man var ju lite trött på den lilla orten vi bodde i. Samma
personer vart man än gick. Vi skulle hitta en ny klass att göra hyss i. För
det var det vi gjorde. Jag erkänner att vi mobbade folk, gjorde saker vi
inte fick och ljög när lärarna frågade om det var vi.
När jag kom hem den dagen gick jag direkt fram till mamma.
– Jag flyttar om Maria flyttar.
Då vart mamma glad. Hon hade länge velat komma ifrån den lilla kommun
(eller håla, som hon kallade det) som vi bodde i. Hon började planera och
fixa. Hon tittade jämt i tidningarna efter lägenhetsannonser.
Efter någon månad eller så började jag inse vad jag sagt. Vi
skulle verkligen flytta. Jag skulle lämna allt, hela mitt liv.
Jag hade aldrig flyttat förut så jag hade kompisar från barndomen kvar, en
del stod mig väldigt nära. Jag var stadig och glad. Jag var nöjd med mitt
liv som bus. Nu skulle jag lämna allt. Jag skulle få bygga upp allt igen.
Börja om från noll.
– Nilla, kom ihåg att vi ska åka till Örebro ikväll. Mamma hade
hittat en annons på en lägenhet hon tyckte verka trevlig.
Vi skulle på vår första lägenhetsvisning. Vi skulle bo i lägenhet, trångt,
ingen gård. Fy, vad hemsk!
När jag skulle somna den kvällen grät jag. Tårarna forsade som
floder. Det var inte sista gången. Jag visste att det var verklighet nu.
Jag skulle byta stad, byta skola, byta liv. Jag var rädd för att
byta skola. Jag visste vad jag hade för roll på skolan. Jag visste hur alla
var och att de flesta hade respekt för mig. Jag var en av de coola. Jag
gjorde hyss och var rolig. Nu var jag rädd. Jag ville inte byta skola, jag
ville inte byta roll.
När jag var i skolan var jag lika tuff som alltid. Jag spelade
min roll. I skolan sa jag att flytten skulle bli kul. Jag skulle ju ifrån
hålan. Men när jag kom hem åkte masken av och tårarna föll.
Jag och Maria satt hemma hos henne när hon berättade att;
– Vi kanske inte kan flytta.
Hennes ord var som ett stenskott i pannan.
– Va?! Jag kan ju inte flytta själv.
– Vi har ett lån som krånglar till det. Vi får inte hyra av någon.
Det var det som hållt mig uppe. Att jag inte skulle flytta själv. Jag
skulle ha en liten del av med mig. Så att jag kunde starta om från ett och
inte från noll.
Vi valde en lägenhet. Eller ja, mamma valde en hon tyckte om.
Jag själv var knäpptyst när vi kollade på lägenheter. Det var en protest!
Även om jag tyckte att den var fin och bra så sa jag inget.
– Där! Mamma pekade på en stor rätt ful byggnad.
– Där ska du gå sen!

Mina skolår

Året 1994 tog jag det stora klivet från dagiset till Bergsdalsskolan.
Första dagen var en väldigt stor dag i mitt liv, jag var mycket nervös. Jag
fick börja i 1b och hade Eva Lundgren som klassföreståndare. Hon var ganska
elak, mycket sarkastisk och ofta ironisk, ingen vidare ambisiös
lågstadielärare.
På lågstadiet var de flesta barnen otroligt sociala och större delen av
klassen var ofta tillsammans men jag och 3st andra flickor bildade vårt
eget gäng. Vi ansåg att de var lugnast så. Eva hittade snabbt sina mönster
elever och utgick sitt lärande av dessa.
Vi reste iväg på klassresa i 3an till en plats som hette fiskboda. Där
delades man upp i olika grupper, vissa stekte fisk, vissa bakade bröd och
vi lagade te.
Färdvägen dit var med bil, det var olika föräldrar som erbjöd skjuts.
Precis innan sommarlovet splittrades klass 3a vilket betydde nya
klasskamrater för vår del.
När det var dags att börja 4:an var många väldigt nervösa men ändå
exaletade til allt nytt som väntade.
Att få nya lärare kändes ändå som en slags befrielse.
Dels att slippa Evas sarkasm och även möta nya lärare.
Våra nya lärare hette Marie Skogsberg och Karin Steen Lindgren.
Karin var en väldigt bestämd kvinna medan Marie var en väldigt svag person.
Hon var väldigt intresserad av schack och av bibeln, hon smittade verkligen
av sig.
Hon fick nästan hela klassen att ställa upp i en ganska stor tävling som
kallas schackfrågan.
I 4:an var även första tillfället att delta i skolans melodifestival,
vilket var en väldigt spännande tävling i alla nykomna fyrors ögon.
Jag, Elisabet, Jannika och Johanna var klassens bidrag, med artisterna
Sisters of Sweden. Vi var väldigt upprymda och jätte nervösa inför
uppträdandet, men vi vann inte. I 5:an var klassens bidrag Smurfarna. Den
gången ställde Susanna, Maria O, Elisabet E och Kristin upp.
Inte heller de kammade hem någon vinst. De var sminkade helt blåa i
ansiktena och lilla Maria var den ultimata Lill Smurfen. När vi kom upp i
åk 6 hade vi mognat och deltog som artisten Britney Spears. Det var dock
sista året som man fick ställa upp med ett bidrag i melodifestivalen, det
var ju dags för högstadiet året som följde.
Sexorna ansåg att detta var en smula ledsamt men det är inte så mycket
annat än att acceptera.
Det fanns även en känd basket tävling som kallades LT-cupen.
Där hade flickorna i vår klass stor framgång medan pojkarna hade det mycket
tuffare.
Vi vann aldrig själva cupen, men hade stor framgång i vår skola. I 5:an
ställde vi upp i bibelfemman, en tävling som Frälsningsarmen organiserade.
Vi var 2 lag från vår klass, mitt lag vann. I mitten av åk 6 hade vi
lyckats knäcka Marie så att hon sjukskrev sig. Vi fick nya vikarier varje
vecka, den värsta var Markus.
I slutet av 6:an åkte vi på klassresa till Saltön, vilket slutade i
katastrof. I 7:an förändrades jag mycket som person. Jag vart mer social
och sökte efter nya vänner.
Hade velat berätta mycket mer fast tiden var knapp.
Hann verkligen inte med allt jag velat.

