Min syn på skolan

Hej,

Jag skulle vilja börja med att den svenska skolan är bra! Det finns inga
större fel. Vi har bra lärara, hyfsade böcker och vi får mat. Men om man
nöjer sig blir saker inte bättre. Därför skriver jag mer än gärna några
synpunkter till dig:

– MER FLEXTID:
den här frågan har man pratat om länge. Ska man ha det eller inte?

Jag tycker att varje skola ska kunna införa flextid. Man kan börja med att
t.ex. börja lite olika tider på morgnarna så att de som är pigga på
morgonen kommer vid 8 och slute ungefär vid 3.
De lite tröttare elever kan börja vid 9 och sluta ca. 4.
Om man har detta system är det bra om man har bestämda tider som eleverna
kan börja vid och inte någon ”drop in” system.
Sedan är det nästan möjligt att ha det varje dag pga lärarbrist. Systemet
skulle radbyte skulle ställa höga krav på lärare som t.ex. 2 timmars
pass, långa arbetsdagar osv.
I sin tur blir kanske undervisningen lugnare så att lärarna inte bränna ut
sig lika ofta.

MINDRE KLASSER:

Dagens klasser har ungefär 20-25 elever (i alla fall på min skola). Detta
innebär att en lärare har 25 st ”frågetecken” att ta hand och undervisa de.
Det låter väldigt jobbigt och krävande. Om man istället hade klasser på 10-
15 elever skulle det vara mycket större arbetsro i skolan.
Nackdelen är att det skulle behövas ungefär dubbelt så många lärare. Lärare
är redan idag en ”bristavara” så detta förslag är inte genomförbart den
närmaste tiden.

ARGUMENTERA MER:

Eleverna måste kunna säga vad de tycker och säga det tydligt. Därför borde
man argumentera om olika historiska händelser t.ex. 1:a och 2:a
världskriget och dagens händelser t.ex. konflikten i Irak. Det skulle göra
att man samtidigt blev mer allmänutbildad. Man kan variera genom att ”leka”
olika partier. Då får man en inblick av hur dagens politik fungerar.
Genom att argumentera lär man sig också att kommunicera med andra människor
på ett effektivt sätt som man har nytta av i framtiden. Det måste du som en
framstående politiker hålla med om. här har eleven ritat en glad gubbe,
en sån här smiley: 🙂 fast roterad 90 grader medsols.

SKOLMATEN:

Om man tänker på att Sverige har världens högsta skatt så måste skolmaten
bli bättre! Dagens skolmat tycker jag är alldeles för dålig. Ursäkta
ordvalet men det kan ibland smaka ”skit”.
Jag förstår att ni har många saker att lägga pengar på men maten borde vara
en av de viktigare. Om man får äcklig mat vill man inte äta den och då blir
man naturligtvis jättehungrig.
Som du säkert förstår är det inte lätt att koncentrera sig i 4 timmar till
utan mat.

Ett bra sätt är att man gör en enkät i skolan och frågar eleverna vad de
tycker om för mat. Ibland kan man få mat som man aldrig hört talas om och
det smakar inte bra bara för att de har försökt göra det lite ”exotiskt”.
Det är bra att det finns cafeteria i skolan!

MER IDROTT:
Idag har vi (min skola) bara 2 st 50 minuters gympa lektioner varje vecka
och det är alldeles för lite. Vissa elever idrottar inte på sin fritid och
därför borde skolan hjälpa de genom att få de att röra på sig. Skolan borde
också utbilda i räddningstjänst som t.ex. första hjälpen mm. Det kan man
göra på idrottslektionerna.
Man skulle kunna lära ut självförsvar till de som vill. Det skulle få de
att må bättre och också arbeta bättre på lektionstid.

Sedan är det viktigt att veta vad man ska äta och dricka när man idrottar
annars mår man inte bra efteråt. Den delen tycker jag skolan har missat.

Avslutning:

Som jag sa förut tycker jag att skolan är ”okej” men man får inte nöja sig
med det. Man ska alltid försöka att bli bättre och förbättra saker runt
omkring sig.
I dagens skola saknas framförallt valmöjligheter, att kunna välja när man
ska börja, vad man ska läsa om extra mycket osv. Hoppas mina synpunkter
kommer hjälpa dig med att göra den svenska skolan lite bättre.

