Kulturellt kapital: 200-500

Mina skolår.

Jag började i klass 1 på Skönadal skolan i Helsingborg 94. Redan på
sommaren hade jag varit iväg och träffat min klass, och jag hade fått två
kompisar där, Tobbe och Henrik. Efter första terminen flyttade jag, mamma
och min bror till Perstorp. Tobbe flyttade konstigt nog iväg, ungefär
samtidigt som oss. Jag har inte träffat mina första kompisar sedan dess.

I Perstorp köpte vi oss ett hus, det kostade över en miljon, jag trodde det
var världens största, så jag var stolt. Samma dag som jag sett vårt hus för
första gången, skulle jag åka till Duvhökenskolan och hälsa på min klass.
1D ”hette” klassen och det var här jag fick mina absolut bästa vänner
Helene och Joan.

När jag sedan började på Killebäck var det som att börja första klass igen.
Ny skola, ny klass, men jag gick med Helene förstås. Det kändes som en
lättnad. Första dagen på Killebäck var alla i klass 6A tysta. Ingen sa
något och det var jättetyst hela dagen lång. Mamma sa att inom en vecka
kommer alla känna varandra, hon hade fel. Det var tyst i en vecka men så
småningom började folk snacka med varandra. Jag hoppade av franskan och
började läsa tyska. En gång i veckan på tyskan skulle man spela en roll i
en minipjäs. Varje grupp bestod av tre till fyra personer. Det gick bra,
men tankarna förde mig till klass 3 och vår ”Trollpjäs”.

3D på Duvhökenskolan skulle spela en pjäs för skolan, jag var troll och
hade en replik. Jag var rädd och nervös men när femmorna kollade på oss,
tyckte de att det var bra. Än idag om jag tänker tillbaka till
”Trollpjäsen” blir jag orolig.

I tredje klass blev det en förändring. Vi läste i Pojken och Tigern och det
var då, jag förstod att jag kunde läsa på riktigt. Vi åkte på klassresa,
”Skåneresan” kallades den. Vi besökte Glimmingehus och Ale stenar och de
besöken har gjort mig historieintresserad. Skåneresan var den sista
”träffen” med min första riktiga klass. För sen i fyran skulle vi få en ny
lärare. Fröken Ingrids son Jesper var med på resan. Han rappade och vi
tyckte han var bra.

I sjunde klass dog min gammelfarmor och jag var jätte|ledsen. Jag försökte
glömma men sen i åttan dog ett par andra släktingar. Då gick det ej att
glömma.

Det som satt mest spår i mig under mina nio skolår är när jag började
ettan, när jag började på Duvhökenskolan, Skåneresan och när jag började på
Killebäck. När jag börjar gymnasiet efter sommaren kommer jag tänka
tillbaka på ettan, och det andra. På gymnasiet har jag inte Helene i samma
klass. Det går nog bra, ändån. Hoppas jag.

Att byta skola!

