50-200 – Sida 18 – Skrivbanken

MELLANSTADIET!
MINA SKOLÅR!
Den skola jag gick på i låg och mellan stadiet hette Arlandaskolan. När jag
(vi) gick på mellanstadiet hade vi nog ganska roligt, iallafall på
rasterna. Då brukade vi spela fotboll, basket, King och brottas m.m.
Närmare jul brukade vi ha en friluf-|sdag i skolan. Då brukade vi göra
pyssel ex marsipangrisar, julgerjor och spela innebandy. Vi var indelade i
grupper och jag tror att vi hade någon sjettklassare som ledare. På
torsdagarna hade vi som åkte buss slöjd, det var nog ganska roligt. När vi
hade träslöjd så hade vi ibland färgkrig. Då målade vi varann i ansiktet
men jag tror inte slöjdläraren tyckte det var lika roligt som vi. Men när
han märkte det var det bara att gå ut och tvätta sig och börja om på nytt
(skojade bara). Dom som hade slöjd på tisdagar fick sluta tio i två på
torsdagar och vi som hade slöjd på torsdagar fick sluta tio i två på
tisdagar. I femman hade vi som nu nationella prov och det gick väl sådär
bra. Det går väl hundra gånger bättre i skolan nu än vad det gjorde på
Arlanda. Det var ju tur att det gick dåligt på Arlanda och inte här. Då
hade jag legat risigt till nu kanske.

MINA SKOLÅR PÅ HÖGSTADIET!
De roligaste åren på Björktorp har nog varit 8:an och 9:an. När man gick i
8:an var det inga nationella prov att se fram imot på vårterminen. Men det
är det nu. Men det var nog inte så farligt ändå som jag trodde, inte än
iallafall. Jag tycker det har varit roligt att gå på högstadiet. Det är
mera fritt här än på Arlanda ex att här får man vara inne på rasterna, man
får ha på sig skorna det fick man inte på Arlanda. Det kanske inte är så
roligt för dom som städar, men än då. I Januari varje år har vi en
frilufsdag då vi antingen får åka med till högfjället eller göra någon
aktivitet här i skolan som ex bada, trampolin eller så får dom som åker
buss vara hemma, men man måste vara aktiv hemma också i minst 3-4 timmar.
Sen har vi nog inte så mycket frilufsdagar. Men ganska många lov-|dagar.
Jag tycker det nästan är lika mycket prov i 8:an som i 9:an. Jag har fått
bra lärare och det är ju en fördel. Jag tycker det är en ganska bra skola
trots allt. Man kanske var mer med sina klasskam-|rater på Arland och det
var ju bra. Att gå sista året på Björktorp känns väl ganska bra. Det skall
bli roligt och spännande att börja på gymnasiet och träffa gammla och nya
kompissar och börja på en ny skola. För min del blir det nog
rindlergymnasiet i storgårda. Jag hoppas att jag kommer in på Barn-| och
Fritid (BF). För mig är det ju bra att gå i storgårda eftersom jag har
några släktingar där. Då menar jag inte sådana som har barn. Jag tycker
nian har varit rolig, det är bara det att tiden går så fort. Nackdelen med
att börja gymnasiet är att man blir så gammal. Ibland går tiden för fort.
Jag tycker inte det var så längesedan man gick i förskolan. Då var man ju 6
år alltså 10år sedan.
Nu kommer jag nog tyvärr inte på något mera att skriva för denna gången men
det får räcka.

Snipp Snapp Snut så var denna berättelse slut.

Datum! Den 7februari 2003
Av: Susanna Lind 9d

Att byta skola/Att byta klass

Nu ska jag berätta om när jag bytit skola!
Då kan vi börja när jag gick i tvåan. När jag gick i tvåan var jag en blyg
och tillbakadragen tjej, jag hade inte så många kompisar då. Mellan tvåan
och trean skulle hela min klass flytta ner till en annan skola, det fanns
också tre till tvåår.
Så alla tvåår skulle bli en hel trea. Jag tyckte det skulle bli spännande
men när jag började trean så var det sämre än vad jag föreställde mig, jag
fick inte så många nya kompisar och de jag fick lämnade mig när de började
lära känna mig.
På en eftermiddag varje vecka efter skolan så åkte jag till stallet och där
hade jag många kompisar och jag var inte så blyg och tillbakadragen. Jag
åkte allt oftare till stallet föd där hade jag mina kompisar. I skolan
kämpade jag, men allt var svårt. När vi började med att få provn det var i
6:an – 7:an så fick jag mest IG, jag hade ingen kompis som stöttade mid
deräkt.
När jag började 6:an så flyttade det upp en annan 6:a till min skola. Där
hittade jag tre st jag gillade så dem var jag med. Men så en dag sa de till
mig att inte alltid följa efter dem, de tyckte det var jobbigt, men vem
skulle jag annars va med? Så då gick jag mer själv igen. Skälvklart så blev
jag ledsen att de sa så och undrade vad det var för fel på mig. Jag hade ju
inte gjort dem något, jag ville bara ha några att vara med. Men iallafall
hade jag några att vara med ibland. Ungefär mitten av sjuan så sökte mamma
ett arbete för hon ville vara annstäld, inte ha eget som hon hade. Efter
ett evigt sökande hittade hon ett i Rydberga. Jag frågade vart Rydberga låg
för jag hade inte hört talats om det innan, hon visade var det låg på en
karta.
Hon åkte iallafall på en intervju där och fick det jobbet.
Då var vi tvugna att hitta en bordstad i närheten så vi letade i Rydberga,
Skogljunga, skara eller i ryding trakten skulle den ligga. Mamma började
att pendla mellan Skogsjö där vi bodde och Rydberga det tog 1 timme. När
hon kom hem var hon tvungen att köra mig till stallet det var förlångt att
cykla dit det tog nämligen 15 min att åka dit med bil. Vi letade och letade
bordstad det var väldigt svårt att hitta en. Men vi hittade en i Rydberga
så vi bestämde oss att flytta dit på sommarlovet mellan 7:an och 8:an. Vi
flyttade dit den 1 augusti och började i skolan i Rydberga 15 augusti.
Jag var väldigt nervös för att börja där, och jag hoppades att få kompisar
för jag hade knappt inga kompisar i Skogsjö.
När vi hade flyttat dit så träffade jag några som var lika gammal som jag
var. Så de hjälpte mig första dagen i den nya skolan alltså björktorp, jag
visste inte vart jag skulle ta vägen men jag fick reda på att vi skulle
sammlas i gympasalen. Efter det gick jag till klassrummet jag skulle vara
i, jag började i 8D. Den dagen var jätte nervöst. Efter någon vecka så
träffade jag en kompis hon kom och satte sig brevid mig en gång i matsalen
då började vi prata och skratta. Sedan efter någon ytterligare vecka så
träffade jag några 8C.
Jag blev så bra kompis med dem att jag ville byta klass till deras. Jag
bytte till deras klass efter första terminen i 8:an.
Så nu har jag fortsatt att gå i den klassen.
Nu går jag i 9C och ska snart byta skola igen denna gången blir det en
gymnasieskola.

