Kulturellt kapital: 50-200

Dessa inledande kommentarer står på ett försättsblad.

Jag har valt att skriva en novell om hur det var att byta skola.

Inget om ”gamla” skolan!

G

Att byta skola
Jag kommer så väl ihåg tiden då jag levde i England. Våren där var ljuvlig.
Knopparna på träden hade börjat blomma så alla träden längs gatan hade den
mest underbara rosa färg. Överallt fanns det påskliljor och klimatet var
milt, inte för varmt, inte för kallt, utan perfekt.

Jag och mina föräldrar bodde i ett radhus på en gata som jag inte minns
namnet på vid stadsdelen Barnes i London. Jag gick i en svensk skola som
fanns i närheten. Jag hade precis avslutat sexårsverksam|heten och skulle
börja ettan vid slutet av sommaren när pappa sade att han hade fått ett
jobb i Sverige och att vi skulle flytta dit.

Sverige, jag kom så väl ihåg Sverige. Där blommade inte träden alls och
påskliljorna började visa sig runt juli mitt i sommaren. Och klimatet är
inte att tala om. Kall vinter, kall vår, regnig sommar och mulen höst.
ny sida
Jag hade nämligen bott i Sverige innan jag flyttade till England och innan
dess bodde jag i Monaco. Vänta! Jag gör det lite lättare: Sverige – Monaco
– Sverige – England. Och nu skulle jag alltså tillbaka till Sverige, igen.

Vid flytten gick allt rätt snabbt men när vi åkte från huset. Jag började
gråta i taxin när vi lämnade huset så jag sade till mina föräldrar att jag
inte ville bo i Sverige, jag ville bo i London, Barnes och på gatan som jag
inte visste namnet på. Men det gick inte, pappa hade redan tackat ”ja” till
jobbet, vi var alltså på väg mot Sverige.

När vi kom till Sverige så flyttade vi in i lägenheten som vi hade haft när
jag gick på dagis i Sverige. Den adressen kom jag ihåg. Evert Taubes väg 13
4 tr. Müllersdorf. Under sommaren hälsade vi på gamla bekanta, lärde känna
nya människor och innan jag visste ordet av var sommaren slut. Det var dags
att bli en ”ettagluttare”.

Jag skulle börja i en skola allmänt känd som Killebäck. Min lärares namn
var Arne Sjöberg och han hade en assistent vars namn var Conny Svensson.

Jag gick till skolan med mina föräldrar. Det varm sommardag i augusti,
fåglarna kvittrade, himlen var blå, men det brydde jag mig inte om. Allt
jag kunde tänka på var hur skolan och lärarna var samt hur långa
skoldagarna var. Kanske skolan var som ett koncentrations läger och lärarna
som onda demoner och lektionerna hur långa som helst. Eller kanske inte.

När vi kom in i skolan hängde vi av oss ytterkläderna på ett par
kläd|hängare och gick in i klassrummet, jag satte mig vid en bänk och mina
föräldrar stod vid väggen.
När jag såg mig omkring kände jag igen tre personer, Peter, Fredrik och
Annelie.
Peter, Fredik och jag hade gått på samma dagis tills jag flyttade till
England. Annelie hade jag känt enda sedan späd|barnsålder.
Då med en gång presenterade sig läraren (Arne). Han sade att det skulle bli
kul att arbeta med hela klassen. Efter Arne hade pratat lite presenterade
sig Conny (lärar assistenten) för klassen. Conny sade i princip samma sak
som Arne hade sagt. Efter det fick alla gå och då var första skoldagen
slut.
”Det var ju inte så svårt”, sade jag till mina föräldrar på på vägen hem.

Jag kommer inte ihåg så mycket om ettan förutom att vi åkte på många
utflyckter och att matten var lätt.

”Att byta skola var inte så svårt som jag trodde” sade jag till mina
föräldrar när vi hade kommit hem efter den första dagen i ettan.

SLUT

Jag ska skriva om mina starkaste minnen från skolan.

Först så tänkte jag skriva om hur det var när jag först började skolan, men
sen så kom jag på att det inte alls är mitt starkaste minne från skoltiden.
Om jag ska vara ärlig så minns jag det knappt alls.

Mitt/mina starkaste minnen från skoltiden var när jag först började i
högstadiet. Den här krönikan handlar alltså om när jag började på
Norsborgsskolan. Jag tyckte att det skulle bli jätteroligt att börja i en
helt ny skola. Skolan som jag gick i tyckte jag väldigt illa om. Egentligen
så var det nog inte direkt skolan som det var fel på, utan främst lärarna
och några elever. Jag kände att jag behövde komma bort därifrån, komma till
en ny skola och lära känna nya människor.

I min klass fick man ge önskemål på ett fåtal personer som man ville gå
samma klass som på högstadiet. Jag önskade att komma i samma klass som mina
två nära kompisar Natasja och Louise. De andra kompisarna som man inte
önskade kom i andra klasser. På samma skola iochförsig, men många av dem
tappade man kontakten med så småningom iallafall. Det är väldigt tråkigt
tycker jag.

Innan vi började själva högstadiet på ”riktigt” fick vi besöka skolan och
se de människor som vi nu skulle träffa nästan varje dag i tre år framöver.
Jag och fyra av mina kompisar åkte dit tillsammans. Det var spännande och
jag var lite nervös.

