Mina skolår
Klockan var sex på morgonen. Jag kunde inte sova för jag var så nervös
inför första skoldagen. Tänk alla nya kompisar jag kommer träffa.
Skolbussen skulle komma och hämta mig kvart över sju. Jag tyckte det skulle
bli tufft att få åka skolbuss.
Jag gick sakta fram till frukostbordet och tog och slängde i mig lite
frukost. Sedan stack jag till toaletten för att borsta tänderna, jag kände
riktigt hur det smakade äcklig mint ur den isvita tandkrämmen. Det är ingen
smak jag föredrar direkt.
– Julian. Julian!! nu måste du skynda dig bussen går om fem minuter, skrek
morsan från frukost bordet.
– Jag kommer, svarade jag med den pippiga röst jag hade.
Jag rusade ut i hallen där jag hade slängt min favorit jacka, den röd och
vit med en luva på. Jag kastade på mig jackan och sprang ut till vägen där
bussen skulle plocka upp mig. När jag stått och väntat ett tag såg jag
bussen komma i en ”jädra” fart nere vid skogs gläntan, han stannade
alldeles intill vägen som gick in till mig. Han öppnade dörren till bussen
och jag klev in. Jag tittade på den gamla mannen som satt där vid ratten,
han var väldigt skallig på huvudet, nästan flintis. Han hade bara nåt
enstaka grått hår, som stog upp på sidorna ovanför örat.
– Tjena! Jag hetter Evert och det är jag som ska köra er dom närmaste
månaderna, sa han med en ganska hög stämma.
– ”Oki” Jag heter Julian. men du kan kalla mig Julle, Det gör mina vänner
svarade jag.
och medans han fortsatte att åka så pratade vi vidare om hur det kändes att
börja i skolan och få nya kompisar och träffa lärare och så. Men jag visste
redan vilken lärare jag skulle få hon hette Inga Lill Ahlund och verkade
vara en ”reko” figur.
Nu var vi framme, jag gick ur bussen och gick sakta mot det gul orange
färgade tegel bygget som kallades Enskededalensskola, vi vi klev in i
dörren där det stog 1:A, och genast när man kom in kände man hur lukten
slukades uppi näsan på mig, det luktade som marmelad ungefär.
vi klev in i klassrummet och där satt varenda liten unge och stirrade på
mig och några andra som åkt buss, vi var 3min försenade. Men det var
busschafförens fel.
Jag gick bak och satt mig vid en ledig bänk och Inga Lill välkommnade oss,
och sedan fick vi köra namn lekar så vi lärde oss varandras namn.
Sedan rullade veckorna på och det gick så fort så man hängde själv nästan
inte med.
men jag minns när jag fick min första hemläxa, jag tyckte det var
jätteroligt att komma hem och visa morsan. Jag kände mig riktigt stor.
Sedan gick veckorna och man började 2an. Tvåan var ett år som det inte
hände så mycket i, man visste allt om det mesta där uppe nu. Det var mest
dom nerklottrade fula böckerna som var nya.
Men däremot i 3an blev det roligare, då fick vi flytta ner till Forsskolan
ett år för tidigt. Det fanns inte plats där uppe. Då fick vi större
gympasal och större matsal, fler hissar och sånt där. Men sen rullade det
på och nu sitter jag här i sista året. Det har gått så fort så man vet
snart inte vilket ben man ska stå på. Det känns som jag gått en vecka men
jag har faktiskt
det är oklart om det saknas ett blad, eller om det beror på kopieringen
att texten slutar här