SLUT

Bråk på Skolgården
Jag gick ifrån lägenheten, där jag och min familj bor, påväg till skolan.
Jag går i nionde klass och är en tjej på 15 vårar. Det här kanske låter
lite konstigt men jag hoppade över 2:e klass för att jag redan hade gjort
allt som man skulle göra i 2:e klass när jag gick i 1:an på min förra
skola.
När jag kom in på skolgården kände jag att jag fick en fängslande blick på
mig. Den ”fängslande” blicken kom från en tjej i 9E, Sabina.
Jag bara ignorerade henne.

Jag gick fram till mitt skåp, tog av mig jackan och öppnade skåpet. Då
kände jag två händer som lade sig på min midja. Det var min pojkvän Amir.
Amir har en gång varit ihop med Sabina men det var han som gjorde slut för
min skull. Det är därför hon är så arg på mig.

Idag ska 9:orna ha fotbollsturnering och fotboll är det bästa jag vet. Jag
hörde en röst bakom mig.
Det var min kompis Anna.
– Sara! vänta på mig, sa hon.
– Hej Anna! vad kul att se dig.
– Mm, men nu är det utklassning som gäller.
– Särskilt 9E, sa jag.
Vi kom in i omklädningsrummet inga från 9E var där. *pust*

Vi kom in i Idrottshallen.
Hela läktaren var full med folk som skulle titta. 7:or och 8:or.
Vi gick fram till spelordningen och kollade vilka som skulle börja spela.
9C mot 9E.
– Vi mot 9E, sa jag. Katastrof.
– Vart är självförtroendet? sa Anna.
Vi tar dom.
– Javisst men ett problem, sa jag. Sabina!
– Men du dribblar av henne lätt, sa Anna med troende röst.
– Ja, nu tar vi dom, ropade jag.
Matchen började.
Vi började att spela defensivt så att vi inte skulle bli pressade. Efter en
stund lade jag en hård passning, offensivt, på Martin som satte den uppe i
högra krysset.
Hela läktaren jublade. Snart hade det gått tolv minuter och Sabina kom
själv med bollen. Jag gick hårt in i närkampen och gjorde en glidtackling,
tog bollen och satten den i mål precis innan slutsignalen gick.
Vi fortsatte att vinna matcherna. Sammanlagt hade jag gjort 9 mål på fem
matcher och jag låg bäst till i skytteligan.

I finalen mötte vi 9B och vi vann med 2-1. Jag gjorde båda målen. Under
hela turneringens gång så har sekretariatet utsett två av dagens bästa
spelare.
– Sara Gustavsson 9C och Amir Simsek 9F.
Hela läktaren jublade av glädje och jag såg hur Sabina kollade på mig. Hon
och hennes kompisar sprang iväg och jag gick fram till Amir och kysste
honom.

Efter att vi duschat, gick jag och Anna ut på skolgården och det var inga
andra där. Då kom Sabina och hennes två kompisar. En grep tag i Anna, och
Sabina slog till mig på käften så att jag ramlade omkull.
Dom sparkade mig hårt i magen men jag kunde inte göra någonting.
Då kom Amir och putte undan Sabina och dom sprang därifrån.
Anna ringde efter Ambulans och den kom och körde in mig till Sjukhuset.

Efter tre dagar på sjukhuset så är min familj och hälsar på. Sabina blev
avstängd från skolan tills vidare.

Just när min familj hade gått kom Amir in med 20 röda rosor och kysste mig
på munnen.
Just då kände jag att jag kanske inte vann kriget men jag vann ändå
kärleken.

1 Mina skolår

När jag började ettan tyckte jag att det skulle bli väldigt roligt. Jag såg
verk-|ligen fram emot det. Eftersom vi hade gått i förskolan ett år så
lärde man känna varandra. Så när vi började var det inga problem för alla
kände ju redan varandra. I klass ett till tre hade vi Annika Svensson. Vi
var på en utflykt till Björkhagens forntidsby med henne. Där fick vi mala
eget mjöl och göra bröd. Det var väldigt roligt där. När vi gick i trean
fick Annika veta att hon hade en ögonsjukdom, så vi fick en lärare som
heter Margareta Andersson. Margareta hade vi lite i trean och hela fyran.
Jag kommer ihåg en sak som vi gjorde med Margareta. Vi åkte hem till henne
en jättefin vårdag. Där fick vi mata deras lammunge med mjölk i nappflaska.
Det var jättekul. Sen när vi började femman fick vi en som heter Kurt
Johnsson, men alla säger Kalle till honom. När vi fick Kalle kommer jag
ihåg att vi började ha kompissam-|tal och massage varje torsdag. När vi
hade kompissamtal fick vi säga om någon hade varit dum och efter det om
någon hade varit extra snäll. När vi hade massage ville jag aldrig vara
med. För man visste inte vem man skulle få massera så därför hoppade jag
alltid över det.

