Kulturellt kapital: 50-200

Min syn på skolan

Hej skolministern!

Det jag tycker är bra i min skola är att det finns bra lärare och att det
finns ganska bra rasthallar som man kan vila sig i mellan lektionerna. Det
bästa är TV:en och alla mjuka soffor. Sedan tycker jag att vårat fik
”BULLEN” är bra men det hade kunnat vara bättre, en förbättring hade varit
att de hade kunnat sälja godis.

Det finns nog inte så mycket som är dåligt i min skola förutom att vi har
för långa raster. Om vi hade haft kortare raster så hade vi fått sluta
tidigare och det tycker jag är bra. Men jag tror inte att man kan ha
kortare raster i våran skola för att då hinner inte lärarna ha någon rast.
Men alla tycker inte att man ska ha kortare raster. Vissa tycker att man
ska ha längre men då får man bara sluta senare. Det som också är lite
dåligt i våran skola är att det är ganska mycket damm på skåpen och i
gymna|stikhallen, men på golven är det rent. Men alla elever ska hjälpa
till att hålla skolan skräpfri, men alla gör nog inte det.

Det jag tycker man kan förbättra i min skola är att man hade kunnat ha SA-
tid varje dag, sammanlagt sex timmar i veckan. Då kan man välja att ha två
extra idrottstimmar utöver de obligatoriska idrottslektionerna. Resten av
timmarna får man välja svenska, matematik, slöjd eller andra ämnen där man
behöver stärka sig lite. Det är nog det enda som man borde förbättra
Så här tycker jag att 2000-talets skola ska se ut, fast det finns ju alltid
småförbättringar man kan göra.
Hoppas det blev till någon hjälp om du ska förändra skolan.

Med vänliga hälsningar: Elevens namn, klass, skola och ort

G

Mina skolår
Min första dag i skolan var en solig dag. Första dan så gick jag och min
mamma till skolan. När vi var framme så gick vi in i ett klassrum. Det
börgad pirar i maggen. Jag börgade undra villka klasskramrater jag skulle
få sedan så roppade läran upp vårat namn. Efter hon hadde roppat upp
namnen, så skulle vi berätta hurdana vi är som personer. vi fick både sudi,
penor och böcker att skriva i. Adra dagen så var nesta alltsom det skulle
va. Första letionen så skulle vi lära oss att räkna matte. Hon börgade lära
oss hur vi skulle plusa. Hon sa
– vi har rast 9.20, så vi har god tid på oss.
Sedan så var klocka 9.20 och då gick alla ut. Då ville dom flesta killarna
spela bandy. Dom flesta gick till vackt|mästaren och köpte en bandy|klubba.
Bandy klubban kostade 40 kr. Sedan så satt spelet igång. Det var hemnskt
roligt för att det var mycket gämt ut. Efter vi har spelat i 20 minuter så
ringde det in till letion i gen. ny sida
Letionen börgade med roliga tim|men. Då sa läran att vi skulle göra ett
spel för föräldrarna. Vi skulle göra de 7 små dvärg|arna och Röd luvan. Vi
tränade hemnskt mycket. Efter en vecka så skulle vi spela upp det. Det gick
hemnskt bra. andra dan så hade vi inte så lång dag. vi slutade klockan 1.
vi hadde inte så långa dagar när vi gick i Åk 1. Vi slutade vid 1, 2 något
sånt för att vi inte var så stora. om vi skulle sluta senare så skulle vi
bara bli tjuriga. Ungefär så här var vår första året i skolan. Nu är jag på
min sista termin i grundskolan. Det ska kännas bra. Vi kommer att få betyg.
Det kommer att bli roligt att få reda på sitt slutbetyg. Man längntar så
skräckligt mycket till sommarlovet. För då får man reda på var man ska gå
på för linge. Jag har valt fordon och hoppas att få komma in på den lingen.
Jag hoppas åkså att jag får betyg i svenska åkså, så att jag kommer in på
fordon som jag vill. Anars så får jag gå ett äkstra år och det vill jag ju
inte. Jag är ganska tröt vi skolan. På mårnarna så är jag väldigt tröt och
depig. När jag går upp ur sängen så tänker jag att, nu ska jag gå upp till
den tråkiga skolan. Jag tycker att det ska vara lite kotare skoldagar. Man
blir så depig om man har långa dagar i skolan. Min senaste dag är 16.00.
Det är mörkt när jag kommer hem på måndag|ar. Det är alltså 16.00 jag
slutar på måndagar. ny sida
På helgerna så är man uppe väldigt sent på näterna. När måndan kommer så är
man väldigt nere. Det ska vara väldigt skönt med sportlov nu. Så att man
får en paus i det hela. våran klass var i trysil några dagar. Det var gätte
härligt. Vi åkte skider hela dagarna. Men första dan när vi åke upp så kom
vi upp klockan halv två och då var vi trötta. Vi låg 4 stycken grabbar i
ett rum. Vi kunde inte såva den natten så vi tittade på film. Sedan klocka
4 på natten så la vi oss. På morgonen dagen äfter så gick vi upp klockan
8.00. Då var vi ganska trötta men senare på dan så blev man lite piggare.
Första dan efter andra så var det gätte fint väder. Vi hade soligt och
fint. Två dagar så var det inte så fint. 1 dag så var det hemnskt blåsik
och kalt. Den andra dåliga dan så var det 0 gradit och rängnit. Sista dagen
så var det gätte kalt. Kl 15.00 så åkte vi hem och jag kom hem Klockan
12.00 på natten. Sedan på måndagen så var algt som vanligt igen. Men när
jag kom hem så var jag sjuk. Jag hade feber och var riktigt förkyld. Jag
blev frisk en vecka senare. Jag tycker att det har vari 9 jobbiga år. Det
har hänt hemnskt myckt. Det känns som man har gort 100 tals med prov. Bara
melan 7-9 så känns det som man har gort 100 prov. Det är inte så lätta prov
det är i högstadiet det blir nog väre i gymnasiet.

