Att byta skola
En ny skola, ett nytt levnadssätt. Ofta är man nervös och osäker när man
kommer till en ny skola. Utan kompisar och den trygghet man hade på sin
förra skola. Man börjar på höstadiet och man blir igen genom att börja i
sjuan. Precis så var det för Kim.
Kim skulle börja i sjuan. I mellanstadiet var han den längsta och
kraftigaste eleven på skolan. Han hade ett järngrepp om alla elever på
skolan. Och som ledare över sitt ”gäng” så hade han en stor makt över alla.
T.o.m. vissa lärare var lite osäkra när Kim var i klassrummet. Kim har inte
alltid varit störst. När han gick på dagis och dom två första åren på
lågstadiet blev han retad och utfryst av dom andra skolkamraterna. Och så i
trean var det så allvarligt att han var tvungen att byta skola. Till den
nya skolan hade Kim inga förvänt|ningar. Här var han ännu mer utsatt, men
när sommarlovet var slut och han kom till sin nya skola såg han att han var
en stor grabb. Han var lika stor som femteklassarna. Och ett år senare var
han störst på skolan och kunde börja sin hämnd. Men nu var det dags att
byta skola igen.
Dagen före var Kim lite orolig. Han tänkte att han kanske inte var den
största Kim längre utan blivit en liten plutt. Dagen kom och Kim gick mot
sin nya skola. Det knöt sig i magen på honom. Han hade fått reda på att
endast en från hans gamla klass hade kommit till samma skola. En tjej,
Miranda. Kim hade inte umgåtts med tjejerna i den gamla klassen särskilt
mycket. Till Miranda hade han bara sagt hej till enstaka gånger, han var
lite blyg för henne.
Han gick in i aulan på skolan och där satt ett hundratals elever. Han satte
sig ner där det var så tomt på folk som möjligt. Kim tittade sig omkring.
Han såg nått som glädje honom. Han var nästan störst. Om han ställde sig
upp kunde han se över dom flesta. Han var nöjd.
”Den här skolan är bra”, sa han till sig själv. Han satt och njöt och
sträckte på sig så folk kunde se att han var störst, bäst och vackrast.
”Hej!” sades plötsligt en tjejs röst.
Han titta sig om och såg Miranda. Han sjönk ihop och Miranda satte sig
intill honom.
”Nervöst första dan eller hur?” sa hon med en liten glad ton på rösten.
”MMM”, svarade Kim buttert.
Miranda sa sedan inget mer under samlingen.
När deras nye rektor hälsat dom välkommna och dom hade fått reda på vilka
klasser dom skulle tillhöra, 7D för Kims del, gick dom till ett klassrum
där dom skulle möta sin nya klassföreståndare. Kim och Miranda hade kommit
i samma klass. En klass på 25 elever, elva pojkar, fjorton flickor. Kim såg
att alla killar var mindre än honom, ett huvud minst. När läraren kom in i
klassrummet var det alldeles knäpptyst. En stor, robust magister steg in i
klassrummet. Kim hade bara sett större män på tv förut.
Den första dagen tog slut. Kim var inte orolig längre. Han var inte mindre,
han var större än dom flesta. Han kände sig inte ett dugg rädd när han gick
till skolan nästa dag. Han tittade nedåt på sina nya skor och såg inget
framåt. Smack! Han hade gått in i nått. Men det var inte nått det var
någon.
”Nä, men hej tjejen!” sa någon.
Kim titta upp och såg till sin fasa Kennt.
Kennt var den som hade retat Kim mest på lågstadiet. Redan då var Kennt
stor, men nu såg han ut som en nia
”Vilket sammanträffande att se dig här, tjejen!” sa han nästan skrikande.
Tjejen. Det var det som Kim blev kallad. Bara för att Kim kunde vara ett
tjej|namn. Kim reste sig snabbt upp och såg att Kennt var ett huvud längre.
Han samlade sig, ignorerade Kennt och gick där ifrån. Han hittade fort till
klassrummet där han skulle vara. Nästan alla ämnen skulle vara där inne.
Första lektionen matte. Lektionerna flöt på och Kim såg inte Kennt mer den
dan.
Kim gick hem med en ny kamrat, Miranda. Dom hade börjat prata på rasterna
och Kim upptäckte att det inte var så farligt med tjejer ändå. Kim tyckte
det var skönt med en som man kunde prata med. Dom andra i klassen hade han
inte fått kontakt med än. Han visste nu också att han var långt ifrån
störst på skolan. Alla åttor och nior som inte var där igår var betydligt
större än Kim. Kim hade glömt Kennt, hans huvud var fullt av andra saker.
Den tredje dagen i skolan kom. Kim gick dit med ganska lätta steg. Kennt
hade han uppfattat som en dröm. När han kom in på skolans område såg han
ett gäng mitt på skolgården. Alla titta på honom. Helt plötsligt sprang dom
imot honom. Kim hann inte ens tänka innan dom var runt honom.
”Hallå, tjejen!” hördes en välbekant röst.
Kennt steg in i ringen. Nästan alla i ringen var större än honom. Kennt
gick runt Kim och sa det mest otänkbara saker och påhittade. Alla i ringen
skrattade och pekade på Kim. Han försökte ta sig ut men alla knuffade
tillbaka honom mot Kennt. Kennt bara malde på med onda ord om Kim. Men så
var Kennt tvungen att nysa och då tog Kim sin chans. Han gick på den minsta
kom ur ringen. Han sprang allt vad han hade. Men Kim är inte så van att
springa ifrån folk. Det är oftast folk som springer ifrån honom. Han sprang
rund ett hörn. Där stod hans klassföre|ståndare.
”Hjälp!” skrek Kim samtidigt som Kennt kom fram bakom hörnet.
Magistern tog ett fast tag runt armen på Kennt och gick iväg. Kim var
räddad för den här gången. Han var inte störst, han var inte minst men han
var utsatt igen.
Klar röd tråd. Inledning – Avslutning passar ihop. Jämför skolorna och
utsattheten. Bra språk (-imp-ändelser). Bra upplägg och indelning i
stycken. Betyg: VG+