200-500 – Sida 12 – Skrivbanken

Mina skolår!

Jag tängte skriva om mina skolår, fast jag minns inte så mycket av 1:an
till 6:an. Jag minns att jag inte alls ville börja skolan (karlberg), jag
ville vara kvar i lekskolan, men när jag väl började så var det inte några
problen alls. Jag fick snabbt kompisar, några kände jag redan från
lekskolan.
Det gick ett par år av dagligt flum och det var dags att börja 6:an. Då
insåg jag att det var mitt sista år på Karlberg. Jag skulle bli ”fadder” åt
en etta, fast jag var sjuk den dagen som vi skulle träffa dom så jag hade
ingen aning om att fanns.
Efter halva terminen tyckte någon i komunen att Karlberg skulle se ut lite
mer i barnnivå. Då satte dom upp stora ankor med förkläden, snickarmössor
och annat konstigt. Då kändes det som vi gick i lekskolan igen. Våran klass
hade många (dåliga) åsikter om dom, men våran lärare kunde inte förstå
varför. Fast det var inte bara våran klass som inte tyckte om dom, det
märktes kan jag lova! Efter någon månad hade ankan utanför matsalen fått
jättefint skägg, och snickar-ankan hade fått könshår. Fast allt klotter är
borta nu i alla fall.
Jag börjar sjuan. Jag var extremt rädd för alla stora nior, fast jag märkte
att dom inte alls är farliga. På min första engelskalektion blev jag
skrämd. Jag trodde att det var matte, men följde mina kompisar. Eftersom
jag varken hade haft matte eller engelska förut i högstadiet så visste väl
inte jag vart skulle gå! När ”matteläraren” börjar prata på engelska så
trodde jag att hela högstadiet skulle gå åt skogen. När min gode vän
Svensson sade till mig att det var engelska inte matte så blev jag lugn
igen.
Mitt ballanssinne är inte på topp (det kan vara bra att veta när jag
berättar detta). På idrotten så hade vi lektion tillsammans med en
”sportfåne”-klass som skrattade och gjorde narr av den som gjorde fel. Och
jag gjorde mest fel av alla. Under den tiden mådde jag riktigt dåligt, jag
började ”glömma kläderna” hela tiden och idrottsläraren blev sur på mig.
Sedan började jag åttan och hatade hela skolan på grund av
idrottslektionerna. Då skolkade jag på varenda idrottslektion. I slutet av
åttan så var jag ”sjuk” varenda tisdag, onsdag och torsdag, (hade idrott på
tisdag och torsdag). I nian slutade idrottsläraren och skolan anställde en
ny. Denna lärare var mycket mer förstående och hjälpte mig. Nu kom jag
varenda dag till skolan och allt kändes mycket bättre. Jag spelade mest
pingis så jag fick inte godkänt. I sista terminen så fick jag special-
idrott. Jag behövde bara cykla, gå eller styrketräna för att få godkänt,
plus att jag skulle göra uppgifter i teoretisk idrott.
Nu är grundskolan snart slut och ska snart börja gymnasiet, jag kommer att
sakna strömsnäs.

Mina skolår
Första skoldagen började, det var något specielt.
Nya kompisar, ny lärare och att få gå på skolan som jag så länge velat på
gå.
Att bara få gå på skolan var något fantastiskt för mig.
Under det första året i skolan hade jag nästan bara kul.
Allt vi gjorde i skolan var roligt, rasterna var roliga, till och med
läxorna var det lite glädje i.
Det var ett fantastiskt år, men tiden gick och skolan kändes mindre rolig.
Tvåan och trean hackade sig fram.
Ena dagen var det jätte kul, andra dagen skit tråkig, (om man får säga
så.)
Jag ville inte gå till skolan längre, jag avskydde den.
Det var en pinna att gå upp varje morgon och veta att man skulle tillbaka
till skolan.
Jag kämpade mig genom lågstadiet och började på mellanstadiet.
Vi bytte klassrum, fick nya lärare och nya klasskompisar.
Det var kul att lära känna mina nya kompisar och veta hur dom hade haft det
när dom gick på lågstadiet.
Jag var inte helt ensam om att det hade varit ganska tråkigt.
I fyran och femman gick det ganska bra och vi hade det kul tillsammans och
vi lärde oss nya saker.
Sen började vi sexan.
Vi var äldst på skolan och man skulle vara så cool som möjligt.
Man skulle hata skolan och allt där till.
Man skulle tycka illa om lärarna och slarva med skolarbetet.
Jag sa nog ett antal gånger att jag hatade skolan, men innerst inne tyckte
jag ganska bra om skolan.
Jag spelade tuff inför mina kompisar.