Att byta skola/Att byta klass

Jag heter Sten Hellstrand Namnet som eleven använder är inte sitt egna,
men jag har för säkerhets skull gjort även detta anonymt och bor på
Bergvägen 2. Jag är en helt normal kille, men jag har ett problem, jag är
mobbad. Det började redan i förskolan då alla utom jag hittade en kompis.
Jag var ensam i förskolan. Men när jag började i 1:an på lågstadiet så hade
det flyttat en ny kompis som var lika gammal som jag och vi blev genast
kompisar. Han hette Niclas och var väldigt schysst i mot mig. Niclas var
borta ganska ofta ifrån skolan. Han sa att han var sjuk och allergisk i mot
pollen. En gång när vi gick i 3:an så hade vi studiedag och vi var ensamma
hemma hos Niclas. Då ville Niclas berätta en hemlighet för mig. Jag trodde
att det var något häftigt, men när Niclas berättade att han hade blodcancer
så blev jag tyst. Jag visste inte så mycket om cancer men min morfar hade
haft cancer och hade senare dött. Allt efter tiden gick så glömde jag bort
att Niclas hade cancer.
I skolan var vi inte så populära. Dom flesta tyckte vi var töntar för att
vi inte gillade sport. Vi gillade Pogg och Magicbilder. Som man spelade om
i skolan. När vi gick i femman och fick sommarlov bestämde sig Niclas och
jag för att bygga en koja. Vi hade ett problem/det fanns knappt några träd
att bygga den i. Men då fick Niclas en ide. Hans farmor och farfar bodde på
landet och ägde en massa skog. Och han sa att vi kunde åka dit och ligga
över i en vecka och bygga en koja där. Jag tyckte om iden och sprang hem
och frågade mamma om jag fick. Mamma ringde och och frågade Niclas mamma om
det var okej. och det var det men vi var tvungna att jobba lite där också.
Vi gick med på förslaget och nästa vecka bar det iväg. Vi åkte nu bort
ifrån Bergvägen och mot landet. När vi kom dit fick bädda i ett gästrum.
Det var ett ganska gammalt hus och man kände att det luktade landet. När vi
skulle arbeta på gården så fick vi mata korna, hästarna och hönsen. Dom
skulle mata både morgon och kväll. Men det räckte med att vi matade dom på
kvällen. Med det fanns mer arbeten att göra. Varje dag skulle vi hjälpa
till att köra hö och det blev inte mycket tid över till kojan.
Näst sista dagen fick vi ledigt från arbetet och vi frågade Niclas farfar
om vi fick bygga en koja. Niclas farfar tyckte inte om iden men vi tjatade
och till slut fick vi en massa bräder att bygga en koja. Vi arbetade hela
dagen och på kvällen så blev den klar. Vi var nöjda över den. Och den var
ganska fin. Sista dagen kom Niclas mamma och hämtade oss och vi fick 300
kronor var för att vi hjälpt till med att arbeta. När vi kom hem så åkte
Niclas ganska snart bort igen. Och en vecka efter ringde hans mamma och sa
att han inte fanns mer. Han hade dött i blod|cancer. Jag sprang upp på mitt
rum och grät. Jag fattade inte att han var död. Vi var ju nyss ihop och
byggde en koja. Jag undrade hur det skulle gå i skolan nu när jag inte hade
några kompisar. När jag började sexan så blev jag genast retad. Jag fattade
inte hur de kunde reta mig nu när Niclas hade dött. Och värre blev det.
Nästa vecka tog dom min väska och slände den i en å. Min lärare märkte att
jag blev mobbad i skolan och ringde hem till min mamma och sa att jag blev
mobbad. Mamma blev jättearg och frågade vilka det var som mobbade mig, men
jag sa inget. Mamma tyckte att jag skulle byta skola och det kändes mycket
bättre. Jag fick nya busiga kompisa i ett gäng. Men helst av allt så skulle
jag vilja att Niclas var här. Men jag kände mig stark en då, och det kändes
som om Niclas hade upp|stått, fast i mig. Men jag märkte också nu att jag
kom i fel gäng. Och jag som mina gamla klasskamrate hade tyckt att jag var
en tönt. Men mina nya klasskamrate tyckte jag var en schysst och cool
kompis. Jag hade nu förändrats när Niclas dött och Jag bytt skola. Åren
gick och det kändes skönt att ingen mobbade än. Och rätt som det var
började en ny kille som hette Markus. Markus påminde mig om någon men jag
kunde inte komma på vem. Jag och Markus började bli kompisar och jag var
mindre med det ”coola” gänget. Och tillslut kom jag på vem han påminde mig
om det var Niclas. Men jag sa aldrig något till Markus om Niclas. Jag vet
inte varför men det blev bara så. En gång tänkte jag tillbaks på den tid
Jag och Niclas var kompisar. Jag kom ihåg då vi hadde byggt en koja hos
hans farmor och farfar. Jag såg på mitt liv som ett liv med stora uppförs-
och nerförbackar. Jag hade ju varit mobbad, och sedan fick jag en kompis
som senare dog. Sen blev jag mobbad igen. Sen bytte jag skola och kom med i
ett tufft gäng och tillslut fick jag en ny kompis igen som påminde mig om
Niclas.