1, Mina Skolår
Nu sitter man här och har nästan gått ut hela grund skolan. Jag har lärt
mig mycket efter alla dessa år, båda bra och dåliga.
Jag tänker på när jag Börja första klass och allt var så spännande
och nytt. Jag började i en bra klass (som har varit min klass i snart 9
år).
Min lågstadiet lärare hette Helga. Hon var en bra lärare. För det var ju
hon som lärde mig grunderna i skrivning, läsning och räkning.
En speciell sak som hon gjorde var att till varje jul göra en
Julkalender. Var och en i klassen fick göra en lucka som man satt upp på en
väg, och sedan öppnade man en lucka varje dag, fram till julafton. Inuti
luckan fanns en dikt.
En sak som vi gjorde ofta på lågstadiet var att man åkte på utflykter
och lärde sig mycket om naturen. Vissa utflykter var till skogen. I skogen
tittade vi på olika växter och djur, Och när vi kom tillbaka till skolan
skrev vi om vad vi hade sett i en bok.
Jag minns en speciell bok som vi hade att skriva i. Boken var som en
dagbok. Man skrev i den när man hade gjort något roligt eller tråkigt både
i skolan Och i hemmet. Den boken fick man när man slutade i lågstadiet, för
att börja i mellanstadiet.
Jag såg fram imot att få börja på mellanstadiet, för att få lära mig
nya saker.
När jag började på mellan stadiet fick min klass några nya
klass|klasskamrater. Dom komifrån en klass som splittrades för att de var
för många klasser.
Vi hade två lärare istället för en. De hette Stina och Ada. De hade delat
upp undervisningen. Stina var den snälla och Ada var den stränga.
Vi hade några andra lärare som hade oss i andra ämnen. Jag minns
Bildläraren, Hon lärde oss nya sätt att rita på. Det var hon som gjorde att
jag fick intresse för bild.
Stina och Ada gav oss en pärm där vi kunde sätta i lösa papper. En
del av den pärmen hette Oä, Vilket i slutet av 6:an blev onödiga ämnen.
Men en tråkig sak som hände var att vissa utav killarna i klassen var
riktigt elaka mot Ada. De lyssnade inte på vad Ada sa Och kallade henne
elaka namn.
På en lektion vi hade med Ada blev hon så arg att hon kastade ut
killarna och frågade oss tjejer om vi visste varför killarna gjorde Så, men
det visste inte vi, Då tog hon in killarna och frågade dom, men ingen
svarade, Då började hon gråta, några dagar senare sjukskrev hon sig.
Som följd fick vi en massa vikarier som inte kunde något.
Men tillslut var det dax att Packa ihop och börja på hög|stadiet. Det
kändes jätte bra, att man var riktigt duktig för att ha klara det så här
långt.
När man började på högstadiet hade man inte längre några bänkar utan
man hade skåp.
Man fick också en massa nya lärare som man skulle lära sig namnet på och en
massa klass|rum att hålla reda på, men man lärd sig det ganka snabbt I
början var lärarna riktig hård men det blev bättre och bättre.
En lärare som är jätte hård är Klas Tanonen. Han är lärare i kemi. På
hans lektioner får man inte komma försent eller glömma penna. Att prata på
hans lektionerna är förbjudet, om han kommer på att en person pratar,
skriker han på den persnen (som tur är har han inte gjort så på mig).
Hans prov är också annulunda, Han sätter poängen på ett annat sätt än
vad de andra lärarna gör.
Vi har haft många lärare genom åren, Så jag kommer bara ta upp de
lärare jag har haft mest.
En lärare som vi har haft mycket är vår SO-lärare. Han heter Simon
Anlund. Han är en bra lärare, han gör så att man blir intresserad. Om det
inte är relion. Religon är inte ett roligt ämne. Det Roligaste so-ämnet är
samhälle. Nu i vårterminen av 9:an har vi läst först och andra
Världskriget. Det är verkligen intressan.
En annan lärare som jag har haft mycket är min sv- och engelska lärare
Simon Hallberg. Han är också en bra lärare. Han tror inte så mycket på
Prov, vilket vi elever tycker om!
Men min favorit lärare är nog min hemkunskapslärare, Pernilla En
andledning till att hon är min favorit lärare är att på hennes lektioner
får man laga mat och baka, vilket jag tycker om
Pernilla är också min handledare. Hon berättar för mig om saker ska hända
och det är till henne man klagar på saker.