Efter sju långa år på Långängskolan ska jag äntligen byta skola och börja
om på en högre nivå. Efter halva terminen i sexan gör vi ett stort val. Vi
ska välja vilka kompisar man helst vill ha med sig i den nya klassen. Det
var ett svårt val, vilket jag tror att det var för alla i min klass. Först
av alla valde jag Angelica, hon som jag hängt med i vått och torrt, hon som
jag varit med i skolan och på fritiden, och som andraval valde jag Carina
Carlsson i våran paralellklass. Vi är nu i slutet på sommarlovet till
sjuan, steget till ”verkligheten” som min lärare. Det var nu dags för
första skoldagen på Södra högstadiet. Det var nervöst och pirrigt inför
första dagen på högstadiet. Jag gjorde mig i ordning lite extra den
morgonen. Efter att ha tagit på mig mina finaste kläder, sminkat mig och
satt upp håret så fint jag kunde, så gick jag till Lisa för att ha
sällsskap med henne till den nya skolan. Vi kom till skolan och gick för in
i huvudentrén, som ledde upp till aulan, där vi skulle träffas hela skolan
för att välkomnas in i det nya skolåret. Vi satte oss ned och lyssnade på
rektor Billys tal. Det var det roligaste med den dagen föratt alla
skrattade åt honom för att han sa ”mmm” efter varje mening. Efter talet får
alla elever gå till respektive klassrum. Vårat klassrum skulle bli F35. Vi
letade efter salen ett tag. När vi kom till klassrummet äntligen, satte vi
oss ned och tittade runt lite på allt som var så nytt för oss. Sedan skulle
alla elever i klassen presentera sig. Man skulle säga sitt namn och vad man
brukar göra på fritiden eller vad man gillar att göra på fritiden. Jag sa
att jag gillar att rida och vara med mina kompisar. När jag väl kommit in i
terminen så känner jag att det var mycket roligare på Långängskolan trots
att min lärare Eva Persson inte alls var en bra lärare för mig. Var och
varannan Mattelektion fick jag stå och städa rent hennes skåp, medan de
andra i klassen fick lära sig nya saker och ha kul. Eller så skickade hon
med mig en massa böcker till kopiatorn, som jag skulle kopiera ur. Och det
var jämt och ständigt skäll, gnäll och anklagelser om tex att jag är mobbad
och eftersom hon inte märkt av det, något så är det mitt egna fel att jag
inte hade några kompiar. Trots henne hade vi väldigt kul, när vi hade
akvarelllektioner, när vi forskade och när vi gjorde annat roligt på
lektionerna. Nu är det skillnad. Nu går jag i nian och det det finns både
positiva saker och negativa saker. Det är hårt jobb här och ingen lek. Inga
roliga lektioner utan bara hårt jobb. Men det som är bra är att lärarna
respekterar en och behandlar ALLA elever likadant, oavsett hur de ser ut
och hur dåliga eller bra de är i skolan. Det känns skönt, och nu, de
senaste åren har jag alltid haft någon att prata med, någon jag kan prata
med, någon som lyssnar och någon som kan hjälpa mig. Det var Leif, honom
kunde jag gå till och prata med om mitt liv, mina ”kompisar”, min familj
och sådär hur jag mår och så. Jag hade ju inte haft världens lättaste
skolgång i alla fall. Men men, här sitter man ju nu och står åter igen
inför ett väldigt svårt och absolut stort val. Nu ska vi välja till
gymnasiet, men det är i alla fall gjort nu och jag valde Handel- och
administration som förstahandsval och barn och fritid som andrahandsval. Nu
är det bara att jobba på och vänta på besked om ifall man kommit in på
någon av linjerna man valt. Det är ganska nervöst, så det är bäst att jobba
extra hårt för att höja chanserna att komma in. Är just nu och har
nationellt prov (uppsats) vi får tre timmar på oss ungefär. Jag har ingen
aning om vad jag ska skriva, så jag skriver det som kommer upp i huvudet
just nu, och hoppas bara på att det är tillräckligt för ett godkännt. Ja,
mycket har förändrats sen lekis till 5-6:an och mycket från sexan till
nian. Allt förändras, jag förändras och lika så min omgivning. Det är ju
snart dags för gymnasiet, så det är bara att hänga på tills man är färdig!


Bra jämförelser! Inte kronologiskt
Kommenterar
Slutet pratigt – upprepn.
En del språkl. brister
VG-

Mina skolår

En termin kvar i grundskolan. Känslorna kring det är en blandning av
nervorositet och spänning. Jag minns första skoldagen på högstadiet. Vi i
tjejgruppen som hade hållit ihop enda sen andraklass, gick runt och klängde
på varandra för att inte någon skulle komma bort, skolan var ju mycket
större än det vi var vana vid.

Första intrycket av min nya klass var inte så bra. Vi var en mycket stökig
klass. Tror alla lärare våndades inför att undervisa oss.
Bild, som är ett av mina favoritämnen, hade nog de stökigaste lektionerna.
Jag minns en lektion då vi tog sönder 3 stycken linjaler, vilket var fler
än antalet som hade gått åt under förra terminen. En annan gång så var det
någon som hade spottat en stor snorloska bredvid bildlärarens kateder.
Morgonen därpå fick hela klassen sitta i förhör. Alla nekade till att det
var dom som gjort det. Det visade sig sedan att killen som var skyldig hade
försovit sig. Han fick torka golvet medans en niondeklass hade bild, men
istället för att rita följde dom intresserat den skamsna pojken.

Men nu efter fem terminer tillsammans har vi utvecklats till en halvlat
klass, men den stökiga och busiga stämningen har minskat, jag ska inte säga
att den är helt borta, det vore en lögn. För ibland har vi våra dagar då
ingen orkar att göra något, så vi bara flamsar och snackar, men jag tycker
det är ganska skönt.
Det har alltid varit så att man i vår klass pikat varandra när man
skulle redovisa, eller göra något annat inför klassen. Så redovisa har
varit riktigt hemskt.
Jag minns en gång i åttondeklass. Vi hade arbetat med tobaksfrågor och
tjejen jag skulle redovisa med var sjuk. Hela dagen gick jag runt med
magknip och tankar på att skolka sista lektionen. Jag var dock för feg för
det.
När jag väl satt i klassrummet och läraren hade sagt ”- Ja, då är det
väl dags för lite redovisningar.” Så kändes det som att jag tappat min
andningsförmåga.
Så hör jag någon föreslå att jag ska börja. Jag börjar förklara att det
inte går eftersom jag var själv. Det blev då knäpptyst i klassrummet och en
kille utbrister ”- Du har skrivit det bästa arbetet och vågar inte
redovisa!? Kom igen nu Hebbe!”
Min bänkkamrat knuffade upp mig och efter redovisningen fick jag höga
applåder. Så nu när jag tänker på att lämna själva klassen känns det lite
bittert, det är många man kommer tappa kontakt med, andra man hoppas slippa
ha kontakt med, några man kommer ha kontakt med.