Det var i femman och sexan vi hade som roligast. I femman var vi på cykel-
|hajk med dom som då gick i sexan. Jag hade många kompisar i den sexan så
det var jätteroligt att vara på cykelhajk med dom. Sen i sexan var vi på
Loftö. Där fiskade vi på en stor fiskebåt. Vi var också på ett museum. Den
gården vi bodde på låg precis bredvid havet, så vi fiskade krabbor. Två
veckor innan vi slutade sexan var vi i Göteborg. Där åkte vi Paddan, en båt
som åker i kanalerna. Vi var på Naturhistoriska museet. Sen gick vi lite på
stan och sist var vi på Liseberg. När vi gick i sexan tyckte jag det skulle
bli tråkigt när klassen skulle bli uppdelad i sex grupper till högstadiet,
bara för att alla i våran klass var så bra kompisar. Efter våran
skolavslutning i sexan var vi i Bros församlingshem. Det var jättekul. Vi
gjorde massa lekar och sjöng och en massa annat kul. Sen när vi började
sjuan hade vi Annie Virén och Leif Svensson som klassföreståndare, Annie
slutade efter sjuan så då fick vi en som heter Birgitta Johansson istället.
Leif och Birgitta har vi än idag. Våran klass är ganska jobbig tycker jag.
Den är stökig och bråkig. Men jag har ändå många kompisar i klassen så det
får väl gå, det är ju bara denna terminen kvar. Jag längtar tills vi ska
börja gymnasiet. Jag ska gå samhäll. Det är kul för när jag börjar samhäll
kommer många av mina kompisar på mellanstadiet att gå i samma klass som
mig. Jag ska välja samhäll med språkinriktning. För jag vill bli lärare,
flygvärdinna eller reseledare så då tror jag att det är bra att gå samhäll.
Det här är vad jag har att skriva om min skoltid.

MVH// Oläslig namnteckning

Mina skolår
Som alla andra så började man i förskolan, och det var där jag träffade
mina framtida klass|kamrater för de närmaste 7 åren, om man räknar in
förskolan.
Man fick komma dit någon vecka innan man började och fick träffa fröken och
se hur det såg ut. Jag minns inte så mycket förutom att vi fick leka, spela
spel, måla och fika eller äta mellanmål.
Men jag minns att vi hade en skidtävling på vintern. Vi skulle åka
längdskidor på en bana ute på gården och alla som var med fick medalj.
Oavsett var de placerade sig. Jag kommer även ihåg när vi hade det årliga
luciatåget och man var pepparkaksgubbe med brun pappershatt, brun tröja och
byxor med vita prickar.
På slutet av vårterminen kom våran blivande klassföreståndare Marita
Johansson. Henne skulle vi ha de närmaste 4 åren, från 1:an till och med
4:an
Jag kommer inte ihåg så mycket från de åren förutom alla skolavslut|ningar
i matsalen på TA i Johannelund i början av juni.
Och den underbara känslan av att ha ett helt sommarlov framför sig, med
allt vad det innebar.
Bara tanken på att ha 2 och ½ månad framför sig utan skola, med sol och
värme, bad och semestrar är som sagt helt underbar. Men som vanligt börjar
skolan igen och man får träffa de kompisar man inte mött på hela sommaren
och man kommer in i de gamla rutinerna och längtar till nästa lov.
I 5:an fick vi äntligen en ny lärare och det var välkommet efter som vi
egentligen skulle ha fått det redan i 4:an.
Han hette Jonas Andersson och han, tyckte jag var precis som en lärare ska
vara, sträng när det behövdes, annars mycket bra på att lära ut och prata
men framför allt rolig och lätt att ha och göra med. Han var i alla fall
den bästa läraren jag har haft. Nu är han förresten rektor på
Sörlundaskolan.
Det hände mer saker när vi hade honom, vi åkte till Havsö i början av 5:an,
vi gjorde en cykelhajk till Grebbestad, pimpel|fiskade i Stensjön och i
6:an en kanothajk på Nissan.
När vi slutade sexan hade vi en avslutningsfest med föräldrar och syskon i
Greds Församlingshem. Det kändes allt lite vemodigt att sluta och börja en
helt ny skola i Örkelljunga som man inte vet någonting om, så är det ju
alltid men även spännande.
Att börja sjuan var inte så olikt mot vad jag hade tänkt mej. Jag trodde
att det skulle vara tuffare än det va men annars ungefär lika. Det var lite
annorlunda att vara minst och yngts på skolan igen. Och det berömda ”dopet”
att alla blir döpta i toan när man kommer upp till Hälltorp var ju bara
till för att skrämmas.
Visst tog åttor och nior tag i en sjua då och då och försökte dra in honom
på toa men det blev ju aldrig något mer. Sjuan var ju rolig med alla nya
saker och ämnen, plus att inte sitta i ett klassrum lektion efter lektion
och ha olika ämnen utan att ha rast mellan varje, ibland flera timmar. Att
gå mellan klassrum och ha en ny lärare varje gång vande man sig vid efter
ett tag.
Åttan var ju lite mer krävande eftersom man skulle få sitt första betyg
till vintern, och det var nog det mest långtråkiga eftersom det var ett
mellanår då inget särskilt hände. I nian däremot bestämde jag mej att satsa
lite mer på skolan för betygens skull och nu sitter man här och gör ett
Nationellt prov. Det har varit väldigt roligt med Hälltorp trots allt. Jag
har träffat många nya kompisar och lärt mej väldigt mycket. Nu ska man
sluta här till våren och börja på ännu en ny skola och förbereda sig för
att komma ut i arbetslivet och bli vuxen.
Det känns väldigt nervöst men samtidigt roligt eftersom jag kommer gå den
linjen som jag får göra saker som jag tycker är roligt.