MVH Patrik Ristala

Mina skolår
När jag var liten var jag avundsjuk på mina syskon, för att dom fick åka
buss till skolan och inte jag. Lika så att dom kom hem och berättade om
prov. Jag ville också ha prov. När jag sedan skulle börja, så gick jag med
mina syskon ut till bussen.. Vi bodde ca fyra kilometer ifrån skolan. Jag
älskade att åka buss men i 3:an och 4:an så var det inte lika kul längre.
lågstadiet var roligt men när vi sedan började i högstadiet och fick mer
läxa och det började kännas tungt. Jag bytte skola i 4:an från björkviks
skola till Västerviks skogshaga skolan. Det var ingen stor skilldnad mellan
dom två skolklasserna. Bara andra böcker och lite annat. 5 och 6 gick fort
och det var dags för att börja högstadiet. Och sjuan och åttan var mycket
jobbigare än feman och sexan. Det var bara lek nu började allvaret. Man
kunde inte leka och prata alls lika mycket och efter varje år vart det mer
och mer seriöst och nu i 9an är det som jobbigast. Ser man tillbaka till
3an och 4an så känns det som om man kunde göra vad man ville. Jag minns att
vi bytte lärare tre gånger. Den första fick magsår, den andra var bara
vikarie och den tredje hade vi bara i sexan. Jag minns också att varenda
rast spelade vi säta. Det går ut på att kasta en boll mellan fyra rutor med
en ruta i varje och när vi inte hade nått att göra så la vi oss i
biblioteks soffan och läste barnböcker. Varje fredag hade vi roliga timmen
och en eller två st skulle bjuda på fika. Jag minns när en klasskompis
svimmade på gympan när hon fick en boll i magen. Vi hade också killsnack
och tjejsnack en gång i månaden. Då fick man berätta vad som hänt den
senaste månaden. När vi gick i sexan så skulle vi vara ”kompis på gården”.
Det var att fyra st sexor skulle ha gula västar på sig och Hjälpa till om
det vart bråk eller om någon kände sig ensam och inte hade någon att leka
med. Jag kommer ihåg när vi åkte till Astrid lindgrens värld med klassen
och var där hela dagen. vi gick dess utom till Åbro bryggeri och tittade.
nian är absolut jobbigast och jag ser fram emot att börja gymnasiet där jag
får lära mig om det jag är intreserad av. Jag hoppas det blir roligare än
Högstadiet.


Tänkvärd inraminng – inledn + avslutn.
Nedslag från skoltiden – inte mkt reflexion
Enkelt språk, ibland talspråk
Mb ok
En del stavfel/särskrivn
G

Att byta skola/klass

Det är kallt ute, vinden sliter henne i håret. Hon är på väg till skolan,
den nya skolan.
Plötsligt stannar hon. Hon vill bara vända sig om och springa därifrån.
Tillbaka hem, till alla kompisarna. Hon vill verkligen inte gå till den nya
skolan. Hon känner ju ingen där. Men hon vet att hon måste. Hon suckar och
går med tunga steg vidare.
Det är en fin skola, det måste hon faktiskt erkänna.
Hon går genom korridorerna och stannar utanför ett klassrum. Läser på
lappen hon fått. Jo, här var det.
Innan hon hinner ändra sig, knackar hon på dörren.
Hela klassen sitter redan där, alla tittar nyfiket på henne. Läraren visar
var hon kan sätta sig. Nervositeten släpper lite, men hon vet ändå inte
riktigt vad hon ska göra.
På väg hem tänker hon igenom dagen, på skolan, på alla nya människor.

Hon hör snabba steg bakom sig. En tjej från klassen kommer springande emot
henne. Hon bor i samma hyreshus som Ann visar det sig. De gör sällskap hela
vägen hem. De bestämmer att de ska ses senare på kvällen.

Väl hemma möts hon av mamma som ger henne en orolig blick. Hon öser frågor
över henne. Ann känner sig lättad över att det faktiskt gått så bra.
Men Emil, hennes lillebror, är inte lika nöjd. Han sitter framför TV:n och
surar. Mamma skakar bara på huvudet när Ann frågar.
Hon tar med sig telefonen in på rummet och ringer till sin bästa kompis där
hemma.
De pratar jättelänge om allt möjligt, om Anns nya skola, om stället där hon
bor. Ann ska åka hem och hälsa på under sportlovet. Hon längtar verkligen
efter alla där hemma.