Man har nog lärt sig mycket av den saliga blandningen människor, vi har
skrattat med varann, skrikit åt varann, diskuterat tillsammans och jobbat
tillsammans under puberteten. Ser man sig omkring i klassen så inser man
vilka förändringar som skett. Alla har vi utvecklats, många till det
bättre, några till det sämre.

Fast gymnasiet som ligger framför mig känns viktgare. Gundskolan har varit
bra och gymnasiet ska bli bättre. Förnyelser, nya människor, att få känna
att man valt själv och att man måste ta mer ansvar. Jag kan knappt bärga
mig, men nu ska jag först umgås terminen ut med min klass.

Min syn på skolan

Jag kan börja med att säga att min syn på skolan är både positiv och
negativ. Ibland är den mycket positiv och ibland mycket negativ.
Min syn på skolan beror mycket på vilka lärare man har, vad lärare säger
till mig som elev, hur mycket prov som delas ut osv.
Jag gillar inte när vissa lärare favoriserar elever. Det händer nog i alla
skolor. Ibland, om det blir för tydligt att en elev favoriseras blir jag
arg och vill säga det till läraren men oftast vågar man inte. Läraren kan
bli arg och som värst sänka ens eget betyg för att man sa så. Jag är en
väldigt morgontrött person, så det skulle inte sitta helt fel med lite fler
och längre sovtimmar. De flesta lärare säger att man måste sluta senare på
dagarna om man ska ha så många sovtimmar, men det kan jag ta. Jag sover
hellre någon timme extra och slutar lite senare än att börja tidigt och
sluta ganska tidigt.
Något annat som borde förbättras i skolan är antalet praoveckor. Jag tycker
faktiskt att 1 vecka prao i nian är för lite. Om man inte får komma ut och
se sig om i arbetslivet, hur ska man då ha en minsta aning om vad man vill
bli som vuxen?
Alltså: MER PRAO!
En sak som jag tycker borde förändras är betygsystemet. Jag tycker att man
borde få betyg tidigare än i årskurs 8. Det är ju bra att få reda på hur
man ligger till. Om man exempelvis får betyg redan i årskurs 7 har man ju
mer tid att jobba upp sig på. Så mitt förslag är alltså att man ska få sina
första betyg tidigare än i årskurs 8, kanske i årskurs 7, om inte ännu
tidigare.
En annan sak som jag vill ta upp är att lärare och annan skolpersonal inte
ska bry sig så mycket om ifall vissa elever röker, snusar eller något
liknande. Inte för att jag gör det själv men det är deras liv som förkortas
och förstörs, dessutom tror jag inte att dom elever som gör detta bryr sig
så mycket om dessa regler som de flesta skolor har. Det verkar ändå som en
del lärare börjar acceptera situationen. Jag tycker självklart inte att det
är bra att folk röker eller snusar på skolan men som sagt var är det deras
liv och deras beslut hur dom vill ta hand om sin kropp. Jag tycker skolan
ska införa fler idrottstimmar. Inte bara för att jag själv är väldigt
idrottsintresserad, utan också för att allt fler ungdomar i Sverige slutar
att röra på sig och sitter istället hemma framför datorn eller tv: n. Jag
vet inte exakt hur många minuter som den genom|snittliga tiden för idrott
varje vecka i Sverige är men på våran skola har vi 80 minuter idrott med
klassen plus idrottsprofil som man kan välja till om man vill. Jag tycker
man kan ha cirka 3 timmar obliga|torisk idrott i veckan. Då får alla
ungdomar ett sundare liv. Det är ju också bevisatt att man höjer betygen
genom att ha mer idrott på schemat.
På gymnasiet får alla elever buss|kort, det tycker jag även att alla elever
på högstadiet kan få. Det är inte så kul att cykla till skolan när det är –
15ºC och 3 decimeter snö.
Som sagt var är jag väldigt idrottsintresserad och tycker därför att man
borde skapa fler sport|turneringar där man tävlade klassvis. Jag tror att
alla skulle tjäna på det. Klasserna skulle nog ”svetsas” samman mer och man
skulle få en bättre känsla i klassen.
En sak som borde utvecklas och förbättras är bekämpningen av mobbning. Fler
och fler antimobb|ningsgrupper startas upp, och det är ju bra. Men man
borde kunna göra mer än så. En bra grej är de här såkallade ”änglarna” som
finns på Knivstaskolan. Sånt tycker jag att fler skolor ska ta efter. En
annan sak som måste förbättras är stämningen mellan svenskar och
invandrare. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till men jag tror båda
parterna måste ta sig i kragen och acceptera och respektera varandra. Det
är ett stort problem men jag tror det kan lösas om man bara vill. Problem
är väll till för att lösas?
Något som nog förekommer på varje skola är skadegörelse och stöld. Det
måste göras något åt detta problem. Man ska inte behöva vara orolig att
komma hem utan pengar och mobiltelefon efter skolans slut. På min skola
förekommer ofta stölderna i gympasalens omklädningrum. Ett sätt att
förhindra det är att sätta upp kameror men det blir nog inte så populärt
bland eleverna.
Men om inte vissa personer kan hålla sina händer i styr så ser jag inte så
många andra alternativ. Iochförsig kan man ju ta med värd|esakerna ut till
idrottssalen men det händer att man glömmer bort det och vipps så är
sakerna stulna. Jag tycker att skolan borde variera sig lite mer på hur man
jobbar på lektionerna. Ibland kan det bli lite väl mycket läsning och
tillslut förstår man ingenting. Tag biologi som exempel, istället för att
sitta i ett klassrum och läsa i en bok hela lektionen kan man ju gå ut i
naturen och se och uppleva allt i verkligheten. Om jag fick bestäm så
skulle det inte vara så många prov på högstadiet. Jag är nog inte ensam om
att bli lite extra nervös just när provlappen läggs på bänken. Jag tycker
att lärarna borde kunna dömma en elev mer på lektionsarbete, läxor och
arbeten.

