Lars, Från fjant till poppis!

– Kom hit Lars! Ropade mamma.
Lars kom springande nerför trappan in i köket där hans mamma stod och
diskade.
– Ja, vad är det mor? svarade Lars försiktigt.
Han hade hört på mammas rost att den både var irriterad och trött.
– Du får gå med sopporna, sedan skura golven och efter allt det hänga upp
tvätten.
Han svarade ja med ett suckande. I Lars Bertilssons värld fanns ingen
glädje. Dom hade nyss flyttat till den lilla staden Ottenby på Öland. Hans
far var försäljare och i hela hans liv har han flyttat 8 gånger. Lars är 13
år och går i sjunde klass. Det var inte så lätt att börja i en ny klass.
Även om han borde vara van vid det nu så var han alltid rädd och spänd.
Hans pappa var sällan hemma och därför var det alltid speciell stämning vid
middagen då pappa alltid kom hem.
När Lars var färdig med alla sysslor ropade hans mamma:
– Lars! Gå och lägg dig med detsamma.
Lars gick och tvättade sig utan ett ord. När han stod där på toaletten och
stirrade på sig själv i spegeln tänkte han på hur det skulle bli i den nya
skolan imorgon. Kommer killarna vara schyssta eller kommer dom behandla mig
som luft. Eftersom han har varit i så många skolor så hade han erfarenhet
av att börja i en ny skola. Hur skulle tjejerna reager. Han visste att han
inte var snygg. Han visste även att han var blyg och tyst. Han hade aldrig
haft en bästa kompis.
Han spottade ut tandkrämen i munnen och sköljde sedan av tandborsten. Han
gick direkt och lade sig. Hans rum var inte större än toaletten. Han sov i
en ombyggd garderob, men det var något som han gillade med det. Där kunde
han vara ensam som han tyckte om att vara. Tänka på saker och ting.
Det fanns en klump i magen på Lars. Han var spänd och nervös över morgon
dagen. Han lade sig på sidan för att somna. Det gjorde han även.
På morgonen vaknade han av att mamma höll på i köket. Han tog på sig
kläderna som mamma lagt upp åt honom så gick han ner och åt av mammas
avskyvärda gröt. Han slevade i sig den fort för att inte hinna känna
smaken. Hans mamma var igentligen inte hans riktiga mamma. Lars mamma dog
när han föddes och hans far gifte om sig med den kvinnan som nu var hans
elaka styv mor.
Han såg på henne och visste att hon aldrig hade tyckt om honom. Han visste
inte varför och han vågade aldrig prata med farsan om det eftersom han
aldrig var hemma.
– Gå nu Lars! Så du inte blir sen som vanligt! Ropade styvmorsan strängt.
– När han kom ut på gatan var det fullt av barn och elever som kom gående.
Skolbussen hade redan gått så han fick följa alla andra eleverna för att
hitta rätt.
När han gått en bit så såg han den stora skolan. Han tänkte att det måste
vara en stor och fin skola med stränga regler som hemma. Men klumpen i
magen hade bara blivit värre. Oron spred sig i kroppen och tankarna på den
nya klassen var av rädsla och panik. Panik om att stå framför klassen och
presentera sig. Alla blickar, alla fniss och alla viskningar.
Han gick in genom den stora porten, han hade ett papper där det stod vilken
sal, tid, lärare och annan fakta.
Det stod sal M. Han kom in i en lång och bred koridor med skåp längs lång
sidorna. Det var tomt. Inga elever syntes till någonstans. Han gick längs
koridoren och längst bort mellan skåpen såg han en dörr. Det stod sal M på
den. Han knackad försiktigt på med en basketboll i magen och hjärtat i
halsgropen. En lärare öppnade och frågade.
– Lars Bertilsson?
– Ja! Det är jag. sa Lars mumlande.
Bakom läraren satt hela denna klass som han skulle gå i en månad, kanske
två.
När läraren visade in honom till katedern så såg han alla. Det var inga
fnissningar eller viskande. Blickarna var inte heller hårda och farliga som
i alla andra klasser han börjat i. Han kände direkt det kändes bra.
– Det här är då Lars Bertilsson och ska gå med oss här på Blomdalsskolan.
Man hörde några fnissningar från några tjejer i ena hörnet när fröken sa
mitt namn. Lars blev röd om kinderna och sa.
– Hej! Jag heter Lars, kallas ibland för Lars knas. sa han försiktigt.
Alla började skratta och allt bara släppte. Nervosi|teten och rädslan. Även
blygheten och tystnaden han hade haft innan.
Lars stod där framför alla och skrattade med klassen.
Sedan där efter för ändrades hela hans liv. Han blev fort en i klassen, han
fick många nya vänner. Även en del tjejer efter sig. Hans liv blev
annorlunda både i skolan och hemma. Inte bara det att farsan fick fast jobb
så dom kunde bo kvar i Ottenby. Även att farsan fick mer och mer tid att
umgås med Lars. Lars liv hade förändrats mycke, genom bara några ord.

”Genom bara några ord”.

Bra novell, men lite för mycket av tyngdpunkten ligger på tiden före
bytet av skola och lite för lite på tiden efter. Lite för mycket småfel
(stavning och meningsbyggnad), annars ok! Betyg: G