50-200 – Sida 5 – Skrivbanken

Grundskolan – Det 9 års långa helvetet.

De flesta i Sverige har gått grundskolan antar jag. En del tycker det är
ok, för andra är det deras nyckel till framgång och för en tredje part är
grundskolan helvet på jorden och det är där jag o många andra kommer in i
bilden.
Jag minns min första skoldag när jag skulle börja i Ettan, hur paniken
spred sig i hela min kropp när jag för första gången satte foten på skolans
mark. Jag vet inte hur det var eller är för andra men jag vet att den dagen
var en av de värsta i mitt liv. Och för ett litet barn är det väldigt
väldigt svårt att inse hur ens föräldrar kan vara så grymma att de skickar
iväg en till djävulens påfund, SKOLAN!! För en sjuåring låter också ordet
skolplikt som rena grekiskan. Under hela ettan drabbades jag till och från
av små panik attacker o mina föräldrar o släktingar var tvugna att vara med
mig i skolan, för att jag skulle orka med att gå dit överhuvud taget. Det
hela blev inte bättre när någon snodde 1/3 av alla mina hockey bilder som
utgjorde en stor del av mitt liv. Men som sagt tog jag mig igenom hela
ettan och fick börja tvåan med ny lärare och allting. Alla mina tidigare
psykiska panik problem var också som bortblåsta. Men istället var detta
början på något nytt. En ond cirkel som varade under hela mellanstadiet.
Man gick där i sin egen lilla värld dag in o dag ut, gjorde det man blev
tillsagd o efter 5 timmar slit bland matte o engelska böcker fick man
tillåtelse att gå hem och göra sina läxor, snällt va? Det ena läsåret efter
varandra, det ena var det andra likt. Tillslut var det ändå dags att runda
av mellanstadiet, lämna sin gammla sletna skola bakom sig o gå ur sexan.
Det var dags för en ny skola, sjuan o högstadiet. Och det var faktiskt
första gången jag kände lite glädje av skolan. Man träffade ny kompisar,
fick massor av nya trevlig lärare o alla problem var som bortblåsda, för
ett litet tag, för när man vant sig med allt det nya kom man in i sin gamla
onda cirkel igen. otydlig mening , kastar stolar o sloss! tydligt
Men helt plötsligt sitter man här i 9:an med en halv termin kvar på
högstadiet o vad har vitsen varit förutom att lära sig massa saker som jag
visserligen gjort, kanske ta knäcken av så många barn som möjligt, vad vet
jag? Jag är ju bara en vanlig dum elev som snart skall börja på gymnasiet.
Förhoppningsvis blir det en tid då man får större chans att styra sitt eget
liv, för tidigare har det varit skolan som styrt allt allt allt.

Inskannad version

Mina skolår

Jag kommer ihåg min första skoldag. Mamma väckte mig och sa att jag skulle
börja skolan idag.
– Det är tråkigt att gå i skolan, sa jag.

När vi kom till skolan så satt alla elever vid bänkarna och föräldrarna
stog längs väggen. Läraren ropade upp alla namn och frågade vilka som var
föräldrarna. Jag kände inte så många där, några från dagis. Men man lärde
känna alla och fick många kompisar.

Man skulle lära sig alla bokstäver och lära sig läsa i skolan också. Den
bok som jag lärde mig läsa i handlade om en kille i en kanot. Men jag var
inte först med att lära mig läsa i klassen. Några hade redan lärt sig läsa
innan skolstarten.

På rasterna höll vi på med bandy och kulor. Jag var inte bäst i klassen,
men det var roligt ändå. När vi lekte med kulor så skulle man vinna till
sig fler. Dom största gick alltid sönder. Hockey bilder höll vi på med
också. Man bytte massa bilder med varandra, men det var mest på fritiden.

Vi hade faddrar också som gick i 4: an. Jag fick den jag ville. Det blev
några utflyckter med dom. Tipspromenad kommer jag ihåg att vi hade. Vissa
faddrar hade 2 fadderbarn. För att ni 87:or var så många.

I ettan eller tvåan hade vi en teater (utan faddrar). Det var mumintrollen.
Jag kommer inte ihåg vad jag var eller om det var roligt

Mellanstadiet

Det hände ganska mycket då. Det första var att vi skulle byta lärare. Man
tyckte så mycket om den gamla att man inte ville byta. Men efter ett tag
när vi hade haft henne så blev hon också bra.

Vi fick också våra fadderbarn. Jag fick bara en. Vissa delade nog på en.
För vi var så många.

Våran och deras lärare (våran gamla) kom överens om att vi skulle ha en
konsert tillsammans. Den handlade om miljön. Fast dom var bara med i en
låt. Det var ganska roligt ändå tyckte jag.

Vi fick våra brevkompisar i 4: an. Dom bodde i Kurland. det var där våran
lärare kom ifrån. Jag fick en tjej. Vi fick varsin e-mail adress också. Det
var som deras tjelvar. Där skickade vi brev till varanndra. Det blev prat
om att dom skulle komma ner till veijeland och hälsa på. Men dom kom
aldrig

Vi hade slutat att skicka brev till våra brevkommpisar i Kurland så vi fick
nya som var från hagebo. Jag fick en tjej, igen. Men jag fick dela henne
med en annan. Dom skulle koma ner till Veijeland också. Men dom gjorde det.
Dom var nere i 1 vecka ungefär. Vi gick tipspromenader och hade matte
tävlingar. Kvällen innan dom åkte hem så hade dom en fest. Det var
tråkigt.

Vi åkte också på skolresa till buda holme. Det var den enda skolresan vi
hade gjort. Våran parrallelklass hade åkt på 2 resor innan ock åkte med på
denna också. Det var ine så roligt för vi gick mest och tittade på massa
byggnader.