Tjärnlundsskolan har varit en bra skola, förutom vissa saker som t ex
skolmaten och skol|material som inte är så bra. Men det finns bra lärare.
Jag har fått många intryck under min skolgång, om att
Tjärnlundsskolan är en bra skola Om man jämför med andra skolor.
Men snart är det dax att lämna Tjärnlundsskolan. Det känns faktis skönt att
komma till en ny skola och få träffa nya människor. Viss det är läskig att
inte ha några vänner där, men det är också spännande att börja i en ny
skola
av: Lina

03-02-07 Mina skolår
Hej nu är jag sju år och ska börja i 1:an på hörbyskolan. Jag har väldigt
nära dit, jag bor i en villa lite längre upp bara.
Det är första dagen idag. Jag kom ihåg att när vi gick in i klassrumet så
var min mamma med. Vi gick in och mötte vår lärare, hon värkade jätte
snäll. Hon var gammal, men ändå söt.
Hon hade grått kortklippt hår och var normal lång, kanske 1:75cm eller
något, hon hette Marta. Jag gick fram och hälsade på henne och hon visade
min plats, där jag skulle arbeta, jag fick sitta brevid Aja, min
klasskamrat.
Vi slutade tidigt den dagen, vi fick bara några papper sedan skulle vi gå
hem.
Nästa dag så kommer jag ihåg att det var då man började komma in i klassen
och kollade alla rummen. Efter man hade gått där ett tag och blivit kompis
med allar lekte vi på rasterna. Det var flickorna på hagen och hopprep och
killarna med cycklarna och så hade vi på hörbyskolan ett litet hus eller en
lada man kunde vara i, fast det fanns ingen vägg på ena sidan. Vi hade även
en liten och en stor rutchykana man lekte på och gungor.
Dom gångera vi lekte med pojkarna var det mest puss – pett kallade vi den
för. Det var precis som en vanlig pett lek att det är en som tar och säger
pett.
Men här var det annorlunda. Alla flickor som var med skulle ta pojkarna.
Och när dom hade tatt en pojeke skulle flicka som tog honom ta honom till
ladan och pussa honom på kinden. Det var en lek vi lekte, sedan hade man en
annan lek som hette
Hajen. Man var kanske 5 personer, och en av dom ska vara haje. Dom andra 4
personerna satte sig på rutchykanan och ner med benen. Då är det meningen
att den personen som är hajen ska ta tag i benen och dra ner dom, så det
gäller för offret att hålla sig kvar. Nu när man tänker efter måste det ha
sätt väldigt dumt ut att man håller sig där uppe på rutchykanan och en
annan håller dig i benen, så där ligger man och kämpar.
Sedan fanns det mycket kärlek i luften med.
Själv kommer jag ihåg att jag gillade en kille.
Och seda så en varm vårdag så satt jag på Julians rygg (en kille i min
klass.) och så sprang han. Och efter en stund så snubblade han och då
trillade jag framför honom. Och eftersom jag hade en kläning på mig så åkte
den upp så att man såg mina trosor, elever har här ritat en glad min, en
s.k. smiley och då skämdes jag.
och alla stod och skrattade, men det var ju glömt efter en stund.
Jag tyckte det va jätte roligt att gå 1,2,3:an. Det var då man precis hade
lära sig läsa, skriva, och räkna m.m. och alla kompisar man fick. Innan man
skulle äta så var det två och två som fick duka fram talrik, bestik och
glas, man gick ungefär 10 min tidigare än dom andra.
När alla kom så tog man sin tallrik och fyllde på med mat, alla viste sina
platser. En dag var det jag och Aja som dukade.
När alla hade ätit var det bara jag och Aja kvar. Vi var jätte hungriga så
vi åt och vi åt och åt vi satt kvar där kanske i en timme. så när det bara
var vi två kvar tänkte vi vart alla andra tog vägen så vi gick in i
klassrumet, och där satt alla och vi hade komit försent en timme. Men
problemet var att vi hade ingen riktig ring klocka utan bara en liten där
vår lärare Marta riger i, så den hörs inte så mycket. Men det var också
pinsamt.
På fredagar brukar vi ha roliga timmen, killarna brukade alltid trolla
eller göra breakdans. Och vi tjejer brukade var 2-3 personer som valde ut
en låt och dansade och mimade till den. Det var mest refrängerna man mimade
och dansade till mest.
Snart var det nära mycket när tills vi skule sluta skola och börja 4:an på
klaraskolan.
Men eftersom vi var många elever så fick man ett papper, och i det pappert
var det ritat tre stora ringar.
I den första ringen skulle man skriva vem man hälst ville ha, och i den
ande skulle man skriva den andre personen man ville komma med, och i den
tredje var det tredje personen.
oklart om det är läraren eller eleven som skrivit ”I” I Den första
ringen valde jag Rafaela för hon var var min bästa kompis, och vi bodde
grannar, så vi lekte varje dag. Men i den andra och tredje vet jag ej. Jag
tror det var Aja och någon annan.

