Kulturellt kapital: 10-50

Mina Skolår

Jag kan sitta här idag och tänka på alla mina skolår. Alla minnen, och alla
kompisar man har tappat kontakten med.
När jag började ettan, minns jag hur alla fjärilar i min kropp från topp
till tå började komma fram i mig. Jag tyckte att det var läskigt. Även om
jag visste att mamma fanns där för mig. Jag tyckte aldrig om den första
dagen i skolan.
Idag kan jag sitta och fråga mig varför, jag går hellre om ettan än nian.
Men när jag satt där på bänken med mitt namn på, så ville jag bara bort.
Jag ville inte existera längre, Men klarade mig faktiskt bra. Allra mest
tycker jag om 6:an. Då var jag cool. alla såg upp till mig. Jag var störst,
bäst och starkast. Ingen vågade gå på mig. Mestadels så var jag med
killarna i klassen. Det gjorde mig cool, för ingen vågade säga något till
dom.
En rast i sexan, när det var snö, så hade jag satt mig ner på en kille jag
var väldigt kär i. Jag tog upp en isbit och kastade den på hans läpp så den
sprack. Jag fick börja spring så fort jag kunde. Det var nog den roligaste
rasten i mellan|stadiet som jag kan komma på nu. Sen så började jag 7:an,
fick träffa nya folk, ny klass och så var man minst igen. Men min store
broder gick i 8:an då, så jag kände mig trygg på ett sätt. Men kände även
en nervositet på hur jag skulle komma till rätt sal på alla lärare och
sånt. Man var fegisar!
Nu går jag i nian och sitter och väntar på att få komma ut till
verkligheten se mig omkring på nya ställen, bli minst igen. komma till en
ny skola och läsa vidare, vara mer seriös ta mera ansvar för skolan.
Efter alla dessa år i skolan har jag lärt mig vad skolan vill få ut. Det
ska bli jätte gott att få lämna grundskolan och att få ytterligare ta ett
steg längre fram. Jag kommer nog att sakna slappheten på Wicksellska
skolan. Men det ska bli jätte kul at återigen få träffa nya folk med andra
sidor, man kanske t.o.m får träffa sin kärlek om man har riktigt tur.
Att byta skola också ska bli ett nöje. Få komma till en ny stad och plugga
för framtiden – känna lyckan spreta mellan tårna. Gud så kul kanske t.o.m
flytta hemifrån. Allt kan hända. Jovisst!

Av Susanne Bergström

Din uppsats började bra med minnen från ettan – och sexan men jag tror
att du kunde ha gett lite flera exempel från dina skolår.

Min syn på skolan

Hallå min skolminister, jag tycker att det är alldeles för lite gymnastik,
musik, slöjd och hemkunskap på vårat schema.

Det måste tex. vara mycket bättre för en elev som går i åk 9 att få lära
sig spela guitarr riktigt bra så han kanske kan bli rockstjärna och tjäna
flera miljoner om året, men istället får han sitta på en hård stol och läsa
i en bok m industrin på 1600-talet i 1 timme om dagen och hinner glömma
bort alla toner och ackord som han lärt sig spela på musiken för en vecka
sedan.

Det är lika med idrotten, varför tror du tex. att kanada är så
bra på ishockey? Ja inte är det för att dom har gymnastik 2 ggr i veckan,
jag skulle tippa på att deras skollag i olika sporter tränar 2-3 ggr i
veckan utöver den vanliga gymnastiken.

Nu tillbaka till Sverige är jag tycker att det är hemskt
irreterande att bli tvungen att byta lärare två gånger på lika många
terminer i samma ämne, vilket? speciellt när man tycker att läraren man
haft dom första 4:a terminerna vart riktigt bra och trevlig och har gett
ett bra och rättvist betyg.

Det borde också vara en självklarhet att man får det språk man
väljer till åk 7 i grundskolan.
Jag själv valde att få prata spanska på lektionerna men eftersom våran
skola bara hade en spanskalärare så lottade dom om platserna och jag fick
läsa tyska istället, som jag tycker är ett jobbigt språk.

Nu var dom sämre sakerna slut så nu börjar det posetiva. En bra
sak är att vi just nu får äta godis när vi skriver nationella proven i
nästan 3 timmar.

Att vi på dom lite ”segare” lektionerna med de teoretiska
ämnerna får jobba väldigt valfritt och i grupper som vi oftast valt själv
tycker jag är positivt.

