Mina skolår!
Jag ska börja i ettan och hjärtat bultade av spänning om hur allt skulle
vara att börja skolan, allt var så nytt och spännande, nya kompisar,
fröken, böcker, ja precis allt. Vi kom in i klassrumet satte oss i en bänk
där våra namn stod på en liten skylt, fröken hälsade oss välkommna och vi
sa ”hej”! Den dagen då var allt roligt och spännande man kände sig stor
fastän man bara börjat i ettan. En liten tid efter att vi börjat ettan så
skulle vi ha ett knytkalas alla skulle ta med sig godis och dricka sedan
skulle man dela på alltsammans och bara äta och ha jättekul. Allt var så
mysigt vi hade ljus tända och alla var upprymda av glädje. Nu hoppar vi
fram några år tills vi börjar 6:an då kände man sig stor, ja det var man
juh man var störst på skolan och det kändes juh givetvis superbra, man
behövde inte vara rädd för någon, man kunde bara vara sig själv.
Men man hade ett ganska stort ansvar nu när man var äldst man skulle juh
vara stor och duktig och visa att man kunde sköta sig nu när man var störst
på skolan. Så visst hade man ett ganska stort ansvar på sig att inte lära
dom mindre barnen en massa hyss, dom sk|ulle juh inte ta efter sånt som var
dåligt från oss som gick i 6:an utan sånt somm var bra och som dom kunde ha
nytta av sen. Och visst var det dom som både lärde dom bra och dåliga saker
så att dom mindre såg det och dom tyckte juh att allt som man inte fick
göra det var kul för dom. Jag minns en gång i 3:an vi lekte och pysslade
och så satt vi i vår ”fruktring” så kom vår lärare och gav oss choklad en
efter en sen så sa han ”vad konstigt att ingen kommer på det”. sen kom hon
till mej och hon ger mej chokladen och jag säger TACK och det var det som
hon hade väntat på att få höra så då gav hon mej 2 choklad|bitar extra bara
för att jag hade sagt just tack. Sen efter det så sa hon att jag var duktig
som hade sagt det sen efter det så sa alla tack men det var bara jag som
fick två chokladbitar extra för att jag sa tack först.
Vi hade ett uppehållsrum på vår skola också det var ett rum man kunde vara
i på rasterna och lyssna på musik, prata, dansa om man ville det, läsa ja
man kunde gör allt möjligt där inne.
Det var jätte kul att vara där inne men man fick bara vara där när man
börjat i mellanstadiet alltså 4:an. Så när man gick i 3:an ville man alltid
vara där nere men det fick man inte.
Egenteligen skulle man bara vara där när det regnade men det blev inte så
för att det var alltid nån lärare som öppnade dörren till slut, när man
tjatat tillräckligt mycket.
Nu får jag vell ta och berätta lite om hur det var att börja i 7:an då.
Det var så nervöst så nervöst jag har nog aldrig varit så nervös i hela
mitt liv tror jag inte iallafall. Jag kom ihåg jag frågade en kompis som
skulle börja i 8:an om man skulle betala när man gick på bussen eller vad.
Men det skulle man givetvis inte göra men då sa jag tänk om dom säger att
jag ska betala då men då sa min kompis att jag skulle sluta oroa mej. Men
det gick inget vidare, det var det första jag var nervös för.
Sen när vi kom till skolan så var jag ännu nervösare då skulle vi gå till
matsalen för att se om alla var där som skulle börja 7:an.
Rektorn hälsade oss välkommna och pratade lite om regler och om det skulle
bli brand och så, vad jag minns iallafall. Sen började han ropa upp våra
namn så fick man säga ”ja” när han ropade upp ens namn och räcka upp handen
också. Han började med 7A och jag skulle juh gå i 7C så det var en lång bit
tills han skulle ropa upp mitt namn, men jag var så nervös för att dom inte
skulle höra när jag sa ”JA” och räckte upp handen men det gjorde han som
tur var, sen blev jag lite lungnare efter det. Sen gick vi in skolan och
gick till våra klassföreståndare som då var Kjell Andersson och Eva-Lotta
Sjökvist.
Dom sa ”hej och välkommna.” Vi satte oss i bänkarna och fick penna, sudd,
almenacka, lite smått och gott vad man skulle behöva. Vi fick ett schema
som vi skulle fylla i och ett annat häfte med alla lärare och sånt som vi
också skulle fylla i.