När det gällde utbildningen i skolan så har det gått hyfsat bra. Vi hade 2
gruppar på matten och engelskan. Jag var i dom bra grupperna. Men svenska
har jag aldrig varit specielt bra i. Nationella proven i femman så fick jag
IG på svenskan.

Men det värsta med låg och mellanstadiet var att man skulle sjunga en sång
varje jul och sommar innan man slutade. Men det slipper man på högstadiet.

Dom första dagarna i 7: an så var ni i studiehandledar grupperna. Man ville
ju vara i dena vanliga klassen och se vilka man kom i samma kalss som. Vi
åkte till Kilsta för att lära känna varandra.

Efter det så fick jag träffa alla i mon klass. Jag kände nästa ingen där
men gjorde det ganska snabbt. Man fick massa nya kompisar och dom gamla
gled ifrån.

Betygen så har jag sattsat så G i alla ämnen förutom matte. För det har jag
lättare för.

Det skall bli roligt att börja gymnasiet. Får hoppas att jag kommer in på
det jag vill.

Klar och redig redogörelse med ett enkelt men fungerande språk. Ytterst
få stavfel och efter bearbetning bra styckeindelning.

Inskannad version

Mina skolår
Jag mins att dagen inan min Första skoldag var jag nervös och hade svårt
att såva men till sist lyckades jag sömna.
Mamma väkte mig halv sju morgonen där på. Jag hoppade upp ur sängen och
praktiskt taget hoppade i kläderna För nu hade min nervositet från kvällen
inan byts ut mot späning och förväntan.
Medans jag sprang ner för traporna för att äta frukost funderade jag på vad
för slags nya vänner Jag skulle få och om jag skulle få någon trevlig
lärare.
När jag ätit upp min frukost kom mina granar Hampus och Alexandra som var
ett par år äldre än mig för att hämta mig så att vi till sammans kunde gå
till skolbussen.
När skolbussen kom gick vi på den jag och Hampus satte oss längst fram i
bussen. Efter som Hampus var ett par år äldre än mig berätade han för mig
att buss chafören hette Staffan. När vi kommit en bit på vägen började
Staffan prata med mig jag blev förvånad att han allaredan viste vad jag
hette.
Men nu när jag tänker till backa på det inser jag att han måste haft en
lista på var han skulle ploka upp alla nya och vad dom hette.
Busschafören var en trevlig prik han drog olika skämt och vitsar för mej
och Hampus, han var faktiskt riktigt rolig.

När vi åkt ett tag med bussen stanade den och för första gången under hella
färden klev det på någon som jag kände sedan länge Andreas som var i samma
ålder som jag.
Jag kommer faktiskt inte ens i håg hur jag lärde känna honom men jag tror
det var för vi gick vid samma dag mamma i ett par år inan vi började
skolan.
När Andreas klivit på dröjde det inte länge fören nästa person jag kände
klev på Kristoffer eller Stoffe som vi kallade honom han var ett år äldre
än mig och Andreas men en mycket trevlig person. Rästen av resan satt jag
och Andreas och diskuterade och fantiserade om alla nya kompisar vi skulle
få.
Plötsligt var vi frame i skolan min första skoldag hade börjat Jag träfade
många nya kompisar t.ex. Henrik och Ludvig.
P.S. Läraren var lagom snäll. SLUT

Inskannad version

Mina skolår

Jag har nu gått 9 grundskoleår här i Vilhelmina. Med många minnen från
olika lärare. Både från björnbacken och sörholm, utflykter mm. Nu täncker
jag berätta lite om de fina åren och de spännande bytet av skola.

