Kulturellt kapital: 10-50

Inskannad version

Mina skolår.

Jag kommer ihåg mitt första år i skolan. Jag var så glad när jag
började skolan. En grej som jag längtade till i skolan var att träffa alla
tjejer, jag var galen i tjejerna och jag var galen i plugget. Jag låg bland
dom första i klassen, jag och mina kompisar tävlade i allt som det gick att
tävla i, ville imponera för tjejerna. Det var skoj första, andre, tredje
året och fjärde året var vi tvugna att flytta, jag och min familj.
Vi flyttade till norrköping.
Det var inget roligt längre för jag fick inte börja i samma skola som mina
bröder. Jag behövde dom, tyckte jag.
Att flytta och börja en ny skola är inte roligt.

Jag var nervös första dagen i skolan. Jag gillade att få uppmärks|amhet av
tjejerna men den här gången var det av hela skolan. Jag kunde inte tänka
längre. Lugnt och lugnt började jag få kompisar.
Pluget försvann ur min hjärna. Jag hade många tankar. Det berodde på min
pappa och hans bror vart anfallna av två män. Det vart bråk. Min pappa
skulle åka in i fängelset men ingen visste när.
När jag började sexan fick jag reda på att pappa skulle åka in i fängelset.

När min pappa satt inne fick min mamma cancer.
Jag struntade i skolan och vart kriminell.
Min pappa satt inne i ett år. Min mamma tjatade på mig att jag ska fixa
skolan.
Jag kunde inte bry mig om skolan, bara bryde mig om min mamma mest. Jag
hade lovat att jag skulle fixa skolan.
När jag gick i åttan dog min mamma. Jag la av med det kriminella och
började ägna mig åt skolan. Det var svårt från början men jag började
förbätra mig mycket. Jag fick mycket hjälp av Hasse. P. Hasse. P är min
kontaktperson. Jag fick honom när min pappa satt inne i fängelset. Jag har
honom fortfarande.
Hasse är en person som ställer upp för allt. Jag är glad att jag har
hon|om.
Nu i åtan och nian fösjöker jag att göra mitt bästa i skolan. Jag håller
mina löften Det räkte att jag gjorde mitt bästa.
Jag har höjt upp mina betyg men jag vet inte om det räcker. Jag tycker mina
första skol år har varit toppen.
Just nu vet jag inte om det är lika roligt i skolan för nu är det på
allvar.

Den här berättelsen är sann.

Inskannad version

MINA SKOLÅR!
Jag har snart gått i skolan i nio år. Och jag har bytt skola en gång bara,
och det var då jag skulle börja högstadiet.

När jag först började i ettan var jag jätte|nervös och rädd, jag kunde ju
inte prata flytande svenska. Och jag hade bara bott i Sverige i ungefär 2
år. Jag hade inte häller så många kompisar, jag kände mig lite utan|för
helt enkelt. Men efter några veckor i klassen så kändes allt bättre. Jag
hade redan fått många kompisar, och det var inte så jobbigt det där med
språket längre. Att vara invandrare och byta kultur och traditioner är inte
lätt. Speciellt om man är vuxen. Jag tror nog att det var därför jag lärde
mig språket rätt så fort, p.g.a att jag var liten.

Jag minns inte så mycket om mina skolår på lågstadiet, men jag kommer ihåg
mycket om mina skolår i mellanstadiet.

Trumman hette skolan jag gick på i låg- och mellanstadiet. Det var roligt
att gå där. Dom flesta lärarna var trevliga, snälla och glada för det
mesta. Mina lärare i lågstadiet hette Malin, Lena och Hans tror jag. Och
mina lärare i mellanstadiet var Lennart och Johanna. I 4:an och 5:an hade
vi Lennart i nästan alla ämnen, förutom i engelskan och ÖÄ:n. I 6:an hade
vi Johanna i nästan alla ämnen.

När jag gick i lågstadiet hade jag en bästis som hette Anna. Men hon bytte
skola när vi gick i 3:an Så jag blev tvungen att hitta en ny bästis, och
det gjorde jag. Melanie hette hon. Vi var ofta med varandra men efter ett
tag så växte vi ifrån varandra. Och vi hamnade i olika klasser när vi
skulle börja mellanstadiet. Då började jag att vara med en annan kompis som
hette Senja. Jag och Senja lärde ju känna varandra när vi gick på lekis.
Och vi hade gått i samma klass sen 1:an. Hon går fortfarande i min klass.

