Mina skolår
Jag sitter i köket och äter min frukost. Mamma springer fram och tillbaka
genom huset och skriker nåt om att min klänning är borta. Förtsa dagen i
förskolan, det var nu allt började.
När jag äntligen fått på mig min klänning och satt i bilen tänkte jag på
hur det skulle bli i förskolan. Framför mig såg jag 20 barn sitt på golvet
och stirra på med skrämda ögon, och en fröken med pekpinne i handen som
skrek på oss att vi inte fick leka längre, dessa fantasier hade jag fått
efter min bror som gjorde allt för att skräma upp mig. Till min förvåning
märkte jag att alla barnen redan sprang runt och lekte. Då kom Rafaela fram
till mig en tjej jag lekt med några gånger innan som bodde i gatan bredvid
min.
Då förstod jag att förskolan nog inte var så hemsk som jag föreställt mig.

Förskolan var jätterolig och var snart ett minne blott. Jag kunde inte
vänta tills vi skulle börja ettan.

Visst blev det kul, jag hade fått den bästa läraren av dom alla. Och
Rafaela hamnade också i min klass, kunde det bli bättre.
Ettan var lätt och det var inget speciellt som hände då, men desto värre
blev det i 2:an.

Jag hade hamnat i den bråkigaste klassen.
3 killar i min klass skulle förändra min omgivning totalt, Fabian, Joakim
och Valdemar. När vi började 2:an fick vi inte längre gå kvar på
Hörbyskolan, vi flyttades till ”gula paviljongen”. Redan andra veckan
började saker och ting förändras. Gudrun vår lärare, sa till Fabian att han
skulle börja jobba i sin mattebok, men han vägrade och det slutade med att
han kastade sin bok på TV:n så den började vingla och nästan trilla ner
från ställningen. Då tappade Gudrun tålamodet om inte självmant så fick hon
dra ut honom ur klassrummet.
Han valde det andra alternativet.
Då började han sparka och slå på henne
Detta var nog det första riktiga våldet jag såg, en kille i min klass som
sparkade på våg 60-åriga lärarinna. I andra terminen började jag själv
hamna i problem.
Joakim gick förbi mig och puttade på mig och kalla mig visa ord, eftersom
jag redan sen jag var liten blivit lärd att inte ta skit från någon blev
alternativet självklart.
Jag skulle ge igen, jag började kalla honom tjockis och bråket slutade med
att han hoppade på mig och satte en stiftpenna i ryggen på mig, den dagen
skaffade jag mig en fiende för livet.
Men jag klarade mig ändå igenom 2:an rätt bra, men jag tyckte ändå bäst om
min fritid. Den spenderade jag med 3 tjejer från mitt område, Rafaela,
Linnea och Andrea.

När 3:an kom bytade vi stolar än en gång.
Skolstarten var väl precis som dom andra åren, förutom att det blev
tråkigare och tråkigare för vart år. Jag började också bråka mer med mina
kompisar, Rafaela var ledartypen, hon bestämde vart vi skulle gå och vad vi
skulle göra, Linnea och Andrea gjorde allt hon sa. Men jag var inte den
typen, det hände ofta att jag gick hem ensam pga att jag inte ville anpassa
mig efter dom. En dag kom Anders fram till och frågade om han kunde ha
följe med oss. Rafaela sa nej, men jag tyckte det var synd om honom och
till slut gick jag hem med Anders. Sånt här hände ofta. Då började vårat
gäng splittras.
3:an gick mot sitt slut och nya klasser skulle bildas. Vi fick en lapp där
vi skulle skriva vem vi helst ville gå med. Jag skrev Rafaela, Linnea och
Andrea. Lärarna lovade att man skulle komma med en av dom som stod innerst.
Men jag hamnade inte med någon av dom.
Dagen då 4:an började var hemsk.
Nu hade jag ju inte längre kvar mina kompisar där. Men det tog inte långt
tid innan jag hittade en ny kompis, Emma. Hon bodde i Bederup så jag lekte
inte mycket med henne på fritiden. Men jag umgicks fortfarande en del med
Rafaela, Linnea och Andrea. Jag kommer inte ihåg så mycket mer av 4:an, men
där hände nog inte så mycket speciellt. I slutet av 4:an berättade Emma att
hon var tvungen att byta till Bederupsskolan.