Jag visste redan hur skolan såg ut tidigare, eftersom min förra klass hade
haft hemkunskap där. Det intryck jag fått av skolan var att det var en
ganska bra skola. Den nya skolan var mycket större än den gamla. I den nya
fanns det både uppehållsrum och cafeteria, det var saker som inte fanns på
min förra skola.

Intrycket av de människor jag skulle komma i samma klass som var däremot
mindre bra. Hjälp, tänkte jag. Ska jag gå i samma klass som de här
människorna i tre år framöver? Mitt intryck var att klassen bestod av tre
”bimbosar”, två töntar och resten idioter.
Hur skulle jag stå ut?
Just då kände jag väldigt stor lättnad över att jag hade två av mina bästa
kompisar i samma klass som mig. Annars vet jag inte vad jag skulle ha
gjort.

Den lärare som jag skulle få som mentor hette Tomas. Han verkade vara en
ganska okej lärare. Kanske var han lite argsint och mattetokig (han pratade
nästan bara om matte), men han var ändå bättre än många av de lärare jag
haft på min förra skola.

Kära Thomas Östros

Jag är en pojke i den nionde årskursen. De förslag jag nu tänker framföra
har du säkerligen hört förut.
Som du kanske vet är det mycket skadegörelse i skolan. Skadegörelse beror
oftast på destruktivt betende. Barn som förstör saker är ofta djupt
deprimerade. Vilket lyckligt barn skulle med mening förstöra något?
Skadegörelsen blir deras sätt att avreagera sig. Om alla var lyckliga så
skulle skadegörelsen vara obefintlig. Att se till så att alla är lyckliga
är förstås omöjligt, men man kan försöka. Man skulle kunna ordna mer
aktiviteter. Studier visar att elever som motionerar mycket har lyckligare
och mer strukturerade liv. Man skulle också kunna införa regelbundna besök
hos kuratorn. Det vore bra om kuratorn lärde känna alla elever så kuratorn
visste vem killen som blivit mobbad på rasten var och så vidare.
Personligen skulle jag ha problem med att berätta mina innersta tankar och
problem för en person jag knappt känner, därför är det viktigt att man får
träffa kuratorn ofta. Man kanske ska ha en kurator för killarna och en för
tjejerna. Det är ett sätt att åtgärda problemet. Det andra är att få en
lagändring som gör att elever kan få böta för den skada de orsakat.

Ett annat problem vi har i skolan är att väldigt många är trötta. Det beror
på att vi är uppe länge på nätterna oavsett vad det är för dag. Det går
inte att ändra på för det är vår livsstil. Det man kan göra är att börja
dagen med ett praktiskt ämne som till exempel idrott eller hemkunskap. Jag
spelar själv ishockey och har blivit tvungen att gå upp tidigare än vad jag
normalt gör. Jag är jättetrött på vägen dit men när vi värmt upp så är jag
piggare än jag är i skolan vid samma tid. Det är bättre att börja skoldagen
med idrott på morgonen än med ett teoretiskt ämne. Man skulle kanske kunna
springa en två-tre kilometer lång slinga. På så sätt åtgärdar man också
problemet med tonårsfetma. Här i Sverige har vi vacker natur. Varför har vi
då bara en friluftsdag per termin? Det är skadligt för hälsan att vara
fysiskt inaktiv. De som är fysiskt inaktiva drabbas ofta av fetma. Fetma är
en sjukdom. I skolan vaccineras man mot olika sjukdomar men mot fetma finns
det bara ett vaccin och det är motion.

Sen tycker jag också att vi elever får bristfällig information om vad en
lärare får göra och inte får göra. Jag visste inte att lärare inte fick ta
saker ifrån oss förrän den nya lagen trädde i kraft. Från fyran till sexan
hade vi en lärare som tog alla våra saker som inte hade med skolarbete att
göra. Han tog tillochmed ut ett tuggummi ur min kompis mun med sin hand.
Får en lärare göra så?

Sen vet jag att det är lärarbrist och att man har problem att rekrytera nya
lärare. Det kan åtgärdas genom att visa upp den långa ledigheten som det
possitiva med jobbet inte att man ska ta jobbet för man älskar barn.