G+

Mina skolår

Mobbning och mosade pajalabollar

Mina år i skolan har inneburit både positiva och negativa upplevelser, mest
negativa. Min klass har bråkat sedan den första dagen som vi träffade
varandra.

Jag minns fortfarande dagen då jag började i skolan som att det var igår.
Jag hade på mig min blåa klänning som mamma hade tvingat på mig och jag
kände mig fruktansvärt obekväm. När jag och min mamma gick in i klassrummet
var luften så tjock av alla spänningar att man nästan kunde ta på den. Mina
för|väntningar steg allt eftersom min blick vandrade från person till
person, när mitt hjärta plötsligt sjönk som en sten i bröstkorgen. Där satt
Hon, min ärkefiende från dagis, Maria Lövkvist.

Vi hade alltid bråkat, ända sedan vi började på parallellavdelningarna
Grisen och Kossan. Oftast bråkade vi till ingen anledning. Det kunde vara
om struntsaker som ingen av oss egent|ligen brydde sig om. Det var sällan
som något verkligen hände som gjorde att man hade en anledning till att
vara sur, så därför bråkade vi i det tysta.

Åren gick och vi bråkade mer och mer och i fyran skulle man kunna säga att
jag blev mobbad. Då hade det gått så långt att hon hade fått med sig hela
klassen, men en dag fick jag nog. När hon sparkade mig, sparkade jag
tillbaka. När hon sa något elakt till mig sa jag något tillbaka och det tog
hårdare på henne än vad jag hade väntat mig. Till slut var mitt
självförtroende så pass stort att jag inte orkade bry mig något mer, så
bråket slutade. Vi var inte vänner, men vi kunde sitta i samma rum.