Mamma ser inte alltför glad ut när hon kommer tillbaka med telefonen. Ann
har en tendens att hålla telefonräkningen uppe. Men hon säger inget. Mamma
förstår. Ann bestämmer sig för att ge allt en chans. Det kanske blir bra
det här ändå. Med ett leende skyndar hon sig nerför trappan.

Mina skolår
Klockan var sex på morgonen. Jag kunde inte sova för jag var så nervös
inför första skoldagen. Tänk alla nya kompisar jag kommer träffa.
Skolbussen skulle komma och hämta mig kvart över sju. Jag tyckte det skulle
bli tufft att få åka skolbuss.
Jag gick sakta fram till frukostbordet och tog och slängde i mig lite
frukost. Sedan stack jag till toaletten för att borsta tänderna, jag kände
riktigt hur det smakade äcklig mint ur den isvita tandkrämmen. Det är ingen
smak jag föredrar direkt.
– Julian. Julian!! nu måste du skynda dig bussen går om fem minuter, skrek
morsan från frukost bordet.
– Jag kommer, svarade jag med den pippiga röst jag hade.

Jag rusade ut i hallen där jag hade slängt min favorit jacka, den röd och
vit med en luva på. Jag kastade på mig jackan och sprang ut till vägen där
bussen skulle plocka upp mig. När jag stått och väntat ett tag såg jag
bussen komma i en ”jädra” fart nere vid skogs gläntan, han stannade
alldeles intill vägen som gick in till mig. Han öppnade dörren till bussen
och jag klev in. Jag tittade på den gamla mannen som satt där vid ratten,
han var väldigt skallig på huvudet, nästan flintis. Han hade bara nåt
enstaka grått hår, som stog upp på sidorna ovanför örat.
– Tjena! Jag hetter Evert och det är jag som ska köra er dom närmaste
månaderna, sa han med en ganska hög stämma.

– ”Oki” Jag heter Julian. men du kan kalla mig Julle, Det gör mina vänner
svarade jag.

och medans han fortsatte att åka så pratade vi vidare om hur det kändes att
börja i skolan och få nya kompisar och träffa lärare och så. Men jag visste
redan vilken lärare jag skulle få hon hette Inga Lill Ahlund och verkade
vara en ”reko” figur.
Nu var vi framme, jag gick ur bussen och gick sakta mot det gul orange
färgade tegel bygget som kallades Enskededalensskola, vi vi klev in i
dörren där det stog 1:A, och genast när man kom in kände man hur lukten
slukades uppi näsan på mig, det luktade som marmelad ungefär.
vi klev in i klassrummet och där satt varenda liten unge och stirrade på
mig och några andra som åkt buss, vi var 3min försenade. Men det var
busschafförens fel.
Jag gick bak och satt mig vid en ledig bänk och Inga Lill välkommnade oss,
och sedan fick vi köra namn lekar så vi lärde oss varandras namn.
Sedan rullade veckorna på och det gick så fort så man hängde själv nästan
inte med.
men jag minns när jag fick min första hemläxa, jag tyckte det var
jätteroligt att komma hem och visa morsan. Jag kände mig riktigt stor.
Sedan gick veckorna och man började 2an. Tvåan var ett år som det inte
hände så mycket i, man visste allt om det mesta där uppe nu. Det var mest
dom nerklottrade fula böckerna som var nya.
Men däremot i 3an blev det roligare, då fick vi flytta ner till Forsskolan
ett år för tidigt. Det fanns inte plats där uppe. Då fick vi större
gympasal och större matsal, fler hissar och sånt där. Men sen rullade det
på och nu sitter jag här i sista året. Det har gått så fort så man vet
snart inte vilket ben man ska stå på. Det känns som jag gått en vecka men
jag har faktiskt
det är oklart om det saknas ett blad, eller om det beror på kopieringen
att texten slutar här