När jag började i 7:an förändrades allting. Man fick nya klasskamrater, nya
lärare, allt var nytt. Det kändes också jobbigt att börja på en ny skola.
Jag trodde inte att jag skulle trivas här, men det gjorde jag ändå. Snart
har jag gått på Vallsbo i 3 år. Och snart ska jag sluta här, och börja på
gymnasiet. Det känns konstigt och jag blir nervös varje gång jag tänker på
det. Men när jag tänker tillbaks på mina skolår så har det varit mycket
roligt, konstigt, jobbigt m.m.
Varje gång jag har bytt klass eller då jag bytte skola så har jag alltid
trott det värsta. Jag har alltid tänkt negativt, men nu inför gymnasiet så
har jag faktiskt börjat tänka posetivt. Visst är det nervöst och pirrigt
men det går nog över tror jag, det har ju gjort det förut så.

Det känns skönt att sluta högstadiet snart. Jag känner att jag har växt upp
så mycket nu, snart är man vuxen och ska bygga upp sin egen framtid. Skolan
är något viktigt, jag tror nog att jag är den jag är p.g.a skolan, men
också p.g.a vart jag kommer ifrån och där jag har växt upp och viktigast av
allt så tror jag att min familj och kultur har mycket med det att göra.
Jag kan inte uttrycka och beskriva mina tankar, känslor och minnen på ett
bra sätt, så att ni förstår hur mina skolår har sett ut eller varit. Men
jag kan säga det att jag har spenderat snart nio långa år av mitt liv på
att gå i skolan, men det är något som jag aldrig kommer att ångra.

Inskannad version

Mina skolår.
Nu sitter jag här, vårterminen i nian och gör mitt andra nationellaprov i
Svenska. Jag tänker tillbaka, för nio år sedan. Nio långa, men ändå korta
år. Jag minns så tydligt när jag började första klass. Att jag och mamma
dagarna innan varit ute, en varm augustidag och shoppat nya kläder och
skor. Och så hade jag fått fina rosa pennor med gula blommor på. Som jag
skulle ha och lära mig skriva med. Visst, jag kunde ju redan skriva mitt
namn och mamma och pappa. Men vad skulle det hjälpt idag?
Jag hade satt mig i en bänk längst bak och mamma satt bakom. Alla barn satt
i de förstora bänkarna och blängde nyfiket, på varandra. Några barn och
föräldrar pratade med varandra, med låg ton. Men det var nästan alldeles
tyst.
Så kom hon, fröken Britta tror jag hon hette, om jag inte minns fel. Hon
var en kort, tjock ”dam” med glasögonen ner glidna en bit på näsan. Hon såg
inte så glad ut, när hon gick med sakta steg, mot sin karteder och satte
sig på sin blåa, snurr stol. Men efter att ha tittat noga på var och en av
oss, såg man mungiporna sakta dra sig uppåt.
-Välkomna, sa hon med ett stort leende. Ingen sa något, förutom en stor
pojke i ena hörnet.
-Tack, skrek han och viftade med armarna. Alla skrattade en stund, sen hade
fröken upprop.
-Sofie Lennartsson?
-Ja, sa jag med tydlig och klar röst. Jag var glad, jag var stor nu, jag
skulle börja skolan.
Sen pratade fröken, hon berättade om sin sommar och frågade om vi
haft det bra och badat mycket. Och helt plötsligt hördes ett ”ding ding,
ding dong” Det var skolklockan. Det var rast. Jag lekte med en liten tjej
som hette Emilia. Vi sprang runt och provade alla gungorna, rushelbanan,
klätterställningen och grävde ett stort hål i sandlådan. Ända tills det lät
igen ”ding ding, ding dong” Jag hade nu hatf min första rast.
Jag satte mig i samma bänk igen. Äntligen, skulle jag få lära mig
skriva nu? Men det blev inte så, vi skulle måla en teckning, om vad vi
gjort på sommarlovet. Jag målade våran lilla trä stuga uppe i Dalarna. När
jag och min lilla syster Jonna spelade krocket, utanför på den gröna
tomten. Jag målade det finaste jag kunde, så det tog ganska lång tid.
Vi hann inget mer håller. Jag hade kännt att min mage kurrat en
stund, men jag ville inte fråga om vi skulle få någon mat. Men det fick vi,
köttbullar och makaroner. Det var inte lika gott som när mamma gjorde det.
Men det gick att äta och jag blev mätt.
Sen var dagen nästan slut. Vi samlades allihopa och sa hej då. Jag
tog min ryggsäck och gick för att möta mamma vid lilla vägen som vi hade
bestämt. Vi gick långsamt hem. Och jag berättade allt, om att jag på rasten
lekt med en snäll tjej som hette Emilia. Att vi målat sommarteckningar och
åt mat i matsalen.
På kvällen när jag skulle sova, så tänkte jag på dagen som gått. Jag var
nöjd, men jag ville ju lära mig skriva. Men kanske i morgon, var min sista
tanke innan jag slöt ögone, och somnade. Det var min först skoldag.