Sen kom den dagen som jag faktiskt fruktade lite för, jag skulle börja
sjuan.
Jag hade med mig en kompis som jag kände ganska bra och några andra från
samma skola men resten var helt nytt.
Människor från alla möjliga ställen som skulle börja i min klass.
Jag började på en ny skola som var helt okänd och det kändes lite osäkert
och nervöst att gå till skolan, men jag hade inget att oroa mig för.
Sjuan gick otroligt fort och ändå han jag lära känna alla nya kompisar och
lärare.
Det kändes bra i den nya klassen, och den nya skolan var inte så farlig som
jag trodde att den skulle vara.
Åttan gick fort den också men den var lite tuffare än sjuan.
I mitten av terminen fick vi nya lärare.
Just då var det ganska jobbigt att byta lärare men nu i efterhand känns det
nästan som om det var bra att vi fick byta lärare.
Varför det känns så kan jag inte svara på, men det känns bra, riktigt bra.
Nian har gått bra den också och det har varit ett kul år.
Jag har kommit alla så otroligt nära på domma tre åren.
Då menar jag inte bara alla klasskompisarna utan lärare också.
Det ska bli väldigt svårt att lämna alla gamla kompisar och lärare och
börja på en ny skola ännu en gång.
För mig kommer det att bli en jobbig skolavslu-|tning för att jag gillar
alla så väldigt mycket. Mina ögon kommer inte att vara torra, det kan jag
lova.

1. Mina skolår
Det började med att Justin Filip Herngren föddes 7 februari 1987. Åren gick
och Justin växte upp. I slutet av augusti 1994 var jag 7 år gammal och det
var dags att börja skolan.
Jag tyckte att det skulle bli kul att börja i skolan. Jag började på
Hötorpsskolan där jag gått innan på lekis. Första dagen jag började var det
många barn och föräldrar där. I våran klass var vi 23 elever tror jag. Det
var mer flickor än pojkar om jag minns rätt. Det var spännande att börja
årskurs 1 i skolan. Man var nervös i början då man inte kunde något. När vi
började fick vi träffa nya elever som man fick lära känna.
Det första året lärde vi oss alfabetet, räkna, skriva och mycket mer. På
rasterna spelade vi nästan alltid bandy i våran bandyrink som skolan hade
fått när vi började skolan. Våran lärare var Emma-Lena Kaijser var
jättesnäll och lärde oss jättemycket.
När jag gick i ettan och på lågstadiet tyckte jag att matte var skitskoj.
Jag lärde mig massvis av grejer i matten. Nu när vi gick i ettan på
vårterminen så lärde vi oss att läsa och skriva ännu mer. I slutet på
vårterminen åkte vi på skolresa över en dag med de andra eleverna i skolan
till Visingsö och Gränna. De var jätte spännande och i Gränna började man
med att gå på ett tråkigt museum. Där tittade vi på tråkig konst tyckte
jag. Efter det åkte vi till glasblåsaren. När vi kom dit fick vi se hur de
blåste vasar och så fick någon elev prova på att blåsa. Vi fick också se
hur man tillverkade polkagrisar. Vi köpte också några polkagrisar. Det var
en jättefin dag med sol och vi tog färjan över till Visingsö där vi åt var
matsäck. Där efter tittade vi på någon kyrka och den klassiska borgen som
jag inte vet vad den heter. Sedan var den roliga dagen över och vi åkte
tillbaka med färjan så att vi kunde åka med bussen hem.

Efter ha haft ett bra sommarlov började jag tvåan och alla sa att jag var
klassens ordningsman. Jag höll ordning på allt sa de andra i klassen. I
tvåan fick vi lära oss skrivstil. Jag tyckte det var svårt i början men sen
blev det lättare och jag lärde mig skriva skrivstil.

I matten fortsatte jag att jobba på bra och var faktiskt än av de bättre i
klassen.
När jag gick i tvåan blev jag invald i matrådet av mina klasskompisar. Det
sköte jag bra och det var inga problem att vara med där.

I skolan blev det bättre och bättre, i svenskan gick det bra, matten,
idrotten och alla ämnen utan ett tyckte jag var roliga. Historia var det
tråkigaste ämnet i skolan. Tvåan gick bra och vi slutade där med tvåan.

Efter sommaren började vi sista året på Hötorpsskolan och vi var äldst på
skolan. Jag började terminen med att bli invald i elevrådet och där blev
jag ordförande. I trean började vi med engelska. Det var inte lätt men jag
lärde mig färgerna i början och litet lätta ord på engelska. Engelska var
svårt och jag hade det inte så lätt.