Att byta skola/Att byta klass
Vinden blåste mig i ögonen när jag skyndade mig till skolan, jag hade bara
tio minuter på mig att komma fram och jag hade en bra bit kvar. Idag var
inte som en vanlig dag. Jag skulle börja i sjunde klass och jag kände ingen
på skolan.
Jag såg nu skolans fönster glänsa i solen. Jag visste att det inte var
långt kvar. Jag kände mig nervös, nästan paralyzerad, Känslans av att
träffa nya individer var obehaglig. Här börjar nu tre stycken nya jobbiga
år. Jag hade träffat klassen en gång förut och alla hade verkat väldigt
olika mig i personlighet.
Nu var jag vid skolans huvudentré. Eftersom att jag hade gått på en
relativt liten skola innan, så verkade denna enorm. Skräcken av att behöva
möta alla stora nior i korridoren lyste ur ögonen på mig. Efter ett tag så
tog jag mig samman och gick med lågpunkt sakta framåt. På väggarna fanns
målningar uppsatta. Det var bara vackra tavlor som var uppsatta. Väggarna
vara oranga med gula blommor på.
Mina fötter gick som av sig själva sakta framåt. Plötsligt så svängde jag
vänster. Jag hade en känsla av att det var rätt väg. Men eftersom att jag
aldrig hade varit där förut så var jag ganska osäker. Jag passerade endel
lärare på vägen. De såg rätt så bittra ut när de fokuserade sina blickar
emot mig. Min tanke var då att lärarna se mig som ännu en extern elev,
vilket jag var. Jag tyckte att lärare måste ha ett väldigt monotont arbete,
i stort sett göra samma saker varje dag. En lärare måste också vara lyhörd
för att kunna uppfatta stämningen i en klass.
Snart var jag vid mina klasskamrater. De stod ien grupp utanför ett
klassrum. Alla verkade känna alla, jag var den ende av 24 stycken som inte
hade någon att prata med.
Efter några minuter så ny sida läraren. Det var en av lärarna som jag
hade sett i korridoren. Sakta öppnade hon dörren och högen av elever
strömmade in, tjutande och stojjande.
Inne i klassrummet så fanns det 24 bänkar. Själv så satte jag mig ensam
vid en fönsterplats. Solen hade nu gått i moln och vinden hade tagit fart.
Det kunde jag se på de vackra björkarna som vajjade med sin ljusgröna löv.
Läraren började ropa upp våra namn. När vårat namn nämdes så skulle vi
också uppge vår address och telefon-|nummer. Jag visste inte min address så
där bra som man borde kunna. Men det löste sig tillslut.
Det har nu gått cirka två år och sex månader sedan jag började här och
hittils så har det gått bra. Jag fick nya vänner redan andra dagen, vilket
underlättade den första veckan. Lärarna var inte så hemska och arga som de
verkade vara den första dagen. Det har varit en lärorik tid som jag har
spenderat här. Nu känner jag alla i klassen och vågar både fråga och
konfrontera dem.

Hej

Jag heter Magnus och är elev på Skrave skolan. Jag tycker skolan är rätt
bra men den har sina dåliga sidor. Som tillexempel att man inte får ha snus
jag har det alla fall, men jag tycker det är en dålig regel. Att snus är
farligt är helt överdrivet. Det är större chans att dö av mat förgiftning
än att ta alvarlig skada av snus. Ok man kanske blir beroende men det är ju
inte skolans val om en person ska snusa eller inte. Det är föräldrarna som
bestämmer om han får eller inte. Jag tycker till och med snus är bra för
oss, det är massor av rökare som har börjat med snus istället och som alla
vet är ciggaretter cancer-framkallande. Att man får sämre kondition är
också bara bluff om man tränar regelbundet så ökar konditionen precis lika
mycket som för en idrotts man. Jag tycker helt enkelt det är en dum regel
eftersom man inte tar nån mer skada än att tandköttet fräts bort (lite).
Men jag tycker bra om skolan också alla tema dagar vi har är ju kul, och
dom flesta Lärarna är trevliga

mvh

Magnus
Kuhlthau

ATT BYTA SKOLA / ATT BYTA KLASS.

År 1995 skulle mitt liv förändras, jag skulle flytta från Polen till
Sverige.

Jag hade redan hunnit gå i skolan i 2 månader innan vi skulle flytta.

Det kändes jobbigt, eftersom jag tyckte att jag hade hamnat i en bra
klass.

Men nu var det bestämt av vi skulle flytta.

Första dagen i den nya skolan kändes jobbigt. Jag kunde ingen svenska
alls.
Tyckte att jag hade hamnat i en dålig klass med otrevliga personer.