Den dagen var verkeligen rolig man fick många nya kompisar. Ja i 8:an hände
det vell inte så mycket roligt det var som plugget brukar vara.
Ja det förståss Bobba är juh alltid roligt att vara på, ”typ” spela pingis,
biljard, kort eller bara sitta och prata och läsa en tidning.
Åh nu till slut så får jag vell berätta om 9:an lite också så långt jag
kommit iallafall.
Ja 9:an är jätterolig tiden går så fort och allt är verkligen jättekul. Ja
man är juh störst igen och ska vara så lydig och duktig som möjligt. När vi
slutar 9:an ska vi juh på bal och det är nåt som ska bli kul tycker jag.
Nä nu har jag nog inget mer att skriva.
Av: Monica Olsson 9C.
Kulturellt kapital: 50-200
Mina skolår
Sista terminen i årskurs 9, och jag tänker på min skoltid. Nio år, nästan
tio, i samma skola.
Det är så mycket som jar hänt med den lilla flickan i blommiga cykelbyxor
som hade en alldeles för stor ryggsäck.
Till skillnad från andra hade ja det lätt i lågstadiet, behövde inte plugga
nämnvärt och hade inga koncentrationssvårigheter. Men på något sätt gjorde
jag mig osamns med mina vänner hela tiden.
Jag tror den största grunden till det var att jag var envis och ville att
allt skulle vara på mitt sätt, samtidigt som jag försökte passa in.
Men jag passade aldrig in, och det gjorde jag inte senare heller.
Mellanstadiet var en plåga för alla som vistades runt mig, då jag kom in i
puberteten. Många elever o lärare blev drabbade av detta, men jag fortsatte
min bärsärkargång.
Jag minns en vikarie vi hade i en termin, som jag var hemsk mot, men inte
bara jag, utan hela klassen.
Han hade otur som fick oss när han precis blivit lärare.
Jag undrar om han fortsatte inom det yrket eller gav upp sina planer.
De första åren i mellanstadiet var ganska okej, sett ur en social
synvinkel.
Men i sexan, då skulle man vara stor. Jag försökte verkligen passa in, att
ha likadana kläder som alla andra. Men ändå dög jag inte. Till sist orkade
jag inte försöka, utan klädde mig som jag kände.
I högstadiet kom räddningen i form av en ny klass. Jag hade lugnat ner mig
ordentligt och skaffade nu nya vänner, som hade intressen liknande mina.
Längre fram började jag också intressera mig för politik och idag är detta
ett av mina största intressen. Mina 3 år i högstadiet har varit fyllda av
demonstrationer, konserter, föreläsningar o vänner.
För första gången passade jag in och jag upptäckte nya sidor hos mig själv.
Nu, sista terminen i nian är jag skoltrött o förväntansfull på gymnasiet på
samma gång.
Undrar hur framtiden ser ut och vad som händer med mig och mina älskade
vänner.
Det enda jag kan göra nu är att försöka fixa en stabil grund att stå på
senare i livet.
Den lilla flickan som stod på tunna ben hade en för stor ryggsäck med för
lite innehåll. Nu har hon växt och ryggsäcken passar. Men ibland känns den
för tung.
Mina skolår
Mina skolår har varit jobbiga, hårda och tråkiga för mig.
På 6:årsverksamheten var det roligt och trevligt. Jag kommer inte i
håg så mycket från den tiden det var inte så mycket att göra och sådant.
Man lekte mäst.
I ettan var det kul och spenade att börja skolan. Men det var inte så
lätt. Jag skulle seja tvärt om att det var svårt. Jag har alltid varit usel
på att läsa och skriva. Alltid när jag läste hörde man små skratt och
kommentarer här och där i klassrummet. Det sitter kvar i hjärnan när jag
läser hökt i klassrummet nu. Jag läser helst inte hökt. Jag var ganska
liten och klen. Så att det var många som retade och slog mig. Det var
oftast tvåorna som gjorde detta. Vår lärare var snäll men lite små grinig.
Hon var bra på att under visa och när hon undervissade så lärde man sig
mycket. Jag har inte haft det lätt hemma. För att min mamma sitter i
rullstol i hela mitt liv. Min mamma har haft problem med att prata men inte
nu längre. Det har varit ett problem för mig att få hjälp med läxorna.