Terminen gick fort och vi åkte i slutet av trean till Astrid Lindgrens
värld. När vi var där så var det fint väder. Vi hade det jätte kul och
avslutade trean på bästa sätt för nu var några tvungna att slållas för vi
skulle delas upp i två klasser till fyran.
Efter tre underbara år i Hötorpsskolan började jag i fyran på
Kastellskolan.
Vi var en jätte stor klass och det var nu nya barn som kom från Kastell.
Det var spännande att komma i en klass där det var många som hade olika
nationaliteter. I början av fyran var det stökigt i klassen. Det var många
som bråkade men, det blev bättre. Våra lärare var ju jätte bra och deras
namn var Kasper och Lena Jörgensson. Den tredje var Paulina Bergkvist.

Nu blev det längre skoldagar. Jag tyckte att vi fick mycket läxor. Jag var
trött när jag kom hem efter skolan. Men fyran gick faktiskt bra. Första
året på Kastell kändes helt okej.

När vi började femman så åkte vi på lägerskola i Tryserum och det minns jag
riktigt bra. Vi paddlade kanot. Det var skoj men en dag stod vi vid
strandkanten och Kasper Filipsson trillade ur och blev blöt. Alla skrattade
för jag var med i kanoten men, jag trillade inte i.

Efter lägerskolan började vi med tråkiga nationella prov som man har i
femman och det var inte så lätt.
Engelskan var de svåraste eftersom jag inte var så bra på engelska.
Jag klarade proven tror jag för vi har aldrig fått veta resultaten på
proven.
Femman gick också bra och sedan var det en skön sommar som väntade.

Efter sommaren började jag årkurs 6 och vi var äldst på skolan. När vi
började sexan började det en ny elev i klassen som var stökig och fick
mycket skäll. Jag vill inte uppge hans namn för det är inte snällt att
göra.
En dag fick vi ha en stor utredning av vad som hänt och han fick mycket
skäll. Alla i klassen fick säga vad han gjort och efter det blev det
lugnare i klassen.

När vi började jobba om länder som tillhörde ämnet geografi och det var det
roligaste som jag visste. Jag fick ett av mina favorit lämder som var
Italien och jag jobbade på som en galning. När vi sen läste upp det inför
hela klassens.
– Det var ett av dom bästa arbeten jag hört, av alla de som man lyssnade på
sa läraren
– Han sa att jag visste vad jag jobbade om och jag fick mycket beröm.
– Jag svarade med att säga att Italien är ett av mina favorit länder och
att jag var intresserad av Italien.
– Jag håller på Milano i fotboll och kunde mycket om Italien.
– Han sa att det var ett jättebra arbetet sa läraren och tackade mig.

Terminen gick fort och vi slutade sexan på ett skönt sätt. Nu skulle vi
skillas igen till årkurs 7. Det gick bra och lärarna önskade oss lycka till
på högstadiet.

Efter sommarlovet började jag årkurs 7 och en ny skola. Jag var lite nervös
i början när man hälsade på alla lärare.
Första dagen gick bra och mina lärare i klassens var bra. Deras namn är
Lena Kullgren och Finn Johansson. Sjuan gick bra för jag jobbade på bra och
det var inga betyg som gällde nu.

I na och matte hade vi Hans Forsberg och han var en bra lärare som jobbade
fram till vinterterminen i årskurs 8. I idrott har vi Linda och hon var
mycket bra idrottslärare. I SO hade vi HG som bara snackade men han var
rolig men, tyvärr slutade han efter sjuan. I engelska hade vi Elenor, hon
var jättebra.

Efter sommaren började jag åttan och nu gick jag när i en så kallad ”clown”
period. Jag fick en ny snäll lärare istället för Lena Kullgren. Hennes namn
var Marika Mårtensson som är en bra lärare. I åttan fungerade inget och vi
skulle få våra första betyg. Jag fick skäll på utvecklingssamtalet för att
jag var slö och det var inte kul. När jag fick mitt första betyg var jag
nervös för att jag kanske skulle få något som inte var godkänt.
Jag fick inget IG i betyg men, jag var inte så nöjd med betyget i matte där
jag bara fick ett G.

Men efter vinterterminen fick jag en trevlig Na och Matte lärare som jag
tänkte att hon kunde ge mig ett VG i matte. Hennes namn var Carolin
Lundström och nu var det andra bullar i åttan. Jag jobbade på bra och fick
ett bra betyg nu och var glad.