Inskannad version

MINA SKOLÅR
Ja mins ganska väl första dagen i skolan i Angered ja var 6 år. Min mamma
följde mig hela vägen till skolan där ja träffade Masel efter som att vi va
kompisar sedan lånkt innan höll vi ihop. Så nervös som ja va när mamma gick
och ja och Masel stod där på skol|gården bland alla andra nya har ja nog
aldrig varit.

Efter bara några menuter kom dom eldsta barnen ut sexorna. De skulle ta oss
med ut på tipspromenad i skogen. Vi blev indelade i små grupper självklart
hamnade jag och Masel i olika grupper. Ja har inget minne av frågorna eller
vilken placering vi hamnade på men vi van nog inte i alla fall.

Efter tipspromenaden gick vi in i vårat klassrum och blev uppräknade och ja
va som vanligt sist eftersom mitt efternamn börjar på V. Det var det ja
mins från min första dag i skolan eller föresten det var att Viktor Ekström
spydde under uppropet. Fröken sa att hon tyckte att det var passande för
hans pappa var med.

Efter några veckor blev skolan varda iochförsig en ganska oseriös och
lekfull varda med mycke lek och raster. Sista timen varje dag hade i lek i
ett klassrum som hette lekis där kunde man göra en massa saker tillexempel
leka med lego, bilar eller ligga i myshörnan och lysna på band. Det fanns
även en snickar där vi byggde allt möjligt men för det mesta var man där
inne för att leka med limpistolen eller leka med brännaren. Man kunde även
vara ute på leken. Det var mycke lek även på lektionerna det var alfabets
lekar och ordlekar. Det var under den tiden som ja tyckte det var riktigt
roligt i skolan.

Och så höll det på det första året innan allt blev mer seriöst och mer
inriktat på och lära sig läsa och skriva bra är att hålla på och leka hela
dagarna.

När ja gick i ettan eller tvåan uniefär bygdes skolan ut det var alltid
stökigt över allt under den tiden men det behövdes för det var väldigt
trånkt inan för skolan blev dubelt så stor uniefär och då blev klasserna
lagom stora. Den nya delen av skolan döptes till X 2000 och den gamla delen
där ja gick hette loket.
Det var under denna tiden jag lärde mig läsa ordenkligt. Det var väldigt
mycke lästräning den tiden. Och det var även då som vi fick börja använda
datorerna. Som vi använde till sama sak som allt anat att lära oss läsa med
läsprogram.

När man började i tre fyran hade man ingen lektid längre och i trean gick
man till halvtre på torsdagar istället för tio över ett.

Det var även många klass fester som utspelade sig på samma sätt varje gång
det var ingen som dansade i början för det var ingen som vågade börja men
tillslut var det alltid Johan Strand som bjödupp och då gjorde alla andra
också det. När vi väl komit i gång så dansade vi hela tiden.

I Femsexan Fick våran klass byta till ett klassrum i X 2000 för att vi
skulle vara nära den andra Femsexan.

Under dom två åren var man kung på skolan i skolskogen hade man dom finaste
kojorna och det var ingen som vågade sno något från en. Och på vintern
lekte vi herren på|toppen i en stor snöhög och då stog man altid överst.
Man kunde även spela bandy på bandy planen det var alltid en het diskussion
om att bandy genget kom försent för att när det ringde in kör man sista
målet vinner inan det blev mål.