Med vänliga hälsningar

Linus Hammarvik

Post scriptum. Jag bifogar en bild på dig och din älskarinna. DS

Att byta skola/Att byta klass

Jonas hade nyss börjat 5:an i en helt ny skola med nya klasskamrater. Han
blev tvungen att byta skola för att hans familj skulle flytta från deras
gamla blåa hus i Solna för att flytta ända till Karlskoga i Värmland.
Han kände sig nervös inför den första dagen med den nya klassen. Han tänkte
mycket på hur de skulle se ut, skulle de vara snälla? Hur var läraren? Allt
de skulle han få reda på imorgon. Jonas hade också en storasyster som
skulle börja gymnasiet, men hon verkade inte ett dugg nervös, men det var
hon säkert fast visade det inte.
Nu var det dags för Jonas att ge sig i väg till den nya skolan. Hans mamma,
Karin frågade om hon skulle följa med, med det ville inte Jonas för han är
ingen barnrumpa längre sa han till sin mamma. och började gå till skolan.
När han kom fram efter ca. 10 minuters så stannade han upp och kollade på
skolan. Den var byggd i rött tegel med svart tak som de flesta andra
skolor.
Han fortsatte gå mot sitt nya klassrum, det stog några killar utanför
klassrummet och pratade. Jonas gick bara förbi de och in i klassrummet, där
stog hans nya lärare, när hon såg honom sa hon.
– Hej, är det du som är Jonas? frågade hon glatt
– Ja, svarade Jonas snabbt.
– va bra, Jag heter Marita och är din lärare. sa hon och gick bort mot
katedern för att hämta något.
När hon kom tillbaka hade hon ett papper i handen som hon gav till Jonas
och sa
– Fyll i det här så är du snäll.
Jonas nickade och satte sig vid en bänk och började skriva. Det var ett
papper där han skulle fylla i personuppgifter och hur bra han själv tyckte
sig behärska svenska, engelska och matte på en skala 1 till 5.
Han tyckte att han var bra på Matte och skrev en 4 på det men tog 3 på
engelska och svenska.
Precis innan han skulle resa sig upp och ge pappret till läraren så kom en
kort kille med ganska långt hår in och frågade:
– Hej är det du som är den nya killen i klassen? på ett trevligt sätt
Försiktigt svarade Jonas ja och killen presenterade sig.
Han hette Peter och det visade sig att han bodde väldigt nära Jonas.
Peter frågade sen om de skulle göra något tillsammans efter skolan och
Jonas svarade självklart ja. Det var ju kul att få en kompis första dagen,
tänkte Jonas. Nu ringde det in och det började rasa in folk. Jonas märkte
att många tittade på honom och det viskades lite också. Läraren började
hälsa alla välkomna tillbaka efter det sköna sommarlovet, sen berättade hon
om Jonas som börjat i klassen. Jonas fick även berätta lite om sig själv.
De behövde inte vara kvar så länge idag för de hade bara upprop.
På väg ut från klassrummet så krockade han med Hasse, som Peter sagt var
ungefär som en boss i klassen. Hasse sa direkt med arg ton.
– Se dig för snorunge.
Då gick Peter fram till Jonas och sa
– äsch, bry dig inte om honom, han kan vara lite konstig ibland och de två
gick iväg. Peter fråga Jonas om han ville följa med hem till honom och göra
något, Jonas svarade Ja.
När de var hemma hos Peter så berättade han att han spelade fotboll,
– Det gör jag med eller jag spelade när jag bodde i solna. Sa Jonas.
– okej, börja i vårt lag då, vi har träning i kväll klockan fem, vill du
följa med då? Frågade Peter.
– Ja, det vore jätte kul, svarade Jonas glatt. Lite senare på eftermiddagen
så gick båda två hem till Jonas för att hämta hans fotbolls saker.
På kvällen efter fotbollsträningen som gick bra så satte han sig och såg på
tv sen gick han och la sig.
På morgonen nästa dag så tänkte han vilken tur han haft, han lyckades få en
kompis första dagen och kom med i Karlskoga BK som forward.
När han kom till skolan så var inte Peter där och han kom inte när det
ringde in. Under hela den dagen så var Jonas ensam, han satt ensam vid
lunchen och gick runt ensam på rasterna. När han frågade några i sin klass
om han fick vara med och spela fotboll så ignorerade de honom. Sen när skol
dagen var slut så gick han hem till Peter. Han knackade på och Peters mamma
öppnade.
– Hej, är Peter hemma? Frågade Jonas
– Ja, men han är sjuk och kommer inte komma till skolan förens om några
veckor.
– va tråkigt, Hälsa från mig, sa Jonas nedstämmande. Jonas började gå med
tunga steg hem. Han kände sig ledsen, det var ju hans ända kompis här. De
andra i klassen verkade inte tycka om honom.
När han var hemma och satt vid matbordet så insåg han att han måste försöka
bli kompis med de andra, men han visste inte hur. Nästa dag när de satt i
matsalen så satte han sig bland de andra killarna för att se om de började
prata med honom. Men eftersom ingen gjorde det så blandade han själv in sig
i deras konversation.
De lyssnade faktiskt på honom och på rasten var han med de och spelade
fotboll. Helt plötsligt så verkade de gilla honom, men inte alla, Hasse
tyckte inte att Jonas skulle få vara med de så han sa åt alla att sluta
vara med Jonas. Denna gång så lyssnade inte de andra på Hasse och istället
blev han utanför men då tyckte Jonas att alla skulle få vara med och alla
blev sedan vänner.
Jonas var glad han lyckades bli vän med de flesta i klassen under bara en
vecka. Nu kände han sig hemma i Karlskoga och hade nästan fler vänner nu än
vad han hade innan flytten.

(Mina skolår och) min syn på skolan.