Förstås måste alla klasskompisar och vänner man lär sig känna
under dessa tre år i högstadiet vara positiva.

Så lyssna nu på mina förslag och gör skolan bättre Hur?
mvh Fredrik

Mina skolår
När jag tänker tillbaka på min skoltid känns det ganska tomt. Jag tänker
främst på mina tre första år, de åren i skolan som var roligast. Jag hade
en sträng första lärare som undervisade mig i alla ämnen. Hennes namn var
Birgitta. Jag var inte en bråkig person utan jag var lugn och tog bra vara
på tiden jag hade att lära mig på. Det har nog format hela min skolgång,
att jag tog vara på de tre första åren. Skolan har jämt också varit en
plats för mig att träffa och göra nya kompisar. Men i slutet av trean fick
jag en ovanlig vän, han var inte alls lik mig. Men ändå drogs jag till
honom. Hans namn var Mats. Han var lite av en bråkmakare och jag vela nog
vara som han tror jag. Han drog mycket uppmärksamhet vilket jag inte
gjorde. Han är fortfarande en nära vän till mig och jag grubblar
fortfarande över hur 2 så olika personer kan bli så nära vänner. Birgitta
ändrade också mig på olika sätt. Som när de bråkiga killarna gick på mig
och jag slog tillbaka så fick jag offtast skullden. Detta har nog gjort så
jag står mer för rättvisa och ärlighet än om de inte hade hänt mig så offta
under de 3 åren. Sen när man skulle lämna skolan och byta till
mellanstadiet så kommer jag ihåg att jag var ganska orolig. De var ju stora
killar på den skolan och jag skulle vara minst. Men efter några besök på
skolan känndes det ganska så bra. De tre åren på mellanstadiet var ganska
jobbiga, dagarna man tillbringade i skolan vart bara längre och längre. Men
jag har inte så många minnen från de tre åren så de måste ha gått väldigt
fort ändå. Sen när Man skulle vandra upp till högstadiet var det värst, man
velade ha alla kompisar i samma klass men lärarna sa att de inte skulle gå.
Men jag och mina 4 kompisar brydde oss inte. Vi satt oss ner och skrev ett
system som skulle göra så alla skulle komma i samma klass. På min lista
fanns Anders, Mats och Alfred. Jag visste knappt vem Anders var men ändå
var han på min lista. När jag slutligen kom upp i 7:an så hade jag bara
Anders och Mats i klassen, vi hade misslyckats. Jag och Anders hade
liknande intressen så vi vart snabbt bra kompisar. Han formar nog mina
sissta år i skolan. Det var nämnligen så att vi ängnade den mästa delen av
timmarna till att snacka datorer. Det sänkte mina betyg och det är nog
därför jag alldrig uppnått mina högsta mål i högstadiet. Jag och Anders
bestämde oss för att börja spela ett online-spel med namnet EverQuest.
Spelet hade en sån dragning att jag satt vid det hela dagarna och struntade
i skolan. Spelet tog alldrig slut och utvecklaren lärade nästan sätta en
”beroände framkallande lapp” på det. Och det var precis vad man blev av
det, beroände. Der spelet gjorde en stor förändring och en vid öppning i
min skolgång. Jag brydde mig knappt i sjuan och åttan. Och inte fören nu
har jag satt igång på allvar. Nu när det sissta klivet mot arbete och
lägenhet närmar sig. Inför detta kliv mot gymnasiet är jag ganska så
orolig. Att jag ska mista vänner eller att jag inte ska komma in på det jag
vill. Ja, nervös är jag inför klivet. Tänk om jag går bort mig på första
lektionen. Eller om jag hamnar i en tråkig klass och inte passar in i
gruppen. Men jag har en del mål framför mig nu. Nu när jag tänker tillbaka
vet jag att jag lär skynda mig om jag vill gå den utbildning jag har tänkt
mig.

Mina skolår
Jag har haft 11 roliga år hittills. De har varit händelserika med många
roliga och tråkiga händelser.

Mitt första skolår bodde jag i Säffle. Jag kommer inte ihåg namnet på
dagiset, men det var en stor byggnad med många avdelningar. Med ett ganska
högt staket runt tomten.

