Kulturellt kapital: 10-50

”Mina skolår”

Mitt namn är Lina Lo och jag går i klass 9B. Nu ska jag ta och berätta om
mina minnen och intryck från min långa, men ändå korta skoltid, med tanke
på att jag tänkt studera vidare på högskolan.

När pappa berättade att jag skulle börja skolan, dök en massa frågor upp i
huvudet. Hur skulle skolan vara? Skulle mina klasskamrater vara snälla?
Skulle det vara svårt i skolan? Snart fick jag svar på alla dessa frågor.
Den första i skolan minns jag faktiskt inte väl. Det enda jag kommer ihåg
är hur det kändes när jag för första gången satte mig ner i en skolbänk.
Jag började känna glädje och lycka på samma gång. Det var jättehärligt att
sitta i skolbänken för första gången. Innan hade jag hört min bror berätta
hur kul det var. Dessutom tänkte jag på andra barn i samma ålder som inte
ens fick gå i skolan p.g.a. att de exempelvis var fattiga. Det var därför
jag tyckte det var så härligt att sitta i skolbänken.
Alla andra klasskompisar klagade på att de ville gå hem, vilket jag också
gjorde, men innerst inne ville jag faktiskt stanna i skolan och se vad som
skulle hända. Anledningen till att jag klagade var att jag inte ville vara
utanför. Veckorna gick och gick, snart hade en hel termin gått. Under denna
termin hade jag lärt mig en massa. Jag hade lärt mig en hel del i matematik
och jag hade även lärt mig hela alfabetet.
Andra terminen i ettan lärde jag mig ännu mer. I matematiken hade jag
lärt mig att addera olika tal, vilket jag var stolt över.
På utvecklingssamtalen fick jag mycket beröm av mina lärare. Mina
föräldrar blev naturligtvis mycket stolta över mig.

Från årskurs två minns jag inte mycket, förutom att vi lärde oss engelska
för första gången. Dessutom pratade lärarna om att jag möjligtvis skulle få
hoppa över en klass, men eftersom min pappa inte ville det, gjorde jag
aldrig det.

När jag började mellanstadiet, alltså fyran, fick jag nya klasskamrater
från Altorp. De första dagarna i fyran var jättespännande, med tanke på att
hela klassen var tillsammans på rasterna. Efter några veckor började dock
klassen att splittras. Klasskompisarna från Altorp var ett gäng, medan
klasskompisarna från den tidigare klassen var ett gäng. Själv var jag
utanför. Jag hade ingen bästis att vara med, utan ibland var jag med det
ena ”gänget” och ibland med det andra. Eftersom det var på detta vis hade
skolan även blivit en aning tråkigare, fast jag var tvungen att gå till
skolan i alla fall.
De båda gängen bråkade mycket, oftast skrek de på varandra.

Årskurs fem var ingen höjdare, eftersom jag skadade mig. Det som hände var
att jag vrickade foten och mina föräldrar blev förstås inte glada, utan
tvärtom ledsna.
Det som var roligt i femman var att klassen fick en ny elev – Veronica.
Hon blev så småningom min bästis. Vi lekte varje dag, både i skolan och på
fritiden. Nu hade skolan blivit rolig igen och jag fick ofta beröm av mina
lärare.

I början av sexan flyttade vår familj till Åkarp, Svedensjö. Detta ledde
till att jag var tvungen att byta till Åkarpsskolan, men jag vägrade. Till
slut fick jag som jag ville och jag gick kvar på Storslättsskolan.
Konsekvenserna till detta var att jag fick gå upp tidigare varje dag samt
att jag fick betala bussen själv.
Senare i sexan flyttade vår familj tillbaka till Storslätt, då slapp jag
gå upp tidigare varje dag, vilket jag var tacksam över.
En stor händelse jag aldrig kommer att glömma är när jag stukade foten
samt skrapade upp ett väldigt stort sår på högra armbågen (som jag än idag
har kvar).