Nu var sommaren slut och jag skulle börja på Klaraskolan. Jag var jätte
nervös, men sådan tur visst jag redan att Rafaela skulle börja i min klass.

När vi kom in på morgonen så hade jag och Rafaela gått till skolan själva.
När vi kom dit så är det likada alla år. Vi kommer in, får massa papper och
seda går hem.
Men dagen efter var det en vanlig dag. Vi fick lära|känna vår lärare som
hette Rebecka.
Rebecka var en liten person, okey inte så liten men kort och hon hade kort
brunt hår, jag tyckte bara om henne vissa dagar. Hon var rätt sträng och
hon hade inget tola mod. Men nu när man har blivit äldre så beundrar jag
lärare. Jag kan inte förstå hur lärarna orkar. Först alla skrikiga barn.
Sedan alla prov och rätta sedan undervisningen och alla utvecklingssamtal.

Men jag tyckte Klarasskolan var rolig. Nu hade man blivit äldre och man
tycker att dom som gick på Hörbysskolan var små skit ungar som inte fattar
någonting. Men själv var man inte så tuff inne på Klarasskola för där fanns
det äldre personer än oss, det fanns ända upp till sexor, men vi gick där
inte till sexan för när vi gick i femman hade dom ändrat det.
Men klart man hade bus på Klarasskolan. På rasterna så var vi tvungna att
gå ut , eleven har här lämnat en lucka i texten det kanske var en
enstaka gång man fick vara inne och det var om det regnade med all kraft.
Men dom dagarna vi var tvugna att vara ute och det var kallt och snöblask
ute drog man in i smyg. I ugefär mittlen i hela byggnaden så fanns det ett
bibliotek som vi kallar det för mediatek. Och i det här mediateket så fanns
det en scen man kunde vara på, det fanns även draperier för. Så vi gick in
där bakom scenen och gömde oss. Och när lärarna kom för att säga till oss
sprang man och låste in sig bakom en dörr som fanns bakom scenen.
Och bakom den dörren så fanns en liten gång med en annan dörr som man
sprang ut när lärarna kom med nycklar.
Men det ända dåliga med när jag var liten var att man inte fick ha skor på
sig. Det var jätte jobbigt att knyta skorna när man skulle ut.
Men en sak var bra när jag var liten det var att man fortfarande hade
roliga timmen.
En gång så hade jag, Cecilia, Linnea och Rafaela uppträtt. Vi mimade och
dansade till space in wethers, och det var två killar som rappade. Så jag
och Rafaela var killarna.
Vi tog på oss våra luvor och spände dom. Sedan så tog vi tusch pennor en
svart och ritade svarta sträck på kinden och hakan, det skulle föreställa
utväxt skägg. Cecilia och Linnea hade på sig ett diadem med två antenner
upp stickande och på dom satt silvriga bollar, vi tog dom för de såg ut som
lite aileien aktigt.
Sedan innan man fick gå upp i trean så skulle man gör ett nationella prov i
mattematik, engelska och svenska. Det gick jättebra för mig, jag fick åka
upp till sexan.
Wow nu är dagen här och skolan.
Långholmsskolan, jag var jätte nervös. Allting var nytt och mycket större.
När vi kom in i klassrumnet var det 8:orna som visade runt oss var alla
dörra låg och vad de var till för.
När vi gick runt där så tänkte jag ohh här kommer jag aldrig hitta, men
efter ett tag så gjorde man det. Och det bästa var, man fick ha skor på
sig.
Men jag kommer ihåg varje rast man skulle gå till sitt skåp så var där en
massa elever, och det var inte vilka elever som helst det var 9:orna! Fram
för 9:orna ville man inte tramsa sig, man ville inte skratta, man ville
inte klumpa sig, det var lixsom pinsammt om man skulle göra det.
Sedan hade man nya lärare och då var man väldigt tyst. Man lydde lärarna,
man var inte uppkäftig och man gjorde det man skulle.
Men med åren som gick så blev man bara allt större, man var inte tyst, man
gjorde inte det lärarna sa att man skulle göra och man var uppkäftig.
Nu går vi i 8:an och det är vinter, vi ska få våra första betyg. Jag var
jätte nervös, först när man satt i kyrkan och lyssnade på prästen m.m och
på när min kusin Sabina sjöng.
När allt det var klart var det dags för betygen. Man samlades
klassvis och klassföreståndarna tar fran kuveren och ropar upp ens namn.
– Andrea! jag gick fram och tog bevelt, önskade alla trevligt julov och
gick iväg och öppnade mitt kuver. Jag tog fram pappret och kollade, jag
blev jätte nöjd.
När vi kom tillbaka från lovet hade alla snöbollskrig, och det var inte
ute, utan inne i skolan så hela korridoren var slaskig.
Sedan så fortsatte man med skolan och betyg.
Jag har minnen från Långholmsskolan men det var mer skämt man drog för
varandra eller något roligt steg man gjorde.