Det är just ett minne jag starkt kommer ihåg. Det var solig dag. Mamma gick
och lämnade mig som vanligt. Efter 20 minuters rasten av det sagostund. Den
hatade jag verkligen för jag somnade alltid efter den. Efter sagostunden
somnade jag som vanligt. Jag vaknade helt ensam medan alla andra barn var
ute och lekte. Jag blev ledsen på lärarna varför de inte väckt mig. Jag
sprang ut med gråten i halsen och kröp under staketet. Min mormor bodde
bara några 100m från dagiset. Jag sprang till henne.

Efter att lärarna ringt mina föräldrar, och sa att jag rymt. Förstod de att
jag var hos min mormor för jag gillar henne så mycket. Mina föräldrar åkte
och hämtade mig och skjutsade tillbaka mig till dagiset. Det är de
starkaste minnet jag kommer ihåg.
Efter mitt dagis år flyttade vi till Indien. Där gick jag i en svenskskola.
Jag var för ung för att börja ettan. Jag fick gå något som hette ”nollan”,
Det var ungefär som ettan fast det var skolåret innan ettan.

Att komma till Indien gjorde stort intryck på mig det var fantastiskt fint
uppe i bergen. Skolan låg i en dal omringad av stora berg.

Man träffade många kompisar i den svenska skolan. Jag har kontakt med några
av de som gick i skolan.

Vi läste vanliga ämnen i ”nollan” det har varit till stor hjälp när jag
började på Sälgtuna|skolan i Sala. Jag flyttad till Sala vid sju års ålder.
Jag började i Sälgtunaskolan tillsammans med mina bröder. Vi bodde bara 50
meter från skolan.

När jag började skolan hade jag inte många kompisar. Men det visade sig att
de kompisar frå Sälgtuna jag gick med till trean går nu på samma skola som
jag, sex år senare.

Efter jag gick ut trean flyttade vi till Kårsta. Där började jag på
Stavstaskolan i årskurs 4. De två skolåren blev det mest hyss med Julian
Hanell och Kalle Berg. Jag fick snabbt kompisar Och kom in i gänget. Min
lärare på skolan hette Tove och var väldigt sträng mot just mig, jag vet
inte varför. För jag var gansk snäll jämfört med alla andra. Jag var bara
en i mängden ingen särskilt. Jag fick stå ut och kämpa på. Men en dag så
vände allting, jag skulle äntligen få slippa skolan och börja i Temaklass
på Hökmålaskolan. Sista terminen gick snabbt. När det var dags för
skolavslutning. Vi skulle framföra en pjäs med några sånger och danser. Jag
hade sett framemot avslutningen. Men dagen därpå åt jag något som gjorde
att jag blev magsjuk. Jag blev liggande i en vecka.

Sommaren gick snabbt och det var bara en vecka kvar av sommarlovet.
Sommaren går alltid snabbt för jag spelar den roligaste sporten jag vet och
det är golf.

När det var dags att gå till skolan och börja sexan tänkte jag på hur många
gånger jag bytt skola. Jag vet att jag kommer ha stor nytta utav att träffa
så många olika personer. Det har varit roligt hittills och det kommer bara
bli roligare nu. På bussen till skolan funderade jag på allt som man bara
kunde göra. Jag var också nervös. Även fast jag kände de flesta killar i
klassen. Det blev en kort bussresa med många tankar och funderingar. Jag
vat väldigt exalterad när jag gick från busshållplatsen till skolan.

Den första skoldagen gick bra, och alla därpå gick bättre än vad jag tänkt.
Det har gått väldigt snabbt från sexan till nu nian.

Nu är jag väldigt sugen på att börja gymnasiet. Jag ska gå i skåne.
Golffymnasiet jag ska gå på heter Klippan/Perstorp, Det är de enda golf
riksgymnasiet i Sverige.

Efter jag gått färdigt gymnasiet tänker jag gå på collage i USA.

Nu har jag skrivit om min skolgång och mina framtidsplaner. Eller hur jag
vill att min skolgång ska se ut i framtiden.

Jag har bytt skola många gånger under min uppväxt vissa tycker att det är
jobbigt och att det är en nackdel. Men jag tycker det har varit otroligt
kul och lärings|rikt att träffa nya folk hela tiden. Jag hoppas att jag kan
göra det i framtiden också.