Efter sommaren började vi 9:an och var äldst på skolan. Det kändes bra och
den terminen gick i rasande fart. Betyget var bra tyckte jag.
Nu är jag inne på min sista termin i grundskolan och det känns bra att veta
det.
Nu sitter jag här i klassrummet och skriver min uppsats som jag hoppas blir
bra och att hela terminen går bra. Nu vill jag också att skidresan blir
bra.
Så var min hostoria om mina skolår slut och jag hoppas att den här
uppsatsen blir bra. Jag hoppas också att gymnasiet blir kul.

Skriven av Justin Herngren

– Sluta nu navid. Vi var ju överens om detta!
Navid ignorerar sin mors röst och stirrar missnöjt mot sin spegelbild. Han
ser samma Indiska pojke som innan dock lite äldre (hela 16 år) med
halvlångt svart hår.
Varför ska detta hända nu? Allt var ju så bra.
Han suckar och ser sig omkring, En ny lägenhet, ett nytt rum, nya
människor.
Det var det som en flytt innebar. Navid kunde inte förstå varför de vart
tvungna att flytta, det var så orättvist.
Han suckar igen. Det var ett fint rum han hade fått, större än hans gamla,
med utsikt mot en fotbollsplan. Men vad gör det, hanhade ju inga kompisar
att spela med. Det var en helt ny stad, ett helt nytt landskap. Hur hade
hans föräldrar tänkt? Kunde det inte räckt med att flytta till andra delen
av skåne? Var de tvungna att fytta äna hit till Öland?
Plötsligt knackar det på dörren.
– Får jag komma in? hörs en späd liten röst.
– Ja visst, kom in!
Han reser sig och går bort mot fönstret. Fåglarna flyger fritt mot den
klarblå himlen. Vår, hans favoritårstid. Eller iallafall vanligtvis.
– Varför sitter du här inne och surar, undrar hans 8 åriga syster Pamina,
följ med ut och spela fotboll, det är jättefint väder.
– nä jag orkar inte, svarar han surmulet.
– Okay, säger Pamina och stänger den ljusbruna trä dörren efter sig.
– Faan, tänker han och sparkar till den stora flytt kartongen på golvet. Om
hans pappa inte köpt Tobakshörnan i Borgholm skulle de nog stannat kvar.
Navid vet att det komer vara svårt att ta sig in i det Svenska samhället.
Hans föräldrar är från Indien men själv är han Svensk. Han är född och
uppvuxen här.
– Navid, ropar hans mama från köket. Kom hit en stund är du snäll!
– Va är det undrar navid, när han ser sin mama.
– Här säger hon kort och sträcker fram 500 kr, gå och köp någonting som du
kan ha på dig i skolan imorgon.
– Tack muttrar navid och traskar iväg.

– Vakna, Vakna!!
Båda navids systrar, Pamina & Anjali hoppar upp och ner i hans säng.
– Ja, jag är vaken nu, gå!!
I dag ska han börja på borgholmsskolan.
Efter ungefär en time är han på väg. Han vet var skolan ligger och går
snabbt. Idag har nytt hopp väckts inuti honom. Väl frame känner han hur
hans ben blir allt svagare.
Det är en stor vit skola med en stor skolgård.
Han skyndar sig in i skolan. Han ska till sal 304.
Navid upptäcker en skylt med salsnumrerna på. Utan för sal 304 känner han
hur paniken slår sina klor runt honom. Han hejdar sig från att springa
iväg.
– Knack knack.
Dörren öppnas han ser ett runt leende ansikte, det är Annsofie hans
lärarinna. Hon är en stor medelålders kvinna.
– Välkommen till klass 9D säger hon och visar in honom i klassrummet.
Under tiden som hon presenterar honom blickar han ut över klassen. Han ser
att det finns många tjejer. Längst bort i högra hörnet sitter två killar
med rakade huvuden, svarta jackor och svarta kängor. Plötsligt höjer en
utav dem handen och pekar finger åt navid. Den andra drar sitt finger
hotfullt över halsen.
– Du kan sitta jämte Filip, säger Annsofie och väcker navid till liv.
Klassen börjar återigen att arbeta och man hör fnissninga lite här och där.

– Hej, säger den blonda pojken bredvid honom, Jag heter Filip.
– Hej, Navid, säger navid och känner sig bättre till mods.
När lektionen är slut har han glömt de hotfulla gesterna och allt känns bra
igen.