Mina skolår

Jag mins min första skoldag så här.
Jag hade varit på skolan förut med lekis och sexårsgruppen, men det var
ändå en specieldag för mig, min första skoldag.
Jag och Annika gick till skolan tillsammans med våra föräldrar. Solen sken
och det var i mitten av augusti.
När vi korsade den lilla träbron som leder till skolan, började det pirra i
magen och man såg skolan framför sig bara några meter bort.
Den var röd med grönt tak, ett stort platt fyrkantigt hus med många
fönster.
När vi gick in genom entren var jag överlycklig, det skulle bli så
spännande och roligt att börja skolan. Alla förstaklassare samlades iett
klass-|rum, med sina föräldrar. Annika, som var in bästis på den tiden, och
jag stog med våra föräldrar i ett hörn och var jätte nervösa över hur
klasserna skulle bli, vilka lärare man skulle få också vidare.
Efter någon halvtimme var uppropen klar och man fick gå hem.
Jag och Annika som bor på samma gata gick hem till sammans och pratade om
hur vi tyckte om klassen och skolan, klassen var vi nöjda med. Vi hamnade
förståss i samma klass, för det hade vi sett till.
Allt var jätte bra. Nu började skollivet. Vi hade tolvårsskoltid framför
oss med upp- och nergångar, och ideliget pluggande.
Första skolåret var jätte roligt. Vi hade en såkallad ”ren etta” med bara
elever som var i samma ålder.
Vi hade världens bästa lärare, hon heter Gunvor Stenstig. Kanske den bästa
människa jag har träffat. Hon var jämt så glad, fast inte på ett överdrivet
sett utan lagomt.
Hon lyssnade alltid på vad man hade att säga, hon trodde alltid på mig och
peppade mig när jag var ledsen eller så, också var hon sträng när det
behövdes. Allt blev mycket personligare med henne. Nu är allt så himla
ytligt och jag undrar om lärarna ens bryr sig om eleverna. För även fast
eleverna blir större och mer självständiga så tycker jag ändå att lärarna
borde veta mer om hur eleverna är och bry sig mer.
Efter ungefär två veckor i ettan kom det en ny tjej som skulle börja i
våran klass. Hon hette Jenny Lundström. Henne var jag inte med så mycket
från början men sen när vi började tvåan var jag och Annika då och då,
efter ett tag så var vi alla tre bästisar och vi var med varandra jämt.
Efter några månader blev det mycket intriger mellan oss tre. Vi kunde helt
enkelt inte vara alla tre samtidigt. Var det inte Jenny som var utanför så
var det Annika och var det inte Annika så var det jag.
Vi hade ett såkallat ”tjej-snack” en gång i veckan för att försöka reda ut
varenda liten småsak som hänt. Men vi tyckte att vi hade jätte roligt
tillsammans, så vi ville ju inte sluta vara med varandra. ”Tjejsnacken”
fortsatte ända fram till sexan.

I trean kom lärarna på att de var tvungen att göra en till klass. Innan
hade vi två klasser, a och b, men sen skulle de ta elever från a och b och
göra en c. Så det blev lite tråkigt när några av klass-|kamraterna bytte
klass.

När vi började fyran hade man lärt sig läsa, skriva och räkna på ett
någorlunda skapligt sett. Vi skulle börja mellanstadiet och få en ny
lärare. Hon var ung och sträng, hade kort lockigt ljusthår och hette Märta
Virén. Henne hade vi hela mellanstadiet. Gud, vad man saknade Gunvor.