Det var väldigt spännande när jag skulle börja sjuan. Dels skulle jag få
nya klasskamrater, men även börja på en ny skola samt få nya
klasskamrater.
Att börja i en ny klass var både roligt och tråkigt. Det som var roligt
var att jag skulle få nya kompisar, men det tråkiga var att jag skulle
förlora kontakten med mina gamla klasskompisar.
De första veckorna i sjuan var de roligaste skolveckorna i hela mitt liv.
Jag fick nämligen träffa en massa nya ansikten och det roligaste av allt
var att det fanns en hel del söta killar! Under sjuan fick jag även många
nya vänner som var jättesnälla, men även dumma. Min klass var jag ganska
nöjd med, eftersom de flesta var snälla, fast det fanns dock vissa
undantag.
I början av sjuan var det jobbigt att hitta rätt klassrum, men så
småningom började jag vänja mig.

Åttan var ett spännande skolår, med tanke på att jag fick mina första
terminsbetyg. Det var också ett olyckligt skolår, eftersom jag var med om
en olycka på NA-lektionen. Jag fick nämligen en vätska i ögat. Annars var
åttan ett helt vanligt skolår.

Nu går jag sista terminen i grundskolan och det känns både bra och dåligt.
Det som är bra är att jag skall börja gymnasiet och få nya vänner samt
vänja mig vid en ny miljö. Det dåliga är dock att jag skall lämna min gamla
skola, mina klasskamrater men även en del lärare jag kommer sakna oerhört
mycket.

Författaren glömmer bort vilken stad ”Sara” har flyttat till och skriver
att de har flyttat ifrån en annan stad än den de flyttat till. Det är
alltså inte fel avskrivet.

Att byta skola : Livets vändning

Av: Xxxxxxxxx Xxxxx 9D

– Hur ska jag klara mig utan dig? Snyftade Anna och slog armarna om Sara.
– Frågan är hur jag ska klara mig utan dig Svarade Emma och kände hur
tårarna rullade nerför kinden.
Den natten somnade Sara sent, hon tänkte på hur hon skulle klara ett liv
utan Anna och kom fram till att det var omöjligt.
Anna och Sara hade känt varann sedan barnsben och de hade alltid gjort allt
tillsammans.
ny sida
Både Sara och Anna hade alltid gillat att dansa tävlingsbugg och sjunga med
skolans band, ”the beautifuls.” citationstecknen är eventuellt gjorda av
läraren
Hennes föräldrars röst när dom hade talat om att familjen skulle flytta
till Stockholm uppspelade sig i Saras huvud och hon grät sig till sömns den
natten.
Två veckor efter beskedet om flytten stod familjen utanför sitt nya hus.
Det var ett stort, vitt hus med stora fönster och en stor trädgård.
Sara gillade huset men hon var så arg och besviken på sina föräldrar för
att erkänna det för dem så istället sa hon att huset skrämmde henne.
När sommarlovet hade närmat sig sitt slut kännde sig Sara allt mer illa
till mods när hon tänkte på sin nya skola.
– Sara, du måste gå upp nu om du inte ska komma försent första skoldagen,
skrek Saras mor Annie.
– Jag kommer, mumlade Sara trött och gick motvilligt mot badrummet för att
ta sig en dusch. Hon kände hur det knöt sig i magen när hon stod utanför
skolan och såg på alla elever som skrattade och stojade.
Med långsamma steg gick Sara mot klassrummet och kände allas blickar vila
på henne.
Sara tog sig igenom dagen med ren vilja men hon hade snabbt blivit
utanför.
Hon funderade om det kunde vara för att hon inte var söt nog med sitt
långa, svarta hår och mulliga kropp.
Efter någon dag började mobbningen och Saras självförtroende försvann
snabbt.
– Vad har jag gjort för fel tänkte hon många gånger då någon skrek äckel
efter henne. När hon hade vart på toaletten en rast hade hon hört en
diskussion mellan två tjejer och det hon fick höra gjorde att hon började
skaka av ilska.
– Tänk att den där snobbiga tjejen Sara har kommit tillbaka sa den ena
tjejen.
– Ja fy, hon kunde lika gärna stanna kvar i America och leva i sin lilla
fina men patetiska värld svarade den andra tjejen.
Plötsligt förstod Sara varför alla hade hatat henne från första stund.
Hon hade sett ut som den där amerikanska tjejen Sara och alla hade trott
att hon hade återvänt. Sara rusade fram till tjejerna och när de fick syn
på henne backade de snabbt tillbaka.
– Jag är inte alls tjejen från America sa hon argt och blängde ilsket på de
förvirrade tjejerna.
Tjejerna fick inte fram ett ord och vände sedan på klacken och lämnade Sara
själv med gråten i halsen.
– Hur ska jag förklara för alla att jag är Sara Svensson och ingen annan
tänkte hon olyckligt och kände en tår falla över och rulla sakta nedför
kinden.
Sara förklarade för sin familj om vad som hade hänt och hon hade aldrig
sett sin mamma se så olycklig ut förut.
– Allt kommer ordna sig gumman mumlade hon och kramade Sara hårt.
Jullovet närmade sig men Sara kunde inte käna någon större lycka över det.
Hon var så olycklig att hon funderade på självmord varje dag.
ny sida
Några veckor senare kom vändningen i Saras liv.
– Jag har fått jobb i Sala så vi ska flytta dit sa Saras far Alf och log
strålande mot familjen.
För Sara kändes beskedet som om en sten hade lättat sig från hjärtat och
livsglädjen kom tillbaka. Familjen lämnade storstadslivet i Göteborg en
vecka senare och flyttade till ett litet hus i Sala. Sara trivdes i huset
från första stund och hon såg världen med nya ögon.
Första dagen i skolan träffade hon flera underbara vänner och livet lekte
för Sara.
Hon hade funnit sig till rätta och hittat glädjen och meningen med livet.
ny sida
Den svart, vita värld hon en gång hade levt i fanns inte längre utan nu
existerade en ljus och solig värld.
Ett tag höll hon på och ge upp men som tur var kämpade hon vidare och det
kommer hon nog alltid att vara tacksam för….