Man läste mycket Oä dom åren det är sama sak som SO och även matte i en bok
som hette mattestegen där varje räknesätt var uppdelad i steg.
Efter julen i sexan började man bli nervös inför Grepen vi gjorde ett besök
som gjorde mig än mer nervös för det va så svårt att hitta för det var så
stort.
Några månader innan sommarlovet fick vi reda på klasserna och ja va spänd
över vilket hörn ja skulle hamna i ja ville gärna hamna i Beta för ja kände
lite folk där. Jag kommer ihåg hur glad ja blev när ja fick reda på att ja
hamnade i beta.
Det sista i Angered va en tråkig tid jag lenktade verkligen till Grepen.

När ja satt på bussen för första gången till Grepen satt jag med Masel och
vi va mest nervösa över om vi skulle hitta till klass|rummet.
I början tog man det lite passivt för man ville inte hamna i bråk med dom
stora, starka, tuffa och snusande niorna.
När man började andra året var man ju i alla fall inte minst och det kändes
ju gött. Andra året var tråkigt för man viste att man hadde ett kvar sedan
så kändes det inte första året för då var det kul med något nytt.
Det var kul att få sit första betyg inan jul lovet det andra året.

När man börjar det tredje kändes det både bra och dålit det kändes gött och
vara störst och gå i mitten av korridoren. Men det kändes rätt segt att ha
ett helt år kvar det käns mer än det är. Vid julen så kände man att det
närmade sig slutet bara en av sex terminer kvar. Nu när man har valt käns
det bara som en transportsträcka kvar fast en väldigt lång tansport|sträcka
kvar.

Inskannad version

Min syn på skolan!!
Klockan ringde! Jag satte mig yrvaken upp i sängen och försökte nå min
väckarklo|cka, den som jag fick i 15 års pressent av min lilla sysster. Det
kan ju också för|klara varför den ser ut som en sjöljung|fru.
Sakta men säckert vaggade jag mig ur min varma, sköna helt underbara säng.

Jag gick sakta till duschen och satte på vattnet. I början var det iskallt
men under tiden jag kissade han det bli varmt och skönt och jag klev in i
duschen. Efteråt tog jag på mig min kläder och åt lite frukost. På
morgon|en kan jag inte äta mer än en liten macka.
Sedan tog jag på mig min jacka.
Klockan var nu 7.50 och jag började kl 8 så det var dags att börja springa.

Jag kom in i skolan kl 8 prick och sprang in i mitt klassrum. Där framme
vid den vita tavlan stod det en helt främmande person.
Jag gick och satte mig i en bänk som var placerad långt fram i klassrumet.
Karln berättade att han var skolminister och han ville veta våran åsikt om
denna skola, så att den går göras bättre. Vi fick ett vitt papper där vi
skulle skriva de posetiva sakerna och de negativ sakern. Så jag satte igång
med en gång.
Min skola.
Jag trivs mycket bra på denna skola. Här kan jag vara mig själv.
Euförsej är det en gammal skola med ett dåligt ventelation. På sommaren när
man kommer in i klassrumet kan det vara varmt som i en bastu. PÅ vintern
när man kommer in kan det vara iskallt.
På väggarna är det mycket klotter. Det är inte så fint men jag tror det
skulle hjälpa med en klotterväg.
Skolkningen på våran skola är ganska vanligt. Folk går hem istället för att
gå på lektioner. De klagar på att de inte kan andas i denna skolan.
Annar så är maten mycket god och jag äter lunch varje dag. Det finns alltid
2 maträtter att välja på.
Jag som tycker om att idrotta tycker att det kan vara lite mer idrott på
vårat schema. Men lärarna säger att det inte finns tid och lärare till det.