Av: Mats Herz 9c

Kära dagbok.
21/3-01 Söndag 21.00
Jag bara gråter och gråter. Varför ska jag behöva göra detta? Varför ska en
14årig flicka som heter Jane behöva flytta? Tänk bara alla mina kompisar,
stallvänner och absolut inte minst Johannes. Vill igentligen inte skriva
men jag måste få berätta för någon. Patricia är ju hos Dan och Åsa är ju
och rider och Johannes är inte hemma. Jag har ringt honom flera gånger. Det
är bara du som har tid med mig dagboken. Sidan blir bara skrynkligare och
skrynkligare av alla tårar som faller, men vad gör det?! Vill bara lämna
allt och alla (utom Johannes) Vänta, nu ringer det. Det kanske är Johannes
eller någon av mina vänner, måste skynda mig och svara.
Det var det inte. Det var farmor som ringde och var så glad över att vi
skulle flytta tillbaka till dem! (jag, mamma och pappa bodde i närheten när
jag var i 3års åldern) Men jag blev så ledsen att pappa fick ta över
samtalet!
I morgon är det måndag igen och jag ska behöva berätta för mina klass
kompisar och Johannes. Varför kan han inte svara när jag ringer? Vill ju
att han ändå ska få veta först! Men men ska försöka att sova nu! God natt
dagboken!

22/3-01 Måndag 07.30
Mycket sovit har det inte blivit i natt. Har bara gråtit och tänkt på hur
allt kommer bli där långt borta! Är så nervös för vad jag ska säg till alla
och hur dom ska ta det! Detta kommer inte bli någon rolig dag! Måste skynda
mig in i duschen nu och sen iväg till skolan!

22/3-01 Måndag 20.33
Dagen har varit för jävlig. Vill inte gå till skolan mer! Vill inte finnas
mer! Alla i skolan blev förvånade och både skrek och grät och en del
försökte bara uppmuntra mig. Men dom lyckades inte! Allt blev bara värre!!
Johannes gick hem när han fick veta! Jag tror det var för att gråta, men
jag vet inte! Alla frågade när jag skulle åka, men jag svarade bara att jag
inte visste. Fast att jag vet att flytt bilen går till den nya villan långt
härifrån på fredag! Mamma bara försöker uppmuntra mig, men det går inte.
Hon berättar om den nya villan och om alla hennes och pappas barndomsvänner
som dom ska träffa! Men varken mamma eller pappa förstår att jag har mina
vänner här och vill inte ha några andra. Mamma pratar med min lärare i
telefon. Dom har pratat länge nu.
Undrar vad dom pratar om?!
Jag pratade med Johannes innan. Han var jätte ledsen och sa att han inte
ville lämna mig! Vi grät båda två och försökte trösta varandra. Men mamma
säger att vi måste flytta för pappas nya jobb kan inte vänta och farfar är
jätte sjuk! De tror att det är dags för honom och lämna oss snart och då
behöver farmor oss! Men det känns som att jag bara vill följa med honom och
dö! Men jag måste försöka klara detta! Nu ska jag försöka sova och drömma
mig bort till en annan värld, där jag är den lyckliga!

23/3-01 Tisdag 22.00
Ännu en dag sig lik har gått, om inte ännu värre än den igår! Johannes var
inte i skolan idag heller. När jag pratade med honom så sa han bara att han
inte orkade gå dit! Precis som om allt var mitt fel. Men han lovade att
komma imorgon!
Idag tog jag min sista ridlektion för Margareta också och det var sista
gången jag red Tricky! Jag grät när jag sadlade av honom och även Margareta
fick tårar i ögongen då! Efter ridlektio|nen stannade jag kvar hos Tricky
och i en timme och grät innan jag plumsade hem i all snön! Mamma har börjat
plocka ner i flyttkartongerna och jag såg att en tår rann även ner på
hennes kind när en efter en sak hamnade i kartongen.
Hon hade även ställt in tre tomma kartonger på mitt rum. Men jag vill inte
plocka ner något i dem och jag önskar att dom aldrig hade stått där. I
morgon ska jag göra mitt sista prov i den här byn och nästa prov jag ska
göra ska jag sitta 12mil ifrån mitt gamla glassrum i ett nytt med massor av
människor som jag inte känner! Jag börjar gråta av tanken. Det är nog dags
att sova nu i alla fall! God natt dagboken!