Nu var det dags för tredje året i skola. det var kul för man var älst
på lågstadiet. vi fick en ny lärare som var gammal och grinig tant. Henne
tyckte jag inte om. Mot mig var Hon otrevlig och var inte snäll. Hon små
fnissade när jag läste och tyckte jag skrev fult. Det viste jag för det har
jag alltid gjort. Jag var liten och klen en av mina bästa kompisar började
att reta och var taskig mot mig. Det var 3-4 stycken som retade mig. Jag
var inte så bra i ämnena svenska, Engelska och jumpa men jag var bra i
matte.
Mellan trejan och feman så dog min Farfar och min mamma och pappa
skilde sig. Det gjorde det svårt för mig i skolan och hemma.
I femman fick vi en ny lärare som hette Margareta hoch. Hon tog
Hänsyn till mina läs och skriv svårigheter.
Jag fick åka till en utredning för att titta om jag har duselexi.
Utredningen läde till att dom konstaterade att jag hade duselexi. Jag fick
berätta för klassen att jag hade det. Sedan när jag skulle läsa för klassen
var det inga små skartt och inga kommentarer. Jag trode att jag skulle
smella av och svima. Jag blev glad. Men kommentarerna satt en då i skallen.
Skolan började gå bättre och jag trivdes. Det var inga som retade mig eller
slog mig. Min pappa träffade min kompis mamma och ett eller två år senare
gifte dom sig. Då slutade Jag att träffa min pappa.
Mellan femman och sjuvan häde det inte så mycket och jag jobbade på
mycket hemma och i skolan.
I sjuvan så började jag strönta i skolan varför vet jag inte men jag
gjorde det. Det blev svårt och tråkigt för mig. Svenskan och Engelskan gick
ur dåligt. Alla ämnen blev tråkigare och svårare. Men vanten var helt klart
roligas fast det inte var roligt. Vi fick nya lärare dom flesta var snälla
och Roliga medans vissa inte var det. Det blev svårare att hänga med på
lextionerna. Det blev jobbig hemma för att mamma blev sjuk och jag blev
helt förstörd. Jag slutade att läsa hemma och slutade även att skriva.
Nu var det det åttonde året i skolan. Det var första året i skolan
när man fick betyg. Det skulle inte bli kul om jag fortsatte i den här
stillen. Då skulle mina betyg se dåliga ut men jag tog tag i skolan och
fick br betyg. Det var skönt. Men jag fick flytta hem till pappa för att
mamma fick cancer. Jag kunde inte konsentrera mig i skolan eller hemma. Men
jag räddade betygen till godkänt i alla ämnen. Det var ganska mycket tur.
Att byta skola/Att byta klass
I 6:an känndes det som om det fanns en länktan till nästa skolår, då man
äntligen skulle börja på högstadiet och i en ny klass.
Men det fanns ändå en oro att man inte skulle få med sig någon av sina
”bästisar” till den nya klassen. Men så en månad innan sommarlovet fick vi
reda på dom nya klasserna jag och 3 av mina bästa vänner hamnade i samma
klass.
Glädjen vart förståss stor och man blev mer förväntansfull än tidigare.
Ett par veckor innan terminens slut gjorde vi ett studiebesök. Den ganska
spännande med speciella klassrum enbart för vissa ämnen och en alldeles
egna datasal.
Sista veckan innan lovet fick vi träffa våran blivande klass.
ny sida
Till det mötet kom jag och en kompis lite sent så det var bara att sätta
sig ner och försöka vara tyst, på detta möte fick man inget direkt intryck
av den nya klassen. Nu äntligen var det dags att lämna mellanstadiet, men
först väntade ett långt och skönt sommarlov fullt med fritid, sol, värme
och allt vad det innebär. Så det hände att man i mellanåt glömmde bort vad
som väntade en
ny sida
men man hade det hela tiden i bakhuvet på något sätt.
Nu var det äntligen dags att börja. Första veckan hade vi uteaktiviteter
och lekar för att lära känna varandra. Vi vart indelade i grupper
tillsammans med 8:er och 9:er som vi skulle utföra olika uppgifter vi fick,
9:orna var inte alltid schysta mot oss 7:or dom ville kanske bara visa upp
sig på något sätt.
ny sida
Men vi överlevde den veckan och jag tyckte att det var ganska kul.
Efter ett par veckor kom man in i det nya systemet och det flöt på ganska
bra, trots allt jag är ju här idag..