Som i alla andra skolor finns det mobbing här. Inte i en så stor skalla men
det finns och det har vi försökt bekämpa i flera år. Det har minskat nu men
det finns lite kvar.
Jag fick höra av en kommpis som går på en annan skola att de hade haft drog
och nikotin information.
Det har aldrig varit någon på våran skola som har pratat om detta. Det
tycker jag är lite dåligt. Det har det!
Det finns en grej som jag tycker om med denna skola. Det är att det finns
så många fritidsaktiviteter. Varannan kväll kan man vara nere vid gården.
Ibland fixar skolan ishockey billjeter och fotb-|ollsbilljeter, ibland så
åker vi och badar. Detta är en vanlig skola som jag trivs mycket bra i,
hoppas alla andra gör det också.
Lärarna här är helt underbara, var tvungen att skriva detta. / Isak

Inskannad version

Mina skolår!
Jag sitter hemma i köket och äter kvällsmat. Jag är orolig, för imorgon ska
jag för första gången börja skolan! ”för första gången” är överstruken,
oklart om det är eleven eller lärarens rättning.

Jag kan inte sova utan ligger och funderar över hur det kan vara på en
förskola. Är lärarna trevliga? Vilka ska bli mina kompisar? Hur är hela
klassen? Vika av mina tidigare kompisar ska gå i samma klass? Det finns
mycket att fundera på.

På morgonen nästa dag har jag en stor klump i magen. Jag vill bara ligga
kvar i sängen och sova. Jag vill inte till skolan. Men jag ångrar mig, det
kan ju vara roligt att träffa sina kompisar som man ska gå i samma klass
med enda tills vi går ut nian.

Jag stiger upp ur sängen och tar på mig mina kläder som mamma har tagit
fram till mig. Dom ligger snyggt och prydligt vikta på min fotölj. Jag går
ut i köket där mamma står och gör en macka till mig.
– Godmorgon stumpan! säger hon.
– Godmorgon!
– Är du nervös?
– Ja, jag vill inte gå till skolan idag.
– Men det måste du göra. Se så, här. Ta din macka och ett glas mjölk och ät
nu!
Jag gjorde som hon sa.
När jag var färdig så skjusade hon ner mig till skolan. Hon följde med in.
Hon var där hela dagen.
Jag var glad för det. Det fanns ju inga jag kännde där.

När klockan blev 8:30 började vi. Alla skulle sätta sig i en ring på golvet
och säga sina namn. Jag fick börja, sen var det en tjej som hette Hanna,
sen var det en som hette Emma, Karin, Zevjan (hon var ifrån Turkiet), Vedad
(var ifrån Bosnien), sedan fortsatte vi hela ringen ut. sedan fick vi rast
på en timme. Alla hade roligt utom jag, som satt i ett hörn och tittade på
när alla lekte. Plötsligt stod det en pojke framför mig och frågade om vi
skulle leka. Han hette Jon.
Vi satt på golvet och lekte med bilar, det var kul. Sen kom det en tjej och
frågade om hon fick vara med. Det fick hon. Vi lekte med bilarna hela
rasten.

Sedan skulle vi ha bild. Jag, Jon och en tjej som hette Hanna satt vid
samma bord. Jag ritade en bild där vi tre satt och lekte med bilarna. Jon
ritade hans hus, det blev fint. Det sprang två hundar utanför huset och
lekte. Hanna ritade sin kannin som var svart och vit. Det var trots allt
roligt i skolan. Jag längtade redan tills nästa dag när jag satt i bilen på
vägen hem. Så var det dag ut och dag in.

Sen när vi skulle börja ettan var det likadant. Vi började räkna matte, och
lite andra sådana saker som vi inte gjort tidigare.

Åren gick och jag skulle börja på mellanstadiet. Den dagen glömmer jag
aldrig, alla var nervösa över att börja fyran. Vi fick en ny lärare som
hette Gurli, hon var snäll, alla i klassen tyckte om henne. Hon var rättså
gammal, omkring 50 år. Ibland bjöd hon på godis! Det var nog därför alla
gillade henne…

När man väl kom upp till högstadiet trodde de flesta att de var tuffa och
gick omkring och kastade sina nycklar upp i luften och tog dem igen. Jag
och mina kompisar tyckte att det var så barnsligt, gå runt där och göra
”konster” med nycklarna.

I sjuan blev det mycket läxor, fast man visste att det skulle bli fler i
åttan.
Man har ju hört alla säga att i sjuan är det ”Hej! här är högstadiet”. I
åttan är det bara att sitta hemma och plugga. Och i nian så var det
repetion av allt i sjuan och åttan. Det var som dom sagt.