Sexan var nära, som man hade längtat, att få vara störst på skolan. Det
blev inte en så stor ”hit”, vi gick i en 5-6:a så att det kändes inte så
mycket att man var störst. Sexan fölt förbi ganska snabbt och utan problem,
vi hade ju lite prov och sånt, nationellaprov tillexempel, men det var inga
problem där heller. Jag har alltid haft det lätt för mig och har lätt för
att lära mig saker… bara jag vill.
I slutet av sexan fick man önska vilka man ville gå med i sjuan, för i
sjuan skulle vi byta klass och skola., vi skulle slå ihop klasser med
elever från en annan skola också.
ny sida
När vi fick reda på, vilka vi skulle gå med och i vilken klass, var det
katastrof. Annika gick inte i samma klass som mig och Jenny. Annika hade
önskat både mig och Jenny och vi hade önskat henne och varandra men Annika
hamnade ändå inte i våran klass. För att Märta hade tydligen bestämt att vi
inte var bra för henne. Annika grinade i flera dagar men hon fick ändå inte
byta. Ursh vad vi hyste agg mot Märta då.
ny sida
Oj oj oj, sommarlovet år 2000 var fyllt med oro och längtan, spänning och
nervositet.
Hur skulle det vara på den nya skolan med högstadie-elever?
Skulle det finnas många snygga äldre killar?
Hur var eleverna i den nya klassen? Hur var lärarna. Det var många
förändringar som skulle ske i min tillvaro och vardag.

Min första skoldag på Långsboskolan! Första dagen i sjuan var inte så
speciell, inte mot för vad mina förväntningar ialla fall. Det bildades
snabbt grupper i klassen eftersom man håller sig till dem man kände sen
tidigare. Men efter någon vecka med aktiviteter och uppvärmning fick vi det
lite bättre i klassen. Vi hade tur när vi började för när vi började som
sjuor, så hade staten bestämt att sexorna också skulle börja på högstadiet,
så vi slapp vara yngst.
Allt har flutit på bra här på långsboskolan redan från första veckorna.
Som jag skrev tidigare har jag för det mesta haft det lätt i skolan och
haft en positiv inställning till skolan och tyckt att den har varit ganska
så rolig. Fast den gnistan har liksom slocknat. Nu tycker jag inte alls att
det är lika roligt längre och jag struntar i de flesta läxorna och proven.
Det är väldigt tråkigt att det har blivit så nu på slutet.
Det är inte länge kvar nu på nian så jag ska försöka rycka upp mig och göra
mitt bästa.
Ge gärnet!

/Vg+

Att byta skola och klass
Allt började när jag gick i trean.
Jag och min familj bodde ute på landet, och det tog cirka en timme
att komma in till stan där även skola låg.
I tre år hade jag åkt en två timmars resa varje dag, för att komma
till skolan och sen hem igen. Och plötsligt en dag bestämde sig mina
föräldrar för att flytta. Men vi skulle inte flytta in till stan, utan till
en helt ny stad. Varför berättade de aldrig, och om jag ska vara ärlig
brydde jag mig inte heller speciellt mycket.
Så kom då dagen då jag skulle börja i min nya klass, på en ny skola,
i en ny stad. Jag kände mig ju lite nervös, eftersom att på min gamla skola
kände jag alla. Men här, här visste jag inte ens vad mina lärare hette.
Redan den sekunden jag klev in i klassrummet, kände jag på mig att
jag inte skulle trivas.
Årena gick och jag blev aldrig utfryst, men heller aldrig riktigt en
i gruppen.
När jag sen skulle börja hög|stadiet, skulle jag än en gång få byta
klass. Vi skulle få välja fem i klassen som vi ville fortsätta att gå med.
Men eftersom att jag aldrig hade skaffat mig nån riktig kompis, under de
här tre åren, så skrev jag inte dit nått namn. Utan tänkte att de skulle
inte spela så stor roll vem jag hamnade med.
Sjuans första dag kom, och jag märkte då att jag bara hade hamnat med
killar från min förra klass.
Och om jag tänker efter var det bara tre tjejer och hela femton killar i
hela klassen.
Jag hade aldrig varit tjejen som tagit första steget, men om jag nu
skulle få några kompisar, tänkte jag att här var jag nu för första gången
tvungen att ta det steget.
Bara en vecka senare tyckte jag att de kändes som att vi var den
”perfekta” klassen. Jag och de andra två tjejerna höll jämt ihop, och
eftersom att vi var de enda tjejerna var vi jämt omringade av alla de
femton killarna.
Men en dag i slutet av åttan fick jag det jobbiga beskedet om att
mamma och pappa skulle skiljas. Dessutom skulle båda flytta, mamma upp till
Norrland och pappa till Island.
Nu var ju hela sommaren förstörd. Jag skulle behöva packa och bestäma
mig för vart jag ville flytta. Jag vägde för och nackdelarna, och till slut
bestämde jag mig för mamma och Norrland.
Den sommaren var nog den jobbigaste av alla somrar i mitt liv. Jag
var tvungen att skiljas från alla mina underbara kompisar. Vi hadeju
bestämt en massa roliga saker att göra. Till exempel åka och bada, segla,
tälta uppe i bergen och bara umgås. Men eftersom att jag hade fullt upp
hela sommaren, hann jag bara säga hej då till alla kompisar.
Resan upp till Norrland blev ett helvete. Jag satt bara och grät hela
tiden. Men det fanns ju inte mycket att göra, antingen att flytta med eller
att flytta med. Dan innan skolan började, bjöd mamma hem en
arbetskamrat och hennes son. Vi hade jätte trevligt alla fyra och
arbetskamratens son, eller Tomas som han också heter, berättade att han
skulle börja i 9c, precis som mig.
Den här flytten kanske inte var så dum ändå.