Den svenska skolan skilde sig ganska mycket ifrån den Polska.

I Polen var man tvungen att ha på sig en blå kjol och en vit blus.
En grej var jobbig, vi hade redan i ettan mycket läxor, redan i början fick
vi lära oss gångertabbelen. Man hade helt enkelt ingen tid åt något annat
än läxläsning.
Men jag trivdes ändå välldigt bra.

Medan i Sverige fick man ha på sig vad man ville, det var nästan bara lek i
början. Inga läxor alls.

Jag ville verkligen lära mig det Svenska språket, och satsade allt på det.
Och redan efter 2-3 månader hade jag lärt mig det.
Det kändes verkligen skönt att kunna prata och förstå dom andra.

En sak som var positiv med att ha flyttat hit var att jag hade fått lära
mig ett nytt språk.

Visst, jag saknade alla i Polen, min släkt och mina vänner. Men det gick
över efter att jag hade börjat få nya vänner här i Sverige.

Jag hade även ändrat uppfattning om min klass, dom var inte så hemska och
otrevliga som jag hade tänkt i början.
Nu tyckte jag faktiskt att vi var den bästa klassen.

I sexan var det tyvärr dax igen att byta klass och skola.
Vi skulle börja på högstadiet.

Man fick välja 3 kompisar som man ville gå med i sjuan.
Jag valde mina 2 bästa kompisar, men hamnade tyvärr med bara en av dom.

Att börja på högstadiet var både spännande och jobbigt.

Efter ungefär en månad insåg jag att jag hade hamnat i en dålig klass.

Min bästa kompis hade lämmnat mig, hon hade helt enkelt skaffat nya vänner.
Och jag fick för det mesta gå ensam på rasterna.
Det kändes väldigt jobbigt.
Och det påvärkade även mitt arbetande i skolan.

Så jag beslöt för att byta klass. Min mamma och jag bestämde en träff med
rektorn. Och hon tyckte inte att det var några problem att jag skulle få
byta klass.

Så efter Jullovet i 7:an fick jag entligen byta klass. Och där hade jag tre
välldigt bra vänner som jag kom bra överens med. Alla var verkligen jätte
trevliga. Det var en bra klass.
Jag hade egentligen önskat att jag hade fått börjat där ifrån hela början.

Nu har jag gått i den här klassen i snart 2 år, och det fungerar
fortfarande lika bra.

Men nu är det sista terminen kvar i 9:an, och snart ska man börja
gymnasiet.

Det kommer vara tråkigt att lämmna sina klasskompisar, men samtidigt
välldigt kul att få börja på gymnasiet.
sidbyte
Man känner sig äldre och måste ta mer ansvar.
Det var mest lek i mellan stadiet, och det var väl det som gjorde det lite
svårare sen i högstadiet.

Men jag ska göra allt för att komma in på gymnasiet.

För det ser jag verkligen fram emot.

Tänk om jag måste byta skola!

Ibland tänker jag på hur det skulle vara om jag och min familj skulle
flytta till någon okänd plats någonstans i världen. Jag skulle kanske
förlora dom flesta av mina kompisar. Några av mina bästa kompisar kommer
jag förhoppningsvis alltid hålla kontakt med, men man vet aldrig. Tiden går
snabbt och man kanske växer ifrån varandra och lägger sig på olika nivåer i
sitt liv.
Man flyttar till ett nytt område som är helt olikt detta ställe jag bor på
just nu. Man får nya grannar. Sen kommer man till den hårda biten, SKOLAN.

Det är ju i skolan man skaffar sig sina nya kompisar.
Sedan vet man ju inte om killarna i den nya klassen accepterar mig som
deras kompis eller om dom bara kommer att ignorera mig. Förhoppningsvis
kommer tjejerna förstå hur det är att vara i denna situationen jag sitter
i. Men jag hoppas på att alla mina nya klasskamrater kommer att välkommna
mig med öppna armar.
Man kan väl alltid hoppas på att man skaffar sig nya kompisar eller ännu
bättre, en ny bästis. Man vet ju heller inte hur lärarna kommer att
behandla mig eller om dom kommer att hjälpa mig att riktigt ”komma in” i
skolan. Eftersom det finns både negativa och positiva lärare vet man aldrig
vad som kommer att ske. Men det positiva med det hela är att man kommer ut
och får se vad som händer i omvärlden. Ett plus är ju att man alltid
träffar nya människor, även om man inte blir kompis med dom.