När jag börja ettan hade liksom när jag börja förskolan sagt att mina
föräldrar inte behövde följa med till skolan. Jag mins vissa som grät när
föräldrarna for trots att dom varit där ca: 3 hela dagar. Då kändes man
själv lite stolt. Första åren ha man ju inte så många dåliga minnen ifrån
jag mindes att vi hade klassrumet i slutet av skolan vi va tvungen att gå
genom hela skolan för att komma till Vinden. Vi va altid tvungen att ställa
si i led fröken gick först, redan i så unga år visade sig vissa vilja
sticka ut lite ur gruppen och visa sig ”tuffa” genom att knaka på olika
dörrar mm. På Vinden som va en fritidsgår lekte vi med pussel, spel,
fotboll, data spel, pingis alt kunde man göra där från undevisning i ämnen
ha jag inge minnen av i hela lågstadiet. Rasterna var också mycket roliga
det var i den årskurs då man inte viste att tiominuters raster existerade.
Vi hade ett bollplank där vi lekte mycket. Men de man mindes bäst va
isbanan en backe som blev till genom att alla satt på rumpan och åkte
nerför tills den var alldelens isblank. Mitt i bana stack en stubbe upp
rent ut sakt livsfarligt. I backe lekte vi tills sportlovet ungefär då hade
fröken bestält en traktor som körde sönder den varje år. Vi spelade också
mycket fotboll som kanske lade grunden till de två eller tre statskuppen
pokaler vi fick. På vinter när det va snö på planen byggde vi borgar av snö
och hade snöbollskrig eller så körde vi ruggby. I lågstadiet hade vi en
lärare som hette Karin. Hon va mycket bra ända tills vi skulle börja fyran.
Då tyckte man ju att man blivit stor och Karin lite barnslig. Men nu i
efterhand tror jag att det är bra att lågstadielärare är lite barnslig.
Barn ska få vara barn tills de blivit vuxna och det är man inte i låg och
mellanstadiet. Bytet av lärare i mellan trean och fyran va något stor själv
har jag ju haft stora problem med förändringar av alla desslag. Så det blev
några långa nätter innan man skulle börja fyran. Det här med svårigheten
för förändringar lider jag inte lika mycket av idag. Detta slapp eftersom
när syskonen flytta. Det hjälpte mig att ta lite lättare på livet över
huvud taget.
I fyran fick vi en lärare som hette Marita och en parallklass som kom från
östermalm. Det blev många nya att lära känna.
Jag mindes att antalet läxor blev mer och det va inte bara att skriva in
svar i läroböckerna. Vi kom snabbt i kontakt med andra klassen som innehöll
trevliga personer. Bad börja vi med mest lek och plask men det va skit
skoj. Man hade många duster med sur Sören som fortfarande min ens namn.
Gymnastiken blev nu mycket tjafsig pojkar som stak ut förr va nästan helt
vilda läraren den stackarn fick skika ut dessa nästan varje gympa lektion.
tittar man på dom idag pratar vi inte om några toppbetyg. På onsdagar en
termin fick vi göra ett arbet med va vi ville. Bilintresset som redan då
koka i det som fins i skaen. Fick mig och en anna kille att göra en film
som skulle likna trafikmagasinet. Vi cyklade till bilafärer och klädde oss
i kavaj berättade om bilar och spela in på band. Detta arbete mindes jag
väl. För det är inte likt mig att komma på sådana finuliga saker som blir
lyckade! Under dessa år växte det fram lite att jag hade vissa stav
svårigheter. Så jag gick hos en som hade ett rum på skolan. Fullt med små
saker där jag lekte med ordpusel och sånt. Hon hade ett jobb som inte va så
mycket. Jag tror hon sluta när vi börja sjuan.
I mellanstadiet började vi med slöjd i syslöjd hade vi en lärar med
speciell personlighe. Nu när jag tänker efter värkar alla sy lärare ha det
vad man hört av lidberga kompisar bla. Karin som hon också hette. Hade koll
på allt som rördes. Hon inledde lektion med att harkla hum hum (med ett h
som skrollade från salivet i halsen). Sedan pruttade hon ut handkräm från
en flaska som alltid stod på katedern, burken va ofta så tom att det lät
som sista snutten på en ketchup flaska. Träslöjden va däremot mindre
intresant där bytte vi lärare stup i kvarten. När jag börja sjuan var jag
mindre ivrig än när jag börja fyran jag hade förståt att livet så gott som
går ut på förändringar. I sjuan va allt lätt man kände ju många från
fotbollen och ishockyn. Men det blev många nya lärare. Det är ändast från
sjuan jag börja förknippa skolan med bara arbete men sjuan va ju som
repetion av vad man kunde. Det enda jag mindes från första dagarna va någon
lek där vi inte fick stöta marken med två lärare som heter Måna och Leif
tror jag det var. Hur vi lärde känna handledarna har jag egentligen ingen
aning om. Det man kan säga om högstadiet är att alla ämnen är som kurser du
läser fem till sex vecker. Sen avslutas alt med prov, prov, prov och prov.
I nian ser det ut likadant men många ämnen släpps man fri sedan avslutas
det med att man ska ha gjort något ett s.k. slutarbete. Här är jag idag
sitter med en av skillnaderna nationella prov där lärarna ska se vad vi
egntligen lärt oss. När man nu tittar tillbaka på åren förstår man hur
fruktansvärt snabt man utvecklats från isbacken på sörholm till datorerna
på björnbacken. När man tittar på lärarna så handlar det inte om
dagisledare. Utan lärare utbildad i vissa områden. För satt man med kanske
(max) 10 glosor som man skulle lära sig på en vecka man titta på dom varje
dag för att lära sig dom. Nu kan man få 30 glosor (i Tysk) från torsdag
till fredag och man tittar på dom en gång och kan dom. Men en sak jag inte
gillar med denna utväckling är att man bara arbetar. För mig skulle man få
förlänga skolan en timme. Bara man fick in mer aktivitets dagar. Eller la
upp ex timmarna på ett annat sätt än att bara tragla igenom böckerna. Det
känns ganska enformigt med ett liv där man mästadels pluggar och går i
skolan. För att riktigt hänga med med bra betyg hinner man inte så mycket
mer. Det är ju klart att man hinner med lite kompisar. Personligen tror jag
att betygen skulle sjunka drastiskt om jag la mer tid åt kompisar. Och hade
vi betydligt mer seriösa fotbolls tränare skulle man nog ta mer avstånd
från fotbollen också. Men det som bestämmer det mesta är uppfostran.

Inskannad version

Mina skolår
När jag var sju år började jag skolan. Det var på Trelägeskolan på
Johanstorp. Jag hade en lärare som heter Maj-Lis. Hon var väldigt bra
eftersom att hon lät oss jobba väldigt självständigt. Det var så att i
början av veckan fick vi skriva in vad vi ville ha gjort under veckan. När
vi sen hade uppnått det målet fick vi syssla med t.ex mattespel. som hon
hade tillvärkat. Hon satt natutvis med när vi planerade så att vi inte tog
för lite saker att göra. Jag gick i en 1-3:a. Det betyder att man går 1:or,
2:or samt 3:or i samma klass. Det tyckte jag var väldigt bra, det gjorde så
att gränserna mellan åldersgrupperna splittrades och man var mer med de
äldre. Jag har fortfarande kvar min bästa vän, Niklas från den tiden på
Johanstorp. Han är ett år äldre än mig och jag tror inte att vi hade vart
vänner om vi inte gått i en 1-3:a. Vi träffades när vi löste ”grubblor”,
ett slags problemkort som man ska lösa.