Hej skollministern

Jag är en elev på Sundby skolan i klass 9. Jag tänkte skriva om vad som är
bra/dåligt med våran skola. Det är ganska mycket på våran skola som är bra
men även solen har fläckar. ”Hôlet” som är caffeeterian på skolan är ett
bra ställe att vara i på rasterna. Där kan man köpa dricka, negerbollar och
frallor. Jag tror det är bra för en skola att ha en caffeteria det har
blivit som en trygghet att gå dit för lärarna kommer nästan aldrig ner dit
och styr och ställer. Sen så har vi lektionerna de är på tok för långa en
del som tex på måndagar då har vi två 80 min lektioner efter varandra och
gissa hur trött man är på sista då så jag tycker inte en lektion förutom de
praktiska ämnena ska vara längre än 40 min. Lärarna ska vara utbildade och
kunna förklara så man förstår och det kanske inte alltid är så lätt men det
är trotts allt deras jobb.
ny sida
Jag tror att om man skulle ha en idrotts lektion om dagen så skulle allt
bli mycket lugnare och eleverna skulle nå högre betyg.
Klassrumena kan man måla i lite färger så blir det gladare i klassrumen.
Det var lite vad jag tror skulle göra skolan bättre. Ha en bra dag.
Mv.H Fredrik

Min syn på skolan

Hej!
Jag heter Chang och är 16 år.
Jag går i den sista terminen i sundbyskolan. Jag tycke att skolan är roligt
men det som är tråkig gast är att vi har för littet Idrott lektioner.
9c den klassen som jag går i nu vi har nästan inga sov morgon föruttom
fredagar. Då har Jag kvarsittning.
Maten i skolorna är änuväre vi får fisk Nästan varje Tisdagar och korv med
mos får vi ibland.
Jag tycker också onödigt med predigad och objekt och så, var har Jag för
nytta av dem i framtiden. Det som är dåligt är Bild, förat den är
långtråkig. Det var allt som är nekativ med skolorna.

Förat skolorna ska blir bättre ska man får mer idrott lektioner tidena ska
vara längre.
vi måster få frukost på morgonen och längre raser.
Sommalov ska vara längre och stopa rasister att bråka med invadrare.
De som är mobba ska får bytta skolan. Han/Hon Som ser en mobba kille master
sägar till lärare.

Man måster ser till Han/Hon Som är mobba ska trivast in i skolan.

Det som är Posetiv i skolan.
Är att man skänne männikor man inte har sett Förut. och man får gratis mat.
De son bor lång från skolan får buskort som är gratis också.
Skolarna är också bra för invadrare Tex man lära sig mer kunskap man får
nya vänner och levar i en annat kulltur.
skolan är inter bara viktig för invandra det käller också svenskar.
Man måster har betyg föratt kunna gå in i ett program uttan skolan har man
inga betyg.
Der bruka min mamma säga till mig uttan betyg är det inga jobb man kan söka
sig till.

Det är allt Jag skriver till dig.
Mr skolminister.

Har det så bra

Hej då

Min syn på skolan.
Käre Skolministern.
Mitt namn är Johan Goel.
Jag är 15 år, bor i Spånga Morgongatan 15. Jag går på Vallentunaskolan men
ska snart börja gymnasiet. Det var när jag gav min gymnasie|ansökan till
Syo som jag tänkte efter hur skolan ser ut. Det är inte direkt en vacker
syn.

Skolan är för mig ett ställe där man tillbringar allt för lång tid på saker
som man glömmer nuförtiden.
ny sida
Eleverna har tappat respekten för lärarna och klasskompisar. Hälften av all
lektions tid går bort på dels dåliga lärare och dåliga elever. Dom flesta
lärare lyckas inte heller motivera sina elever till intresse inom sitt
ämne.
Skolkning förekommer i nästan varje klass. Det enda positiva med skolan när
man frågar andra är att man får träffa kompisarna. I en kort samman
fattning kan jag säga att skolan får många är onödigt.