24/3-01 Onsdag 11.35
Sitter inne på tjej toaletten nu.
Orkar bara inte med alla! Fröken har precis berättat för hela klassen att
jag åker på fredag. Johannes sprang bara ut ur klassrummet. han grät!
Både jag, Patricia, Åsa och Johannes gråter på rasterna och ”fröken”
tröstar oss så gott hon kan! Men nu börjar jag snart! Skriver kanske mer
sen!

25/3-01 Torsdag 07.31
Jag hann tyvärr inte skriva mer igår! Jag var hos Johannes efter skolan och
myste för sista gången och på kvällen ville tvunget mamma hjälpa mig att
packa ner i kartongerna! Efter det bara grät jag! Tanken slog mig att jag
kanske aldrig mer skulle få träffa Johannes, Åsa och Patricia. Mamma måste
ha hört mig eftersom att hon kom in smygandes för att trösta mig! Hon
lungnade mig och tillslut somnade jag!
Nu har jag en sista dag framför mig i min gammla skola och jag önskar att
det inte vore såhär! Måste gå nu!

25/3-01 torsdag 22.00
Dagen har varit ok men med mycket gråt, kramar och pussar. Åsa och Patricia
hade gjort ett halsband (ur snyggt) som jag skulle ha på mig för att glömma
dem! Och jag lovade! Johannes har hållt sig undan hela dagen. Troligen för
att inte känna sig i vägen!
Jag har plockat ner allt i kartongerna nu och det är bara de tommamöblerna
som ska ut! Hela kvällen har gått åt att prata i telefon med alla och säga
adjö! Jag har skrivit ett brev till Johannes också, som jag ska springa
bort och lägga i hans brevlåda imorgon innan vi åker! Nu måste jag sova!

26/3-01 Fredag 13.05
Nu sitter vi i bilen och är på väg! Jag grät en del igår innan jag somnade
och tänkte på Johannes! Jag la brevet och en rödros i hans brevlåda innan
vi åkte och det första jag ska göra när vi kommer fram är att skriva till
honom! Nu ska jag försöka sova lite, så går nog vägen dit lite snabbare!

28/3-01 Söndag 13.00
Har inte hunnit skriva har varit så mycket i helgen! Villan är jätte fin
och jag har fått iordning det mesta på mitt rum! Jag har pratat med
Johannes varje dag än och med Åsa och Patricia igår!
Jag gick en runda runt skolan igår också och den verkade fin!
Jag är väldigt nervös för i morgon men jag lovar att det kommer att gå bra!
Nu ropar mamma att det är mat så jag måste kila!

2 veckor senare.
Livet leker super bra och skolan och klassen är ok! Har börjat få en del
kompisar och har kommit in i skolarbetet bra! Jag var på min första
ridlektion igår också!
Och på fredag ska jag och mamma köra våra 12 mil tillbaka och hälsa på! Åh
vad jag längtar!!
Åh vad jag längtar!!