Vi har ju inte lika många prov nu som i åttan, men vi har ju Nationella
proven istället. Det kan man ju knappt öva på. Så det är inte lika jobbigt
nu som då.

När man skulle börja nian så träffade jag min pojkvän, som heter Patrik. Vi
träffades nästan varenda dag. Det blev jobbigt att ha både han och läxorna
i huvudet, men det gick bra. Han förstår ju mig och brukar förhöra mig på
läxorna.
Till sommarlovet tar han studenten och jag går ut nian. Så vi tänkte åka
iväg någonstans, men vi har inte bestämt var vi ska åka.

Nu efter nian har jag sökt in på Omvårdnadsprogramet som förstaval, som
andraval barn och fritid. Jag har inte bestämt mig riktigt än, men vi får
se vad det blir. Det blir ju omval sen om man ångrar sig.

Det ska bli roligt att byta skola, för man träffar nya kompisar, och det
ska bli gott och slippa sin gammla klass…

Inskannad version

Mina skolår
Jag har nu gått sNart 9 år I SKOLAn. Satt och Funderade Vad Jag har Lärt
mig I SKOLAN. Men Jag Måste nog skriva LITe annat ocHså för att Det SKULLe
bLI FÖrLIte Skrivet.

Tänkte att De inte Blev SÅ Mycet så MAN SKULLe KUNNA SKRIVA OM aLLa mIna
Lärare. Men det SKULLe Vara För stor risk För ATT det Blev någoN Lärare som
Läste OCH skuLLe BLI Arg.

För Jag Har HAFT LÄrAre SOM JAG INTe KAN skrivA Något PossItIvt OM. Det
skuLLe va orättvIst ATT Bara MämNa någrA I såNNa FaLL.

Jag TÄNkte LISTA ALLA ÄMNen OCH SKrivA Hur MÅNga LÄrarare VI Har HaFt I De
OLIKA ÄMNeNA PÅ LJUNGBY UNDer 3 SKOLÅr
SVeNSKA 3 LÄrAre Matte 1 LÄrAre NO 1 LÄrAre Idrott 1 LÄrAre MUSIK 2 LÄrAre
TeKNIK 1 BILD 5 LÄrAre SO 9 LÄrAre Jag KAN Inte KOMMA På Fler ÄMNeN
JUSTNU.

DAGS För KaFFe För MAN FICK JU HA MeD MAT PÅ ProveT KONStAterAR Att KAFFeT
BLIVIT KALT När JAG HÄLLer I MJÖLKeN. Får Drika KAFFe UTAN MJÖLK Men MeD
socker I.

LärArNa säger att Det SKA VA tyst I KLASSruMMet. För Att MaN SKA KUNNA
koNceNtrerA sig ALTSÅ Är SKOLAN ett KONCENtrAtIoNNS Läger VISSerLIgeN
eNDASt MeLLAN KL 9:30-15:30 MeN ÄNDÅ.

MAN KAN UNDrA VArFör MAN SKA gÅ så LÄNge I SKOLAN DeT FINNS JU FOLK SOM Har
gått 6 År I SKOLAN OCH Har TAGIT Sig MeD De KUNSKAPerNA tILL PeNSION.

JAG Har ALDrIg GILLAt SJÄLVA SKOLAN JAG VILLe INTe gÅ DIT för JAG Var JU
VAN VID Att gÅ HeMMa HeLA DAGeN. DET Är För Att TrÄffA FOLK SOM JAG går
TILL SKOLAN ANNArS HADe JAG SLUTAT MeD Att gÅ HIT För LÄNge seN.
Ingenting om sin egen skolgång

Inskannad version

Mina Skolår
Jag kommer inte ihåg när jag började skolan, Men jag kommer ihåg att jag
tyckte att det var skönt att lämna Dagis.
Man hade ju kul i skolan de första åren, men sen blev allt så tråkigt.
Mellanstadiet. Då var det roligaste nästan slöjden. Sen när man gick ut
sexan tyckte man det var skönt att slippa den skolan.
Sen på högstadiet var allt nytt. Nu fick man ett eget skåp, Man hade en
eller två salar för varje ämne, och klassen var ny.
Men nu i nian så har man vant sig.
Nu ser jag fram emot att börja Gymnasiet.
Men jag vet inte alls hur det är där.
Jag tror det kommer vara lite mindre schema,
då min linje inte har så många ämnen.