Om allt detta kommer ske någon gång så skall ni alla veta att jag kommer
alltid att längta tillbaka till det lilla o lugna samhället Husehult.

Att byta skola/Att byta klass!
Jag är en kille på 14 år som ska berätta om hur det var att byta skola och
klass.

Jag bor i Vaxholm i ett rött hus.
En tidig Lördags morgon vid frukosten säger mamma att vi ska flytta till h-
vall. – Varför då? frågar jag henne.
– Vi har inte råd att bo kvar här.
– Men jag känner inte en ända människa där.
– Men du kommer få många nya kompisa i den nya skolan.
Jag gick upp på mitt rum och ringde min bästa kompis Martin.
– Martin. Svarade han.
– Hej, det är Johnny.
– Hej.
– Jag vill bara säga att nästa helg bor jag i H-vall, jag ska flytta dit.
– Vad tråkigt. svarade han och lade på luren.
Den sista veckan i min gamla skola undvek Martin mig.
Men jag brydde mig inte om det jag bara tänkte på att h-vall kanske var ett
bra ställe.

När helgen kom och vi var på väg till H-vall med tåg tänkte jag bara på att
det nog kommer bli kul.

När vi var framme var redan det färdigt möblerat och våra rum var precis
som i Vaxholm.

När jag skulle gå och lägga mig på Söndagen kännde jag mig lite nervös
inför morgondagen.
Jag somnade ganska fort den kvällen.

Jag vaknade tidigt på Måndag morgon, när jag vaknade kännde jag att mina
ögon bara ville stängas igen.
Det var då jag kom och tänka på, just det idag är det första dagen i den
nya skolan och klassen.
Jag kännde att mina ben började darra.
Men jag tänkte inte mera på det.
Jag klädde på mig och gick sakta ner för den långa, smala och gråa trappan
ner till köket för att se om det fanns något att äta till frukost. Men det
ända som fanns i det gamla kylskåpet var fyra ägg och en mjölktetra som
hade gott ut för två dagar sedan.
Jag stängde kylskåpet och började gå mot badrummet för att fixa min fresyr
som jag brukade ha den.
När jag kännde i mitt hår var det alldeles torrt och det spretade åt alla
håll och kanter.
Jag börja gå sakta mot badkaret för att ta mig en dusch, när min
lillasyster kom inspringande och skrek:
– Du ska läsa en saga för mig.
– Jag har inte tid. sa jag med en svag och hes röst.
– Dumma dig! skrek hon och sprang för att skvalra för mamma.
Efter duschen var det bara att ta på sig skona och börja gå till skolan. Då
kom det igen, mina ben började darra av nervösiteten. När jag nästan var
framme mötte jag en väldigt söt tjej. Hon hade långt urblekt hår och ett
par söta blåa ögon. Hon kom fram till mig och sa:
– Hej.
Jag svarade snabbt:
– Hej.
– Är det du som är den nya killen som ska börja i våran klass?
– Ja, svarade jag.
– Du kan få gå med mig så du vet vart du ska vara.
– Tack, svarade jag.
– Jag heter Thilda, vad heter du?
– Johnny.
Ett fint namn sa hon med en svag röst.
Jag bara log åt henne.
När vi kom fram till den stora tegelskolan sa hon:
– Vi ska gå till rektorn så du kan få din skåpnyckel.
Vi gick in i dörren och började gå med raska steg mot rektorns rum.
– Hej Mr Bergström.
– Hej Thilda.
– Här är Johnny han är ny här och han skulle vilja ha en skåpnyckel.
– Det ska vi ordna med en gång.
Hon tog imot nyckeln och la den i min hand.
Vi började gå mot skåpen då jag plötsligt kännde att alla killar vi gick
förbi kollade ilsket på mig.
Då kom jag att tänka på att hon nog var skolans populäraste tjej.
Alla killar var sura på mig för att hon visade mig vart jag skulle gå och
vilka lektioner vi skulle ha.