Att byta skola

Det var en stekhet dag i Juni, jag var på väg till vårterminens näst sista
dag. På vägen dit så träffade jag Ola, vi gick tillsammans till skolan, vi
säger ingenting till varandra för vi njuter bara av fåglarnas kvitter.
När vi kommer fram till skolan så ringer det in. Jag tar några snabba
löparsteg och Ola kommer efter. Inne i klass||rummet så snackar läraren om
morgon||dagens avslutning, men jag är inne i mina egna tankar. Jag tänker
på hur mycket jag kommer att sakna mina vänner Ja, till och med lärarna och
skolan.
– Sten!
Jag vaknade genast upp ur min dagdröm.
– Öh! Vad?
– Har du förstått hur ni ska göra när ni kommer till skolan i morgon?
– Njaej, inte precis.
– Jag vet att du ska byta skola men du kan väl i alla fall försöka att
hänga med på lektionerna.
– Jaja.
Så fortsatte läraren med sin genomgång och jag sjönk återigen in i mina
dagdrömmar. När lektionen var slut så gick lag lungt ut ur klassrummet. Jag
bestämde mig för att gå hem. Jag hade ju bara en lektion kvar, matte, och
den kan man ju skita i. Men istället för att gå hem så tog jag riktning mot
min och Olas koja i skogen, där kunde jag tänka för mig själv. Väl framme
så tittar jag upp mot kojans fyra våningar.
– Orka! Sa jag tyst för mig själv och gick bakom kojan och satte mig på en
stubbe. Jag tänkte på alla mina kompisar och på den nya skolan, Usch!. Jag
vill inte lämna mina kompisar och gå i skola i Skåne. Jag vill ju stanna
här med mina kompisar. När jag suttit där på stubben i ca två timmar så
började jag oläsliga ord . Jag gick genom björkallén till vårt hus
samtidigt som jag sparkade en liten sten framför mig.
Nästa dag så försov jag mig och fick lov att springa till skolan. Framme
vid skolan så fick jag en rejäl utskällning av vår engelska lärare, efter
det så fick jag gå in i klassrummet där hela klassen var samlad. Det var
helt tyst så jag smög in och satte mig på huk bredvid Ola. Jag led igenom
hela avslutningen och när den var slut så sprang jag hem och stängde in mig
i mitt rum. Där stannade jag i ungefär två veckor. Den enda gången jag
lämnade rummet var när jag skulle äta eller gå på toa.
– Men snälla Sten, kan du inte gå ut en liten stund bara? Ola väntar ju på
dig. Mamma tjatade hela tiden på mig så jag bestämde mig för att gå ut.
– Okej då, jag går väl ut en liten stund då.
– Hejsan Sten! Är du ledsen för någonting?, sa Ola
– Nej, varför undrar du det? svarade jag
– Jo, du har ju låst in dig i ditt rum ända sen avslutningen.
– Jaha, det är för att jag inte vill byta skola.
– Okej, men då förstår jag, du jag vet en sak som kommer att göra dig på
bättre humör. Vi kan sticka till våran koja. Vi började att springa.
När vi kom fram så hade det börjat regna och blåsa, så vi skyndade oss upp
i kojan. Ola klättrade först upp för den vingliga repstegen. Men när han
kom upp till tredje och jag andra våningen så hördes det en ljudligt brak.
Det var den fjärde våningen som dundrade ner i marken. Jag skyndade mig
neråt, när jag kom till första våningen så hörde jag ett till brak, nu var
det tredje våningen som dundrade ner. Jag hoppade ner till marken rakt ner
i ett par buskar. När allting lugnat ner sig så tittade jag upp ur busken.
Det var totalt kaos och mitt i alltihop så låg Ola helt orörlig. Jag sprang
fram till honom.
– Ola!! Vad har hänt?
– Aahh. Jjag. ramlade ner på de här brädorna, det känns som om jag har en
kniv i ryggen.
– Ligg still, jag ska hämta mamma. Jag sprang det snabbaste jag kunde hemåt
och smällde upp dörren.
– Mamma!! Ola har gjort illa sig.
– Va!? Vad säger du? Har Ola gjort illa sig?
– Ja, han ligger vid våran koja och rör inte på sig.
Mamma tog upp telefonen och ringde till 112. Vi sprang mot kojan och efter
ett tag så kom ambulansen. De gick fram till Ola och lyfte försiktigt upp
honom, han hade landat rakt på en lång spik. De åkte iväg med honom till
akutmottagningen. Nästa dag så hörde jag att Ola klarat sig ganska bra. Jag
tänkte för mig själv ”Om jag klarat av du det här så måste det ju vara en
baggis att börja i den nya skolan. Jag trivs faktiskt ganska bra i min nya
skola, och jag håller kontakten med Ola.

Min syn på skolan

Hej!

Jag skriver till dig för att få fram några önskningar så att skolorna kan
bli bättre. Jag tycker att skolmaten är riktig god för det mesta. Det finns
vissa maträtter som inte alls är goda och den andra maträtten brukar häller
inte vara så god alltid.
Något som jag tycker är riktigt dåligt på denna skolan är att i gympan i
nian måste man göra en egen dans och om man inte gör det så får man sänkt
betyg. Det tycker inte jag är rättvist för att det finns personer som inte
gillar att dansa.
Något som jag tycker var dåligt i lågstadiet var att man i barnba osäker
på om ”barnba” är rätt ord var tvungen att gå vid ett visst klock|slag så
att man inte fick gå när man var färdig i barnba. På mellanstadiet så fick
man läxor över helgen och det tycker jag är dåligt för att man måste ha
någon fritid. Men det som var bra är det att man inte fick så många läxor.