”Ta inte livet för allvarligt, du komme ändå aldrig ifrån det levande”

Att byta skola!!!
Första skoldagen i en ny skola.
Usch, tänk om dom inte tycker om mig. Jag gick i 2:a klass, halva terminen
hade gått och vi hade flyttat, för tredje gången i mitt liv.
Vi hade hyrt en gård i Skanör ca 2 mil utanför Skurup. Gården bestod av två
hus och ett stort stall, fast ägaren bodde kvar i ett av husen. Ägarna var
jätte trevliga och hur snälla som helst, men men det var ju inte om dom
detta handlade om.

Jag började alltså i en ny skola i Skanör, en jätte mysig skola. Förut så
bodde vi i Vellinge och jag gick i en skola jag verkligen tyckte om.
Jaha tillbaks till Skanörskolan.
Den bestod av två stora, avlånga byggnader som var helt nybyggda, pga att
den gamla skolan hade börjat mögla. Så den dagen jag börja, började alla
andra också.
Vi bodde en bit från skolan så mamma eller pappa körde mig varje dag, för
det gick inga bussar vid oss.
Jag trivdes inte så bra i Skanör. Jag hade inte så jätte många kompisar,
och kom väl aldrig riktigt in i det hela.
Men jag fick en sån jättefin kompis som hette Sofia. Hon bodde inte så
långt från mig och var verkligen jätte snäll. Hon var nog på sätt och vis
ganska lik mig, och vi hade riktigt kul ihop.

Allt blev bara bättre och bättre, men efter ca 1 år var det dags att flytta
igen. Denna gång berode det på en hel korkad gubbe…
Ägaren till gården skulle flytta in till stan och därmed sälja gården. Vi
hade inte råd att köpa den, och det ville vi väl kanske inte heller.
Då köpte en man hela stället och flytta in, och jag kan lova dig att han
inte och då menar jag verkligen INTE gillade oss. Han gjorde alltså allt
för att få oss att flytta.
Vi hade inte gjort han något, men ändå placera han t.ex döda älgar utanför
stalldörrarna så att hästarna ville gå ut, och en gång sätte han hänglås på
en grind så vi inte kunde hämta våra unghingstar som gick i en hage. Jag
kan inte skriva upp han gjorde men han va helt tokig, han t.ex stämde var
och varannan person han träffa. Till slut bestämde vi oss för att flytta.
Denna gången flyttade vi till en gård i Södra Bruk, 8 km från Örkelljunga.
Så det var bara till å traska vidare till nästa skola. Min nya skola hette
Sörlundaskolan och den verkade bättre än min förra skola. Min nya klass var
hur go som helst, och jag fick många fina kompisar med en gång.
Från Sörlunda har jag många både roliga och tråkiga minnen. T.ex när vi
åkte till Göteborg och hade kul, eller när vi skulle cykla 3 mil på
cykelhajk och en i min klass, efter 2,8 mil cyklade in i mitt hjul, så det
var bara att åka hem.

Jag gick i Sörlunda halva trean, fyran, femman och sexan och sen var det
bara att börja i en ny skola igen
Fast denna gången var det enklare, för då skulle jag gå i samma klass som
några av mina kompisar + att vi inte skulle flytta. Och nu är jag här. Jag
har sjuan, åttan och halva nian på Hälltorp, och har nu nationella
prov……
Inte vet jag om det går så bra.
Hälltorp är helt okej, den är ganska stor och vi är ganska många elever.
Våran klass består av 13 tjejer och 11 killar *lagom*.
Vi har väl en bra klass, fast jag tycker den är lite tjatig då och då.
Vi har väl inte gjort nått som är hel häftigt precis men det är helt okej.

Nu har jag flyttat runt ganska mycket på dessa pappren och jag ska snart
flytta igen, fast denna gången blir det utomlands. Efter nian drar jag till
antingen Tysklan, Holland eller U.S.A. och rider på heltid. Det ska bli
grymt kul. eleven har här ritat en smiley

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer om + att tiden är ute.

Detta var alltså lite förkortat om mina olika skolor. Ha en bra dag!!!

Att byta skola

Positivt eller ej

Att byta skola, det innebär så mycket mer än att bara byta skolnamn, t.ex
från Björktorpskolan till Kunskapskolan. Det innebär faktiskt en hel rad
förändringar, ialla fall för mig. Jag har bytt skola mer än en gång under
min korta livstid. Men den första gången var nog värst.