Hej!
Nu så har snart jag och alla andra 87:or gått ut grundskolan. Våra lärare
bad oss då skriva ett personligt brev om våra tankar, förslag och minnen,
som vi har haft under våran skoltid.
Vi börjar väl med lågstadiet.
Då så gick jag i en skola på landsbygden. Denna skola undervisade på ett
lite mer annorlunda sätt, allt var rätt så fritt. Våra salar hade alltid en
soffa i sig, minst en data och några bord med stolar. Det var mycket
hemtrevligt över skolan. Vi hade inga riktiga lektioner utan ”eget arbete”,
då vi fick välja mellan grundämnena, ”forskning”, idrott, utedag och lek.
Genom detta fick vi lära oss att ta mycket ansvar, det var inte riktigt
alla som klarade detta, och fick då svårare senare i livet. Enligt mig så
skulle vi haft det lite mer kontrollerat, vi var för unga för så mycket
ansvar.
Lunchen är väldigt viktig, det är b.la. den som gör att vi klarar dagen.
Maten på skolan var hemlagad och väldigt god. På rasterna var vi tvungna
att vara utomhus, i efterhand så tycker man att det var bra.
På mellanstadiet gick jag på samma skola, med samma lokaler.
Grundämnena var utlagda på schemat, men vi hade även lite annat som drama,
bild, idrott och slöjd. Under mellanstadiet förlorade alla kontrollen,
ingen från våran skola i denna årskurs kan multiplikationstabellerna. Så nu
på högstadiet har det blivit svårt i matematiken. Ett annat ämne som inte
fungerar är idrotten. Varför? Det är rädslan som gör det, att man inte är
lika bra som alla andra, att man ser olika ut.
Sen kom vi upp på högstadiet.
Det blev tidiga morgonar och sena eftermiddagar. Det blev mer lektioner
inlagda på schemat. Man fick nya vänner, och en ny personlighet. Skolan i
sig var uppbyggd på ett annat sätt, denna skola var utsliten. Men
lektionerna funkade bättre man fick känna att man lärde sig något. Men man
får även ta ansvar på högstadiet med läxor.
Maten var en stor skillnad, man slutade äta lunch och förlorade mycket
energi.

Det som måste förbättras i skolan är:
– De utslitna lokalerna, om eleverna får vara med och rusta upp dem,
kommer man inte förstöra.
– Att få eleverna äta lunch, kan man få genom att låta maten se
aptitretlig ut.
– Att få eleverna medverka på idrotten är att sätta in hyttar/bås i
omklädningsrum. Få vara med och bestämma, och ha flera alternativ.
– Mobbningen finns det bara ett sätt, att lära sig acceptera varandra.


+
Du ger vissa svar på frågorna du ställer.
Bra att du tar upp hur du tycker de första åren i skolan påverkat dig och
dina kamrater.

–
Du kunde ha utvecklat dina resonemang lite.
Tydligare ämnesval.

G+

BYTET

Jag tog på mig min brandgula jacka och mamma hjälpte mig att knyta skorna.
Jag var nervös. Tusentals tankar snurrade runt i huvudet på mig och jag
kunde inte tänka klart. Nu gällde det. Mamma följde mig till
busshållplatsen som låg femtio meter bort från vårat hus.
– Var nu en snäll pojke, sa mamma med len röst.
– Ja mamma, svarade jag.
Jag tittade bort mot vägen och såg en buss komma runt kröken.
Fjärilar studsade runt i magen på mig. Jag visste inte om jag skulle vara
nervös eller glad.
Bussen körde in till kanten och öppnade dörrarna. Jag kollade konstigt på
kvinnan som körde bussen. Hon såg snäll ut.
Mamma gav mig en knuff i ryggen och sa:
– Gå nu.
Jag gick in i bussen och såg hur dörrarna stängdes bakom mig. Jag tyckte
att det var lite skrämmande och visste inte riktigt vart jag skulle ta
vägen.
– Du får sätta dig ner på en ledig plats, sa kvinnan som körde bussen.
Jag tittade bara på henne och gick bakåt i bussen. Nästan alla platser var
upptagna. Jag hade åkt buss flera gånger tidigar, fast aldrig ensam.
Plötsligt hörde jag en röst:
– Du kan sitta här om du vill.
Jag vände mig om och tittade, det var en flicka.
– Ska du sätta dig eller inte? frågade hon. Jag sa inte ett ljud och satte
mig bredvid henne. Jag märkte att hon tittade på mig men vågade inte säga
någonting. Vi satt helt tysta tills vi nådde skolan. Jag hade varit på
skolan på besök några dagar tidigare så jag visst ungefär vart jag skulle
gå.

Väl inne i klassrummet satt det flera barn i min ålder. De hade satt
stolarna i en ring. Jag satte mig på en ledig plats och tittade mig runt
omkring. En kvinnlig lärare kom in genom dörren.
– Hej allihopa! sa hon med ett stort, brett leende.
– Hej, sa vi tillbaka.
Jag tyckte att hon såg ut som en häxa. Hon hade gula tänder och kortklippt
råttfärgat hår.
Vi satt och berättade om varandra och lärde känna varandra.
På rasten vi hade gick jag fram till flickan som jag hade träffat på
bussen. Jag frågade henne vad hon hette. Hon sa att hon hette Jessika. Vi
pratade hela rasten tills det ringde in. Fröken berättade en saga för hela
klassen och sedan var skoldagen slut.
Jag och Jessika följde varandra till bussen och pratade hela vägen på
bussen hem. Detta var min första skoldag.

Nu går jag i sexan, jag och Jessika går fortfarande i samma klass. Vi har
varit bästa vänner sedan första klass nu. Britt-Marie, våran fröken, kommer
in genom dörren.
– God morgon, som ni alla vet är det dags för något speciellt. Ni ska nu
göra era val till vem ni vill hamna med när ni ska börja sjuan.
Alla tittade på varandra medan fröken delade ut papprena.
Man fick göra tre val. Som första val tog jag Jessika såklart, andra val
Mathias (en kille som började i våran klass i trean), tredje val Stefan
(min granne).
Jag frågade Jessika om vilka hon hade valt men hon svarade inte och log
busigt. Jag visste nästan säkert att hon hade valt mig. Vem skulle hon
annars välja?