Det som också var dåligt var att det inte fans så många rastvakter.
På mellanstadiet var vissa lärare väldigt stränga. När några i min klass
kom 2 min försent in till lektionen fick dom 30 min kvarsittning och så
stränga tycker ja att dom inte skall vara. Något som våran skola hade på
mellanstadiet var prick systemet. Det gick ut på att fick man tre prickar
en vecka så fick man inte vara med på klassens timme. Man fick prickar
genom att inte göra läxor och komma försent.

ytligt, ej huvudet på spiken, ej avslutn

Att byta skola/Att byta klass.

Vi gick sista terminen i sexan på Västgötaskolan.
Det var jag och min allra bästa kompis Sofie. Vi hade kännt varann sen vi
var fem år, vi gjorde allt tillsammans, vi hade till och med samma namn.
Men lärarna var tvugna att säga Sofie. B till mig och Sofie. M till henne,
men vi båda reagerade alltid.
Jag hade aldrig haft så kul med någon som jag hade med henne.
Sista terminen i sexan var vi bara fyra tjejer, men det var bara Sofie jag
kännt sen flera år tillbaka.
En dag i Mars ringde hon hem till mig och berättade att hon skulle till
Irland på semester, hon skulle vara borta i två veckor. Hon var både glad
och lessen.
Hon sa att hon inte ville åka utan mig men hon var sammtidigt glad för
våran favorit grupp Westlife var ifrån Irland. Men hon sa att hon lovade
att ringa.

Nu hade hon varit borta i en vecka, jag hade B-språk i Akalla skolan,
franska var det. Akalla skolan var den skolan vi hatade allra mest, så vi
båda hade sökt till Centrumskolan. Det var så tomt på lektionen utan henne.
Efter lektionen gick jag med dom andra tjejerna i sexan tillbaka till
Västgöta. När vi kommer fram så får alla utom jag gå in i klassrummet. Min
lärare Kristin sa att hon behövde prata med mig.
Vi gick ut och satte oss i ”grupprummet” och jag glömmer aldrig de orden
hon sa:
– Sofie. M. kommer inte tillbaka hon har flyttat till Irland, hennes mamma
har fått ett jobb som chef på ett hotell där.

Jag kunde inte säga något jag satt bara och stirrade, men sen kom dom
tårarna. Jag satt och grät.
Kristin sa åt mig att gå hem och vila. Jag trodde att mitt liv skulle vara
över, vi som skulle flytta till Frankrike tillsammans.
Jag gick hem men slutade aldrig att gråta.
På kvällen ringde telefonen det var Sofie, jag klarade inte av att prata
men jag försökte.
Hon berättade att hon inte visste någonting innan dom åkte, men att hon
kommer på Skolavslutningen.
Jag gick inte till skolan på en vecka, jag kännde mig helt död.

På skolavslutningen åkte jag till Arlanda för att möta henne.
Där gick hon med sina fyra syskon. Vi sprang imot varann och gjorde våran
klappramsa, som vi alltid gjorde när vi träffades.
Vi tog taxin till västgöta.
Jag visste att jag efter sommarlovet skulle få börja i Centrumskolan helt
ensam.
Sofie stannade hos mig i en månad medan hennes syskon bodde hos deras
morbror.

Nu går jag sista terminen i nian på Centrumskolan och har det jätte bra.
Jag har fått massa nya kompisar och det var inte alls så jobbigt att börja
en ny skola som jag trodde att det skulle vara.
Sofie och jag pratar i telefon två gånger i veckan och träffas tre månader
om året.

Mina Skol år

det käns som i går men endå var det sex år sen jag började i den
här i skolan.Det är mycket roligt som har hent under mina skol år fast allt
har gott så fort. Nu går man i nian det är vell ganska kul fast man vill
ändå till baka till minena. Jag komer ihåg när man lekte vid gungerna och
när vi såv i klassrumet eller när vi åkte till örn bovet! Ja jag kan prata
hur mycket som helltst om allt kul jag haft i skolan. Åren går så fort man
henger inte med det var sex år sen men det käns som sex dagar sen. Och om
ett par år så börjar jag joba det käns som en lång venntan fast sex år är
ju en lång venntan men det så fort! Jag kanstje upp repar mig men jag kan
inte tro att allting har gott så snabbt! Och det var i ottan jag började
här i bas så det är inte lika monga minen i det här klassrumet men kul i
bas det är det men den klass som jag har mest minen är 9D. Fast det är som
att jag inte käner dom lengre. Jo visst har jag kontackt med några gammla
kompisar men dom anndra käner jag inte lengre fast jag känt dom så monga
år. Det är lite konstit att det är så. Jag komer ihåg en rolig sak när vi
åkte till barnens ö när jonas och jag åkte kanot och när några i min klass
också åkte kanot dom var så monga i kanoten att den vellte och sköngk å vad
vi skrattade dom som sköngk började grina det kul tyckte jag. Vi hade en
lärare som var äcklig som fan han hade svett ringar i armhålerna hålerna å
han skrek och hade sig det var ingen bra lärare. Så vill jorde så att han
fick sluta. Jag har haft jette kul under mina skolår Hej då!