Mina skolår

Jag har aldrig varit någon stjärna i skolan, men inte heller någon nolla. I
lågstadiet var jag ganska bråkig. Jag mins en kille, Alex hette han. Vi
bråkade ofta, nästan varje dag. De var i allafall vad jag minns.

Men en sak i skolan var jag bra på, det var kompisar. jag, Nick, Fredrik,
Viktor, Thomas och Nisse vi var kompisar. Vi var alltid polare på rasterna,
och spelade fotboll, vi hade ett eget fotbollslag. Vi tränade varje fredag
efter skolan.

Jag minns inte så himla mycke från låg stadiet. Men i mellanstadiet fick vi
byta skola från Bergskolan till Långängskolan. Jag fick välja en kompis,
jag valde Viktor vi kom i samma klass 4A. Vi hade varit i Långängskolan
innan, vi hade slöjd där en gång i veckan. Jag kommer ihåg hur mycket jag
gillade slöjden på Långängskolan.

Viktor och jag börgade i samma klass på Långängskolan. Där mötte jag massa
nya kompisar, vi tyckte det var roligt att gå i skolan igen.

De första året bråkade jag mycket med en kille som heter Nick, inte samma
Nick som i lågstadiet utan flax Nick. Vi kallade han dumbo, för att han
hade så stor öron.
ny sida
Jag blev mycket orättvist behandad av alla lärarna på skolan, för att de
bara skyllde på mej. Nick var ingen ägel precis, han mobbade mej lika mycke
som jag mobbade honom. Men ändå så var det jag som var mobbaren.

I femman börgade kaoset, våran lärare Sofie tror jag hon hette blev
sjukskriven. Vi hade massa vikarier vi blev skolans stökigaste klass. Om
det kom en vikarie som skulle vara där i två veckor så var vikarien i
klassen i en dag, för att vi var så jobbiga.

Jag kommer ihåg de roligaste vikarien vi hade, tyckte jag iallafall. Det
var en millitäroffiser, som skulle få ordning på oss. Men vad tror du
hände, nej just de inget. Vi gick in i klassrumet och alla började prata,
så skrek han:
– TYST!
Alla kollade på han i några sekunder sen börgade vi prata igen. De var
facktiskt kul tyckte jag och många andra.