Jag hade ett så kallat fantastiskt liv innan denna förändringen, eller?…
Jag tyckte iallafall det. Jag hade precis början förskolan, träffat
kompisar som jag trodde att jag skulle växa upp med och dela mitt liv med.
Men gissa om jag hade fel? Plötligt kom KRIGET (hatet). Men det kom så
plötsligt att jag inte änns märkte det. Men jag var ju bara ett barn, jag
kanske inte borde ha märkt det alls? Jag menar föräldrarna kommer ju inte
bara fram till sitt barn och säger:
– Nu så är det krig.
Förresten så visste jag inte änns vad krig var för nått, eller hur hemskt
och allvarligt det egentligen var.
Men hur visste jag egentligen att kriget hade startat? Ja, det brukar jag
själv oftas tänka på. Jag tror att allt började med skolan. Min klass var
inte längre en hel klass. Dom hade delat in oss i ”grupper” kroaterna,
serberna och bosnierna (muslimerna). Just då var jag mycket förvirrad, för
jag visste inte riktigt i viken grupp jag tillhörde. För jag var ju bara
ett barn, vad fan visste jag om religion. Jag ville helst bara leka med min
kompis Zorana, men hon tillhörde inte min ”religion”. Jag kommer ihåg att
jag kom hem den dagen från skolan alldeles gråtfärdig. Den dagen blev min
sista skoldag i Bosnien. Kriget förstörde allt.
ny sida
Så äntligen, 1993 den 4 mars steg jag och mina föräldrar av en flykting båt
uppe i Luleå. Det första jag märkte om Sverige var att det var mycket
kallare än i Bosnien, men det brydde jag mig inte om. För att nu så hade
jag hittat min frihet och snart så skulle jag börja skolan och ha ett så
kallat stabilt liv.
Så kom dagen när ringklockan för första gången ringde in för klass 1B,
gissa vem som först stod i ledet? Jag tror inte att jag någonsin hade varit
så lycklig i mitt liv som just i detta ögonblicket, men det varade inte
länge. När vi väl hade kommit in och skulle sätta oss så ville inte någon
sitta bedvid mig och på rasterna ville inte någon leka mig med. Men ibland
hände det att dom ville leka, t.ex ”polis och tjuv” men då ville inte jag
leka det. För att lekarna verkade för riktiga och våldsamma, för mig och
påminde om kriget. Efter sånna raster brukade dom ”mobba” mig mer.
Dagar, veckor, månader gick och jag började sakta men säkert förstå hur jag
skulle bette mig för att dom andra barnen skulle titta åt mitt håll.
ny sida
jag fick för det första sluta vara den person jag egentligen ville vara,
den personen som jag gillade att vara. Min ”Sanna” personlighet fick jag
helt enkelt bara kasta bort. För den var varesig välkommen eller
respekterad. Från början, kändes det ganska svårt. Det var svårt att spela,
låsats vara någon man inte är, men sedan kändes det hur normalt som helst.
Efter det flyttade jag till Ånge i Småland, där var det inga som helst
problem att skaffa vänner, allt man behövde göra var att spela någon
annan…
Det som fick mig att sluta spela, var när jag fick reda på att min bästa
kompis Sandra tog självmord. Hon hade som jag lärt sig att ”spela” teater
redan som ung, men när hon flyttade till Malmö hjälpte det inte att spela.
Hon hade det svår att blev inte respekterad och gjorde massa ”onödiga
saker”. Hon började dricka och använda droger redan vid tolv års ålder. Sen
kunnde hon inte klara av pressen så hon tog sitt eget liv. Efter det lovade
jag att alltid vara sann mot mig själv t.o.m i de värsta situasionerna.
För det finns ingen annan ”JAG” än den riktig JAG…
ny sida
Det jag menade med denna ”novell” var att berätta min historia. Lycklitvis
slutar den historien ganska bra jämfört med vissa andras, men den kanske
hade slutat dåligt om mina riktiga vänner och vissa av mina lärare hade
slutat bry sig.
Det jag vill säga är mest för elever, man ska inte ändra sig för andras
skull. Men också för lärare, ju mer lärare visar att dom bryr sig och visar
att dom har kontroll, desto mer känner eleverna sig säkra.
Vi behöver regler och diciplin för att mogna, men också någon att tro på
oss.

Av: Zajana 9A

Min skolår

Jag var 6 år och skulle börja lekis. Det var roligt att börja skolan tyckte
jag. Första dagen så var det en lung skoldag som jag minns väl. Vi skulle
lotta om viken plats vi skulle få och hänga kläderna på. Jag fick båten den
var min favorit. Jag var väldigt högljudad som jag minns det. Sedan efter
ett tag så lungnade jag mig. Det gick bättre och bättre för mig.
Sommarlovet var slut och jag skulle börja i 1:an.
ny sida
De var en dröm att börja i 1:an. Jag hade längtat så länge på att börja.
Första terminen var väldigt dålig och jag kunde inte sitta stilla i
klassrumet. Andra terminen var lika så, men när jag skulle börja i 2:an så
skulle vi börja med att läsa engelska. Mamma och pappa försökte lära mig
engelska fast jag vägrade att lära mig. Dom försökte på olika sätt men jag
ville inte lära mig. Vi skulle börja 3:an kunde jag knappt läsa. Så jag
fick gå hos en lärare som hette Anna och hon var snäll. Min vanliga lärare
som hette Annika var ochså snäll. Hon hade vi i 4år. På fritiden var jag
ganska ensam för jag hade ju retat en hel de av mina kompisar. Men i bland
fick jag vara med Thomas och Simon på fritiden.
Sedan hade ju vi samtal om vilka som hade blivit retade av vilka. Sedan
kollade vi upp vilka som hade varit med vilka. Det var oftas jag Thomas
Simon och Pelle som lekte med varandra. Sedan var det ju Hans Andreas
Kristoffer och Anders som lekte.
ny sida
Vi skulle ju börja på Åltorp. Man hörde ju ryckten om att man skulle bli
döpt av dom som hade gått i 6:an förra året. Det var ju Koffe, Micke,
Simpan A och Fredrik H då. Dom hade ju sakt att dom skulle döpa oss. Vi ba
våran lärare att dom skulle komma till våran skola och prata dom det. Vi
skulle ju spela i samma lag i Fotbollen. När dom kom till våran skola så
var man lite nervös. Men det gick ju bra vi redde upp allt som hade hänt.
Vi blev kompisar sedan och det var ju bra.
ny sida
Första dagen på den ny skolan gick ju bra inget dumt hände mig. Sedan efter
en månad blev jag retad av Tobias Svensson som var 1 år äldre. Han trodde
att han ägde skolan. Personligen tyckte jag att han var helt dum i huvudet.
Nu gjorde jag inga läxor och skolkade mycket. Det gick inte så bra i skolan
nu. Men det gick bra ett tag när jag hade haft kvartsamtal. Sedan gick det
sämre. Vi skulle börja 8:an och nu hade man ju skaffat kompisar. Det är ju
väldigt viktigt med det.
ny sida
Men nu gick skolan lite bättre tyckte jag. Nu var det sommar lov och det
var gött tyckte jag. Jag hade längtat till det. Nu kunde man bara slappa
det är gött. Sommar lovet gick ganska snabbt och det var roligt. Nu skulle
jag börja i 9:an och nu var jag störst på skolan. Min andra kusin som hette
Fredrik skulle börja 7:an och det var ganska roligt tyckte jag. Men det
hade ju hänt lite saker vi fick en ny lärare i svenska som hette Madelene.
Det var ju bra för jag kom inte överens med våran gamla lärare. Madelene
var ju bra och väldigt snäll. Jag tyckte det var roligt med svenska för
engång skulle i hela mitt liv. Sedan skulle jag höja mina betyg. Jag blev
snällare och fick mera kompisar. Nu Har jag jobbat på så att pennan bara
ryker. Nu har jag g i svenska roligt. Men nu sitter jag här och skriver
nationella och hoppas att det går bra. Men det som händer sedan kan jag
skriva en kortare berättelse om.
Slut