/G+
Mina skolår
Jag är född här i Lund, när det var dags att byta skola flyttade vi till
Gotland. Där fick jag börja ien första klass där jag inte visste vem dom
var, Nästan alla som gick i min klass hade gått på dagis tillsammans. Men
som tur var hade vi fått en bra lärare som hette Anna, Anna kom också från
Skåne. Vårt klassrum såg inte ut som alla andras, dom andra klasserna gick
i en form av barracker men vi i vår klass gick i ett rätt så gammalt hus på
andra våningen, nu i efter hand så tycker jag att det var ett ganska
trevligt litet klassrum. När det började bli jul så kom det alltid snö så
vi kunde kasta snöbollar. Jag kommer ihåg att vi i ettan alltid var rädda
för dom i trean.
När vi sen började tvåan så hade man träffat fler kompisar och allt började
bli roligt.
Jag kommer ihåg att vi fick lära oss att knyta en roset för att vi inte
kunde knyta skorna själva. Sen när vi var treor så va alla rädda för oss
det var ganska kul när det fanns snö att kasta. Jag kommer ihåg att det var
populärt med hockey bilder så vi gick alltid och köpte ett packet efter
skolan.
När jag sen började fyran så var det dags att byta klassrum, skolområdet på
den skolan var ganska stort så vår klass blev flyttade till andra sidan av
skolan.
Vi blev satta i ett en plans hus med fyra klasser, där fanns även vår skol
syster som var väldigt snäll vad jag kommer ihåg Sen när vi började femman
så skulle vi byta klasskamrater, lärare och klassrum Vår nya lärare hade
inte jobbat på skolan innan, så hon var ny för oss, några av mina
klasskamrater var nya men det var också många som man visste vem dom var Nu
fick vi den sämsta byggnaden av dom alla en stor mörkgrön betong byggnad
med tre våningar. I denna byggnad skulle alla 5-6 klassare gå i. Men jag
gick bara till femman, för då skilde mina föreldrar sig, så jag och min
mamma flyttade till Lund där jag fick börja i en femmte klass på Ekeby
skolan. Tillsammans med min före dagis kompis Jonas.
Jag fick börja i Kurts klass min lärare hette så. Och där va nästan allting
nytt för mig förutom min gammla kompis Jonas.
ny sida
Gammla och gammla vi har alltid varit kompisar vi har ju hållt kontakten
och han har varit och hälsat på mig på Gotland några gånger.
Min nya lärare var himla rolig om man tänker efter, men det fanns nackdelar
att börja i den klassen för dom hade gjort saker i Svenskan och Matten som
vi inte hade gjort på Gotland.
Sen i sexan så fick vi ett nytt klassrum som ingen annan hade varit i som
var hur fint som helst. När jag sen började sjuan så fick jag och mina nya
kompisar en ny lärare som hette Jane
ny sida
vet inte riktigt hur namet stavas men i alla fall så var hon en mycket bra
lärare som alltid var glad och trevlig.
Sen i åttan fick vi en ny lärare bara för Jane skulle flytta och vår nya
lärare hette Elisabeth och hon var den sämsta läraren som jag har haft,
ingen tyckte om henne hon var alltid stressad. Som tur var fick hon barn
och slutade.
Och nu i nian är allting bra igen har vi en bra lärare och skolan tågar
framåt nu ska jag snart börja gymnasiet och jag har valt Samhälle Samhälle
på Latin skolan i Lund
Johan Andersson 9 A Ekeby skolan i Lund
Mina skolår
Hon satt nu på gatan. Utsparkad av sin familj. Hon satt helt stilla och
bara stirrade ut.
– Men lilla vän, borde inte du vara i skolan, sade en polis som hade
iaktagit henne en stund.
– Nej, sade hon sorgset, jag är snart 16 år och är utsparkad av min familj
och har för dåliga betyg i skolan, så att jag kunde komma in på ett
gymnasium.
Polisen vände sig om och tittade ner i marken. Nu fick Hon en känsla av att
polisen hade varit med om samma sak.
Hon började tänka tillbaka till skol tiden.
”Där stod Hon i vit klänning och en in bakad fläta i håret. Hon skulle
börja första klass.
– Alla elever och deras föräldrar kan komma in nu sade en gråhårig dam.
Hon vände sig om, hennes föräldrar var inte där. Alla gick in, glada och
med sina föräldrar.