I högstadiet var det kul i ungefär två veckor, sen blev det tråkigt. I
sjuan gick det dåligt med mina betyg eller som man sa då omdömen. Nästan
alla ig. Men sen i åttan börgade jag och plugga. Jag har hittat massa nya
kompisar, de är nog de ända som är bra med Nusnässkolan. Det kommer att bli
sjukt skönt att lämna denna tråkiga skolan och börga på gynasiet.

ATT BYTA SKOLA!
Jag Kristine var 7 år och skulle börja ettan Höstterminen 1994.
Jag var nervös, men jag visste att jag skulle börja i samma klass som mina
2 barndomskompisar Bianca och Lina.
Skolan skulle börja 0810 i respektive hemklassrum.
Så jag började gå 0745 eftersom att skolvägen ungefär tog 20 minuter. Hela
skolan består av 3 hus.
F-huset som är från 1-3, H-huset som är från 4-6 och C-huset som är från 7-
9.
Jag skulle börja på Kullsjöskolan i Piteå.
För att komma till min skola var jag tvungen att gå förbi H-huset där dom
taskiga 6orna var.
Så jag gick en liten omväg runt huset.
När jag kom fram till min skola så sökte jag upp Bianca och Lina, efter att
jag tagit av mig yterkläderna.
Dom satt längst in i klassrummet och vinkade ått mig när jag kom. Jag satte
mig brevid dom och pratade lite.
Sen samlades vi när våran fråken Majvor Backlund kom in i klassrummet och
hälsade alla välkomna.
Sedan ropade hon upp oss var och en,
sen informerade hon oss om det följande läsåret.
Vi var 23 stycken i klassen.
11 tjejer och 12 killar.
Första året gick snabbt och bara efter 1 månad kände man alla i klassen.
I 3an började min låsas syster Lotte i min klass. Och det tyckte jag inte
om, för jag ville ju inte att hon skulle börja vara med alla mina kompisar.

Fast det var inte så undvikande eftersom att vi bode under samma tak.
När jag och Lotte började 4 så började också våran lille bror Maxim på
6års. Han trivdes inte alls. Han brukade komma gråtande in till mig för
att dom hade mobbat han för att han har orange-rött hår.
Men sen då i slutet av 4an flyttade vi till Eden. Och jag, Lotte och Maxim
började på Havsörnskolan.
Vi trivdes inte alls där, för alla var så trista och små snobbiga så vi
gick bara där ett halvår, sen flyttade vi tillbaka till Piteå på Fårön.
Så efter jullovet började vi på Långskataskolan.
Där trivdes jag väl så där.
Fast dom var så extremt snobbiga. Men Lotte verkade trivas jätte bra, och
Maxim med som började 1an.
Så på den skolan gick jag också bara ett halvår sen flyttade jag till pappa
i Eden och började på Lillegårdsskolan efter sommarlovet i 5an.
Jag var och hälsade på där med pappa och klassen verkade jätte bra.
Så 6an började jag där, och kom in i klassen på en gång. Alla var snälla
och jag blev omtyckt för att jag var mig själv och gillade alla.
När jag skulle börja 7an här på korpen,
så blandades vi om med en annan klass från byn.
Men jag hamnade i samma grupp som dom flesta jag hade valt att hamna med.
Och nu har jag bott i Eden i 4år och ska snart byta upp mig till 1gymnasiet
på Aspnässkolan.
Där jag ska gå Barn och Fritid. Att byta skola 3 gånger sådär som jag har
gjort har varit en erfarenhet och jag har fått inblick i hur det kan vara
på andra skolor också,
och inte bara sin egen.
Jag håller ju fortfarande kontakt med dom på Kullsjöskolan och jag brukar
vara där och hälsa på ibland under A-dagarna. Jag tycker det är kul att
komma till andra skolor och lära känna nytt folk, även om det kan vara lite
pirrigt ibland.
Efter bytet på Kullsjöskolan grinade jag och Lotte och några klasskamrater.
För vi ville ju inte alls byta skola.
Den klassen som jag går i nu har nog varit den bästa och Kullsjö på andra
plats. Men nu ångrar jag inte att jag flyttade ifrån Kullsjö. För om jag
inte hade gjort det hade jag ju aldrig träffat mina vänner som jag har nu.