När jag började trean så flyttade min familj och jag från staden till
Huluträsk, en by 1,5 mil utanför Umeå. Jag skulle gå på ljusnandedalens
skola. Jag och min pappa for dit på ”studiebesök” på höstterminen. Redan då
hade jag skaffat nya vänner. Jag hade många som jag var med dagligen på
Johanstorp. Men när jag flyttade ut på landet blev det svårare att vara med
kompisar i stan, jag behövde skjuss. I stan hade jag dessutom min kusin,
Emma, som bodde tvärs över gatan och vi var väldigt mycket med varandra.

I Huluträsk fanns ändå fyra styken i samma ålder som mig. Två killar: Ulf
och Oskar samt två tjejer: Stina och maria. Jag var bara med killarna. Jag
hade inte så mycket gemensamt med någon av dem. Men eftersom att vi bodde i
samma by så var det ganska självklart att vi skulle vara med varandra. Jag
säger inte att vi inte hade kul för det. Det fanns ett intresse som vi
delade. Även om Oskar gillade hockey bäst så spelade även han fotboll. Jag
hade tidigare spelat i IFK Johanstorp som var något av ett ”bottenlag” men
jag minns hur lyckliga vi var efter sista matchen för sesongen. Vi hade
lyckats vinna! för första gången fick vi åka hem, glada och stolta. Det var
en skön känsla När jag började på ”Ljusnande” var det solklart att jag
skulle börja i stämningsgården. Det var en fruktad motståndare sätt från
andras ögon, ja de var riktigt bra. Där spelade även Oskar och Ulf. Vi har
en plan i Huluträsk och där var vi ofta på sommrarna och spelade.

På mitt studiebesök på ”ljusnande” hade jag berättat att jag gillade att
spela kula. För att jag skulle känna mig hemma skickade min nya lärare,
Karolina, en påse med stenkulor och ett personligt brev. Det tycker jag var
fint gjort eftersom att jag inte kände mig lika nervös då.

Så klart var jag nervös första dagen men jag hade väldigt lätt för att
skaffa vänner. Karolinas sätt att undervisa var lite annars än Maj-Lis. Hos
Karolina var det mycket lekar och sånger. Hon hade bland annat små klossar
som man fick leka med. Smarta som jag och min kompis Anton var så kom vi på
en sak som hette kloss-matte. Med hjälp av den kunde vi leka med klossarna
på matte|lektionerna. Varken jag eller han visste igentligen vad det gav
eller hur det gick till. Men det gjorde ju inget, vi fick ju leka!

När jag började 4:an splittrades våra tre klasser och blev två. Jag fick en
väldigt bra klass när jag ser på den såhär i efterhand. Vi fick tre nya
lärare. Två manliga och en kvinnlig. De var ganska sura alla tre och jag
var inget av deras ”gull-barn” direkt. Jag och Johan, en av lärarna, hade
en lite ”speciell” relation. Vi passade värkligen inte ihop. Till exempel
fick han mig att börja gråta på ett ”utväcklingssamtal” genom att bara dra
upp dåliga saker som jag gjort. Sen när han insåg sitt misstag började han
att berömma men då lät det bara fjantigt och inställsamt. Men sammantaget
så var min tid på ”ljusnandeskolan” bra. Till skillnad från nu, hade man
alltid något att göra. På rasterna på sommaren kunde man spela kula och
leka lekar och så klart spela fotboll. På vintern kunde man bygga
fästningar, ha snöbollskrig och eftersom att fotbollsplanen ständigt var
upptrampad så kunde man även spela fotboll. Jag som är en väldigt aktiv
person tycker om att röra på mig. Men det kan vara rätt skönt att bara
”hänga” ibland.

Det som var lite speciellt med mina mellanstadielärare var att man skrev en
planering i början av veckan och en utvärdering i slutet. Det var enligt
min mig de tråkigaste lektionerna men utvärderingarna kan säkert vara
roliga att ha i framtiden. Jag har alltid haft svårt med läsningen och
speciellt med stavningen. Det var bland annat det som Johan klagade så
mycket på. I femman började jag att vara med mina nuvarande vänner: Koffe,
Simon, Isak och senare också fredde. De är/var väldigt roliga och shysta
och jag är glad över att få vara med dem.

När vi började sexan fick vi byta skola till nuvarande, Gläntanskolan. Vi
tog med oss våra lärare så det var inte en sån stor omställning. Nya
lokaler och så klart några hämska nior. Det är otroligt hur en del sexor
fortfarande tror att att de ska bli toalettdränkta och upptejpade på träd
trotts att det inte hänt på massor av år. Så klart trodde vi också det men
det har då inte hänt någon än. På sommaren till åttan samt en bit in på
åttan flyttade samtliga jämnåldriga ut från Huluträsk. Det blev väldigt
tomt men jag har vant mig så småningom. Jag har två till kompisar i
”bochön” Fredde i Byn och Teresa i åbyn. Annars var högstadiet en lugn och
trevlig period. Proven har gått bra och jag har fina betyg. Men
höjdpunkterna har nog varit PRAO:erna. Jag har varit på Elikam, MQ samt på
Team Sportia.

När ungefär halva åttan hade gått så började jag spela fotboll i Bräcke.
Det är ett elitsatsande pojklag. Vi har just kvalat in till
pojkallsvenskan. Vi tränar 4ggr i veckan på vintern och 5ggr på sommaren.
Trotts att det är mycket träningar är det väldigt skojigt. Vi är väldigt
seriösa och målinriktade men samtidigt har vi roligt och kan skratta åt
misstag.

Jag har valt att gå Naturvetenskapsprogrammet på gymnasiet. Med mina 265
poäng räknar jag med att komma in. Det finns många möjligheter efter Natur
och det är bra för jag vet inte vad jag vill bli.