På lunchen sitter han med Filips gäng. Det är Jenny, en pigg, glad tjej med
rött hår och fräknar, Jessica med blont kort hår och tokiga ideer (som
filip presenterat henne). Sedan är det Justin, som är en fotbolls tokig
person som ”vet allt”.
Trots att maten inte faller Navid i smaken äter han sin ärtsoppa. Han
slevar i sig utan att tänka, han är glad över att dagen gått så bra, 4 nya
kompisar på en dag. Visst har en del frågat massa konstiga saker som Har du
en ko hemma?. Men det har bara varit kul. Plötsligt känner han hur någon
tar ett hårt tag i hans huvud och skakar det.
– Duktig blatte, ät upp nu. Heil Hitler!!
Navid vrider sig och ser upp mot ett hånleende ansikte. Det är samma pojkar
som pekat finger åt honom. Fast nu är det tre st till med. Två tjejer och
en kille. Alla stirrar på honom och skrattar åt honom när de två rakade
killarna doppar honom i ärtsoppan.
– Sluta, säger Justin bestämt.
– Ha, jävla tönt säger en utav tjejerna.
– Vad är det som händer här, en utav lärarna har kommit fram till bordet.
Han ser på navid som torkar bort ärtsoppa från ansiktet.
– Kom med här säger han och tar de båda pojkarna runt nacken, vi ska gå
till rektorn.
När de går försvinner resten av gänget. Filip och Justin berättar att de
var så kallade nynazister och att de två rakade killarna hette Lukas och
Max. De andra hette Klara, Karro och Kristoffer.
Senare på dagen får navid veta att Lukas och Max inte kommer tillbaks till
skolan mer. Det som hänt med honom var droppen.
De var även anmälda för grov misshandel utav 3 personer, stöld och
skadegörelse.
Med relativt lätta steg tar Filip och navid sällskap hem.
– Ska du me och spela fotboll vid 6, undrar Filip.
– Visst, kom och hämta mig då.
Den sista biten går Navid själv.
Vilken underlig dag, tänker han och ler för sig själv.

ord inflikade med pilar och streck skrivs kursiverade

Skoltiden bereder ungdommar för framtiden. Iallafall är det så skolverket
och liknande ser den. Jag har alltid sett den som något mycket mer än så.
Jag tycker också att skoltiden alltid innebart ett stor ansvar gentimot
vårat land och hela vår värld. Det är vi människors plikt att för den
större utvecklingen frammåt och skapa förändringar. Allt detta utarbetas
med våran kunskap. Kanske också visdom men utan lärdommen skulle vi
definitivt inte ha möjlighet att leva så bra som vi gör idag.
Lärdom från skolan och livet i sig…

Jag minns mycket väl min första dag som elev. Byggdnaderna kändes stora och
skrämmande. jämfört med det lilla dagiset jag kom ifrån. Det sprang myror
för fullt i magen då jag klev in i det färgglada klassrummet. Men
nervositeten släppte snabbt då jag upptäckte att alla faktiskt var lika
blyga som jag själv. Till slut släppte spänningen och alla kunde vara sig
själva. Vi fick berätta vilka vi var en och en. Vips, så var snacket igång.
Och vi klickade verkligen.. Man skulle kunna säga att klassen skaffade sig
en gemenskap redan första dagen. Och den kom att hålla i flera år..

När man började skolan redan som sex-|åring tog man dock inte själva
utbildningen på allvar. Då handlade det hela mer om att just skaffa
kompisar, leka lekar och liknande. Men mellan allt det så lärde man sig
faktiskt en hel del som man fått nytta av på senare år. Sådana saker som
nästan omedvetet går in i hjärnan och stannar. På det stora hela så ser jag
faktiskt skoltiden (låg- och mellanstadiet) uppdelade i stadier. På
lågstadiet lägger man ner den mesta energin på att bilda sig ett välskapat,
socialt liv medan man på högstadiet inser allvaret och ger sig in i
pluggandet. Det betyder att man har med sig lite av varje i bagaget då man
börjar gymnasiet. En anledning till att man hårdpluggar just på högstadiet
är naturligtvis betygen!
De sätter press på eleverna, visar vad de kan förbättra från termin till
termin och berättar samtidigt att deras nästa stora steg frammåt i livet
faktiskt blir vad de själva gör det till. Inga privilegier utan enbart
kunskap.
Destu mer välutbildad man är destu fler alternativ får man i exempelvis val
av gymnasium. Det vuxna livet ger mer fakta och raka puckar.
Man får mer eget ansvar..
Det gör att man ibland kan längta tillbaks till lågstadiet då man tog på
allt mycket lättare. Ingen press fanns och allt verkade bekymmerfritt. Man
hade knappt några prov och fick den tid som behövdes till att lära. Men
visst är det spännande att känna hur livet går frammåt. Jag som många andra
känner mig nu redo för nya utmaningar och prövningar.
Precis som när jag började högstadiet. Spänningen var olidlig men tids nog
finner man sin plats och kan köra sitt race. Jag hoppas med hjälp av den
gångna och kommande skoltiden kunna åstakomma något bra i framtiden. Något
som kan göra våran värld ännu bättre och trivsammare..
Det är iallafall vad jag kämpar för och strävar efter!
//Anna-Maria