När 5:an började umgicks jag mer med Åsa och Cecilia. Dom var dom enda jag
var med på fritiden nu. Rafaela, Linnea och Andrea hade nya kompisar i sin
klass, enda gången jag träffade dom var när vi hade följe till skolan. Då
började jag bråka med med Joakim igen. Det var en dag när jag stod i
kapprummet kom han fram och sparka mig på smalbenet med sina kängor med
stålhätta. Efter det började jag kalla honom tjockis och massa andra
skällsord för att ge igen för vad hon gjort mot mig det fortsatte med att
jag blev slagen och en gång kastade han ett järnrör emot mig.
I mitten på 5:an började en ny tjej i vår klass, Ella. Jag tyckte först
inte om henne alls, men tillslut blev hon min kompis.

När 6:an började var jag inte längre så ofta med Åsa och Cecilia, nu var
jag med Andrea och Ella, en del motvilligt.
Anledningen till att jag inte var så mycket med Åsa längre var att hon
blivit fullkomligt besatt av min granne, hon kunde sitt och titta in i hans
fönster hela dan utan att han ens behövde vara där.
Så det var ju inte kul att ha en kompis satt i ditt rum och titta ut genom
fönstret hela dan. I andra terminen i 6:an träffade jag och Ella, Uje och
Partik när dom var i dungeln uppe vid min gata.
Sen den dagen spenderade vi mer tid med dom och jag blev jättekär i Patrik.

Det enda problemet var att Ella också var det, och sen blev dom
tillsammans, och jag blev ledsen och slutade vara med Ella. Under tiden
båkade jag med min barndomskompis Rafaela väldigt mycket. Vi kallade
varandra hora och penta och massa andra ord. Det var svårt att tro stt rn
vänskap som börjat så bra skulle sluta på detta sättet. Den kompis jag
verkligen tyckte om och spenderade mycket tid tillsammans med var Andrea
Bergengren.

När 7:an började var jag med Vanessa istället, vi umgicks mycket i skolan
men desto mindre på fritiden, för då var jag mycket med Linnea och Andrea
igen.
Jag hade försonats med Rafaela igen men jag var inte så mycket med henne på
fritiden ändå. I 7:an började jag hänga ut mer på kvällarna och fick fler
kompisar, en av dom Carina.
Ett tag var jag mycket med henne, tills jag savslöjade henne när hon snodde
parfym och smink av mig. Nu började jag tycka att skolan blev roligare
igen, eftersom jag hade många nya kompisar.
När 8:an började blev mina nya kompisar Andrea B. och Cecilia D. och den
sommaren blev jag tillsammans med Patrik.
Då tyckte jag att det var bästa tiden i mitt liv. Men som vi alla vet,
inget varar förevigt, och det gjorde inte detta heller ett halvår senare
gjorde Patrik slut med mig och jag förändrades totalt sen dess.
Då började jag röka. Jag började umgås med Rafaela och Linnea hela tiden,
och vi hade väldigt kul tillsammans.
I februari började vi åka till Ådedal.
Jag fick en bra kompis, han och jag kunde snacka om precis allt, och det
slutade med att vi blev tillsammans. Den sommaren kan inget slå för det var
de roligaste i mitt liv.

När 9:an började var jag fortfarande tillsammans med Fabricio, en kille
från latinamerika. I skolan blev jag kallad rasblandare och blatteälskare.

Alla sa att jag var äklig och att ingen någonsin skulle vilja ha mig om jag
varit med en blatte. Men jag struntade i dom för jag hade mina tjejkompisar
i Klara och flera nya kompisar i Ådedal, och jag hade ju min Fabri. Men det
tog slut i November. 2 månader senare slutade jag röka.

Nu sitter jag här och har varit rökfri i 2 månader. Snart ska vi byta skola
igen. Men jag är inte lika nervös nu. För saker och ting har en förmåga att
lösa sig på ett eller annat sätt.