2. Att byta skola/Att byta klass
Den nya skolan
Det är januari och Cindy har precis bytt skola och klass.
Hennes pappa fick ett erbjudande i jobbet, om att jobba i Borås för
dubbelt så mycket i lön, han fick inte missa det erbjudandet!
Cindy hade haft en jättebra klass med bra samman|hållning i Lund, där
hon bodde förut.
Men nu boddo hon här, i Borås.
Cindy hatade den klass hon gick i nu, hon hade blivit retad för sin
dialekt sen den första dan i skolan.
Det enda hon tyckte var kul nu var att åka skateboard
Hon hade hittat en ramp nära skolan hon gick i och där åkte hon på
eftermiddagarna.
Cindy hade skatat länge, så länge att hon inte kom ihåg när hon
började med det.
En dag när hon var jätte|arg för all mobbning i skolan sprang hon hem
och hämtade sin skateboard, och stack till rampen för att lungna ner sig.
Hon var ensam där i ungefär en halvtimme.
Då, utan att hon märkte något hade tre killar ur hennes klass kommit
dit och stod nu mållösa och bara tittade på henne.
Hon fick syn på dem och skrek åt dem:
”Va? Ska ni inte säga något riktigt elakt åt mig nu, va, säg något då?! Ni
har i alla fall sårat mig djupt idag!”
Det gick en lång stund och sedan började de att berömma henne för
alla trix hon gjorde.
Nästa dag i skolan betede sig alla killar lite underligt, de sa inget
dumt, mobbade henne inte, ingenting.
Efter skolan skatade hon som vanligt til rampen, men nu var hon inte
ensam där.
Det var många av de killar som mobbat henne som var där, plus många
fler. Hon tänkte:
”Nu är det kört, dom vill värklig|en se mig gråta!”
Så hon började skata däri|från.
Men killarna skrek åt henne att komma tillbaks och visa dem några
trix.
Hon blev förvånad, men gjorde som de sa.
De applåderade, busvisslade och skrek åt henne när hon gjorde en
massa trix som inte ens de skulle våga göra.
Den kvällen var hon väldigt nöjd med sig själv, och i skolan dagen
därpå behandlade alla killarna henne som en drottning, och ville bli hennes
kompis.
Tjejerna var så klart avund|sjuka och pratade fortfarande skit bakom
ryggen på henne, men hon försökte ignorera dem.
Men en dag fick hon nog av tissel tasslet som försigick, och hon
ställde sig plötsligt upp av ilska, och berättade allt hon kände.
Två tjejer som från början ville bli kompisar med Cindy, men sedan
fallit för grupptrycket, började applådera och sen reste sig en efter en
och började applådera.
Sen den dagen har hon alltid haft både tjej- och kill|kompisar.

Att byta skola/Att byta klass
Kapitel 1 – dagen innan
Den här dagen var underbar! solen lös klart och det var molnfritt. Varför
kunde det inte alltid vara så här, tänkte jag och log.
När jag steg in i klassrummet visste jag att det var sista dagen med
klass 9a. Åsa satt ovanligen och läste en bok. Hon var alltid så himmla
snygg, idag har hon en blå topp och vita åt|sittande byxor i pastellfärg.
Hon var alltid sminkad till tusen och hade nästan jämt rött läppstift.
– OJ, vi börjar ju om en kvart, hojtade jag till Åsa. Hon svarade genast
”Redan ditt pucko”.
Jag sprang ut i korridoren, ner för trapporna och ut på gården. Där stod
hon, Elisabet med den röda tröjan jag gav henne i present och ett par
svarta byxor. Jag sa genast hej och gav henne en kyss.
Elisabet var nämligen min tjej sedan 7:an. Vi bråkade aldrig och var
jämt vänner. Hon låg till mig och sa ”Samuel, hur kommer du klara dig utan
oss?” Jag svarade ”Varför oroar du dig för? Kom nu så går vi in.”
När vi kom in i klassrummet var nästan alla där, vi satte oss och
väntade på att våran magister skulle komma. Så tillslut kom han.
Han har alltid kostym och nästan alltid en blå slipps. – Hej, sa han med en
hög och tråkig ton.
– Nå, Samuel, hur känns det att byta klass?
– Bra, svarade jag och log.
Hela den dagen gick underbart bra. På väg hem gick vi förbi Mojjen
(det var kiosken i staden jag bode). Eftersom året var 1989 så var det inte
så ovanligt med LP-skivor, så vi gick hem till mig och drog igång Yellow
submarin med Beatles. Hela 9a var hemma hos mig den kvällen.