Inskannad version

Mina skolår
Det var måndagmorgon och pappa kom in och väckte mig. Idag skulle jag börja
ettan. Jag satt i köket och åt frukost medans solen strålade in genom
köksfönstret. När klockan var kvart över sju gick jag och pappa till min
dagmamma Carita som bode på samma gata. När pappa skulle gå fick jag sitta
i Caritas knä. När klockan närmade sig åtta skjutsade Carita mig och några
andra dagbarn till skolan. Carita följde till mitt klassrum.
När jag gick in i klassrummet hälsades jag välkommen av min blivande fröken
Maj. Hon var ganska lång och hon hade ljust krulligt hår. Hon var väldigt
glad och sprallig. De som hade kommit satt i en ring på golvet, jag kände
igen alla. Hela min klass hade gått tillsammans i förskolan. När alla hade
kommit hade vi upprop. Sedan lekte vi namnlekar och andra lekar. Sedan fick
vi sluta.
Under lågstadiet var jag väldigt blyg men jag tyckte det var kul att
gå till skolan. Jag blev ganska snabbt kompis med Natalie, Charlotta och
Susanna. Under förskolan hade jag varit mycket med Susanna så henne kände
jag mycket väl.
På rasterna spelade vi ofta fotboll, hoppade hopprep eller byggde
kojor i ”lillskogen”.
Maj var en mycket bra lärare, hon hade många små roliga hyss för sig.
Men när jag började fyran fick vi en annan lärare som hete Leif. Jag tyckte
det var tråkit att vi inte skulle ha Maj mer men våran nya lärare Leif var
också jättesnäll. Vi fick ofta sjunga med honom. En låt jag kom ihåg var
”Do you wanna dance”. Då fick jag spela trummor, Charlotta fick spela bas
och Natalie fick spela gitarr.
När vi gick ut femman lämnade vi Leif och Bobergaskolan. Efter ett
härligt sommarlov började vi på Gläntan. Där fick vi en lärare som hette
Beatrice. Hon var inte lika bra som Maj och Leif men hon var okej. Sexan
var ett roligt skolår. Vi hade börjat på en ny skola med massor av nya
människor.
Ännu ett år hade gått och våran klass skulle splittras. Men jag hade
tur och hamnade i samma klass som Charlotta, Natalie, Susanna och
Charlotte. Vi fick två nya klassföreståndare, Berit och Göran.
Årskurs åtta var det jobbigaste skolåret. Det var mycket läxor, många
prov och vi skulle få de första betygen. Man hade en stor press på sig hela
tiden. Jag minns att man ofta var stressad inför proven.
Nu när jag går i nian känns det bra att ha gjort bort åttan för jag
tycker den var jobbigast. Det känns underbart härligt att gå ut nian och få
börja gymnasiet och gå den linje man är intresserad av. Men jag kommer att
sakna alla kompisar på den här skolan.

Inskannad version

Mina skolår
Om jag noggrant tänker efter så minns jag väldigt mycket om lågstadiet och
mellanstadiet.

Det hela började när jag började ettan. Jag var jätte duktig i skolan när
jag var liten. Men jag hade ett litet ”misstag” i mig. Min svenska var
jätte dålig. Jag kunde inte tala ordentligt. Jag var skraj att om jag sa
nåt fel skulle folk antingen skratta eller rätta till mig sedan skratta.

Jag hann bara gå i den skolan i två månader, om jag minns rätt, för att
sedan skickas till en skola där jag kunde träna på min svenska. Det värsta
med den nya skolan var att jag fick gå upp tidigar en vanligt för att hinna
med bussen!
Att åka buss tyckte jag inte var kul alls. Men att hinna med bussen var
enkelt, för den stannade runt hörnet av pensioners|huset, som låg trettio
meter bort ifrån mitt hus. När jag satte på mig skorna för att springa ut
till bussen saktade jag ner ett tag. Jag fick en grumlig känsla i magen som
typ sa till: ”det här blir roligt trots allt”. Jag satte mig på bussen och
åkte nu till min nya skola.

När vi fram i bussen, stod en lärare utanför som sökte efter mig. Minns
inte hur hon visste att jag var rätta personen. Hon tog i alla fall tag i
mig och sa:
– Hej, jag heter Miriam och är din ny lärare, välkommen till Dal skolan.
Vi gick till ett klassrum och jag fick träffa flera personer. Dom flesta
bodde vid mitt område.
När skoldagen var slut åkte jag tillbaka med samma vita buss och samma
chaufför.
När jag kom hem lade jag mig på golvet, stoppade ner handen i väskan och
plockade fram ett svensk häfte. Jag började både att skriva och läsa det
jag skrivit.

Varje dag var en likadan dag för mig. Jag vaknar upp, hoppa ur sängen in i
duschen och sedan ut, tar på mig kläder äter frukost och går.

Efter sex månader i samma skola, blev min svenska mycket bättre jag kunde
läsa och skriva som alla andra barn. Jag skickades tillbaka till Rudeskolan
lagom till tvåan. Men nu vågade jag prata mer öppet och helhjärtat. Mina
dagar från lågstadit var i och försig likadana, varje dag.

För varje år som gick blev min svenska mycket starkare. Jag tyckte/tycker
om att prata med personer som man måste rätta för vissa ord. Det gjorde att
jag kände mig bättre. Det som gjorde mig unik då till skillnad från nu är
att jag alltid öppen, glad, rolig och självständig.

En dag så skulle vi cykla till en sjö ganska långt från skolan och alla
längtade, men inte jag. Jag kunde tyvärr inte cykla. I skolan lärde och
hjälpte min lärare till och hemma så var det pappa.
”Det härliga med skolan är vännerna och läraren” Det borde dom flesta
nämna, men antingen så glömmer dom eller så vill dom inte skriva det. Jag
var alltid pigg och glad i skolan.

När jag började sjuan var det inte alls lika som från tvåan till sexan.
Skolan låg precis bakom mitt hus (Stibboskolan) och jag kunde gå hemifrån
när det bara var två minuter kvar. Ändå så kom jag aldri försent.