Jag förstod aldrig varför jag blev mobbad. Kanske var det så att jag var
ful, men senare insåg jag att det var hon som bara hade en dålig självbild
av sig själv och jag var bara ivägen. Jag var inte den enda som var det,
Alla som inte gjorde som hon sa blev med en gång retade och utstötta. Det
var därför som det kunde gå så långt, alla var rädda för henne ny sida
så ingen vågade säga ifrån.

Våran klassföreståndare var inte en särskillt bra lärare. Hon hette Karin,
men vi kallade henne för Charin, när man sa det riktigt fort lät det som
Kärring. Hon sa inget om det, hon vågade nog inte.

Karin hade sina ljusa stunder ibland. Hon lät oss sammla in pengar till en
klassresa, så varje månad gick vi en runda runt lovön och sålde polka
grisar eller pajalabollar (som mumsmums ungefär). Varje gång så gick vi
till den tjocka tanten och sa.
– Hej! Vill du köpa pajala bollar?
och varje gång svarade hon.
– Nej tack, jag har diabetes. Med en överdrivet trevlig röst.

Jag förstår inte varför hon inte bad oss att dra åt Helvetet. Vi visste ju
att hon hade diabetes och vi gick ändå dit. Varför vet jag inte, det var ju
bara slöseri med tid.

Jag minns särskillt bra den gången då jag och Elsa sålde pajalabollar
tillsam|mans. Det var min tur att bära påsen med förpackningarna och av
någon underlig anledning fick vi för oss att vi skulle springa. Vi hann
inte ens springa tre meter förrän jag snubblade över ett cykelställ och
flög över påsen och mosade alla pajalabollar. Trots att de flesta
förpackningarna var mosade var vi ändå tvugna att sälja dem, så vi
fortsatte att knacka dörr och när någon snäll själ sa.
-”Ja, jag skulle vilja ha en förpackning”,
så var vi tvugna att komma med följd frågan
-”Vill du ha mosade eller hela pajala|bollar?”

Mina skolår.
Första dagen:
Den första dagen i skolan var spännande o min energie var på top, men ändå
var jag lite rädd för att träffa dom andra eleverna.
Men första dagen gick bra, men andra dagen var jävlig. Det var då dom
”tuffa” grabbarna började mobba mig. Jag kommer ännu ihåg hur jag en dag
blev hårt sparkad i magen o nästa dag överbemannad ner på marken. det var
också så att den ”tuffaste” av dom fråga nånting o pekade , o när jag
skulle svara så stickte han ner pekfingret i min mun så jag råka bita hans
finger. Då började han slå mig halv
hårt i magen o lätta örfilar. Ingen lärare brydde sig om mig, o jag tror
jag vet varför.
Killens mamma var/är lärare o på den tiden skyddade lärare andra lärare.

3 år senare:
I åk. 3 så hade allt lugnat sig o jag var mycket längre än dom flesta. Tror
jag var 155 cm o vägde ca 57 kg. Vi hade också fått nåra nya i klassen. Två
av dom går ännu i min klass. I alla fall så var det lite mobbing ännu men
nu gav jag också igen på nåt eller annat sätt. På vintrarna var jag ”Herre
på teppan”, i klassen. ”Herre på teppan” har enkla regler som t.ex: Den som
blir först-sist kvar vinner o ingen fick kassta saker som snö mot t.ex
ansiktet. Det blev ett rätt så roligt skolår, o i 4:an så blev vi en
dubbelt så stor klass men var ändå o samma klass, inge A o B klass

Två sista åren på mellanstadiet:
I 5:an börja det hända saker. Vi blev ”herre på teppan” för hela skolan o
en massa bråk mellan våran klass o dom i 6:an, allvarliga bråk.
I 6:an så var vi Lugnare o vi fick veta att en del av klassen skulle få gå
ihop med nåra från adelsöskolan i 7:an.
Jag o 7 andra (3 killar o 5 tjejer) fick gå ihop med adelsön. Vi fick också
träffa dom när vi skulle på besök på nya skolan.

ny sida
Högstadiet:
HaHaHa. Ja, första året på högstadiet (7:an) var rätt roligt, men många jag
kännde från 6:an o blev i den andra klassen flytta o bytte skola.
2 från min klass flytta också i 7:an. Min klass blev kännd bland lärarna
också som ”den versta, jobbigaste klassen på skolan”. Tråkigt men sant.
I 8:an blev det bättre i klassen. Killarna var mycket lugnare än tjejerna o
vi fick våra första betyg. Jag fick rätt bra betyg.