Inskannad version

Mina skolår
Jag heter Carl Snellman och började skolan den 18 augusti 1994. Skolan Jag
började på hette lekeboskolan och låg i samhället Årtuna.

Lågstadiet
Min första skoldag kunde börjat bättre en vad den gjorde. Det hela började
med att jag och min bror skulle anmäla oss hos rektorn. Jag och min bror
gick in på rektorns kontor satte oss och lade upp fötterna på rektorns
skrivbord. Jag minns inte hur rektorn reagerade men kan tänka mig att
rektorn skrattade och att mamma skämdes. i början av min skoltid så var Jag
en rätt lugn liten Pojk som inte några större hyss. Jag kommer ihåg att Jag
till skillnad Från nu var rätt bra i matte. Jag blev nästan alltid klar med
bökerna Först. Min Första bok tror Jag var en blå läs bok som hett Från A-
Ö. Det Jag minns bäst Från mina Första skolår var när vi skulle giöra en
bok. Som vi sedan skulle läsa upp För klassen. Och när det var min tur
drabbades Jag av sådann rampFeber att Jag började gråta. Fröken sa att Jag
slapp och Jag blev nöjd och glad igen.

Mellan stadiet
Efter låg stadiet bytte vi lärare till en manlig istället För en kvinnlig.
På vår Första lektion med honom skrämde han oss rejält. Han berättade hur
lärarna agade sina elever För och skulle visa ett exempel. Han tog en
linjal drog den mot en elevs händer. Meningen var Ju Förstos att han skulle
missa men det giorde han inte utan träFFade eleven på Finger spättsarna.
Det jag mest minns från denna lärare var hans eviga tjat om att Lovsjön var
en storstad och Årtuna en byhåla. Under mellan stadiet blev Jag allt
villdare och minns en i dag min Första kvarsittning. Jag och två killar
till hade Fått kvarsittning För att vi pratat bort Förmycket av tiden på
lektionerna. Meningen var att vi skulle räkna matte men pratade givetvis
bort det också. Läraren märkte inget eFtersom han satt och spelade Harpan
på datorn. Det pinsammaste Jag varit med om under skoltid var när Jag och
några kompisar spelade king. Bollen åkte iväg in till en vägg då Jag Fick
hjärnsläpp. Jag sparkade bollen mot vägen och på tillbaka stuttsen drämde
Jag till på volley rätt in i en glasruta. Precis då komm en lärare och tog
mig till rektorn. Det visade sig sen att det var rektorns ruta. Jag sa att
det inte var meningen men han sa att Jag skulle få en räkning. Men den komm
inte och kommer nog inte heller. Efter 5:an skulle vi byta skola till myr
skolan. Vi Fick en ny lärare som var ganska tråkig. till en början var Jag
tveksam om våran Flytt men blev snart possetivt inställd då den visade sig
vara bättre. Det starkaste minnet Från 6:an var på matte lektionerna då
nästan alla snakade om en sapopra som gick på TV. Efter 6:an byte vi lärare
och Fick 2 bra lärare. I 7:an blev Jag allt bussigare och var nu en riktig
vilde som pratade på lektionerna. 7:an gick ganska smartsammt Fram och
eFter halva 8:an byte vi lärare till en ganska dålig och tråkig lärare.
eFter 8:an Fick Jag mina Första betyg och dom var inte särskilt bra. Jag
hade viserligen G i allt men vara 3 Vg. Och När min bror komm hem med Vg i
alla ämnen kände man sig lite misslyckad. Men jag Tyckte upp mig och eFter
halva 9:an hade Jag höjt mig i 3 ämnen. EFter den terminen byte vi tillbaka
till vår Förra lärare som tur var. När vi sedan skulle välja gymnasium var
valet inte svårt. Jag hade nämligen alltid velat bli sportkommentator och
valde derför medielinjen. Jag sökte också till 2 Fotbollsgymnasium men kom
inte in På dom. Jag ser i dag Fram imot gymnasiumet och är inte oklart
ord . Jag är rätt nöjd med min skolgång även om betygen kunde varit lite
bättre.
En smårolig berättelse om busige Carl. Bra! Lite stavfel här och där.