1. Mina skolår
Nu är det snart dags all lämna sitt liv som barn och gå in i vuxna kläder.
Men minns du din första skoladag. Inte märkvärdig alls. Man gick till
skolan och lekte för det mesta, eller lärde sig räkna sen gick man hem. Det
enda som var lite läskigt var dom ”stora” treorna, men dom vågade bara vara
uppkäftiga. Så lekte sig livet genom lågstadiet i tre år. I trean hotade
fröken oss med att vi inte kom till mellanstadiet om vi inte gjorde läxan.

Och till fyran kom man det var inte så hårt som fröken hade sagt i trean.
Det var ju bara lite rättstavning och engelska glosor. Men man klarade sig
inte helt utan problem i ett helt år. När vintern kom så hade femmor och
fyror krig emmot dom stora sexorna. Men så for sexorna kom sprang alla
ifrån fotbollsplanen, men jag var lång|sammast och blev sist kvar. Ni kan
ju gissa vad som hände med mig. Fast jag blev ju inte mulad av sexorna i
två år, för ibland var det disco. Disco var det roligaste som fanns. Man
kunde dansa med en tjej tre gånger irad utan att säga ett ord, sen var man
ihop. Det måste vart det roligaste med hela mellanstadiet.

Sen kom högstadiet det har nog varit mest bekymmersamt, med alla uppkäftiga
elever i puberteten. Men värst av allt måste varit i början av sjunde
klass. Jag satt i korridoren med mina kompisar, när plötsligt det kommer
två lömska nior. Den ena sprang till och höllfast mig medan den andra hade
dragit upp en blå stinkande spritpenna ur fickan. När dom var klara släppte
dom mig och jag gick till toaletten för att skölja bort det. När jag
tittade mig i spegeln stog jag där blå i ansiktet och med Hitler|mustach.
Det var det mest pinsamma ögonblick jag varit med om.

Så jag tror ni förstår att det känns skönt att sluta grundskolan nu. För nu
är det början till ditt vuxna liv och du håller själv i tyglarna.

”och-tecken” skrivna som understrukna u:n är utbytta mot &

Min syn på skolan.
Hej skolministern!
Jag heter Elin Henriksson och går i 9d på Björktorpskolan.
När jag gick i 1:a klass så hade vi en bra miljö att vara i, både i skolan
och utanför. Det jag minns som var dåligt var att utanför skolan var det en
skog. Många barn skadade sig i den och fick mycket idéer till att slåss med
vassa grenar.
Visserligen gör småbarn det ändå men den skogen gjorde mycket till. Fast
sen när man kom upp i åldern lite, fjärde & femte klass, så blev man också
lite förståndigare. så då var skogen inget för oss.
ny sida
Jag tycker att skolorna inte skall ha för mycket skog och sådan mark som en
del av skolgården.
Man borde lägga gränsen utanför. I femteklass och sjätteklass så var det
väldigt dålig luftkonditionering i klassrummet. ”Skolregeringen” borde ha
kontroller regelbundet och kolla så att det funkar.
Det blir väldigt jobbigt att sitta och jobba i ett klassrum med dålig vent-
|ilation. Jag fick ont i huvudet och kunde inte alls koncentrera mig. Jag
talar nog inte bara för mig själv, det är nog väldigt många som tycker som
jag.
Man vill ha höga betyg, iaf jag, men prestationsförmågan sänks väldigt
mycket pga hur luften är. Jag märker att det inte har ändrats speciellt
mycket under alla åren. Nu i nian är det ofta kvavt i klassrummen.
En sak till som skolan, framför allt lärarna, borde göra. Det är att lyssna
lite mera på oss elever om hur vi vill ha det i korridorerna. Vi elever
vill ha ett bord och stolar på ett ställe i korridoren. För att i uppehålls-
|rummet är oftast TV:n på och ibland musik, så då är det inte kul att vara
där och t.ex. lära på prov.
Det är mycket bättre att ha ett bord i en korridor där det oftast är rätt
lugnt. Men det finns också mycket som är bra med skolan.
Det är bra med en kafeteria i skolans uppehållsrum.
Om man inte hinner äta frukost hemma så kan man köpa mackor, fil och
flingor för bara 5 kr.
Det har skolans elevråd lyckats få igenom bra.
På tal om elevråd så skall varje skola ha ett. Det ger eleverna en chans
att påverka hur vi vill att våran skolmiljö skall vara.
En antimobbningsgrupp är också nödvändig. Där får lärarna en större chans
att se vad som egent-|ligen händer. Oftast ser inte lärarna det. Elevens
val har jag haft sedan 3:an. Det funkar jättebra och det är något som ni
borde se till att alla skolor har.
Ibland så händer det att det kommer någon person som föreläser om droger
och alkohol.
Man får verkligen en liten tanke-|ställare efter att ha lyssnat på
honom/henne.
Det är väldigt bra att skolan låter oss lyssna på dessa människor.