Sista året på högstadiet:
9:an kvar o alla sattsar max på betyg, o jag ökar betygen första terminen.
Nu sista terminen så har vi nationela prov o jag hoppas på mycket höga
slutbetyg. Det gör nog dom flesta i klassen o jag hoppas jag kommer in på
mp (media) här i Umeå.

Slut.

Att byta skola/klass!

Vi satt i den såkallade ”gruvan” och drack öl, rökte och snackade. ”Gruvan”
var i en källare längst ner i ett stort parkerings
hus. Där var alla ”tuffa” personer när dom inte orkade vara hemma och
lyssna på föräldrarnas tjat. Jag var en av dom. Idag var det jag (Sanna)
Oliver, Viktor och Andreas som satt där!
Vi skulle komma på någonting att göra. Oliver ringde runt till alla och
hörde om det var någon fest. Vi fick napp. Men Oliver sa att det var
ungefär 3 mil dit och ingen av oss hade ju kör kort. Alla tittade på
varandra , och tänkte säkert på samma sak.
vi skulle sno en bil

Snuten lär ju inte vara ute den här tiden , sa vi. För att övertyga oss
själva att det inte skulle hända någonting. Vi gick upp några trappor och
kollade på dom olika bilarna. Vi måste ju hitta en som inte har larm och en
som inte är för ny, ifall vi skulle köra åt helvete, sa Oliver.
Efter ett tag när vi snart hade gått runt hela parkerings huset hade vi
hittat den perfekta ”kärran”.
En gamal mercedes , Rostig och ful som få, men den fick duga.
Andreas hade redan allting som behövdes i sin rygg säck. Vi slog in rutan
med en ko fot och öppnade låset på dörren. Oliver som då trodde att han
kunde allt satte sig i framsätet.
Han försökte Starta bilen men en annan nyckel, som då enligt Oliver hade
funkat förut. Men nu gick det i allafall inte. Det var alldeles mörkt där
inne och vi satt bara stilla inne i bilen och suckade. Men plötsligt såg vi
ett ljussken som om det vore från en ficklampa. Och det var de. Jag kommer
aldrig glömma killarnas min när dom också hade upptäckt ljuset.

Istället för att springa sjönk alla ner i säterna och allt blev knäpp|tyst.
Man hörde bara dom försiktiga stegen från människan med fick|lampan.
Men efter ett litet tag blev allt tyst. Jag kunde inte ens andas.
Plötsligt skrek Oliver till,
släpp mig, skrek han. Släpp mig för in i helvete! Han hoppade ut ur bilen.
Mannen med ficklampan var en polis, som nu höll et mycket stadigt grepp
runt Olivers arm.
Jag minns att han sa kom ut ur bilen nu , det är ingen ide att ni försöker
smita! Nu har jag sett er också, så kom bara ut och var lugna, så vet jag
att allt blir bra. Han lyste med ficklampan i ansiktet på mig. Jag gick ut
ur bilen, Men glad var jag inte jag försökte sparka mot polisen , Samtidigt
som han tog fast mig med.
Snut jävel! minns jag att jag skrek till honom. Sen spottade jag honom i
ansiktet eller iallafall försökte träffa ansiktet . Visste inte om jag hade
lyckats.
Vi följde honom till polis bilen. Oliver, Andreas och Viktor gick bara
snällt efter honom medans jag skulle kunna ha gjort allt för att slippa åka
med dom. Alla var fulla och man såg på Oliver att han inte mådde bra.
Stackarn, jag minns att det såg ut som om han mist allt han hade.

Nu satt vi fyra och snackade med tre stycken poliser. En man (Han som tog
oss) och två kvinnor. Dom ville ha våra hem nummer eftersom dom ville prata
med våra föräldrar och se vad dom skulle göra.
Jag visste att för Andreas, Oliver och Viktor kunde det bli ungdoms
fängelse. Men jag var ju bara 14, vad skulle hända med mig? Som vanligt,
snällt och lydigt gav killarna sina nummer. Men jag vägrade, Jag orkade ha
nå mer tjat eller så ville jag inte veta vad som skulle hända.
Men såklart fick ju polisen tag i mitt hem nummer av Andreas föräldrar , vi
hade ju kännt varandra så länge vi kommer ihåg.
Vi fick gå in i ett annat rum medans dom pratade med våra föräldrar,
killarna satt som vanligt bara ner , medans jag försökte komma på ett sätt
att komma ut därifrån.
Jag sa. vad fan är det med er? Vill ni åka in i fängelse eller vad? Men dom
bara satt där utan att säga ett ord.
Sen öppnades dörren . Och dom tog ut mig och killarna fick stanna. Just då
visste jag ej att jag aldrig mer skulle få prata med dom igen.