Så nu sitter jag här i nian och håller på att skriva mina skolår.
Men nian måste jag säga har varit roligast.
Man är äldst på skolan, mycket och göra med alla intagningsblanketter man
måste göra, alla prov och man måste kämp för att få betygen till sin nästa
skola. Man kan säga att man gör om femman. Man sitter här och skriver
handen av sig för att komma till nästa steg.

med vänliga hälsningar: Andrea Corinanovi?

Mina Skolår

Dagarna innan man skulle börja skolan längtade man dit. Man skulle träfa de
lärarna man skulle ha några år. Sina klasskamrater hur skulle de vara
tänkte man.
Dagen då jag skulle till skolan var jag nervös och orolig men det skulle
nog bli bra för jag hade min mamma med mig. Jag kom dit och såg alla barnen
med sina föräldrar. Efter en stund gick vi in i en hall som vi hänge av
oss. Sedan vidare in i en dörr som ledde in i ett klassrum. Alla satt oss
ner och lyssnade vad lärarna skulle säga. De presenterade sig och hälsa
alla välkomna. Vi förstod att de var våra nya lärare. Dagarna gick och jag
hade nu börjat skolan som jag hade längtat efter så mycket. På morgnarna
gick jag upp väldigt tidigt. Mina föräldrar skulle till sitt arbete och jag
till fritids. Mitt fritids var den gammla tågstationen som heter krylbo.
Där åt jag frukost och lekte med kompisar. Där fanns två grupper på var sin
våning. Jag var på första våningen. Sedan gick jag till skolan. Jag minns
att jag skulle lära mig alfabetet som vi skulle visa att vi kunde. Vi var 5-
6 st som gick in i ett litet rum och satte oss i soffan. När vi skulle säga
upp alfabetet skulle de alla visa att de var bätre änn de andra genom att
säga det så snappt som möjligt. Jag mins inte vem som vann men alla sa det
snappt. Vi lärde oss de vanligaste fåglarna. Vi fick lyssna på band där vi
hörde ljuden från vissa fåglar. Man tyckte skolan var rolig och man
längtade dit varje dag. På rasterna lekte vi massa olika lekar. Vi
klätrade, gungade ja vi hade kul. Och när det var vinter mins jag att när
jag gick till skolan var det storm. Jag blev blöt om benen fast jag hade
ett par termosbyxor på mig. Men sen på eftermiddan åkte vi pulka som vi
fick låna av skolan. Vi var 3 st klasser a, b och c jag gick i a. Nästa år
skulle vi byta skola till Bergskolan men den skulle byggas om så vi fick gå
i en liten skola som de hade byggt för tillfäligt brevid Bergskolan o den
hette grönapaviljongen. Vi hade med gåt ihopa så vi var 2klasser nu. A och
B. Jag var fortfarande i A. Vi gick ett år där och det var som det föra vi
byggde snöfort på vintern och hade snöbollskrig.
Sedan var skolan färdibyggd. Vi flyttade in i den nya skolan som skulle
bestå av 2delar en djursida och en fantasi. Vårat klassrum var på fantasi
sidan så vi skulle komma på ett namn på vårat klassrum. Det skulle vara ett
fantasi namn. Efter många förslag och röstningar kom vi fram till att i
skulle heta Pluto. Jag hade 2 bästa kompisar vi var alltid tillsamans vi
lekte massa olika saker. Sen blev jag trafikpolis jag stod vid trotoarer
och efter varge termin fick jag pengar och en bok för jag hade stått där i
alla väder. Jag var trafikpolis i 2 eller 3 år. På fredagarna hade vi
roliga timen som många hade disco eller bjöd på kaka och saft eller
frågesport. Vi hade med fruktstund där alla satt och pratade och åt sin
frukt. I 3-5 var typ lika dant förutom att det blev svårare och vi fick nya