Efter två dagars väntan fick vi äntligen svaren ifrån den skola vi skulle
byta till. Alla fick varsit vitt stort brev.
Jag slet upp mitt brev och tittade. Jag tittade igenom klasslistan som hade
legat i brevet. På listan fanns Mathias och Stefan, men vart fanns Jessika?

Jag tänkte att det kanske var ett misstag. Men det var det inte, jag hade
hamnat i Klass 7C och Jessika i 7A. Jag blev besviken.
Jag tittade bort mot Jessikas bänk. Den var omringad av en hop tjejer.
Jag gick bort mot hennes bänk, jag bad om att få kolla på hennes
klasslista.
Hon hade hamnat i samma klass som Martin, Sabina och Ann-Charlotte.
Jag undrade, hade hon valt Martin, Sabina och Ann-Charlotte före mig?
– Vad synd att vi inte hamnade i samma klass Linus, sa hon, men såg inte
alls så besviken ut.
– Ja, sa jag. Jag ville ju gå med dig.
– Mmm. svarade hon bara.

Jag gick därifrån och tog en annan buss hem än den jag brukade åka med.

När jag kom hem såg min mamma på mig att jag var besviken.
Hon frågade varför och jag berättade som det var. Hon sa att man kunde inte
alltid få som man ville och kramade samtidigt om mig.
Jag sa inget mer den kvällen.

Två dagar senare skulle alla klasser träffas för en dag.
Denna dan körde mamma mig till skolan jag skulle till.
När vi kom fram till skolan stod Mathias och Stefan och väntade på mig.
Det pirrade i magen, det kändes som första skoldagen i ettan.
Men någonting fattades, Jessika.
Det kändes så konstigt att inte kunna se henne.

Alla i den blivande klassen var snälla men ingen var som Jessika.
Vi fick först sitta i en ring, sedan fick vi gå runt och prata med alla.
”Mingla” som läraren sa. Sedan fick vi rast.
Jag stötte på Jessika i korridoren.
– Hej Jessika, sa jag
– Hej Linus, hur går det för dig då?
– Ja du, det går väl ganska bra. Själv då?
– Jo, sådär. Men det är inte detsamma utan dig. sa hon med ett leende.

Jag fick tänka en stund innan jag fattade vad hon sa. När jag förstod sken
jag upp. Vi fortsatte prata tills rasten var slut. Det kändes så härligt
att prata med henne igen.
Efter dan följde Jessika med mig hem och vi pratade fixade så att Jessika
fick gå i min klass.
Min mamma fick ringa till skolan och ändra. Båda var glada att vi skulle få
gå i samma klass.

Efter ett långt sommarlov började man skolan igen.
Allting gick galant nu när Jessika hade bytt klass. Vad skulle jag göra
annars, utan henne?

SLUT

Krönika. Mina skolår
Jag minns det som om det var igår. Min allra första skoldag. Jag kom gående
nedför skolgården hållande min mammas hand. Stämningen var trevlig, runt
omkring mig sprang skrattande elever omkring, de såg ut att vara glada att
se varandra igen efter ett långt sommarlov.
Jag kände mig nervös, helt övertygad om att en stor sexa snart skulle komma
och slå till mig tryckte jag mig närmare mamma.

Till slut vann nyfikenheten över rädslan, jag sprang bort till
fotbollsplanen för att spela fotboll. Där träffade jag några killar som
tydligen skulle gå i min klass. Skolklockan ringde och alla gick till sina
klassrum.

Man hade hört mycket om skolan t.ex. att sex|orna slog de nya. Vilket
visade sig vara falskt. Jag hade också hört hur tråkig skolan var. Det sade
man också i kompisarnas sällskap, men i själva verket tyckte jag att skolan
var ganska trevlig.

Under ettan bytte vi fröken tre gånger, vilket var jobbigt, jag hade
verkligen fäst mig vid våran första fröken.
Det känns som om skolan tar friheten ifrån dig, men egentligen är det
tvärtom. Den öppnar upp världen, man träffar nytt folk och får en chans att
utforska sin omgivning.
ny sida
Matte var favoritämnet, en uppfattning som förändrades med åren. Viket är
synd, eftersom att matte är ett viktigt ämne som man använder dagligen i
vardagslivet.

I trean mixade skolan ihop en ny klass, vilket möttes med blandade känslor.
Man förlorade några av de gamla kompisarna men fick samtidigt nya.
Vi hade en kille i klassen som inte hade några kompisar. När jag tänker på
det i efterhand var det inte heller någon som gav honom en chans. På grund
av några dumma saker han gjorde blev han stämplad för hela sin
grundskoleperiod. Trots att jag gick i hans klass i sex år har jag ingen
aning om vem han egentligen är. Detta är ett av många exempel på att
”människan aldrig glömmer”. Förhoppningsvis blir han av med stämpeln när
han börjar gym|nasiet. Jag tror att många personer har råkat ut för samma
sak som han.
I hela mellanstadiet längtade man till högstadiet. man tyckte att skolans
alla regler var löjliga och att läraren var ”skit”.
Tjejerna blev också mer intressanta. Jag kommer ihåg första gången en tjej
hade string|trosor på sig. Det blev stor uppståndelse bland killarna, det
blev sedan samtalsämnet i över en vecka.