Kapitel 2 – dagen har kommit
Jag visste inget om den nya klassen förutom att det var 9d i samma
skola och en idrottsklass.
Första lektionen var idrott och allt gick bra. Alla tog emot mig och
välkomnade mig hjärtligt. Vi spelade fotboll och vi hade skitkul. Vi fick
veta att om tre veckor skulle vi åka ner till Linköping och spela en
fotbollscup mot en skola där. Vi skulle spela tre 45×2 minuters matcher.
Resan nr med boende på hotell med middag tre nätter skulle kosta 550 kr per
person och alla tackade ja.
De tre veckorna fram till resan gick hur bra som helst. Det enda som
skilde sig var att vi hade tre idrottstimmar istället för en.
När dagen kom då vi skulle åka var alla spända inför matchen. Detta
var ibörjan på september och innebar mycket sol. Resan ner gick bra och
alla installera sig i sina rum på hotellet.
När vi spelade vår första match mot Karlsbyskolan vann de med 3-1. Vi
var ganska arga och besvikna på oss själva!
Men dagen efter slutade under|bart.! Vi vann med 3-2. Nu var vi med i
matchen igen! Vi ägnade hela kvällen med att träna.
Dagen efter började inte bra, efter bara tjugo minuter tog de
ledning, men det skulle inte dröja innan jag själv kvitterade. Sedan tio
min tog vi ledningen med två mot ett genom att våran ena spelare blev fälld
i deras straffområde. Den bollen tog Filip lätt hand om.
Första halvleken slutade 2-1 till oss. Andra halvleken började men
inte heller nu slutade det mållöst.
Vi vann med hela 5-2. Den kvällen firade vi ända in till midnatt.
Dagen efter åkte vi hem och de flesta sov på vägen hem.
Den terminen gick hur lätt som helst och när vi fick betygen på
avslutningen blev jag chockad! Jag hade höjt mig i 5 ämnen. Från ynka 3,4 i
snitt till 4,3. Jag mådde så himmla bra den julen! Jag träffade Elisabet
nästan varje dag och käkade korv vid Mojjen säkert tio gånger. Allt var
helt enkelt underbart.

Kapitel 3 – så här efter.
Nu sitter jag här 20 år efter och har egna barn två är tonåringar och en är
bara fyra. Jag har lärt dem att man ska idrotta mycket. och visst gör de
det. En spelar i AIK’s P99 i hockey och en i AIK’s P03 i fotboll. Folk
säger att mer idrott på schemat ger bättre betyg och visst är det så! Se
bara på mig. Självklart gillade jag min gamla klass 9a med alla fester och
alla kompisar. Träffade Elisabet varje dag, var vid Mojjen ofta. Men den
nya klassen var underbar. Jag älskade ju att idrotta! Jag spelade ju hockey
och fotboll själv i AIKs juniorlag. Snart ska väl tillochmed min minsta
stödja vårat favoritlag. Jag ångrar absolut inte en sekund att jag bytte
klass!

eleven har skrivit två versioner av uppsatsen

Kapitel 1
Den här dagen var en kanon dag, sol och klar blå himmel. Varför kan det
inte alltid vara så här, tänkte jag och drog ut på smilegroparna.
När jag steg in i klassrummet visste jag att det var sista dagen med
9a. Åsa satt som vanligt och läste sin bok och Hans stod och skrev något på
ett papper. Åsa var jätte snygg i sin blåa topp och vita byxor. Hon var
alltid sminkad till tusen och bar nästan alltid tajta byxor.
OJ! vi börjar ju inte förens om en kvart hojtade jag till Hans. Han
svarade genast, redan ditt pucko. Jag sprang ut i korridoren ner genom
trappan ut genom dörren.
och där stod hon, Elisabet med den långa röda tröjan som jag gav henne och
med svarta byxor. Hon var jättesöt!
– Hej, sa jag och gav henne en kyss. Hon log och svarade ”Hej min
ängel, hur är det?” Jag svarade att allt var bra och vi gick tillbaka in i
klassrummet. Nu var nästan alla där och vi satte oss ner.
– Hallå alla, sa vår magister med en pigg men tråkig ton. Vår
magister har alltid kostym och hade jämt Elvis frisyr, sådär bakåtslickat
med en liten våg i pannan.