ämnen. Få fick SO som vi lärde oss om länder som vi inte hade en aning om.
På onsdagarna hade vi något som vi fick välja vad vi ville. Jag brukade då
ta bild för det tyckte jag var roligast. Vi hade med teknik där jag och en
kompis gjorde var sitt flygplan som sedan visade sig inte alls flög bra. En
rolig sak var med när vi byggde vulkan som sedan skulle få ett utbrott. Det
blev häftigt sen för vi målade den fin och byggde en liten stad som skulle
drabbas av utbrottet. Sedan när vi skulle upp till 6an skulle vi byta
skola. Vi skulle upp till Storviksskolan. Vi skulle vara minst på skolan vi
skulle säkert bli nerslagna av de stora killarna på skolan. Men när vi kom
upp där var det inte så. Vi skulle ha våra egna skåp med lås på. Vi var
störst men vi blev minst. Det jobbigare på den nya skolan fast den var
gammal fast ny för oss. Vi fick nya lärare en till varge ämne innan hade vi
sama lärare hela tiden. Vi tyckte det var jobbigt att vi skulle byta
klassrum varge gång det var ny lektion. Men man vänjer sig och man börgade
tycka att skolan var jobbig och ville slippa den. Vi fick mycket läxor som
vi tyckte var jobbiga jämfört med de vi hade inan. Tiden gick snappt och 7
gick bara förbi men 8 fick vi slita mer för vi skulle ha betyg. Vi skulle
med ha hemkunskap för den sista terminen. Det var kul, jag gillade att laga
mat. Sen till våren börgade vi närma vårt slut för denna terminen. Vi
skulle åka till kyrkan och få våra betyg där efter att vi har sjungit och
lysnat på prästen som vi inte hörde så väll för alla pratade om vad de
trodde eller hoppades skulle få i betyg. När vi alla hade fått sina betyg
gick alla hem vissa besvikna och vissa glada och nöjda. Och alla hade
längtat efter sommarlovet som de fick nu.
Nu efter lovet börgade allt som vanligt fast detta skulle bli svårare eller
lättare. Jag viste inte vad jag skulle tro för vissa sa att 8an var svårare
än 9an. Men jag tycker att det har varit lika svårt. Nu när jag gått mer
änn halva terminen vad det dags att välja betyg det var ett svårt vall för
det skulle drabba hela sitt liv. Och jag viste inte vad jag skulle bli men
jag valde något som nog skulle passa mig. Så jag ska se hur det går.
Detta var det mesta jag mins från min bardom i skolan men det är inte slut
änn. Detta är bara grundskolan så det kommer att bli tufft men vi är ju
olika och alla är ju bra på sina saker. Vissa är smarta och vissa är lite
mindre. De finns de som uppfyller sina drömar och lever lyckligt vissa
inte. Jag hoppas jag är en av dem lyckliga och har det bra jag tror alla
komer det hoppas jag.
Detta var min historia
/ Niklas

Mina Skolår
Jag stod tät intill min gammla dagiskompis och väntade på att den stora
klockan på skolväggen skulle slå åtta. Rädd och osäker var jag men
framförallt hatade jag förändringar. I första klass gick all tid till att
studera olika faror såsom ilskna fröknar och äldre elever med inflytande. I
tvåan kom kraven från fröknarna att leva upp till det ”flickiga” idealet
villket inebar att man skulle vara snäll anpassad samt älska att sjunga. Vi
fick också lära oss hur jobbiga och barnsliga killarna var samt att vi
skulle ha förståelse för detta.
Det fenoment var något som jag utnyttjade. Speciellt i trean då man mer och
mer började vara sig själv och visa fram|fötterna. Man utnyttjade helt
enkelt att vi tjejer var smartare än killarna.