2000-talets skola
Det är svårt att säga hur jag vill att den skall se ut.
Det behövs inte katastrofalt mycket förändringar inom skolan.
Men dom synpunkter ovan i brevet är något att tänka på iaf.
Jag tror att mycket hänger på oss elever.
Om vi vill att skolan skall vara fin så måste vi försöka bevara den så
också.

Hoppas att mina synpunkter är till någon hjälp.
En liten bit på vägen iaf.

Mvh Elin Henriksson
9d Björktorpskolan

03.02.07
Örkelljunga
Kära skolminister;
Jag heter Emma Olsson och går i årskurs i Hälltorpskolan i ett litet
samhäll som ligger i hjärtat av Skåne, Örkelljunga.

Vår skola är inte så stor, det går bara ca 300 elever där men ändå märker
vi brister i det svenska skolsystemet, något jag tycker är helt absurt, jag
menar den svenska skolan ligger i världstoppen när det gäller både
pedagogik och kunskap. Eller, gör den verkligen det?
Varje dag i snart nio år har jag och mina kamrater gått till skolan och
sett hur skolsystemet inte håller. Den lovar mer än den kan hålla!
Varje regering så länge jag kan minnas har låvat mer lärare, mindre
klasser, ingen mobbning. Ändå så är vi här med utbrända lärare, för få
extra lärare, för stora klasser, med mobbing som ett ständigt aktuellt
problem när den inte alls borde finnas, vikarier non stop, en rektor som är
över väldigad med arbete och det bara i vår lilla obetydliga skola
någonstans i mitten av Skåne.
Alla pratar om att spara pengar, du förstår vi är en fattig kumun, vi har
historieböcker som är skrivna 1959! Vi lär oss tex att Sovjetunionens
huvudstad heter Moskva!
Men ändå så sparar vi, sparar på det viktigaste vi har, otroligt löjligt
och helt ologist egentligen. Håller du inte med? Det kanske låter som en
kliche och kankse det är men, barnen är framtiden och börjar vi inte snart
investera i framtiden kommer Sverige inte längre vara en ledande nation, i
något!
Självklart är det inte bara bara dåligt i den svenska skolan. Jämför man
med flera andra nationer är Sverige i topp, än så länge.
Delvis så tror jag att det beror på det humana sättet att se på skolgången.
I andra länder som tex mitt hemland, Bosnien. I Bosnien får man bara en
chans och sen är det upp till var och en vad man gör med den, vi har
fortfarande många steg att ta. Lyckligtvis har vi länder som Sverige att se
upp till och plocka vad vi tycker är bäst.
Ni tolererar och accepterar, fryser inte ut dom som inte
resterande del av uppsatsen saknas

Min syn på skolan.