Min syn på skolan
Hej jag är en tjej som går sista terminen i nian.
Jag skulle vilja berätta om saker man kunde ändra på och saker som är bra.
Vi börjar med de man skulle kunna ändra på.
Jag skulle vilja förändra miljön i skolan för den är ju inte den bästa.
Luften skulle man också kunna göra nått åt, för om luften är dålig så blir
man bara trött och man årkar inte jobba.
Jag tycker också att man kan införa speciella klasser så att om man har
svårt i nått ämne så kan man byta ut en lektion i veckan för att hålla på
med det man har svårt med, eller att man gör mindre klasser så att det inte
blir så stökit på lektionerna.
Man kan kanske även förbättra maten och matsalarna.
För om man inte äter så får man ingen energi och då kan man inte
konsentrera sig och så är det för många elever.
Miljön i matsalarna är väl inte heller så bra, eftersom på vissa skolor
ligger korridoren precis utanför matsalarna och dom som äter kanske blir
störda av dom som springer i korridoren.
Så om man istället gör väggar runt matsalen så blir man inte störda av dom
andra eleverna.
Skolgården är ett stort problem på vissa skolor, det är verkligen nått man
skulle kunna ändra på. Förslag på vad man kan göra för att förbättra
skolgården är kanske att man kan sätta ut lite mer bänkar med bord som man
kan sitta vid och spela kort eller vad som helst.
Man kan ju göra det lite lite fint också man kan ju plantera blommor i
stora blommlådor som står på ben.
och det är bara lite man kan förbättra på skolgården.
Nåt jag skulle vela att det fanns var ett rum dit man skulle kunna gå på
rasterna för att koppla av lite så det inte är massa skrik och spring runt
en hela tiden, för vissa kan det vara jobbigt och är det jobbigt så
konsentrerar man sig inte lika bra som man annars gör osäker på om det är
742217 som dragit en pil i texten för att markera att gör ska vara innan
annars, eller om det är läraren som rättat .

Nåt som man kunde införa en timme i veckan är avslappning, det hade vi på
min förra skola jag gick på och det var väldigt skönt och man kunde
konsentrera sig bättre efter åt.
Vägar till skolor kunde också förbättras på vissa ställen, som exempel på
hur det var innan jag gick på den skola jag går på nu kan jag berätta att
när mina systrar gick på den här skolan så fick dom gå på vägen för det
fanns ingen cykelväg och det var ju inte så bra specielt på vintern.
Så vägar är nått man kan diskutera.
Man skulle kunna införa i alla skolor lite mer aktiviteter eller att alla
skolor i samma kommun träffas en eller två gånger per år, en gång på våren
och en gång på hösten. På den skolan jag går på så skulle man kunna ha
cafeterian öppen lite längre eller att man öppnar den lite tidigare.
Ifall att man inte har ätit i skolan, för då kan man köpa en frukt eller en
mixmax t.ex så att man blir lite mätt i alla fall.
Vad gäller lektionerna i t.ex. slöjd skulle man kunna göra lite längre.
Det var sånt man kunde ändra.

Sånna saker jag tycker är bra med den skolan jag går på nu är lärarna dom
skulle jag inte vilja ändra på.
Rasterna är också bra dom är det nu iallafall förut hade vi så korta raster
att man kände sig stressad, men nu är det bra.
Det är även bra att vi har ett bibliotek det skulle jag inte heller vilja
ändra på.
Det är bra att vi har så pass många datorer som vi har också.

2000-talets skola skulle i allafall jag att den skulle ha bra miljö, bra
luft, bra lärare och det skulle inte vara massa dumma komentarer elever
mellan och det skulle inte vara nå mobbing.
Mindre klasser

Vänliga hälsningar från 742217

G