Att byta skola/Att byta klass
Nej, jag vill inte flytta!, skrek jag till mina föräldrar och smällde igen
dörren till mitt rum. Jag satte i en skiva i cd-spelaren och höjde till
max. Jag ville inte lyssna på dem.
Mina föräldrar hade precis berättat för mig att vi skulle flytta. Att jag
skulle få börja på en ny skola i en ny klass. Jag trivdes bra här, jag hade
allt jag kunde önska mig. Det kom som en chock för mig att få höra. Jag
ville inte byta skola, jag ville inte börja i en ny klass och jag ville
inte skaffa mig nya vänner. Jag upprepade orden inom mig flera gånger om.
Min pappa hade berättat att han fått jobb som arkitekt, han hade alltid
ritat hus men den här chansen ville han inte missa. Mamma ville också
flytta härifrån och min lillasyster var bara tre år så hon förstod inte
riktigt vad det handlade om. Jag fick försöka tänka i andra banor nu. Det
blir bra, det kommer att ordna sig.

Ny dag. Ny skola. Jag var nervös över att träffa min nya klass. För första
gången skulle jag stå längst fram i det nya klassrummet och bli iaktagen av
en massa nya ansikten. Det var dagg i gräset och jag darrade lite av kylan
innan jag gick in i den nya skolan. Nu darrade jag inte längre av kylan,
utan av nervositet. Jag tog några steg in i rummet där klass 9b satt. Det
stod välkommen
– Här är vår nya elev
– Hej, sade jag tyst. Jag tror inte att någon hörde vad jag sade men de
snälla ansiktena log mot mig.

Saknas möjligen en sida här En bit bort från huset låg en liten sjö. Vi
hade fortfarande inte fått ordning på alla möbler i huset fast vi flyttade
in ganska tidigt på sommarlovet. Det stod stora kartonger på golven och det
var lite rörigt överallt.
Jag gick ned till sjön för att kolla temperaturen i vattnet. Förra gången
jag kollade var det bara nitton ºC, Jag hoppades att det kanske hade stigit
ngt. Jag lade termometern i vattnet. Ja, 22ºC! utbrast jag.
Då plötsligt såg jag 2 killar komma cyklades. Jag kände igen en utav dem,
det var Jonas!
De stannade mitt framför mig.
– Hej, sade Jonas och log lika gulligt som i klassrummet förut idag.
De hade hängt varsin handduk runt halsen. Jag förstod att de skulle bada så
jag sa:
– Så ni ska bada?!, jag kollade precis temperaturen. Det var 22ºC.
– Vi vet, svarade den andra killen och pekade på en stor skylt 10 meter
bort. På den stod det ”Vattentemp. 22ºC”
Jag kände hur mina kinder blev varma, jag var säkert jätteröd i ansiktet.
Jag skrattade och sade:
– Oj då! Den skylten missa jag visst.
Jag valde att gå hemåt nu för att inte göra bort mig ännu mer.
Nästa dag i skolan var inte alls lika nervös som gårdagen. Jag längtade
efter att få se Jonas fina ögon. Jag slog mig ned på stolen bredvid hans.
Det låg en lapp på min bänk, jag vecklade upp den och det stod ”vill du
hänga med å bada med mig, Ante å Karin sen efter skolan?”
Jag svarade och skrev
”Ja visst men vilka är Ante och Karin?”
Han pekade på ett par som satt längst ned i klassrummet. Det satt en tjej
bredvid också. jag antog att det var Karin.
Efter skolan skyndade jag mig ut på skolgården. Då knackade någon mig på
ryggen. Det var Jonas. Han sa att vi skulle träffas nere vid stranden vid
4.
– Okej, sade jag och gick hemåt.
tiden gick fort och snart var jag påväg ned mot stranden. Där stod de, alla
tre. Jonas hoppade i vattnet först genom att göra en kanonkula från en
klippa. Det stänkte upp lite vatten på mig. Jag dök i och Jonas såg på mig,
hans ögon var lika blå som himmelen. Jag kände att detta var början på
något nytt. Någonting bra som jag hoppades skulle vara för evigt.