Hennes första skol dag var rent för jävlig. Hennes lärare bara hackade på
henne, pojkarna i klassen mobbade henne. Där började hon tänka på att hon
ville dö. Det var inte många som tyckte om läraren (ursäkta språket) en
riktig satmara Gullveig Lundström. Läraren hade förstört Hennes år på
lågstadiet. Hon trodde att det skulle bli bättre på mellanstadiet. Delvis
blev det. Hon bytade både skola och lärare (här på ekedal), Ingemar
Johnsson. Han var sträng. Fasst det blev bara värre Pojkarna mobbade Henne
fortfarande. Nu började hon klä sig i svart, svart, svart svart.
ny sida
Läraren, som de var tvungna att kalla magistern, märkte att någonting var
fel, Hennes ljus i hennes ögon var borta och det var livslusten med. Men
när hon väl började på högstadiet då blev det bättre. Hon hamnade i 7b.
Alla var vän med alla, på något sätt. Hon blev glad över det. Hon började
få vänner. Men genom att Hennes första lärare hade förstört hennes liv, så
blev det inte bättre. Hennes betyg låg i botten i alla ämnen. Hon ville
bara dö, Hon hade skrivit en lista över varför Hon ville dö, 1 lågstadie
läraren hade förstört Hennes liv.
Valet till gymnasiet var enkelt. Allt Hon ville var att bli fotograf. Men
när svaren kom så hade hon inte kommit in på en ända skola som hon sökt
till, då märkte hennes föräldrar att Hon inte var lika lyckad som Hennes
tre år äldre syster. När de såg Hennes betyg så blev de så arga på Henne
att de slängde ut Henne. Och så hamnade hon på gatan.”
Om man byter ut Hon till mig så stämmer det allt utom att hon hamnade på
gatan.
Att byta skola/klass
Att byta skola respective klass är Väldigt jobbigt ibörjan.
En del känner man en del inte.
Man blir nervös.
Visst det är ju positivt att få nya kompisar, men man lämnar de gamla.
När jag slutade sexan för att börja sjuan, så splittrades hela klassen. På
sommarlovets första månad var okej, men när hösten närmade sig blev man
allt mer nervös, visst några från sexan skulle börja i samma klass men
ändå.
Tillslut kom den där fruktade höst dagen i augusti.
När man steg upp den där dagen kände man sig illamående och liten, men man
tänkte ändå att de skulle säkert inte vara så farligt, som att börja en
vanlig skoldag.
När man började gå till skolan kände man att för varje steg man gick, så
blev man mer nervös, och helt plötsligt stod man där utanför en av
ytterdörrarna. Elever från olika skolor stod och pratade.
Själv stod jag och såg upp på den skolan jag skulle gå på. Jag minns att
jag tänkte: här inne kommer jag att gå vilse.
Tillslut kom lärarna och föste in oss i ett klassrum.
Lärarna presenterade sig och bad oss berätta lite om oss själva. Det gjorde
allihop.
Nervösiteten försvann tillslut, jag lärde mig känna alla mer och mer.
Så nu går jag här i 9:an med samma personer.
Men sorglig nog kommer vi splittras igen.
Alla börjar på sina skolor och olika linjer.
Visst denna klass kan vara jobbig men jag kommer att sakna dem allihop.
När 9:an är slut börjar väl nervösiteten igen, att genom gå samma känsla
som i sjuan. Fast egentligen ska man inte var nervös, allt kommer säkert gå
bra i alla fall.
Men det är ändå så många tankar kring allt.
Vad kommer att hända???
Varför måste vi sluta nu??
Men nu för tiden vet jag att allt kommer att gå bra.
SLUT
Här står jag!
Jag har precis gått ut sjuan. Det första jag sa när föräldrar frågade mig
om sjuan och Säter. (Sa jag) – ”det är lungt” eller jag ” Jag är inte
närvös”.
Närvös det vad närvöiteten som väcktes mer och mer när alla prata om
bytet.
Dem frågorna man ställde sig ofta. ”Vad kommer att hända” och ”Vad kommer
alla äldre elever göra med mig” Men medans man tänkte på sina frågor växte
närvösiteten mer och mer.
Efter ett par veckor fick jag diarre.
Då förstod jag att det kan bli värre, det förstod min mormor och morfar
också så dom köpte ett par inlines till mig och det hjälpte väldigt
mycket.
Jag åkte som en stålle. Min nervösitet försvan när jag åkte på mina
inlines.
Men när jag tog av mig dem komm nervösiteten tillbaka fort som satan.