Då efter en och enhalv vecka var det bestämmt. Jag ska flytta med mamma och
pappa till någon by och börja i ny skola.
Dom tyckte att jag skulle få det bra med miljö ombyte.

Men såklart vägrade jag , Men hur mycke jag än försökte stanna gick de ej.
Efter en månad till efter var allt packat och klart , vi skulle åka på
kvällen.
Vi hade en stor lastbil med våra möbler och saker som pappa skulle köra
till vårat nya hem. Jag och mamma skulle ta bilen. Jag tänkte och brydde
mig inte så mycket om vilken skola och vilken klass jag skulle komma i mest
av allt var jag sur och ledsen för att jag inte hade fått träffa killarna
på hur länge som helst. Och när skulle jag få träffa dom igen? Aldrig?
Bilen rullade ner från upp|farten , och då så var vi på väg , till ,mitt
kanske nya liv.
Jag slog på musiken och tänkte på allt från himmel och jord , Och tiden
gick fort så var vi framme.
Det första jag såg när vi körde in i byn var skolan. Det såg nästan ut som
ett vanligt hus . Rött var det och de stog stort: GRÄSBACKSKOLAN med vita
boks|täver

Vi körde in på våran tomt. Det var ett gult ganska gulligt hus. Inte för
Stort och inte för litet.
Vi hade vårat hus ner mot vattnet. Jag stog ett tag och bara kollade ner
mot vattnet.
Imorgon skulle jag ha min första skoldag . Sen gick jag in i huset och
kollade.
ny sida
Det såg ganska konstigt ut när det inte var några möbler där inne. Men
annars så var det rätt fint. Dom första intrycken hade ju ändå varit rätt
bra . Men jag kunde inte sluta tänka på Oliver och dom. Jag gick sedan och
sov , klockan var ju ändå rätt mycket.

När jag vaknade nästa morgon sken solen igen fönstret , rätt iansiktet på
mig. Jag klev upp och klädde på mig mina byxor , med säkert 20 stycken
kedjor hängades.
Mamma och pappa höll på att fixa alla möbler. Jag gick ut. Tog några bloss
av cigaretten. Gick vidare till Skolan. Det var inte långt!
Ganska mysig promenad. När jag kom in i skolan satt redan alla eleverna där
med sina skolböcker i händerna. Det fans bara två klass rum , men ändå
visste jag inte vars jag skulle, så jag satte mig på första bästa bänk och
försökte se obrydd ut. Sen kom det en söt liten kvinna och frågade mig om
det var jag som var Sanna kvist. Jag nickade och följde efter kvinnan som
hette Brittmarie.
(Det stog på en bricka som var fast knäppt på bröstet). Jag gick in i klass
rummet och det vändes många nyfikna ansikten mot mig.
Många hälsade på mig , och jag fick presentera mig. Jag kännde mig redan
som en ny och gladare människa. Jag fick sitta brevid en söt tjej som hette
Kristina, vi snackade och skrattade mycket på rasterna. Det ända hon inte
tyckte om var när jag gick ut och rökte . Men jag lovade henne att jag
skulle sluta.
Lektionerna var mycket roligare än där hemma och jag lärde mig bättre.
Det var kanske bra ändå att jag fick miljö ombyte.
Nu sitter jag här 3 månader efter och har aldrig mått bättre.
Det var ganska bra att vi kom på den där ide´n att sno bilen. okej, jag
ångrar ju det för att det var dumt , Men annars hade jag aldrig kommit hit
och vem vet vad som kan ha hänt med mig. Det kanske hade varit försent att
”ändra” på mig också. Jag har pratat me killarna , dom mår bra och jag
saknar dom så mycket men jag vet att vi kommer att träffas någongång och
jag hoppas snart !

P.S. Skolan går mycket bra!

Mina skol år

När man börjar i 1an så är man hel spänd

Man undrar hur det är i skolan, Vad som kom|mer att hända och man känner
sig jätte stor för att man ska början skolan. Tyvär så försvinner den där
nyfiken-
hets känslan gradvis men ändå ganska fort. Man börjar ogilla att gå till
skolan för att det är så tråkigt.
Som tilexempel: nu sitter jag här och vill inte annat än att komma här i
från!