Jag tror att man kan förbättra skolan genom lite friare val.
Det går inte att köra standard, standard i varje klass. Jag läste i ett
häfte från skolverket om SA-tid.
Det verkar ju vara någonting som skulle gå hem i alla högstadie skolor. Där
stod det också om att eleverna som kör med SA-tiderna lär sig att ta
ansvar. Och det är väl det som dom flesta eleverna är dåliga på. Dålig luft
i salarna är också ett problem. Okej att man blir lite matt av det men när
elever går hem under lektionen och skyller på ont i huvudet. Där är det
skandal.
ny sida
Så här skulle jag vilja att skolan skulle se ut.
· SA-tider, det kan bara bli positiva resultat.
· Strängare lärare, det är något som vi saknar i dessa år.
· Varierande lektioner, ingen har roligt av att göra samma sak hela tiden.
· Rök förbud, slippa dö tidigt, klara skolan bättre, komma i tid på
5minutersrasterna.
Det är väl ungefär så här som jag vill att skolan ska se ut.

Och nu ska skriva till dig käre skolministern en saga om Tomtar och troll
som vi för övrigt aldrig pratar om i skolan.
Sagan om Clodvig Sjögaffel.
En varm sommardag i den lilla byn, Åsneboda, var Clodvig ute i stallet och
gav sin åsna lite socker att tugga på.
– Idag du Klabben ska vi ut på en utflykt på ängarna de gröna, sade
Clodvig. Klabben tittade upp på Clodvig innan han åt upp resten av sockret.
ny sida
5 minuter senare styrde Clodvig ut vagnen ut ur byn.
– Härligare natur än här ute finns väl inte, sade Clodvig medan han
granskade de smaragdgröna ägarna med sina gyllenblåa backsippor stod reste
sig stolt i solen.
– Goddag Clodvig.
– God dag Elsa, sade Clodvig och tog av sig hatten och log vänligt.
– Får man fråga vad som händer sedan, undrade Elsa.
– Jag tänkte ha lite lunch ute i vår fina natur, Elsa kan väl följa med, sa
Clodvig
– Det var jättesnällt av dig att fråga, men
– Inga men nu, hoppa upp på vagnen, svarade Clodvig. Och så styrde vagnen
iväg.
– Här blir väl bra? frågade Elsa.
– Här blir alldeles utmärkt, svarade Clodvig. Dom slog sig ner under ett
stort pilträd nära en sjö.
Dom skulle precis börja äta då en fågel störtade ner och tog en smörgås.
– Det var allt en fräck fågel, sade Clodvig.
– Nåja, det var ju bara en macka, Sade Elsa då en annan fågel dök ner och
tog äpplet som hon hade i handen.
– Vad är det som händer? frågade Elsa nervöst.
– Jag vet inte, svarade Clodvig funderande.
– Men jag har hört att det finns dvärgar här som ställer till med
rackartyg, sa Clodvig.
– Säg det igen, sade en mystisk röst.
– Vem sa det där, frågade Clodvig.
– Säg det igen, så ser ni mig, svarade den mystiska rösten.
– Vad ska jag säja igen, rackartyg, dvärg….
Precis när Clodvig sa dvärg så uppenbarade sig en liten, liten figur.
Iklädd blå toppmössa
röda byxor, vit skjorta och grön tunika.
– Vem är du?
ny sida
Det där är allt jag kommer att berätta för käre skolminister, men om du är
intresserad av att läsa hela berättelsen så får du nog leta länge efter
den, efter som jag kom på den nu, och det är inte tack vare skolan utan
tack vare mitt eget intresse som skolan under tre år var nära att ta bort
från mig. Vad jag vill säga är att skolan inte skapar intressen. Den
tvingar oss bara att välja det som vi tycker passar oss bäst. Och dom
flesta elevers drömmar ligger inte i skolan.
sidbyte
Skolan tvingar dessa elever att krossa sina drömmar bara för att några
idioter har sagt vad som ska läras ut i skolan. Jag vet vad skolan försöker
göra.
Skolan försöker manupilera unga människor och ta ifrån dem sina drömmar.
Och ändå betalar vi för att gå i skolan. Det är ju ganska konstigt.
Personligen kan jag säga att det enda jag tackar skolan för det är att jag
fått kompisar. Jag menar, skolan nuför tiden klarar inte av att se till att
elever årskurs 7-9 får G i alla ämnen. Och det är inte elevernas fel.
Utan det är kommunens,samhällets , staten, skolan och föräldrarnas fel.

Det var allt jag ville säga.
Tack för att ni har läst detta brev.

Johan Goel Morgongatan 15 Spånga.
1987 – 0503 – 1589 johangoel@mailamaila.com

PS. Jag har två syskon. DS.