En grej jag märkte vad att jag tappade vikt som fan. Detta märkte jag i
mitten av lovet.
Jag vägde 65 innan lovet vägde jag nästan 90.
– HELVETE!
Skrek jag när jag såg på vågen. Men jag fortsatte att åka inlines och sket
löst.
Men det släppte när jag komm på att jag hade en kusin på skolan.
Men den dagen komm jag börja sjuan och mycket riktigt mina tankar gick inte
i uppfyllelse.
Det började med att dem äldre hackade lite på mig, men sedan började jag
vara mer med min med min kusin på skol tid och då slutade hachningen på
mig.
Jag fick respekt!
En kort sammanfatning: Utan mina inlines hade jag skitit ihjäl mig. Utan
min kusin hade jag skaffat respekt själv.
”lovet melan sexan och sjuan”
Mina skolår!
Jag gick i Munktorp skola och jag började där 1993 då jag var 5½ år.
Jag var nog blyg ibörjan men jag fick kompisar. Lärarna har alltid tyckt
att jag har varit glad och positiv tjej.
Jag var kompis med Jennie Martinsson för hon gick i min klass. Det var bara
vi två tjejer som var lika gamla i min klass. Det var tråkigt, för i den
andra klassen var dom fyra tjejer. En av dem vara Sofia Andersson som jag
också var kompis med. Vi bor ganska nära varandra så vi lekte ofta.
När man började skolan så hade man inte några långa lektioner utan man
gjorde lite allt möjligt. Vi fick lära oss läsa, skriva, räkna lite och vi
fick lära oss alfabetet. Man fick heller inga läxor dom första åren. Det
fick man sen när man blev lite äldre.
Rasterna var roligast dom 3-4 första åren. Jag brukade bygga fina kojor med
några nere i skogen. Sen gungade jag, åkte linbana och hängde knäväck uppe
vid fotbollsplanen. Vi lekte också datten och hoppade hopprep.
I matsalen satt man vid speciella bord och borden hade olika namn på saker
och ting. Ibland hade vi tävlingar för att samla ihop poäng till sitt
bord.
Något som jag minns är att när rasten är slut så ringer det i en klocka.
Man drar i ett snöre så ringer klockan. Det har jag fått göra några gånger.
Det var svårt att dra i snöret för det var trögt och man fick ta i ganska
hårt.
Sen när man började i 3-4 så började man få lite läxer och man hade längre
lektioner. På rasterna då så spelade man king fast jag hoppade ofta
hopprep.
Man kanske hade 1 eller 2 små prov.
När man gick i 5-6 så blev det mer läxor och hårdare lektioner. Man hade
också mera prov. När man gick näst sista året så fick man vara med dom
barnen som nyss hade börjat skolan. Man fick läsa för dom och vi pysslade
och var ute ibland och bakade. Vi gjorde mer saker. Det var roligt att vara
med dom minsta. Vi var med dom bara för dom som gick sista året hade tyska
eller franska.
När jag gick sista året så läste jag franska och det var roligt. Sista året
hade vi ännu mer läxor och prov. Det var ganska jobbigt det sista året men
det gick fort som tur var. Vi var också och hälsade på, på Valskog skolan.
Nu har jag gått ur Munktorp skola och efter sommarlovet ska jag börja i
Valskog. Det skulle bli kul men pirrigt. Längre dagar. Schemat var först
svårt att förstå men man lärde sig snabbt.
Det första året på Valskog skolan gick fort men det var ännu mer läxor och
speciellt mer prov. Lektionerna blir längre och mera på en dag.
Andra året är samma som det första fast lite jobbigare.
Sist men inte minst så har vi det sista året kvar. Det jobbigaste av dom
alla. Men också den bästa för det går fortast. Nu kanske man får en vecka
med mycke läxor och prov. Sen kanske man har en vecka med lite läxor och
prov.
Sen har vi ju dom här ”jätte”roliga nationella proven ”jippi”. Plus att vi
ska göra några undersökningar också.
Vi har också valt till gymnasiet. Jag hoppas att jag får mitt första val.
Barn och fritid.
Jag tycker att detta året har varit bäst. För nu känner man många på
skolan.
Att byta skola!
Tårarna flödade nedför mina kinder. Aldrig hade jag trott att det skulle
vara såhär svårt att säga farväl. Även fast jag bara skulle flytta några
mil bort kändes det som om jag skulle flytta till andra sidan jordklotet.