Men så finns det alltid en fördel. Skolan ger en även chansen att upptäcka
nya saker, träffa nya mäniskor och få nya kunskaper som man kan ha nytta
utav i framtiden.

Men så fins det en baksida på medaljen, all tid man får lägga ut på att ha
tråkigt och göra sånt som man bara avskyr.

Under min skoltid från ettan till nian har det både gott upp och ner, Jag
har lärt mig, haft tråkigt och haft roligt.

Ettan började som sagt med den där första dan då man kände sig nervös, Stor
och glad
Man kom till skolan, träffade sin nya lärare och klasskamraterna och gjorde
lite lekar som hadde med matte att göra (Matte pussel färgläggnings kartor
mm)

Det gick på ett par år men inte helt smärt-fritt.
Jag var nämligen inte så bra i matte så jag var tvungen att få en hel del
extra hjälp för att få in mig på rätt spår igen.
Åren gick som sagt och i fyran fick vi en ny lärare, han var sjyst och
gillade att arbeta välldigt mycket med bild och teknik.
Det va självklart roligt att få en sån lärare eftersom jag är helt såld på
teknik och hur roligt det var att skruva och bygga saker.
Hur som hälst.
Vi hadde honom ända tills 6an som var vårat sissta år med honom
År 4-6 gick bra, men inte helt smärt fritt.
För våran lärare hadde en del personliga problem som han ofta berättade om
för oss och det var ganska iriterande att lyssna en hel lektion på det.

6an gick som på räls och det var helt plöttsligt dags att byta skola.
Sommar lovet gick och jag hadde kommit in på spånga skolan.
Första dan var jag nervös (lite som när man börjar 1an fast utan den där
glädje känslan att börja skolan) ny sida väl i skolan så var alla
sjysta och lärarna va roliga och lite anorlunda
Det året rusade förbi men jag kände att jag inte hadde ansträngt mig
tillräckligt och bestämde mig för att jag måste förbättra mig.

8an började men inte fn hadd jag någon som hälst disiplin att förbättra
mig. Men i andra terminen i 8an så kom det, Den där lilla lustgas kicken.
Det gick bättre och bättre samtidigt som betygen steg och enu så fortsätter
dom att göra det.
Hoppas att inte gasen tar slut innan mål linjen
🙂 Ritad smiley på rätt ledd

2
Att byta skola / Att byta klass

Tänk om?

Tänk om? Tänk om det inte hade hänt? Hur skulle mitt liv se ut då? Jag,
Amir Abdullah, 15 år. Vad skulle hänt om jag hade valt en annan skola?
Skulle jag ändå träffat henne? Hade jag ändå hamnat i bråk med en av
skolans värstingar.
Jag är en 15årig, lugn kille, som för c.a. en månad sedan levde ett helt
vanligt liv. Jag gick till skolan, gjorde mina läxor, tränade lite allt
möjligt för att få en stark kroppsbyggnad, vilket jag har fått, festade
lagom mycket och hade inga större problem med någon. Plötsligt så tröttnade
jag på att vara en vanlig kille. Jag hade tröttnat på att vara mig själv.
Jag hade tröttnat på mina bruna ögon, mitt svarta hår och jag hade tröttnat
på min personlighet. Det som hade startat det här var när jag började i min
nya klass i sjuan. Alla var mer eller mindre lika vanliga som jag. Det
första som man tänkte på var att, här kommer man att passa in.
I sexan gjorde jag mitt. Jag brydde mig inte om någon och ingen brydde
sig om mig. Det var nog början på det här. Jag ville synas mer och jag är
inte typen som rakar halva håret och färgar det grönt för att få
uppmärksamhet. Jag bara sket i det och fortsatte med mitt ”vanliga” liv.
Jag fortsatte att få bra betyg och trodde att jag var nöjd med mig själv.
När jag började i sjunde klass så struntade jag i att skaffa nya kompisar.
Jag hade ju mina gamla kompisar. Så jag var fortfarande helt ”vanlig” tills
den dagen då jag tänkte på de orden. Det citatet:
-Why should you live, when you cant feel alive? sa skurken i ”The world is
not enough”.
De orden väckte nåt inom mig som jag kände igen. Det var samma känsla som
jag kände i sexan. Det här hände för exakt en månad sen och jag började att
ändra på saker och ting för att känna mig mer levande. Jag började med mitt
yttre. Om jag såg annorlunda ut, så skulle det vara lättare att vara
annorlunda. Jag började med att skaffa blåa färglinser. Sen så färgade jag
håret brunt och nopprade mina ögonbryn. Det enda som jag inte hade ändrat
var min längd på 172cm. Jag började styrketräna varje dag och jag var inte
mig själv längre.
Nu började Hon att lägga märke till mig. Hon var en brunett på 165cm,
gröna ögon och en perfekt kropp. Hon hade en perfekt personlighet. Glad för
det mesta, och rolig.
På balen kom Hon fram till mig och frågade mig om jag ville dansa med
henne. De hade satt på låten ”truly, madly, deeply” av Savage Garden och
Hon såg fantastisk ut i sin röda klännig. Självklart så var mitt svar ja,
och vi började dansa. Det var en natt som man inte glömmer i första taget.
Där blev han avundsjuk. Han var ledaren i ”gänget” (vilket orginellt
namn). Han hette Lars och han ville ha henne och jag hade förstört allt.
Redan nästa dag ville han få slut på mig och innan jag visste ordet av
det så bråkade vi. Grabbarna runtomkring oss skrek och hejade. Tjejerna
sprang för att hämta lärare och Lars och jag hade börjat. Han fick in ett
slag under mitt vänstra öga och jag ramlade. Han satte sig på mig och
precis när han tänkte slå det första slaget så tog jag tag i en träbit som
låg alldeles bredvid mig och slungade den med all min kraft mot hans huvud.
Han föll ihop och rörde sig inte längre.