Mina skolår.
En lite småkylig dag i Augusti 1994 gick jag till skolan för första gången.
Jag minns att det var lite pirrigt i magen, som jag tror att fler hade den
dagen. Man var då 7år och var lite smårädd för alla stora pojkar i sexan.
För det fanns inge högstadie på min skola så sexorna va de största på
skolan. Jag klev in på skolgården som var rätt stor, det fanns t.ex en stor
grusfotbollsplan som det skulle visa sig att jag skulle spendera mycket av
min rast tid på. För övrigt fanns det också en brännbolls plan som många av
klasserna brukade använda på varma sommardagar. En ”snurrgunga” fanns det
också, det var ett traktor hjul som var fäst i en ställning som man kunde
snurra på. Nog om skolgården nu.

Jag hittade till slut till mitt klass|rum. Byggnaden som klassrumet låg i
hade svarta tegelpannor på taket och gult tegel som ytterväggar.
sidbyte
Jag klev in och va bland dom första, där inne var bara fyra st av mina
blivande kompisar.

Men denna första skoldag gick bra, ja faktiskt hela första terminen gick
bra. Jag hade hamnat i en bra klass och läraren var bra.
Åren gick och jag trivdes jättebra och vi blev äldre och äldre.
När jag fyllde tio var det dags och börja fyran.
I fyran fick vi ny lärare och från en annan lågstadie skola kom en till
klass till vår skola. För vi var ju inte lågstadier längre vi hade vuxit
och blivit tre år äldre.
I fyran fick vi även två nya ämnen. Slöjd och Engelska.
Jag minns att första dagen fick vi direkt testa på dom nya ämnena.
Och på slöjden fick jag sy-slöjd och inte träslöjd som jag hoppats på.

Hela fyran och femman gick bra och allt rullade på som vanligt. Men i sexan
hände det nåt. Vi slutade ”leka” på rasterna vi satt istället på nån bänk
och prata hela raserna. Jag vet inte varför men det blev bara så. I sexan
fick vi också välja ett nytt språk, spansk, fransk, tyska eller bas
engelska om man hade svårt för Engelskan. Jag valde tyskan det var det
språket pappa hade gått och jag tyckte det verkade kul. Då fick man också
gå med nåra av dom i parallelklasserna i skolan.

Nu var man ju störst på skolan men snart skulle man vara minst igen.

Ett år senare eller igentligen inte ett år men nästan ett år senare skulle
jag börja Sjuan på ny skola, i ny klass och med nya lärare. Då kom samma
känsla som när man börja ettan.
Men halva min klass skulle fortfarande gå i min klass efter att vi hamnat i
samma klass, Men några i klassen visste jag inte alls vilka det var.
Skoldagen gick bra.
Man fick även nya ämnen på högstadiet, ämnen som Teknik, data och
Hemkunskap.
ny sida
Jag hamnade återigen i en bra klass. Året gick och man började tröttna på
skolan, men i 8:an fick vi åka på nåra skolresor för att vila lite från
skolarbetet. Det var ju bra för ett tag.
Men skolan blev allt jobbigare fast det fanns inget att göra än att bara
kämpa på. I 8:an var ju också första gånge vi skulle få betyg.
På hösterminnen fick jag hyfsade betyg men dom bättrades på terminen
därpå.

I årskurs nio som det är nu är redan höstterminen över och där bättrades
betygen på ännu mer.

Snart är det ju dags för gymnasiet för dom flesta. Det är ju inget måste.
Men majoriteten går ju på gymnasiet.

Om några månader är grundskolan slut och jag tycker det gått bra för mej.
Det jag främst kommer ihåg är den träslöjdsläraren vi hade på
mellanstadiet. Arne hette han. Han var lite underlig tyckte dom flesta i
alla fall alla elever. Det gick rykten om att han blivit arg på en elev och
jagat honom och kastat yxa efter eleven men missat. Ska jag vara ärlig så
tror jag inte på det. Om det hade vart så hade nog inte han jobbat kvar där
idag.

Även mina skolresor som jag gjorde både under Låg,mellan och högstadiet
kommer jag väl ihåg.
ny sida
Mina första dagar i ettan och sjuan kommer jag också ihåg.
Många lärare kommer jag också ihåg Så som Polly Johansson den Svensk
amrikansk
talande data läraren. Hon pratade Svenska med mycket brytning.
Lät liksom som en blandning av Svenska och Amrikanska.

Så sammanfattar jag min grundskoletid och hoppas att jag får det bra på
gymnasiet. Förresten så hoppas väl jag att alla får det bra.
ny sida
Jag hoppas även att de som ska börja grundskolan eller går i grundskolan
får det lika bra som jag. För jag har haft det väldigt bra även om skolan
blir lite jobbig på slutet är det bara och kämpa på.
För skolan är viktig. Man lär sig mycket, träffar mycket kompisar och
skolan är inte minst viktig för jobbet som man vill ha när man blir äldre.

//Jocke Petterson