I början var jag den bästa eleven i sjuan.
Kom alltid i tid, gjord läxorna och lyssnade på lärarna. Medans tiden gick,
började jag få samtal om att jag bråkat eller pratat för mycket i skolan.
Men det var en engång ett missförstånd.
Dom hade blandat ihop mig med en annan elev (inga namn nämns).

När vi engång hade bildlektion så kom ”den” elev sent kanske tio minuter.
Läraren blev förbaskad och tog ut ilskan över alla andra.
– Ni är så jäkla dåligt uppfostrade, sade hon.
Jag blev så arg att jag ställde mig upp och skrek tillbaka och fick tyst på
henne. Killarna i rummet höll med mig om orden jag skrek, och började
klappa. Hon skickade ut oss.

Från den dagen bestämde jag mig att byta skola. Och det gjorde jag. Jag
byte till Avby skolan och redan under första dagen fick jag göra ett Ma-
test.
Efter det fick jag följa efter Henke P. och Kalle T. på en rundtur i
skolan.
Dom förklarade meningen med vad ”B” salarna stod för och vissade mig vart
jag skulle kolla.

Jag fick tillbaka Ma-testet och vart inte nöjd. Jag märkte att eleverna i
min klass låg på en bättre och högre IQ-nivå.
Dom var bra på allt.

När jag fick betygen i åttan blev jag inte glad. Sedan den dagen bestämde
jag mig att bli bättre. I nian började jag dagen med att hålla i en bok,
och avsluta med en bok.

Om inte arbete funnits i denna skola som jag går i nu, hade jag läggat
efter ganska mycket. I nian har vi haft mindre test/prov men mera
avancerade ord, tal & uppgifter.
”Och här sitter jag och gör Nationella|provet, som jag hoppas helhjärtad
klara av/lyckas med.”
Resten av historian och framtiden förtäljer vi inte.
SLUT!

Inskannad version

Mina skol år

Jag kommer fortfarande i håg min första skoldag. Jag hade fortfarande med
mig min bästa kompis Fredrik Holmin. Vi hade börjat dagis till sammans och
nu börjar vi skolan tillsammans.
Min pappa var med mig, alla barn och vuxna satte ner sig i en mysig ring.
och presenterade sig för varandra. Jag var stolt över att börja skolan. Det
var nu jag trodde att förändringen var från ”barn till vuxen”, men det jag
inte visste var att det var en lång väg kvar.
Efter ca två månader insåg jag att det enda vi gjorde var leka leka leka. I
bland på rasterna satt jag och tittade hur sexorna hade det de var stora
starka och mäktiga. Men jag höll mig på mina avstånd så att de inte tog
mina kulor. Det var verkligen en dröm att bli lika stora som killarna i
sexan och ha de där ”välutrustade” tjejerna runt sig.
När jag började tvån insåg jag att det blev tråkigare vi fick läsa och
planera mer och leka mindre, Men det var nånting nytt det var att vi fick
lära oss simma.
I tre månader träffades vi varje tisdag morgon och åkte till
finnbyberg|simhall för att lära oss simma. Mina klass kompisar retade mig
mycke i simhallen för jag lärde mig aldrig att simma förs än trean. Nu har
det gått två likadana år och man inskott av ”har” från läraren? har
fått lära sig skriva med små bokstäver läsa små böcker. Det var nu
skilnaden kom i Årskurs fyra då man fick ta mer ansvar för sitt jobb. Man
fick en planering varje vecka och den skulle vara färdig och lämnas in
annars brukade vi få en dålig vecko raport, som vi skulle ta hem och visa
föreldrarna. På rasterna var det inge mer lek, Man skulle vara ”poppis”
bland tjejerna och spela bandy på rasterna. Det roliga hände på vintrarna
då spelade vi bandy som det vore ishocky, vi tacklades och hade skoj bråk
men i bland så kom sexorna i bakhåll och attackerade oss fyror det var som
andra värdskriget där ute med snöbollar de slog, mulade och la snö innan
för tröjan på oss. Vi sprang gråtande till expedisionen och ”tjalla” på
sexorna. Men det verkade inte som om de brydde sig för de skratta mest när
de fick skäll.
Min dröm hade gått i upp fyllelse och jag har börjat sexan. Nu var det
våran tur att ”härska” skolan. Vi var störst starkast och Mäktigast ingen
vågade mucka gräl med oss sexor. Jag hade lärt mig läsa flytande svenska
och nästan flytande Engelska. Vi började gå på disko använda deodorant. Men
vi hade inte så kul som sexorna hade för sex år sen. Nu började de stora
svåra proven dyka upp. Men tiden gick fort och jag började sjuan.

Det hände aldrig någånting specielt i sjuan utam att man tog ännu ett
trapsteg i den stora ”lärdomstrappan”. Man började också i en ny klass fick
nya vänner. När det börja hända saker var i åttan. Vi fick våra betyg.
Jag tror nog att jag aldrig tog tag i skolarbetet ordentligt, så jag fick
inte så bra betyg i åttan.
Mamma funderade på att få mig byta till en annan skola, men jag ville inte
byta till slut gick jag med på förslaget och i början av nian böt jag skola
från gudmunde till Hallbo skolan.

Det var lite svårt i början att byta skola efter som att jag kände ingen
och man undrade om man skulle få bra lärare eller kompisar. Det var mycket
man undra. Nu när jag ser hur stora sexorna är så förstår jag inte att de
var så stora en gång i tiden i mina ögon. Om jag ska utvärder om vad jag
har lärt mig mycke av under de här nio åren är att ta eget ansvar!