Hej, jag heter Mattias och är snart 16 år och hör till de som har trött-
|nat rätt så mycket på skolan.
Man börjar skolan klockan halv nio och slutar vid fyratiden. Sen har man
oftast läxor från minst två olika ämnen att göra när man kommer hem. När
man sen är klar med läxorna så brukar klockan vara vid halv sex. Håller du
då på med nån sport så hinner du inte göra mycket annat. Därför så vore det
bra om det var idrott flera dagar i veckan och längre än det är nu. Det
vore också bra om man fick välja nån speciell idrott som man vill hålla på
med. Sen när man har haft idrott och tagit ut sig så blir man hungrig och
äter mera än vanligt. Därför så borde man satsa mera pengar på skolmaten än
vad man gör idag. För nu så är den inget vidare och man vill gärna äta sig
mätt. Och om man är mätt så jobbar man också bättre på lektionerna. Allt
blir lättare då och man kan koncentrera sig bättre på ämnet. Så istället
för att ha en lektion på en timme så skulle det vara bra om den var på två
timmar och man hade en rast emellan. Det skulle vara bra för både lärare
och elever om de slapp växla mellan ämnen hela tiden. Då skulle man lära
sig mera och lärarna som oftast är stressade skulle kunna ta det lugnt och
hinna hjälpa alla ändå. Och några läxor skulle inte behövas eftersom
lektionen är längre och läxorna som man annars skulle fått ingår i
lektionen. Det finns många sådana viktiga förändringar man kan göra men en
av de kanske viktigaste är prao-tiden. De två veckorna i åttan och de två i
nian som man är ute och praoar är väldigt lärorika och borde förlängas med
minst en vecka till. För man får ju också känna på hur det är att vara ute
och jobba. Man skulle kunna skriva tusen såna här förändringar till men nu
är tiden slut. Men kanske är det så här 2000-talets skola kommer att funka.

Att byta skola och klass

Där stod jag liten och försvarslös och spanade över alla dessa bänkar med
fastklistrade namnlappar, det var tomt i klassrummet förutom jag mamma och
den nya läraren. Hon sade någonting om att den här klassen är vänlig och
fin, sedan pekade hon mot en bänk med en lapp på och sade:
”Sofia”, ja det finns en som har samma namn som du, sedan flinade hon mot
mig med belåtsam min.

Jag skulle börja fjärde året i grundskolan, då mina föräldrar bytte bostad
till en villa lite längre upp i stadsdelen. Den är en stor villa med tre
lägenheter som vi fortfarande lever i. Men jag trivdes mycket bättre i
villan vi hade tidigare. Den ansågs vara för otät och fallfärdig, men endå
var den mig kär eftersom där var jag upp vuxen.

Nu sa min blivande fröken att jag kunde börja imorgon,
”klassen är så förväntansfulla och glada att se dig”, sa hon med glimten i
ögat. Hon var ung och rar min nya lärare, så jag hade inget emot just
henne.
Men klassen skrämde mig, tänk om dom inte skulle acceptera mig och mina nya
lime gröna jeans och för kort tröja.
ny sida
idag förstår jag mig inte på mamma att hon inte sa till mig att kläderna
var opas-|sande, speciellt till vistelsen i en ny klass. Men idag då jag
frågar säger hon bara att jag hade min egen lilla vilja. Men vad visste jag
om mode då?

Nästa besvärliga morgon med en sömnlös natt fullt med ångest och tankar,
var det dags för den hemska skolan och trevliga läraren. Det var ingen lång
gångväg till skolan, men det känndes helt främmande och farligt på samma
gång. Tänk om alla skulle tänka illa om mig.
Nu var jag framme i skolan och gick med beslutsamma steg fram till
klassrummet. Alla vände sig bak och stirrade, jag stirrade tillbaka. I mina
ögon såg alla ut som utomjordingar, inte alls lika min gamla klass. Allt
gick som väntat, Fröken hänvisade mig till min nya bänk och bad mig
presentera sig. Det gick bra, men jag kände mig så pass främmande att jag
bara ville springa hem.

Efter dagen hade jag redan skaffat mig en ny vän som jag tillbringade
kvällen med. Vi pratade om allt, bland annat om snacket innan jag skulle
komma. Alla i klassen var förväntansfulla, precis som fröken sade
ny sida
Hon sade också att många i klassen är stöddiga och idioter, alltså
konstaterade jag att jag hade rätt i tanken att dom var olika gentemot min
dåvarande klass.

Jag fortsatte att umgås med den nya vännen och vi trivdes ihop. Mycket fick
jag veta om alla och blev fort accepterad i klassen.
Efter ett tag märkte jag att alla var uppdelade i grupper. En med ”töntar”,
en med ”populära” och så tillhörde jag gruppen med ”udda”. Inget liknande
hade jag varit med om i min gamla klass, men det störde mig inte. kanske
var min klädsmak då udda.
Idag sitter jag i ett klassrum med samma människor som jag sett i fem, sex
år. Fast det är dock en ny skola, nämligen högstadiet. Och jag har nya
vänner.

Jag tror att om vi inte hade bytt bostad så hade jag varit en annan person.
vad jag hade varit för en person kan jag inte svara på men kanske mer
seriös. För så var dom i min gamla klass. Man påverkas väldigt mycket av
dem man umgås med. Fast jag trivs med mitt liv idag och jag ser fram emot
gymnasiet.