Att lämna grundskolan känns härligt, fast på något sätt ändå tråkigt. Och
man funderar mycket.
det är oklart om texten tar slut här eller om det saknas en sida

Mina skolår
Jag var nervös, Väldigt nervös. Jag hade nästan ont i magen.
Och sova? det var jag inte änns i närheten av att kunna den sissta natten
innan den första skoldagen i mitt liv. Jag klev upp före tuppen den
morgonen för snart 10 år sedan.

Jag bad min mamma följa mej till skolan för att jag var rädd. Rädd för att
det inte fanns någon jag kände eller att fröken kanske var en sur gammal
tant?
Jag var iallafall rädd även om jag inte visste riktigt varför.

fast nästan med detsamma när vi kom till skolan försvann rädslan. Därför
att jag såg att de barn som skulle gå i samma klass som mig. De var ju mina
polare från dagis och fröken verkade snäll hon också.

Dagarna gick och jag trivdes väldigt bra i min skola. Rasterna var det
roligaste som fanns tyckte jag för att då fick man spela hockey. Jag
älskade att spela hockey. Det gör jag fortfarande.
De första åren i min skola gick väldigt fort och nu var det dags att börja
mellanstadiet.
Jag var nervös nu också fast denna gång kanske inte lika mycket eftersom
jag visste vilken klass jag skulle gå i och jag trivdes fint i denna klass.

Fast jag visste också vilken lärare vi skulle få. Hon hette Emma och jag
hade hört att hon var sur och gnällig hela tiden precis som en häxa.
Men efter de första dagarna tyckte jag hon var snäll. Fast jag tyckte även
att Emma blev surare och surare för varje dag.

Sen tyckte hon en massa dumma saker ibland också. Jag kan ta ett exempel
från min mellanstadie tid.
Det var att jag och min kompis olle tyckte om slöjd väldigt mycket.
Så en dag ungefär i mitten av sexan gick vi till slöjden för tidigt alltså
istället för att ha rast jobbade vi.
Emma blev då jätte sur och ville ge oss kvarsittning för att vi kom för
tidigt till en lektion. Det tyckte jag var väldigt konstigt.

Nåja, dagarna fortsatte att gå och nu var det dags för min sissta
skolavslutning på Ängenskolan. Känslorna var blandade, Jag tyckte det var
trisst att lämna min första skola som jag trivts så bra med.
Men samtidigt skulle det bli kul och spännande att börja på en större skola
inne i stan.

Sommaren gick fort och nu var den här, dagen då Jag skulle börja i en ny
skola. Jag var lika nervös som då jag skulle börja 1:an. Och nästan allt
var likadant förutom att mamma inte skulle följa denna gång.

Jag trivdes väldigt bra på denna skola också fast en sak som jag kände att
Jag saknade var hockeyn på rasterna.
Här gick alla bara omkring inne i skolan eller satt och lyssnade på musik
och spelade kort i elevrummet.
fast så småningom lärde jag mej också att tycka om det.

På denna skola är jag än idag.
Och just nu sitter jag och tänker på alla mina skolår och jag kan inte säga
mycket annat än att dom varit väldigt Bra.

Kommentar: I högt tempo beskriver du din skoltid i svepande drag. Rolig
iakttagelse av rastverksamheten på Aspen jämfört med Ängen. Språket är
okompli|cerat och variationen av meningarna är liten.
GODKÄNT!/Johan