Jag heter Niclas och jag bor i lund. Jag går på en skola son liker nära
sentrum. Morsan och farsan ska flytta – isär och jag ska bo med farsan har
ingetanat vall för jag vill ju inte bo med morsan för hon skiter väll i mig
eller jag vet ej. Farsan och jag flytta unde sportlovet till jönköping. Ska
bli gött utan morsan eller vad säger du pappa sa Niklas. farsan satt bara
och kolla på mig i några sekunder och sen kom hans lende. Ja det ska det vi
ska börja om på nyt sa farsan.
När vi kom fram till jönköping så var vi skit trötta. Men det jobbigaste
var kvar, bära in alla möblerna i läggen-heten. Då sa farsan: – nu tar vi
med oss en madras up och söver sen tar vi rästen imorrgon. Och så blev
det.
När jag kom upp i läggenheten sommna jag på en gång. Jag såv tungt och
drömde ingenting. När vi vaknade så var vi tvungna att hämta alla möbler
son låg i vagnen bakom bilen, våran bil var gammal men den funka ändå
Det var jobbigt att bära allt, men jag kan ju inte säga att jag är en liten
i musklaturen. I min föra klass var jag starkast men ändå så slog jag
ingen.
Nu var det bara en vecka kvar tills skolan börj, jag undra Hur det skulle
bli i den nya skolan.
Det var lördag och jag skulle ner till afären och köpa cigg till farsan.
När jag kom till den lilla kiosken stog det 3 killar utan för och bara
glode Jag små skratta lite kaksit åt dom och gick in och köpte ett marboro
till farsan. När jag kom ut så stog killarna fortfarande kvar och jag tog
en av ciggen och rökt antar att det var för att värka tuff. Idag började
skolan hur skulle det bli då tänkte jag när jag gick till skolan. När jag
kom ditt så märkte jag att det var en ganska liten skola. Och jag som gick
i 6:an var lika stor som dom som går i 9an på den här skolan.
När jag kom in på min första lektion så hälsade alla trevligt och lektionen
va gansk skoj. Sen efter lektionen på rasten kom en 8a fram till mig han
hete martin och han sa Du din jävla lunda fitta du ska inte tro att du kan
komma hit och bli vän med oss. Jag stog still och kollade på honom sen sa
jag Du menar att du kan prata för alla i den har skolan eller. han blev
tyst och lite mummel börja komma fram Han höjde sin näve och drog till mig.
Jag kände hur blodet ran ner ifrån näsan. Och smärtan kom men jag stog bara
och kolla på honom sen slog jag till tre gånger i hans andsikte så han föll
blodet ran ifrån hans ögonbryn och näsa. Jag sa till alla döm mig inte när
ni inte känner mig alla nickade och lede och jag me sen spelade alla
fotboll och dom blev mina kompisar

Slut

Mina skolår

Lekis. Det var där allt började. En enda tid av lek och stoj. Man skulle
inte kunna kalla det skola, för det mest skollika vi gjorde där var att
läsa en bok.
Detta tror jag är den mysigaste tiden av skolan. Allt är seriöst, fast
oseriöst på något sätt.
Man åkte dit på morgonen. Redan på morgonen började det roliga. Ägget och
Ärtan, (bussarna vi åkte i) tävlade alltid om att komma först. Lekis var
ett mysigt hus på landet. Ett hus som tidigare varit ett skolhus. Men som
nu en sjuttonelevers klass och två lärare regerade i.
Det tråkigaste tiden på lekis var samlingen. En samling på kanske tjugo
minuter som var det tråkigaste jag varit med om. En härrans massa drabbel.
Bara prat om vad som skulle hända på dagen. Så det var med mycket glädje
och träsmak i rumpan jag reste mig upp när dom där, tjugo minuterna gått.
En desto roligare stund var lunchen. Alla sjutton barn tog upp sina
matlådor och röda plasttermosar. Man bara satt och myste.
En annan viktig del av lekistiden var rasterna. Bara att få flamsa omkring
hoppa hopprep och ja, bara leka. Det var livet när man var liten.
Om jag nu ska sammanfatta tiden på lekis. Skulle jag vilja säga att det är
den bästa övergången mellan dagis och skola man kan få. Man har roligt och
leker och busar. Men ändå åker man buss varje morgon, och någon gång ibland
kanske man har lite läsning eller kanske till och med räkning. Dagens
förskola, som är innan man börjar ”riktiga” skolan är också bra. Men den
tror jag får en lite mer skol-atmosfär än vad lekis hade. Eftersom den ofta
har ett större samarbete till skolan än vad lekis, i alla fall där jag gick
hde. Det traditionella lekis finns ju inte längre kvar. Och det är synd
tycker jag. För det gav, i alla fall mig, och jag tror även det gav andra.
En mycket bra start på skolåren.

När jag väl började skolan tror jag även där att lekis hade en bidragande
orsak till att det blev som det blev. Jag var nu tvungen att komma till ett
nytt ställe. En skola jag bara sett utifrån förut (eftersom lekis varit
lite avsides.) Och jag tror att om jag inte gått lekis och inte kännt
barnen jag skulle gå i samma klass som. Då tror jag att mötet med skolan
och dom äldre barnen skulle varit nervösare och läskigare än vad den var.
Och även fast inte skolan var så stor, tror jag att vi ”lekisbarn”
tillsammans skapade en viss trygghet. Det är även därför jag tycker att
lekis är bättre än den nyare ”lekisskolan” där du direkt får gå i ”skolan”
och se och träffa äldre, och som det verkar då ”farligare” barn. Har man då
gått i lekis har man redan en gemenskap när man börjar skolan. Och allt är
då heller inte nytt. För man har ju redan kompisar att ty sig till.

