EN INBLICK I MITT SKOLLIV
Under mina nio år som en skolelev har jag gått i fyra olika skolor. Mina
första två år var roligast, dom var liksom lättast. Det var inte mycket
plugg utan mer lek och kamratskap. Det är den bekymmers|lösa skoltiden, då
man bara umgås och leker med alla i sin klass. Lågstadieskolan jag gick i
var ljus och barnvänlig (så borde alla skolor se ut)
Vi hade ett bibliotek i mitten av byggnaden runt om fanns klassrummen. Det
med att klassrummen alla var runt omkring varandra gjorde nog så att man
kände ett sammanhang med resten av skolan. Vi hade också en liten sceen på
en sida av biblioteket där stod olika klasser sissta timmen på
fredagseftermiddagen och visade upp något. Jag kommer ihåg att vi i klassen
alltid sjöng när det var vår tur att visa upp på den lilla sceenen.
Jag tyckte jätte mycket om min klasslärare Annsofie, jag tror att det beror
på när man bara är 7-8 år är det viktigt att man har en lärare som bryr sig
och verkligen tar hand om sina elever, och det var det hon gjorde.

Sedan kom den tiden då mina föräldrar hade bestämmt att vi skulle flytta.
Jag kommer ihåg att jag först blev ledsen jag ville inte lämmna kompisarna,
skolan och allt annat jag kände mig trygg i (detta har jag kommit fram till
senare)
Men när det sedan verkligen dras igång med flytten och allt blir man
gladare.
Jag började på Hörbyskolan i trean. Jag minns fortfarande första dagen i
skolan. Jag hade nya sandaler på mig och en rosa klänning. Min mamma hade
flätat mitt hår, det var ju ändå första skoldagen i min nya skola. När jag
kom in i skolan märkte jag att den inte alls såg ut som min gamla, denna
skolan var gammal, klassrumsdörrarna som var i trä var höga. Skolan var
mörk och dyster på något sätt.
Jag la nog märke till detta eftersom jag kom från en skola som var färgglad
och ljus.
Men iallafall terminen gick och jag fick många kompisar. Och efter ett tag
hade jag glömmt bort min gamla skola.
Två terminer gick och sedan var det dags att byta skola igen, eftersom vi
skulle börja i mellanstadiet. Eleverna blandades och det bildades nya
klasser, och så började man i en ny skola som var större och nyrenoverad.
Mellanstadiet finns inte så mycket att berätta om. Det var liksom den tiden
då man var barn men ville vara äldre än man var.
Jag var rätt duktig i skolan redan från lågstadiet hade jag lätt för dom
olika ämnena och så läste jag mycket. Mellanstadiet är nog den tid jag har
läst flest böcker på.
Jag och en tjej i samma klass (Ariana hette hon men vi kallade henne för
Arri) började i slutet av femman göra saker som lärarna inte tyckte om. Vi
sprang tex. alltid på rasterna till ICA och handlade chocklad, fastän det
var förbjudet att lämna skolgården.
Så efter några gånger vi gjort det och blivit tagna, blev det samtal hem.
Vi slutade med det efter samtalet!
Sedan fanns det en kille i vår klass som jag och Arri tyckte om att reta
upp. Det var rätt taskigt när jag tänker på det så här i efterhand, men det
var jävligt kul. Mycket mer finns det nog inte att säga om den tiden.

Sedan i sexan blev vi flyttade till denna skolan, Långholmsskolan. Om jag
tyckte att min andra lågstadieskola var dyster och mörk måste denna varit
som natten. Men det var ändå rätt kul, jag menar vi hade ju inte längre ett
och samma klassrum till alla lektioner, vi hade inte en och samma lärare i
alla ämnen. Och vi fick skåp med lås på. Allt detta trot jag fick oss alla
att känna oss äldre och mer ansvarsfulla, men vi var dom minsta på skolan
och såg fram till att bli dom äldsta…
Detta är nog den största förändringen som skett i samanhang med skolan. Man
hade rast efter varje lektion och i början var det nog vanligt att jag kom
försent eftersom man inte var van vid så många raster och klassrumsbyten.
Sedan fortsatte nog allt som vanligt det året (vi räknades fortfarande som
mellanstadiet)

Efter kom högstadiet och från att ha varit minst på skolan blev vi näst
minst. Det var också nu allvaret satte igång. Det fanns inte tid för lekar,
trams och fånigheter. Lärarna började ge oss mycket läxor och pressade oss
inför nästa år när man skulle få betyg. Jag skötte mig rätt bra det året
förutom samma sak som hade följt mig sedan lågstadiets utvecklingssamtal:
”Vanessa snackar för mycket under lektionstid”
men den kommentaren tror jag både jag och mina föräldrar var vana vid.
Jag tror det bara är så jag är. Jag har liksom alltid lätt för att ta
kontakt med människor och sådant. Jag är en öppen person som inte blir blyg
lätt.
Det är nog därför som min mun har pladdrat på sen lågstadiet fram till
högstadiet.
Arri som jag hade varit med sen fyran hade flyttat och bytat skola. Det är
kanske därför som jag lugnade ner mig i sjuan.

På sommaren sedan var jag mycket med en kompis som gick i min
parallelklass, Andrea.
Några veckor innan höstterminens start i åttan gick jag och Andrea upp till
vår rektor och undrade ifall hon skulle få byta klass till min, det tog ett
tag innan han bestämmde sig men vi fick vår vilja fram…
Så första dagen i åttan gick vi båda till skolan tillsammans och travade in
i klassrummet tillsammans. Denna terminen kan man säga var den värsta tiden
av mina skolår.
Eftersom det var hon och jag hela tiden så kanske vi isolerade oss bort
från resten av skolan och alla andra elever som vi kännt sedan lågstadiet.

Detta var nog vårt eget fel.
Vi båda hade utländsk bakgrund, så jag vet inte riktigt nu i efterhand vad
vi försökte få fram, men vi började bråka och argumentera med folk som
fällde minsta lilla kommentar om utlänningar som var negativt.
Det som i början hade börjat med lite bråk och kaxigheter ledde till en
stor händelse där föräldrar, rektor, lärare och elever var inblandade.
De sades dumma saker och skrevs. Men på något konstigt sätt ordnades allt
upp på vårterminen. Men jag hade sänkt mig i skolan p.ga. dessa
tramsigheter vi höll på med, och det tog sin tid innan allt var över. Men
vårterminen gick utan bråk och snack, Jag höjde mig och mina andra betyg
till sommaren blev bra, bättre än julterminens betyg iallafall.

Sommaren gick och det blev åter dags för skola, fast denna gången med en
lättnad att det var sista året i den skolan…
Och om mitt sissta skolår i grundskolan har jag inte mycket att säga
förutom att jag kommer hit och gör det jag ska, alltså lär mig.
Mer gör jag inte, eftersom jag fortfarande inte trivs i denna skolan och
fortfarande tycker att miljön här inte är bra, men jag känner att det inte
är viktigt nu eftersom det är inte lång tid kvar tills jag slipper denna
skolan för alltid…