Första lektionen på schemat var engelska.
Vi gick in i klassrummet och satte oss längst bak på två tomma stolar.
Då kom en ganska kraftig kille fram till mig och sa:
– Jag ska sitta bredvid Thilda. Jag reste mig upp när Thilda plötsligt drog
ner mig på stolen igen.
Och sa till killen:
– Linus nu sitter Johnny här du får sätta dig någon annan stans.
Han kollade med en skarp blick på mig och slog knytnäven i handflatan.
Men efter någr veckor blev jag och Thilda tillsammans och jag hade jätte
mycket kompisar.

En kväll tänkte jag.
– Jag trivs jätte bra här.
Sen somnade jag.

Att byta skola/Att byta klass

När jag gick på lågstadiet så bytte jag klass väldigt ofta, men jag hade
inget val. Det bara blev så. Precis när alla i klassen lärt känna varandra
och börjat umgås så fick vi splittras. Jag var rätt liten då så jag minns
inte vad lärarna hade för argument, men vi i klassen protesterade.
Det var spännande och nervöst att byta klass, men jag lyckades skaffa mig
nya vänner. Det är ju positivt på ett sätt, men även negativt, eftersom man
oftast glömmer bort de andra vännerna som fick gå i en annan klass. Man
tappar kontakten med dem väldigt lätt.

Att byta klass och att byta skola känns inte lika dant alls. För om man
byter klass så är man kvar i samma skola, men byter man skola så kommer man
till en helt annan miljö, och det kan vara svårt att vänja sig. Fast jag
trivdes rätt bra här på skolan i början, när inte ”allvaret” dragit igång.
Nu är det sån press på oss elever från alla lärare, och skolmiljön har
försämrats med åren. Klotter överallt, spott på golvet, snus i taket m.m. Å
andra sidan är det kanske bra att vänja sig vid all press, för vi slipper
nog inte undan den på gymnasiet heller.
När jag skulle byta skola var jag jätte nervös, jag trodde inte att jag
skulle trivas, trots att de flesta som redan gick där gav skolan bra
kritik. Det var när vi började här som alla klagomål drog igång. Inte
precis i början, men efter ett halvår kanske. Vi gav skolan dålig kritik
hela tiden, och jag tror att det inspirerade andra elever till att tycka
lika dant.
Klassen jag placerades i var okej, fast vi hade aldrig haft en bra
sammanhållning. Det har alltid varit nån som inte är omtyckt eller några
som ständigt bråkar. Man var faktiskt mycket snällare på lågstadiet, och
jag var t.o.m mer social av mig då. När jag hade bytt klass kunde jag bara
gå fram till någon och börja prata. Det vet jag inte om jag skulle kunna
nu. Det finns folk i klassen som jag aldrig har pratat med under de här
åren, och det bevisar ju våran dåliga samman|hållning. Jag gillade skolan
mer när jag var mindre. Då var allt roligt, och de flesta var sociala och
trevliga.
Det är inte lätt att komma till en ny klass/skola om man är blyg av sig,
det är många som är det nuförtiden. Jag tror att det är viktigt att ta
initiativ när man är ny nånstans, annars kommer man nog inte långt. Man kan
inte alltid ta för givet att alla andra tar första steget och börjar prata,
utan man får tänka om i så fall. Klarar man av det så klarar man nog det
mesta här i livet. Och det är nog viktigt och lärorikt att övervinna den
känslan, att man inte vågar något, man får bättre självförtroende och blir
mer säker på sig själv.
Jag själv var väldigt blyg när jag började här (är det fortfarande), men
jag hade gamla kompisar i klassen som jag umgicks med till en början.
Senare blev jag lite mer social och hittade nya bekantskaper, men de gamla
bekantskaperna finns dock inte längre. Det var massor med bråk och
missförstånd som gjorde så att banden mellan mig och några andra bröts. Men
jag tog det ganska bra, ’livets nedgångar gör att man uppskattar
uppgångarna mycket mer’. Även om ’uppgångarna’ är relativt säll|synta
gällande mig nuförtiden, så uppskattar jag dem väldigt mycket.

Om jag nu ska dra en slutsats så skulle jag vilja skriva att åsikter och
känslor angående skol- och klassbyten är individuella, men de flesta tycker
nog att det är spännande med både miljöbyte och nya ansikten.

Du berättar med ett djup ang att byta skola. Du reflekterar och
funderar. Det är tydligt. Relationer till varandra är huvudtemat. Språket
är bra. VG