Mina skolår

Jag måste nog börja redan när jag gick på lekis.
Där har jag mäst minnen av när jag var liten. Min fursta dag när jag kom
dit så fanns det två ingongar att gå igenom, en som var till höger och den
andra som var till vänster.
Äftersom jag var så ivrig tog jag den närmsta ingongen som var till höger.
Jag stog och slet i dörren men den ville inte öppna sig. Då sa min mamma
till mig att det var soprums dörren jag stod och slet i.
Sen tog jag den vänstra och gick in.
Där fick jag träffa mycket folk (Barn).
Sen äfter några månader så fick vi en pappers bit som var utformad som våra
fötter med två snören på sidorna. Vi skulle lära oss att knytta våra
skosnören själlva. Skälvklart tyckte jag att det här var piss och pest, men
vem skulle inte göra det.
Sen äffter en kvart blev jag så läss att jag slängde den i soperna och
påstod att jag kunde knytta skorna. Det här var dom här ögon blicken som
jag mäst kommer ihåg.
Av årskurs ett till tre kommer jag inte ihåg så mycket förutom att vi hade
en lärare som heter Elisabeth Wirén och hon tvingade oss att göra monga
föräldra visningar.
Av årskurs fyra till sex kommer jag inte iheller ihåg så mycket av.
men under den tiden hade vi en lärare som heter Hanna Sundström och hon var
en riktig ”sat marra”.
När man behövde hjälp med matten så kom hon och satte sig på bordet med
berna ikors och smekte sina lår.
Det var hämskt….
Man har fortfarande traumatiska minnen där ifrån. Sen när man väl kom till
sjuan så tyckte man att man var tuff och frän men när man träffade några
nior i koridorerna då prässade man sig mot väggen, då var man inte lika
kaxig något mer.
Här fanns det snygga tjäjer som man kollade på och inte bara på
ansikterna.
Det var rena rama paradiset..
Nu hade vi skellvklart fått nya lärare och hår på pubiset.
Andreas Sima = en mycket skämtsam kille för det alltid glad och brukar ha
tendensen att komma sent.
Malin Sandkvist = En kort liten person, har bott och plugat i England.
Men nog om lärarna nu går vi i nian, nu är vi störst och behöver inte väja
i koridorerna. Nu behöver man bara gå i mitten.

Det här är vad jag har och bjuda på mit liv.

/Viktor Hammar

Att byta skola/Att byta klass.
När jag gick i 7:an så bytte jag skola. Min mamma fick ett jobb i Älmö på
en firma och vi var tvugna att följa med henne hon ville inte bo där själv.
Jag tyckte att det skulle bli spännande och flytta men också väldigt
tråkigt. Jag saknade alla mina kompisar. Men jag tyckte det skulle bli kul
att komma till en ny skola med, och träffa nya kompisar och få nya lärare
men det skulle också kännas otryggt och kvävande. Jag visste ju inte vad
jag skulle komma i för klass hur dem var om jag kan känna mig trygg eller
inte. Det kankse kräver att jag ska kunnaså mycket som jag kanske inte alls
kan så mycket av.
Så tänkte jag hela tiden.
Men jag hoppades på att jag kom till en fin och bra skola.
En dag åkte jag och min mamma och mina syskon och kolla på den där skolan
jag skulle gå i.
Jag tyckte den var jättefin men såg samtidigt lite skrämmande ut. Den var
så lång och så hög, den var jättestor.
Jag och mina syskon gick in i skolan, den var så ren och fräch på något
sett och klassrummen var jättestora och så fint och kände direkt att här
vill jag gå, här kommer jag att trivas. Sen när min mamma kom så sa jag att
jag kommer nog trivas jätte bra här det var så fint och så rent och frächt.

Så jag kände att jag kommer att trivas och mycket riktigt så gjorde jag
det.
Dagen har kommit jag ska börja den nya skolan.
Jag har nog aldrig varit så nervös som jag var den dagen.
Jag gick fram till läraren och han pressenterade mig och visade var jag
skulle sitta.
Alla var så snälla mot mig och frågade var jag kom ifrån och vad jag hade
för intressen och vad jag gillade och massa sånt.
Alla var så snälla mot mig på rasten jag kände mig trygg och välkommen och
alla brydde sig om mig.
Så efter jag började den nya skolan så va allt mycket bättre och jag
träffade jättesnälla och många kompisar.
Och jag shopade alltid med dem och hittade alltid på någonting med dem och
allt blev mycket lättare i den nya skolan och i Älmö kunde man hitta på mer
saker att göra och i skolan så kunde man sitta vid cafeterian eller vid en
dator eller sitta i ett rum och titta på tv och lyssna på musik och bara
sitta och snacka. Så jag trivdes då mycket bättre och lektionerna var
mycket lättare matten som jag hade svårt för var mycket lättare och jag
förstod mer, det var en bättre lärare och kunde lära ut mer och man behövde
inte bara sitt och jobba i boken man fick leka olika matte lekar och göra
massa roliga problemblad och massa sådant.
Så jag fick det mycket lättare och jag hade det jättebra med nya kompisar.