Trean innebar även att man fick stanna kvar längre på eftermiddagen, då de
andra barnen gått hem. Då läste man pojken och tigern. Historien om en
borttappad katts resa hem genom Sverige. Jag läste med Lukas Johansson som
var extremt dålig på at läsa, villket jag ochså var. Men man skyllde allt
på honom eftersom man såg ned på killarna.
Resten av trean gick åt att förbereda sig för fyran.
Så kom den dagen också, dags för förändring, ny klass (ålders|blandat), ny
lärare. Dags att anpassasa sig och hitta sin plats i klassen. Vid den här
tiden började killarna få merinflytande, de ”snygga” valdes ut och blev
offer för ”fråga chans epedemin”. Det blev en hård kamp om det snygga
killarna så tjejerna tog till hjälpmedel som smink. De som var ihop gav
varandra en ytlig kram samt uppvaktade varandra på alla hjärtansdag, som en
bekräftelse på kärlek och omtanke. Så kom femte året, man var nu inte yngst
och man började tröttna samt tjata ut sig på sina klasskompisar. Då helt
plötsligt börjar en ny person upp och blir genast jätte intressant.
Alla ville leka, bli ihop med honom. Några veckor senare var han skolans
största tönt. Alla hade ett sånt behov av förändring, alla utom jag. Folk
var så uttråkade och började med drastiska förberedelser inför högstadiet.
Man gjorde en utrensning på alla töntar och allt som påminde om det
förflutna. Den 14 augusti började vi årskus sju. Vem skulle vinna och vem
skulle försvinna? Vem skulle bli kris|fjortis 2000. Kampen var hård, många
fick gemed-sig snabbt medan vissa höll sig kvar längre. Jag la mig längst
ner på skolans ”kastsystem” blyg, tyst hjälplös. Men efter ett år av
tystnad tog jag igen allt sen i åttan. Jag började ta för mig mer villket
uppskattades av lärarna villket påverkade mina betyg posetivt. Det var dock
inte populärt hoss eleverna, man fick ta så mycket mer skit när man syndes
än när man bara var stum.

Jag gjorde ett försök att bli mer uppskatad genom att vara trevlig och
generös mot alla. Jag har kommit fram till att på den här skolan får man
inte vara som man vill samt att folk är så fruktansvärt ytliga och falska.
Man anses som jobbig när man ifrågasätter saker såsom särbehandling.
En exemplarisk elev på den här skolan har inga åsikter om någonting,
smörar, anpassar sig, är snäll och trevlig samt problemfri

Det känns skönt att lämma grundskolan och jag har stora förhoppningar om
att gym|nasiet är mer rättvist och öppet samt att man får vara sig själv
utan att behöva skämmas över det.

Lära för livet
Någon lärare har en gång sagt ”Vi lär oss inte för skolan utan för livet”.
Stämmer verkligen det?
Jag tänker granska skolan, där jag studerat i nio år, för att få reda på
sanningen. Det som jag tänker granska är: praktiska ämnen, teoretiska
ämnen, prao-dagar, temadagar och raster.

De praktiska ämnena.
Hit räknar jag gymnastik, slöjd, hemkunskap och bild. Gymnastik kan man
verkligen inte lära sig ”för livet”, man måste träna någorlunda regelbundet
för att behålla sin kondition och sina eventuella muskler. Så där kan man
inte tillämpa detta citat. Slöjd är ett bisarrt ämne som inte borde vara
obligatorisk i en modern skola. Kanske lär man sig slöjda för livet men har
man någon egentlig nytta av det? Hemkunskap är ett viktigt ämne där man lär
sig laga mat och annat viktigt. Det är ett av de få ämnen som kommer att
tillämpas i praktiken i resten av ens liv, tyvärr är det ett av de
tråkigaste ämnena. Kan det månne bero på övernitiska lärare? Bild är ett
orättvist ämne: vissa är urbegåvade sedan födseln, andra kan inte rita ett
böjd streck.
De som är duktiga i bild var nog redan det innan och de som är sämre har
inte förbättrats nämvärt.

De teoretiska ämnena:
SO-ämnena, NO-ämnena, Språk o.d. räknar jag hit. Samhällskunskapen är bra
för allmänbildningen, inte mer.
Naturämnena har man nytta av om man ska skaffa ett jobb med sådan
inrikting. Men ofta krävs det bra kunskaper i dessa ämnen i ett jobb som
inte har någon som helst anknytning till de ämnena. Språk kan vara bra att
kunna, där kan jag inte säga emot. Alla teoretiska man lärt sig i
grundskolan kan man glömma bort så fort man får en fast anställning.

Prao-dagarna:
Mina prao-dagar var hemska. Jag lärde mig att frukta arbetet, för livet.

Temadagarna:
Temadagarna i min skola var slappa och populära. Under en dags tid behövde
man bara luta sig tillbaka och lyssna på en föreläsning eller kanske
pyssla. Även om ämnet var intressant lärde man sig lite.