När man började högstadiet fick man en frihet som man inte hade haft innan.
Man fick ta ansvar för sina egna studier, vilket var skönt eftersom man var
”urtrött” på alla lärare som bokstavligen hade släpat dig till
lekti|onerna.
Åttan var den tråkigaste perioden under min högstadietid. Det var varken
”nyhetens behag” som i sjuan. Eller snart slut som i nian. Det var mycket
läxor och allting var väl|digt tufft. Jag tyckte det då och jag tycker det
nu. Det är jättejobbigt med allt som skall vara så tufft och trendigt. Om
jag fick bestämma skulle alla ”masker” läggas åt sidan och alla skulle vara
sig själva.
Inte nog med det, man skulle också vara ute och supa på helgerna. Jag ser
bara nackdelar med det, därför anstränger jag mig inte speciellt mycket för
att följa med. Jag tror att om lärarna skulle sätta upp
övervakningska|meror på skolan skulle de bli förvånade över hur ”hårt
snacket” är.
Jag tycker att jag kunde ha hamnat i en bättre klass, det finns några jag
trivs med. Men de flesta har inte alls samma intressen som jag.
Många av mina klasskamrater säger att ”käket är skit” men jag ser det inte
så, jag ser det som att det är otroligt hur bra mat de kan göra för så lite
pengar.
Som en sammanfattning av högstadietiden kan jag säga att den har varit lång
och tråkig med mycket läxor. Jag längtar till Gymnasiet.

Mardröm eller inte?

Maria vaknade av att klockan ringde. Hon hade ställt den på halv 7, för att
vara säker på att hinna. Idag skulle hon nämligen börja i en ny skola. Hon
var nervös, hade tänkt på att hon kanske inte skulle få några vänner i den
nya klassen. Skulle hon passa in? Skulle hennes nya klass respektera henne,
trots att hon var ny? Sådana frågor åkte ständigt runt i hennes huvud. Hon
ville inte flytta, eftersom hon trivdes så bra i Falkenberg. Nu hade hon
flyttat till Ängelholm, tillsammans med resten av familjen. Hennes pappa
hade nämligen fått ett nytt, & bättre jobb här. Visst, hon kunde ju ta
tåget upp till Falkenberg ibland, för att träffa sina kompisar där. Men det
var ju inte bara kompisarna hon saknade. Fotbollslaget, mormor & morfar, &
Café Franzén, där hon & vännerna tillbringade tiden efter skolan, på
helgerna & när de hade en stund över. Hon saknade så otroligt mycket. I
Falkenberg hade bott i en stor gul villa, med stor trädgård & utsikt över
havet. Nu bodde de mitt inne i Ängelholm i en 4: a. Maria fattade inte
varför de skulle bo i en lägenhet, men hennes föräldrar sa att det inte
fanns något hus som de hade råd att köpa.