Så jag ställer mig den frågan en gång till. Tänk om? Tänk om det inte hade
hänt? Tänk om jag eller Hon hade gått i en annan skola? Tänk om jag inte
hade ändrat mig själv? Tänk om allt det här kunde förhindrats om jag bara
hade gått i en annan skola? Tänk om? Dessa frågor kommer jag att ställa mig
själv i resten av mitt liv.
Det spelar ingen roll om jag tar mig igenom 1000 rättegångar, 1000
polisförhör eller om de tar fram 1000 bevismaterial.
Dessa frågor kommer ändå att stanna kvar i mitt sinne.

Min syn på skolan

Hej skolminstern.
Detta brevet som jag skickat till dig är mina åsikter om skolan som du
ville att alla nior skulle skriva. Mina första punkter är dom negativa. Min
första åsikt är att vissa lärare ger orätt vissa betyg dom flesta lärarna
har så kallade gulle grisar som får bättre betyg en vad dom skulle ha. Kan
man inte införskaffa ett system eller rent ut av en maskin som mäter vad
eleverna har fått in i skallen? Min andra syn punkt är att vi har förlite
aktiviteter på rasterna kan ni inte införskaff ett antal bollar eller
något? i så fall skulle elever tycka att det skulle va roligare i skolan.
Min tredje syn punkt är att man skall dekorera skolan lite bättre för till
fället är det rätt så grått för det enda man ser i korridorerna är
tegelsten och några gammla tavlor. Detta är något skolan har slarvat med.
Detta är mina tre negativa punkter. Under min skotid här på skolan har jag
också fått fram något posetivt om den. Min första posetiva syn pukt är att
vi har jäkligt bra lärare även om vissa sätter fel betyg i fall skolan
skolan fortsätter så här så blir det bra för dom elever som kommer efter
oss. Min andra syn punkt är att eleverna trivs bra i skolan med tanke på
att vi stötar varandra och ingen blir mobbad. Detta är nog den bästan
skolan som finns för vi trivs jätte bra i hoppa. Skolmaten är min trejde
punkt som jag vill nämna. Visst vi har bra skolmat men vi har dåliga tider
men jag vet att detta är svårt att fixa för alla elever ska ha mat men att
vi också har ont om tid. Jag tycker också att vi skulle ha fler practiska
ämnen som bild, musik och idrot men som sakt allting handlar om tid och
pengar. Nej nu har jag inget mer att skriva hoppas att du blir nöjd med
mina syn punkter och kanske något förslag går igenom ja vem vet. Mvh en av
dina bästa elever.

Förslag på förbättringar:
Tag bort dagisbarnen.
För bättra skolans salar och korridorer.
Bättre tider.