Slut!

Mina Skolår.
Jag tycker att den är råligt nu för mina sista termin i grundskolan i
allafall. i skol-|tiden, var mycket bra iblan och tråkigt iblan. Dena bra
tid i skolan är, när vi har skollov. Den kan vara mycket råligt. På
skolanlov, jag bråker träffa många nya kompisser from olika stället.
Jag minst en dag på skollove, när jag var ut tillsamans med mina klass
kompisser, vi spellade fotball, vi läker med varandra, låga pittzer och
borda. Jag tycker att den är så råligt på mina skoltiden, när vi har
skollov.
När jag började mina första skolåret under mellanstadietiden, den var så
spännande för mig. Föratt första dag när jag kom till skolan, jag sag mång
elever som jag hade inte känna i livet. Jag var mycket närvours i den har
tiden. Mina första ämnem som jag tycker att det var bra, den var idrott.
För att den gjörde att jag ska har många kompisser. I minna första
skolåret, dena ämnem som jag tycker om bäst var Engelska, Idrott, Mate,
Bild, Slöjd och Svenska. Jag tycker att den här ämnem var bra för mig, och
lärarena av den här ämnemna var myc-|ket snälla med mig. Jag tycker att den
var råligt iblan när jag hade prov, på olika ämnem, och iblan bli de
tråkigt med läxorna åkså. Den är samansak. Jag gillar att har läxa på bild,
för att nån går hem, man ska bara sittar och börja rittar. Jag tycker att
den var så råligt. I första året på skolan, jag hade fött många kompisser.
Jag tycker att den var lite anårlånda i skolan har i sverige. Jag trode att
det skulle vara samma saker from kom i mitt land sierr leone och med samma
reglar. Men det var inte samma reglar. Jag tycker att skollan i sverige är
mycket bettre än skolan i sierra leone. För att lärarena slåg elevena i
sierra leone. Elever förädrana betalar for elevena att går till skolan. Men
har i sverige den är inte samma saker. Jag tycker att den är råligt att går
i skolan i svrige. För att allt är gratiss, och den är mycket
mgörligheten.
Jag hade känns bra nu att jag koma snart lämnar grundskolan. Och jag
känns liten lädsson för att många av av mina kompisana ska flyta, som vi
har lämna grundskolan tillsamans. Ska flyta till andr stöden. Men om jag
känna mig ledsson, kanske jag åckså ska flyta till andra stöd. Men jag koma
sakna många av mina kompisserna som vi hade gick till samma grund skolan.
Jag tycker att det var mycket råligt i skoltiden, den gjörde att jag ska
känna många kompisser, och läre mig om många olika saker för Exämple: Jag
läre mig mycket om första och andra väldkriget, och jag läre mig mycket
svenska, mate, slöjd, bild, Engelska, och Teknik. För att första gånge när
jag gick till skolan jag hade inte lärt mig ingentin om de här ämnem, men
jag tycker att den var råligt att läre mig om den här ämnem. Och den är så
viktig att man ska läre sig i skolan.

Att byta skola/Att byta klass
Jag har bytt skola och klass en gång. Det var från Stegegrevsskolan 6B till
Hälleskolan 7B. De första veckorna i 7:an var jobbiga, jag kände nästan
ingen i den nya klassen. Det var jag och två st killar till från min gamla
klass. Det var svårt att hitta till alla klassrum och det tog ett tag innan
man lärde skänna alla. Jag själv och Niclas bråkade varge rast nä|stan,
antingen gick han efter mej och ville bråka eller så var det jag som gick
efter honom o ville bråka. De två första veckerna prata jag nästan ingen
ting me dom andra i klassen. Men nu har allt blivit bra. Ingen bråkar med
någon annan, alla tål skämt också. Det är bra stämning i klassen.

Nu har jag inte mera och skriva.