Det första hon gjorde när hon gick up ur sängen var att titta sig runt i
det nya rummet. Hon hade fått i ordning det mesta, det stod bara några få
lådor kvar på golvet.
Vilka kläder hon skulle ha på sig hade hon bestämt kvällen innan, så nu var
det bara att gå ner & duscha. När hon sedan skulle äta blev hon mer nervös.
Nu var klockan 07.15 & det var bara 45 min. kvar tills skolan började.
Hon gick direkt efter att ha ätit frukost, borstat tänder, & gjort sig i
ordning, in till föräldrarnas sovrum.
– Mamma!, sa Maria & skakade försiktigt på Eva.
– Mm., fick hon till svar.
– Du måste gå upp nu om du ska hinna köra mig till skolan, fortsatte
Maria.
– Ja, jag kommer strax svarade Eva tyst.
Maria gick ut & satte sig i soffan, tittade på klockan igen, 07.35. Hon
satte på TV: n, men stängde av igen efter att ha sett på MTV, i 5 min.
Eftersom Eva inte skulle jobba idag, kunde hon köra Maria till skolan.
I Falkenberg hade hon jobbat i en H&M-butik & nu hade hon fått ett jobb på
H&M i Ängelholm också, vilket hon var väldigt nöjd med.
När klockan var 07.50 åkte Eva & Maria iväg, nu var Maria mer nervös en
någonsin, det pirrade ständigt i magen. När de kom fram till skolan frågade
Eva om hon skulle gå med in men det nekade Maria direkt till, och sa att
det bara skulle bli mer pinsamt. Så de bestämde när Eva skulle hämta Maria
och sedan sa Maria hejdå till sin mamma och gick. Det var inte så svårt att
hitta huvudentrén, eftersom skolan inte var så stor. Det gick enbart
högstadieelever på denna skola. Maria hade ju redan gått halva 8: an i
Falkenberg så hon började mitt i ett läsår. Hon kände att det kanske hade
varit bättre om hon börjat i början av 8: an eller 9: an för då kanske det
skulle finnas någon mer ny elev i klassen. Men nu var det som det var, &
det fick hon helt enkelt respektera.
Högadalsskolan stod det med svart text på en skylt över ingången till
skolan.
Hon öppnade dörren & gick in. Det hon visste var att klassen som hon skulle
gå i var 8C, så nu var det bara att leta upp 8C: s klassrum. Hon hittade
det utan problem & gick in i kapprummet för att hänga av sig jackan. Vid
ett bord satt en grupp tjejer. De sa direkt när de såg Maria:
– Hej Maria!
Maria tittade förvånat, men glatt på tjejerna & svarade:
– Hej!
– Kom & sätt dig får vi presentera oss för dig.
Maria satte sig på en stol & så presenterade sig tjejerna en åt gången:
– Johanna, Frida, Lina, Charlotte, Sara och Emelie.
Maria kom snabbt att tänka på Emelie i Falkenberg, hennes bästa kompis
sedan de börjat på dagis. Det var otroligt svårt att behöva lämna en så
nära vän, men hon hade inget val.
Nu ringde det in.
Tjejerna tog med sig Maria in i klassrummet.
– Du kan sätta dig här, sa Frida & pekade på den lediga stolen bredvid
sig.
– Okej, tack svarade Maria och satte sig ned. Läraren log mot Maria och sa
därefter:
– Hej, & välkomna till en ny termin här på Högadalsskolan. Vi har en ny
elev i klassen. Maria Dahlbeck, välkommen hit till klass 8C. Hoppas du
kommer trivas här hos oss. Idag får ni visa Maria runt så att hon hittar
allting.
– Det ordnar vi!, ropade Charlotte och Johanna till svar.
– Bra tjejer!, svarade läraren som förresten heter Katarina. Om du undrar
något Maria är det bara att fråga.
– Okej, sa Maria.
Maria kände sig inte längre nervös. Hon kunde inte drömma om att hon skulle
få ett sådant välkomnande. Killarna i klassen hade sagt:
– Hej, & välkommen.
Och alla tjejer hade ju pratat med henne. Efter första lektionen som varit
svenska gick Maria med Charlotte & Johanna bort till cafeterian för att
köpa en bulle & ett glas saft.
– Hade ni cafeteria i Falkenberg? undrade Charlotte.
– Jadå, det hade vi allt. Fast vi gick oftast till ett jättemysigt café på
håltimmar & så.
– Jaha, vi brukar fika tillsammans ibland, du kanske vill följa med någon
gång?, undrade Johanna.
Gärna, svarade Maria med ett leende på läpparna.
– Vad gör ni annars på fritiden? undrade Maria.
– Vi spelar volleyboll & fotboll, svarade Johanna.
– Alla tjejer i klassen? fortsatte Maria.
– Ja, fast vi är ju bara 6 st, 7 med dig. Du kanske vill prova på fotboll?
Vi har träning idag 18.30.
– Jag spelade fotboll i Falkenberg, det vore kul att få fortsätta spela.
18.30, sa du?
– Ja, vi kan komma vägen om och hämta upp dig vid 18.00, om du vill?
frågade Charlotte.
– Jättesnällt, sa Maria.
De åt upp sina bullar & gick sedan tillbaka till klassrummet eftersom de nu
skulle ha matte. När klockan var 14.30 slutade skolan för dagen. Maria sa
hejdå till sina nya kompisar och gick ut till bilen. Hon öppnade bildörren
& satte sig ner i framsätet bredvid sin mamma.
– Hej, hur har det gått idag då?
– Jättebra, jag har fått nya kompisar, och alla är jättesnälla mot mig,
svarade Maria glatt.
– Jag ska förresten iväg & träna fotboll med tjejerna i klassen sen, de
hämtar mig 18.00.
– Jaha, så de spelar också fotboll, det var ju bra, sa hennes mamma.
De åt pizza när de kom hem, och när Maria ätit klart gick hon upp på sitt
rum för att ringa till Emelie. Det gick fram 4 signaler innan hon fick
något svar.
– Svensson!, svarade Lasse (Emelies pappa)
– Hej, det är Maria!
– Hej Maria, hur är det med dig då? Trivs du?
– Jo, det är allt bra här, och jag trivs allt, men det är klart att jag
saknar alla där ”hemma”.
– Jo, det förstår jag.
– Är Emelie där, eller?
– Nej, hon har inte kommit hem än. Ska jag be att hon ringer, eller?
– Jag kan ringa igen imorgon. Du kan bara hälsa att jag ringt.
– Det ska jag göra, Hejdå Maria.
– Hejdå, svarade Maria & lade på.

Hon lade sig ned i sängen och läste. När klockan var 17.45 gick hon och
bytte om.
Sedan gick hon ut, när hon såg att de kom. Hon satte sig i bilen & hejade
på allihop. Fotbollsplanen låg ungefär 15 min bilväg från Maria’s lägenhet.
När de kom fram tackade de Emelies mamma som kört och gick in i
klubbstugan. Där satt redan Frida, Lina & Sara plus tränaren som hette
Tommy Pettersson. Efter Maria & dem kom ytterligare 6 personer. När Maria
presenterat sig för de andra gick de ut för att spela. De gjorde lite olika
passningsövningar och sedan spelade de resten. Maria fick beröm, utav både
tränare & tjejerna i laget.
När hon sedan kom hem duschade hon och lade sig sedan i sängen och tänkte.

– Jag som trodde detta skulle bli en mardröm. Det har varit raka motsatsen
till vad jag förväntat mig. Det kunde inte ha blivit mycket bättre än så
här, förutom att det var ärtsoppa i skolan!!!

SLUT!

Min syn på skolan

Hejsan kära skolministern!
Efter att ha gått i grundskolan i nio år vill jag ge mina förslag till att
göra den svenska skolan bättre jag tänker börja med att berätta om de
fördelar och bra sakerna som den svenska skolan har:
Trivseln i skolarna är den viktigaste ingrediensen för att elever ska må
bra och trivas i, för man tillbringar ändå minst fem timmar om dagen i den
skolan man går i. För att trivseln ska fungera måste lärare vilja ha det
fint runt omkring sig för det är ändå dom som styr det mest men visst kan
elever också påverka den delen genom elevråd som ska finnas på skolan.

