Mina skolår
”AH börja skolan ska väl inte vara så svårt.”
Det var ord jag sa fem år sedan.
Idag efter att har gått i grundskolan i snart nio år känner jag att jag
inte direkt kan säga samma sak. De tre sista åren har varit de jobbigaste
och mest krävande åren i mitt liv. Så här långt. Men samtidigt tror jag att
jag har lärt mig en hel massa saker om mig själv. Att jag faktiskt säger
emot om någon är dum mot mig eller att jag har ganska lätt att prata inför
större samlingar.
Jag minns första dan när jag skulle börja mellanstadiet. Mamma hade gjort
flätor i mitt hår med rosetter längst ner och jag var uppklädd i rosa
cykelbyxor och en orange t-shirt.
Allt var så roligt tills jag hoppade ner för en bänk och stukade foten. Jag
sa inget till min nya lärare för jag vågade inte. När jag sedan kom hem la
jag mig på grässmattan och började gråta. Mina tankar var att jag hatade
skolan och att jag aldrig mer skulle gå tillbaka dit. Det var skolans fel.
Nu efter snart sex år kom jag visst igenom den krisen och det har blivit
många fler på vägen. Kriser som de senaste åren har för mig varit att ta
mig igenom veckan. Att varje lektion vara uppmärksam, glad och alltid göra
sitt bästa. Man kan inte varje timme, varje dag, varje vecka vara på sitt
bästa humör, det går bara inte.
Första året i högstadiet var ärligt talat roligt, Nya människor, nya
ansikten, ny miljö att vara i. Det var också en tryggande känsla att man
hade några av sina vänner med sig från mellan|stadiet, även om jag inte
alls umgås med dem idag. Jag har träffat nya vänner som betyder allt för
mig.
Vänner som jag kommer förmodligen ha kvar i hela mitt liv. Högstadiet är
inte bara att gå i skolan, Man går igenom så mycket personliga saker.
Ibland säger man tänk om man ändå inte gick i skolan, Men vad skulle man
göra då, Även om du inte pluggar vidare efter grundskolan så har du ändå
fått en grund i livet. En grund att stå på. Man får lära sig hur man själv
fungerar i olika situationer.
Hur världen fungerar. Vilka olika människor med olika religioner det finns
överallt. Jag har lärt mig mer än vad jag trodde jag skulle veta vid det
här laget och tänk vad mycket jag borde ha lärt mig när jag inte har många
år kvar att leva.
Jag skulle vilja berätta för min syster vad som väntar henne men det går
inte. För allt som jag har upplevt kanske hon inte får uppleva och om hon
gör det blir det på hennes sätt.
Nu kan jag förstå när hon kommer hem och svär och slänger sig framför tv:n
för hon är för trött för att göra läxor. Jag kan förstå vad hon går igenom
och då kan jag hålla mig undan. Tänk om allt som min familj har fått gå
igenom för mig. Alla mina dåliga dagar men också de dagar jag haft för
mycket energi som jag inte vetat vad jag ska göra av och då tagit ut det på
dem.
Det är bara några månader kvar i grundskolan och sedan kommer en lång och
härlig sommar innan gym|nasiet börjar. Jag längtar så himla mycket att
komma närmare vuxenlivet.
Att få ta mera ansvar, träffa nya människor och en ny miljö.
Det ska bli så skönt att få lämna grundskolan, lämna allt bakom sig.
Att få vända blad och se något nytt.
Jag kommer säker som jag har gjort så här långt utvecklas mer. Vem vet, de
åsikter jag har idag kanske har helt förändras om några år. Det finns tid
och möjlighet för det. Tid att förän|dras som person och individ.
Lärare har nog haft större inverkan på en än vad man tror. Jag tror att
lärare inte bara ska under|visa utan också leda oss ut i verklig|heten. Den
stora, hemska, vackra och intressanta verklighet.
Den som vi alla möter någon gång.