Mitt klassbyte

Året var 1989 och jag var trött på min gamla klass. Jag heter Samuel och
går sista året på högstadiet. Man kan inte säga att jag var mobbad, för det
var jag inte!
Jag ville bara känna på något nytt, träffa nya kompisar och få ett
nytt umgänge. Visst skulle jag fortsätta vara kompis med alla andra.
Detta var ungefär två veckor efter att nian hade börjat. Jag
berättade för klassen att jag skulle börja i en ny klass och de första
reaktionerna blev ”Va, det är ju bara ett år kvar” och ”Hur ska du klara
dig utan oss?” Men det visste jag att jag skulle!
Jag kan ju berätta lite om mig själv. Jag heter Samuel och har nyss
fyllt 15, 3 juni 1974. Jag har brunt-grönt hår, låter kanske fantastisk men
så är det. Mina favoriter i musik är godingar som Beatles och Elvis
Presley. Jag har många kompisar och vi har mycket roligt med varandra. Jag
har också en tjej som heter Elisabet, hon är bara 14 än så länge men fyller
15 i augusti. Hon har långt blont hår och har en fin kropp.
Men när allt är så här bra, med kompisar och tjejer, varför byter man
då klass? Hur kommer det sig att man ville byta ut den klass man käner bäst
till en klass man knappt känner?
– Jaha du Samuel, idag är sista dagen med klass nio a. Hur känns det?
Jag svarade att det kändes bra och hela klassen log åt mig. ”Eftersom jag
bara ska byta till nio d betyder det inte att jag ska byta skola”, sa jag
med ett leende på läpparna.
Våran skola var uppdelad i tre stora byggnader. En byggnad med sjuor
till nior som gick i a-c, en byggnad med idrottsklasser d-f och en byggnad
med alla femmor till sjuor. Jag skulle alltså byta till byggnad B, med
idrottsklasser, och detta skulle ske imorron. Min första lektion var
idrott.
Hela den här dagen gick som på räls! Alla var glada för min skull,
vilket var skönt. Efter skolan gick vi till ”Mojjen”, (det var en liten
kiosk mitt i centrum) där åt alla korv och stod och pratade. Eftersom våran
by inte var stor så kunde de flesta varandra. Alltid var det någon man
hälsade på.
Alla var tvugna och gå hem eftersom de fått läxor upp till öronen.
Men jag slapp som tur var, så jag gick med hem till Elisabet och åt glass
med strössel. Vi satt i hennes soffa och lekte med hennes tre åriga brorsa
som vi hämtat på dagis. Grabben tyckte om mig, det märktes. Han kunde mitt
för och efternamn utantill och frågade alltid efter mig när Elisabet kom
hem. Det berättade Elisabet för mig en gång när vi var i skolan. Elisabets
brorsa hette Martin och hade diabetes. Därför blev han ofta sur när han
inte fick glass medans vi fick det. Men jag brukade bara säga till honom
att om man äter glass så kommer trojja trollet och äter upp en. Detta gick
han faktiskt på.
Klockan var redan sju och jag tackade för mig och sa hej då till
Elisabet och Martin.
Jag tog min tunna tröja och gick ut i den varma sommarkvällen. Nu
hade det börjat bli mörkare på kvällarna och värmen börja sakta men säkert
avta.
Den kvällen gick jag bara hem och la mig. Jag visste ju vad det
skulle bli för dag imorgon.

Kapitel 2 – den nya klassen
Jag vaknar kl 7:30 som vanligt, men istället för att duscha och ta på mig
kläder tar jag på mig idrottskläderna direkt och joggar till skolan. Jag
börjar nämligen kl 8:00.
När jag kommer in i jympasalen välkomnar alla mig som om jag var en
kung. Detta kändes hur bra som helst och det blev bara bättre! För en gångs
skull tyckte jag det var dökul i skolan. Hela dagen flöt på, alla lärarna
var jätte trevliga och välkomnade mig. Lektionerna kändes korta fastän de
var uppmot en timme eller mer. När dagen var slut hade jag lärt mig känna
massor med nya kompisar. De var hur snälla och roliga som helst, nästan
roligare än den gammla klassen. Jo tusan, de var roligare.
Samma kväll träffades alla från 9a vid Mojjen och frågade mig alla
möjliga frågor som ”Var det många snygga tjejer” eller ”Hur många av
killarna var fjollor”. Jag svarade inga på båda frågorna för att inte göra
Elisabet besviken. Jag visste att hon inte tyckte om att snacka skit om
andra man inte kände.
Nästa dag var lika bra som den första. Ja tom hela veckan var bra. Då
och då uppstod det oklarheter i klassen, men det hör ju en klass till och
jag stod aldrig i centrum.
En dag i slutet av september skulle vi ha fotbolls tävling i tre
dagar mot de andra idrottsklasserna. Vi hade en tävling, alla skulle möta
varandra i en 45×2 minuters match och de två lagen som hade flest poäng
möttes i en final och de som sedan vann finalen skulle möta en annan skola
i final om första platsen.
Resan ner till Lin-k tre dagar inklusive middag två kvällar och
boende på två stjärnigt hotell två nätter kostade 150 kr var och var
självklart en tiopoängare. Inga föräldrar bara tre roliga idrottslärare var
med.
Våran klass vann såklart allt och imorgon var det den stora finalen
mot Karlsbyskola. Hela den kvällen firade vi i staden och käkade kvällsmat
på någon liten resturang som luktade gammal fisk. Men det var ingen som
brydde sig för alla hade haft en jätte rolig dag.
Dagen därpå började Karlsbyskolan med at ta ledning efter 20 minuter,
men det dröjde inte till att jag gjorde en kvittering. Sedan tre minuter
kom vårat andra mål. Kent i vårat lag blev fälld i straffområdet och Lukas
tog lätt hand om den.
Efter 45 min stod det alltså 2-1 till oss. Inte heller den andra
halvleken slutade mållös. Vi tog hem segern med hela 5-2.
Vilken fröjd det var den kvällen också. Alla dansade med varandra och vi
gick inte och la oss fören kl 02:15.
Dagen därpå satte vi oss i bussen redan halv 9. De flesta sov hela
resan tillbaka till Stockholm.

Kapitel 3 – Förändringen
När vi fick betygen på avslutningen blev jag helt chockad! Jag hade höjt
mig i 5 ämnen sedan 8:an. I 8:an hade jag endast 6 VG:n och resten G. Nu
hade jag höjt mig till 9 VG:n 2 MVG:n och resten G.
Jag ångrar inte en sekund att jag bytte klass! Så kul jag har haft
det med 9d har jag aldrig haft med a på 2 hela år.
Detta blev en stor förändring i mitt liv. Människor pratar hela tiden om
att ju mer idrott man har på schemat, desto bättre betyg får man. Och vist
är dt så! Se bara på vad mycket jag höjde mig.
Jag har även lärt mina barn att de ska idrotta mycket, och de gör
dem. Två av grabbarna lirar i AIK’s P99 i fotboll och en i AIK’s P97 i
hockey. Bara de håller igång är jag en mycket lycklig far!