MINA SKOLÅR
Det är min första dag i skolan och jag känner mig både arg och lessen.
När jag passerar in genom skolans mörka och trista dörrar känns det som att
jag bara vill springa hem.
Jag kommer in i klassrummet där min klass 1b redan sitter ner vid varsin
bänk och tittar på mig med vakande ögon. Min fröken som heter Marja hälsar
mig mycket välkommen till den nya klassen.
Det pirrar i hela magen när jag sätter mig ner.
Idag ska vi ha upprop och skriva vårat namn på varsin bänk, som vi ska ha
de sex närmaste åren.
Jag vänder mig försiktigt om och ser att en flicka tittar på mig och vinkar
som att vi kände varandra.
Jag tror inte att jag har träffat henne förut men vinkar snällt tillbaka.
När vi har rast kommer hon fram till mig.
Och knappt hinner jag hälsa innan hon dragit tag i min arm och sprungit ut
med mig på skolgården.
Skolan kanske inte är så tråkig trots allt.
Jag pustar ut och känner hur solen värmer i mitt redan solbrända ansikte.
Skolan har börjat!
Vädret ser trist ut innifrån skolan och dess fönster, där jag sitter och
kollar ut. Det är vitt överallt på backen och jag fryser så fort jag
snuddar fönsterrutan.
Allting är så jobbigt här i skolan.
Ären har gått så snabbt, nästan lite för snabbt.
Om ett halvår ska man börja högstadiet och skaffa nya kompisar.
Det känner jag inte ett dugg för.
Eleverna snackar om vem de vill de vill gå i samma klass med.
Men jag årkar inte bry mig. Varför tänka på det nu och inte sen?
Halvåret gick snabbare än vad jag hade trott och till slut var det sissta
skolavslutningen för mellanstadiet.
Nästa avslutning skulle vara för högstadiet, i en ny skola, med nya elever.

Sommarlovet är slut.
Det är dags att ta det stora klivet och bli lite mer vuxen. Jag vågar inte
gå själv till skolan, så jag går med min kompis Ruben som jag ska gå i
samma klass med. Den här skolan är mycket större än våran gamla och man
känner verkligen den stora klumpen i halsen.
När vi väl sitter i vårat nya s.k hemklassrum så ska man berätta om sig
själv för dom andra och leka någon fånig namnlek.
Klassrummet ser annorlunda ut och så också eleverna. Där inne står det bord
i stället för bänkar och man får varsitt skåp att ha sina grejer i istället
för krokar. Man får också ha skor på sig vilket man inte fick ha på förra
skolan.
Under sjuan fick jag många fina kompisar, men också en hel del ovänner.
Tjejerna i åttan trodde de var så grymma och kunde hacka ner på vem som
helst. Ibland verkade det som att det bara var jag som var utsatt.
Jag kände mig så liten och svag.
Dom kallade mig för saker, och sa att jag hade herpes. Så hållde de på i
lite mer än ett år, innan jag sa ifrån. Jag kommer ihåg att jag var jätte
arg, för jag kallade dom för många saker.
Men hur som helst så hjälpte det.
Efter det kunde de säga något ibland, men jag var kaxig nog och stog imot.

I åttan var allt lite svårare, med betyg och passa tider. Det blev mycket
skolk och dåliga betyg.
Jag trodde att jag var häftig och började röka, men det försöker jag sluta
med.
Jag var mycket med mina kompisar i stort sett varje dag.
Sen kom då nian.
Strörst på skolan, måste föredra med gott exempel. Gör jag det?
Det vet jag faktiskt inte. Nian är ganska tuff och jag är glad att den
snart är över.