Eget arbete som blivit populärt bland Sveriges rektorer är en väldigt bra
undervisning metod men då krävs att eleverna tar sitt ansvar och jobbar med
det dom behöver. Ett bra exempel är Lidingö skolan som infört SA
(självständigt arbete). Det är av SA tiden som rektorn anser är orsaken
till att de höjt sitt genom snitt betyg. Även en bidragande orsak till det
är också att de får av de sex SA timmarna i veckan använda två till att
motionera, som gör att eleverna blir piggare fysiskt och det smittar också
av sig tror jag på skol arbetet.

Matematiken: Många lärare använder sig av en planering till hela sin klass
men detta tycker jag är fel, för att varje elev ska ha sin egen utformade
planering. Och det kan planeras på utvecklings samtal eller liknande
beroende på vad skolan har för alternativ. Eftersom alla elever inte är
gjorda för att räkna matte vissa har det jättesvårt att räkna medan kanske
andra är födda för att räkna.

Här börjar det som jag tycker borde förbättras i den svenska skolan:
Mera idrott: Idrotten i Sveriges skolor är på tok för lite. I den skolan
jag går i har vi endast två femtio minuters pass i veckan. På nyheterna
visar man statistik på hur feta Sveriges ungdomar är, medan man går i
skolan som tonåring och har i stort sett hur mycket ork som helst, men inte
får den uträttad.
Ett förslag hur man ska kunna göra så att skolan får tillgång till mer
idrott. Utöka skoltiden med tio minuter i veckan, då har man en ökning med
femtio minuter och då har vi en hel lektion idrott till för mig går på
Söderbäck i Söderköping kommun. Det skulle göra en liten minskning på
statistiken. För de som är feta ser ofta inte sig själva utan behöver hjälp
med att motionera och då är skolan ett bra ställa att göra så att de får
den motion de behöver.

EA (eget arbete): Vissa skolor har redan börjat med att ha mer EA, men jag
tycker att skolor runt om i landet borde uppmanas att peta in mera EA
lektioner på schemat. Sen finns det alltid några elever som struntar helt
EA tiden de får, men det är en viktig del att lära sig att kunna ta ansvar
för saker som behöver göras och inte. Det är också en del av fördelen med
tiden man får att kunna ta ansvar och planera tiden till fullo precis som
man blir tvungen att göra sen när man blir vuxen.

Café: Nästan varje högstadium har en cafeteria, ofta ett café där det säljs
läsk, tuggummi, bakelser och godis. Och detta hör självklart ihop med fetma
delen. Det borde infattas regler eller lagar om vad som ska få säljas och
inte för att kunna kontrollera ungdomars kalori intag, och att kunna
förebygga fetma och dåliga tänder med mera som ofta uppkommer av skräp
maten. Och om man skulle kunna ordna det kommer också fler att äta maten
som serveras i skolan.

Uppsatsen är skriven i ordbehandlare.

Mina skolår
När jag började på en skola i väster by karl då var jag 6 år. Jag kände
inte någon jag hade inte gått på något dagis eller något sånt. Det tog ett
tag innan man började lära känna några kompisar, man var ju inte så framåt
vid den åldern. När man började få ett par kompisar så började man också
var med på massor med andra aktiviteter. Jag har ett speciellt minne från
den tiden, vi hade en liten bandy plan ute där på ett ställe. Det var en
mycket händelse rik plats, det var mycket saker som hände ibland var det
till och med bråk där.
Sen gick tiden ganska fort när man hade fått kompisar man var på väg mot
högstadiet, man var lite rädd för att börja där.
Man visste inte riktigt hur det skulle vara att byta skola för första
gången det var en pirrig känsla man hade i sig.
När man väl hade börjat var det ganska okej, men visst fick man ta lite
skit i början men det får man ju nästan över allt.
Sen gick man här på den lite skräckinjagande södertorp skolan men den var
inte så hemsk som man hade hört ryktas om, alla ligister som hade härjat på
skolan.
Men nu när man tänker till så är man nästan lite stolt över alla som härjat
runt på skolan, men för dom flesta slutar det inte så bra.
Man försöker plugga på så bra det går, man försöker arbeta sig upp i livet
och göra någonting med det. Man har ju stött på lite motgångar här och där
men det är bara att resa sig upp och försöka komma vidare.
Det är kanske inte så lätt alla gånger man kan ha problem med lärare hemma
eller något annat.
Men för mig själv tycker jag att det har gått bra under alla dessa år jag
har inte nått högsta betyg eller något sånt, men jag har klarat av det
värsta av den tiden som har passerat förbi.
Men jag vet inget speciellt minne som jag har tror jag det ska va en gång i
femman eller sexan jag hamnade i bråk, det var ganska vanligt men jag
lyckades dra mig ur, men jag gick hem från skolan efter den omgången. Några
av min polare blev tagna av då varande rektor men jag och en kompis till
lyckades fly fältet.
Det är nog det schysstaste minnet jag har från den skolan.
Många skulle nog tycka att det där är väl inget jag har med om häftigare
saker säger dom, men för en del är äventyret inte självklart.
Jag tror jag är någonting av en liten äventyrare jag gillar att testa
gränserna när det gäller hastighet och andra saker som är en risk och kan
vara livsfarliga.
Det är så här min historia slutar efter dom här åren, men jag har
fortfarande tänkt gå i skolan fast nu är det på en mycket större skol där
jag hoppas nå framgång.

G-