Rasterna:
Rasterna var viktiga. Här lärde man sig saker man inte lärde sig på
lektionerna, fast ibland tog man med sig snacket in i klassrummen. Det var
inga viktiga saker man lärde sig men nog så intressanta och roliga, och man
lärde sig för livet.
Slutsats:
Man lär sig mycket strunt och lärarna måste inse det eller sluta med sitt
hyckleri. Syftet med grundskolan är att lära sig för gymnasiet, som i sin
tur endast är ett IQ-test som ska visa om folk kan lära sig och förstå.
Vilka ämnen det handlar om spelar ingen roll. Vi lär oss inte för livet,
utan för skolan…
Ragnar Ök – civilekonom, Simrishamn.
då eleven hittat på en pseudonym själv har den behållts

Mina skolår

En gång för länge sedan fanns det en drake. Lika fantastiskt kommer man
ihåg sina första skolår. Man var så liten och hade så mycket att lära.
Varje dag hade ett eget intryck.

Även fast det var så länge sedan, känns det som det var förra veckan. Jag
och en kompis satt och gjorde oss i ordning för första dagen på fritids. Vi
började på fritids två veckor före själva skolan så vi kunde förbereda oss.
När vi gick till fritids blossade fantasierna upp. Tänk om fröken var en
apa, eller en drake, ett troll och kanske allting på samma gång.
Fem minuter senare fick vi reda på att vår fröken bara var en snäll 45
åring och det förstörde alla roliga förhoppningar.

Den första tiden på fritids började bra. Nämligen med att vinna över en
stor och stark ”tvåa” i fotboll. Han tog till försvar med att vi spelade
två mot en, men vadå. Han var ett år äldre. Två veckor senare började vi
skolan. Det var väldigt pirrigt att sitta där vid upropet med alla nya
ansikten. Vissa tyckte man om och några andra gillade man inte.

Första tiden i skolan flöt på bra. Vi lärde oss att läsa och skriva. Man
kan undra hur det skulle gått när jag skriver det här om jag inte gått i
ettan och lärt mig grunderna. Antagligen illa. Man fick även många nya
vänner. Tyvärr så fick jag fel vänner, tyckte i alla fall de andra
killarna. Då började elakheterna. Allt man gjorde var fel enligt dem. Fast
de själva gjorde samma saker varje dag, varje timma, så var det fel när jag
och mina nya vänner gjorde det. Men det var nog inte så farligt, eftersom
jag och mina kompisar var lika många som de elaka och tyckte likadant om
dem. Men ändå. Det lämnar starka intryck

De absolut hemskaste minnena från lågstadiet var ändå från ettan. Då var vi
tvugna att träffa lärarinnan Ulla och ha dans. Stackars oss!
Alla killar tyckte det var hur töntigt som helst. Varför dansa som tjejer
när vi lika gärna kunde leka krig och slåss på skolgården. Det skulle man
lära sig mycket mer på tyckte vi och tycker nog fortfarande. Men resten av
skolan var helt okej. Korta dagar. Vi hade nästan bara de tre grundämnena
och det flöt på rätt bra, tills den där dagen i juni 1996 då allt var över,
eller?

Vi skulle gå ut trean och efter tio veckor sommar börja skolan och då gå i
fyran. Allvaret skulle börja. Ny fröken, nya ämnen och framför allt; en ny
skola. Av allt man fått höra i lågstadiet var det ”niorna” i den nya skolan
man fruktade mest av allt. Alla sa, att så fort man gick förbi en nia så
slog han ner en, så rädd var man. Men självklart så var det inte så.
Mellanstadiet var inte så jobbigt som man hade trott, förutom matten. Den
tyckte alla hade blivit så svår med alla multiplikationer och divisioner.
Men annars var det rätt likt lågstadiet.
En stor avgörande skillnad var att vår gamla snälla fröken, hade blivit
utbytt mot en ond och grym förtryckare. Varje lektion var det bråk mellan
lärare och elever. Jag måste faktiskt erkänna att det var riktigt
underhållande. Men det var alltid läraren som vann och vi som kom ut i
korridoren i hela fem minuter.

Det som ändrades under alla dessa år var knappt någonting alls. Bara
svårigheten på skolarbetet. I högstadiet fick man mer ansvar och särskilt
när betygen kom in i bilden. Då var det dags att börja plugga ordentligt.
Det är betygen man förbereder sig till undet låg och mellanstadiet och
nationella proven som alla gör sig redo för nu. Man måste visa sin
kapacitet. För mig finns det väldigt mycket oro av vad som kommer gå bra
och vad som kommer gå dåligt. Det återstår att se.

En gång för länge sedan fanns det en pojke som började skolan. Så började
det hela och så slutar det också. Så kommer även mina barn ha det och man
hoppas att de får en lika händelserik uppväxt som jag fått, eller en helt
ny sorts uppväxt. Om 40 år kanske skolan har ändrats. Man kanske sätter på
sig en mössa och på en minut har man lärt sig hela grundskolan. Men det
återstår att se.

Slut.