Jag var född och uppvuxen här i Söderhamn och att behöva flytta från mitt
barndomshus och alla vänner tog verkligen knäcken på mig. Nu stod jag där,
utanför den fulla flyttbilen och skulle strax ge mig av. Eller, inte bara
jag utan även min mamma, pappa och min nyfödda lillebror skulle med.
Hela min klass stod uppradade utanför bilen för att ta ett sista farväl, så
även min släkt. De flesta i alla fall. Jag kramade om min bästa vän, Lina,
en sista gång. Därefter startade pappa bilen och jag hoppade in och satte
mig. Alla vinkade som galningar när vi började rulla iväg nedför gatan.
Några av mina klasskompisar började springa efter bilen men efter några
sekunder var de borta. Så var vi slutligen påväg. Om någon timme skulle vi
vara framme, framme vid vårat nya hus, min nya skola och staden vi nu
skulle bo i, Gävle. Resan gick ganska snabbt. När vi rullade in på
uppfarten var det som om en liten sten i magen försvann. Huset var faktiskt
finare än vad jag hade tänkt mig. Solen sken och det doftade syrén. Pappa
plockade upp nyckeln ur fickan och nästan sprang fram till dörren. Han såg
ut som en liten pojke på julafton, så lycklig var han. Väl inne i huset
gick jag direkt och kollade vart jag skulle ha mitt rum. Tillsist bestämde
jag mig för ett litet rum på övervåningen, med utsikt över älven. Jag
började packa upp lite småsaker men långt ifrån allt. Min nya säng hade
inte kommit än så jag var tvungen att ligga på en madrass, men det skulle
nog gå bra det med. Imorgon skulle jag iallafall börja min nya skola. Jag
och pappa hade åkt dit en gång förut för att kolla hur det såg ut och så.
Det verkade vara en bra skola. De lärare jag hade stött på verkade trevliga
och lokalerna var fräscha. Självklart var jag lite nervös för att träffa
alla elever i min nya klass men det skulle nog gå bra. Jag gick och la mig
tidigt den kvällen, för att vara utvilad dagen efter. Natten tickade iväg
väldigt snabbt och helt plötsligt var det morgon. Jag kände mig inte
speciellt pigg och jag hade en fruktansvärd huvudvärk, och ont i magen. Det
är väl bara för att jag är nervös tänkte jag och brydde mig inte mer om
det. Frukosten stod fram|dukad på köksbordet men jag fick bara i mig en
halv macka. Jag tog på mig mina kläder och tog min ryggsäck och gick ut
till cykeln. Skolan var bara några 100 meter bort så jag hade väldigt nära.
Klockan var bara tio i åtta när jag kom fram så jag gick in och började
söka igen mitt klassrum. Många ögon kollade på mig och några viskade lite
och pekade på mig. Men jag förstod dem, jag var ju ny. Tillsist hittade jag
dörren som stod ”8A” på. Jag knackade på försiktigt och steg in. Det blev
knäpptyst i klassrummet och alla stirrade på mig. Jag kollade på min fröken
och hon log.
– Välkommen Sara, du kan gå och sätta dig därnere vid Astrid, sa hon och
pekade på en ledig bänk. Jag gick med raska steg och satte mig.
– Vi startar direkt med lite matte nu då, sa fröken och plockade fram allt
material till mig. Efter mattelektionen hade vi rast. Jag var just påväg ut
från klassrummet när jag hörde att någon ropade på mig. Jag vände mig om
och där stod Astrid.
– Hej, vill du ha en liten guiding genom skolan? frågade hon.
– Ja, tack! sa jag och log.
Vi började gå genom vår korridor och hon visade några klassrum, tex. kemi-,
fysik och biologisalarna. Sedan fortsatte vi bort till matsalen och vidare
till idrotten. Vi började sedan vandra tillbaka till vårat hemklassrum för
vi skulle strax ha engelska. Då helt plötsligt kom det. Den halva mackan
jag hade ätit i morse och middagen igår. Jag spydde rakt på Astrid. Hennes
kläder var dränkta av spya. Jag trodde jag skulle dö. Det var första dagen
i en ny skola och vad gör jag? Jo, jag spyr på en klasskompis.
Jag sa förlåt om och om igen, och somturvar förlät Astrid mig.
Hon blev senare min bästa vän, min bästa vän som jag spydde på första
gången vi träffades.
VG