Resten av åren på låg och mellanstadiet vankade sedan på i sin egen takt.
Gemenskapen mellan oss som ända sedan lekis gått tillsammans blev starkare!
Och när sexan kom var det igen nästan samma grupp av barn (i sexan,
ungdomar) som gick tillsammans igen. Vi kände nu varandra utan och innan.
Och hela sexan var en enda rolig tid av skratt och flams. Och det var inte
utan tårar i ögonen, jag sedan sa hej då till mina barndoms|vänner.

Den sommaren. Sommaren mellan sexan och sjuan. Det var sista sommaren med
gänget. Sista sommaren som ett barn. Innan allvaret skulle börja.

Det sommaren flög förbi. Och det var nästan så att man var lite förvånad
när man stod där. Stod där och kännde sig ensam, ynklig och liten. På den
kryllande stora skolgården. Där alla kramade och hälsade på alla.
Uppfattningen man då hade var att alla redan hade kännt varandra länge. Och
det var bara jag och mina 3 vänner som stod där, och inte kännde någon.
Klassen efter sexan hade delat ganska mycket på sig och alla skulle till
olika skolor.
Och där stod jag nu. Helt ensam (nästan, hade 3 vänner med mig) på den
stora skolgården.
Vad hade jag gett mig in på? Jag skulle aldrig klara av detta känndes det
som. Jag längtade starkt tillbaka till den gamla trygga miljön men det gick
inte. Jag försökte intala mig själv att alla var precis lika nervösa som
jag. (Och nu i efterhand vet jag att dom var det)
Jag var tvungen att försöka i alla fall jag var ju en stor flicka nu. Jag
skulle ju kunna ge det en chans i alla fall. Jag skulle ju börja sjuan. Oj,
vad stort det lät. Och att börja högstadiet, det lät ju ännu större.

Den första tiden måte jag erkänna, den var hemsk. Allt var nytt, man kännde
ingen, och niorna var man så rädd för att man nästan kissade ner sig när
dom tittade på en.
Men med tiden kom man in mer och mer i det hela och tillslut blev det
nästan trevligt att gå till skolan. Omställningen mellan sexan och sjuan
när det gällde läxor och prov var dock väldigt jobbig.
Från att ha gått i sexan med bara kanse ett prov under hela läsåret, och
bara kanse en läxa i veckan, till att börja sjuan. Med prov var annan eller
vartjedje vecka, och kanske två eller tre läxor i veckan. Det var inte
lätt. Och det tog ett bra tag innan man kom in i rytmen.
Men det gick tillslut och sjuan rann på i en väldans fart.
Jag är i efterhand glad att jag alltid haft ganska lätt för att anpassa
mig. Jag tror att omställningen med alla läxor har varit väldigt svår för
vissa. (Och jag kan än idag tro att vissa inte anpassat sig.)
När det var dax att börja 8:an gick allt som smort från början. Även om
pressen höjdes en del. Det var dags att få betyg nu. Och alla (inklusive
mig själv) jobbade febrilt under hösten.
När väl dagen för julavs|lutningen var inne och betygen skulle delas ut var
det helt knäpptyst i klassrummet. Alla tittade nervöst på varandra och
hoppades på att det var just deras namn som nu ropades upp, så dom kunnde
gå och hämta det ”värdefulla” kuvertet.

Jullovet, precis som alla lov gick i en rasande fart. Och snart var det
dags för skola igen. Vårterminen gick ännu snabbare än höstterminen. Och
skolan var nu nästan en ren fröjd. Om man då räknar bort alla läxor och
prov. Gemenskapen mellan oss åttor blev starkare.
Man umgicks väl inte med alla. Men gemenskapen inom ”umgängeskretsen” blev
stark. Och vi hade jättekul.
Sommarlovet, precis som jullovet hade gått i ett nafs. Och nästan utan att
man visste ordet av hade man helt plötsligt börjat nian. Och med nian kom
även allvaret.
Jag ångrar nästa att jag varit så flitig och seriös under åttan, och till
och med sjuan.
För när nian väl började var man less på allt. Visst hade man sista veckan
av sommarlovet längtat efter skolan. Men det var bara efter kompisarna.
Läxor, lektioner och prov var inte populära, och hela hösten i nian gnatade
man igenom på en lite lägre växel. Även fast allvaret nu var på riktigt och
betygen till jul var dom man preliminärt skulle söka gymnasieprogram på så
orkade man egentligen inte lägga ner sig.
Tillslut var även höstterminen slut och även om jag inte gjort mitt
yttersta gick jag ur med mycket bra betyg. Inför vårterminen var man om
inte ännu mer trött på skolan, och det enda som drev mig att gå dit var än
en gång vännerna.

Och här sitter man nu. Vårterminen har i princip just börjat. Gymnasiet
väntar här näst. Och ännu en förändring i livet. Jag tror denna förändring
kommer mer medvetet. Och jag tror inte denna förändringen kommer vara lika
chock artad. Jag hopas inte det i alla fall. Som det känns nu så är
Gymnasiet ej en hemsk eller om man kanske ska kalla det en svår förändring.
Det känns som man är redo för den.
Samtidigt som man vill sakta ner tiden lite så att man kan njuta av det man
har nu, så länge som möjligt.

Som en sammanfattning av mina skolår skulle jag vilja lägga tyngden på
högstadiet. Det är där man utvecklas mest som person. Och där man lär sig
ta, med och mot gångar på bästa sätt. Tiden på höstadiet tror jag gör en
människa till den person den kommer vara resten av livet. Jag kan inte säga
att gymnasiet inte kommer att förändra. För det gör det säkert. Men jag
tror att den förändrigt som personligen händer på högstadiet är större.
Jag skulle vilja att alla fick den högstadietid som jag har haft. (även om
den inte är slut än) För det har varit en sådan gemenskap. Och jag har
verkligen trivts!