Mina skolår
Att börja i skolan är nog en av de läskigaste och roligaste sakerna jag har
gjort. Jag började i klass 1c i Enebybergskolan år 1994. Vi var 5 flickor
och 15 pojkar i klassen.
På det allra första uppropet med den nya klassen pirrade det i magen
hela tiden. Även fast jag kännde många av mina klasskamrater från förskolan
och dagis så känndes allt väldigt nytt. När den värsta nervositeten lagt
sig gick uppropet bra. Fröken gav oss en läxa redan första dagen. Vi skulle
ha med oss en fin sten nästa dag. Den skulle vara vår maskot som vi kunde
ha i klass|rummet.
Jag kommer ihåg att väggarna i klassrummet var fulla med bilder på
bokstäver och en sak som började på varje bokstav. Du har säkert sett dem,
de finns i nästan alla låg- och mellanstadie|klassrum. Jag hade emellertid
aldrig sett sådana och jag tyckte att de var jättefina.
Min lågstadiefröken hette Siri Valander och var den snällaste fröken
jag haft under min skolgång. Hon var tyvärr lite för snäll, så vi lärde oss
inte att skriva och stava så bra. Det var något hon inte tyckte var så
viktigt. Vi lärde oss däremot mycket annat som jag tror att jag har haft
större nytta av. Hon tog ofta med oss ut i skogen och jag lärde mig
otroligt mycket om djuren och naturen. Jag kommer ihåg en gång i tredje-
klass när vi var ute hela dagen och lagade nässelsoppa på stormkök.
Av Siri lärde jag mig också att prata inför andra människor utan att
tycka att det var pinsamt. Det var mycket genom att vi klädde ut oss och
spelade teater.
När jag ser tillbaka på min tid i lågstadiet, kommer jag ihåg den som
en enda stor lek.
I mellanstadiet förändrades allt. Vi fick en ny fröken och ett nytt
klassrum, men det var samma klass. Det var nu i fjärde klass som det hårda
arbetet började. Okej, det var säkert inte så hårt men det känndes så
eftersom att jag inte var van. Klassen var tvungen att läsa in allt vi hade
missat under de första tre åren.
Jag har haft mycket kul i den här klassen. Visst jag kommer inte överens
med alla elever och lärare men det är sådant man får ta. Ingen tycker ju om
alla eller hur?
Det jag tror att jag kommer att komma ihåg bäst är alla idrottsdagar
och idrottsturneringar. Det beror nog på att klassen är så
tävlingsinriktad. När det är någon form av sport på gång är stämningen på
topp och alla satsar allt för att klassen ska vinna. Om jag tänker efter så
gäller det nog inte bara spot utan alla tävlingar. Vi vill vara bäst på
allt, och det tycker jag att vi kan säga att vi är också. Vi har bra
resulat på prov och andra skolarbeten och vi vinner ofta i sportevenemang.
Det beror antagligen på att alla peppar varandra till att göra ett bra
jobb.
Jag själv tycker att jag har jobbat på bra under högstadiet. Jag
trodde aldrig att jag skulle kunna uppnå de resultat och betyg jag har nu.

Att börja på gymnasie ska bli kul tycker jag. Man träffar nya
människor och man arbetar på ett annat sätt. Det är bara synd man måste
skiljas från sina klasskamrater. Det kommer att kännas konstigt att inte gå
i samma klass som Julian och Lars som jag har gått med sedan förskolan.
Det ska bli spännande och se vad man kommer ihåg bäst av högstadiet
om några år. Jag har en känsla av att det kommer bli de lektionerna i
Magdas klassrum. Det är då klassen har som roligast.
Min mellanstadiefröken hette Pernilla Claesson. Hon jobbar nu här på
Enebyskolan, så du kanske vet vem det är.
Pernilla var mycket för tidningar och nästan allt vi gjorde hade med
tidningar att göra. Varje morgon började vi med att läsa dagens viktigase
nyheterna högt. sedan diskuterade vi dem. Det tyckte jag var jättekul. När
jag satt hemma på kvällen och såg nyheter på TV kunde jag längta till nästa
dag när vi skulle prata om dem.
Vår klass jobbade på beting, alltså i början av veckan fick vi veta
vad soom skulle vara klart när veckan var slut. Det har jag haft stor nytta
av här på högstadiet.
Något jag kommer ihåg ifrån mellanstadiet är när jag och några
klasskamrater satt i biblioteket och jobbade. Det var sent på dagen så det
var mörkt ute. Det började regna och efter en stund var det världens oväder
med blixtar och dunder. I taket i biblioteket fanns det fönster så man såg
när regnet föll ner över oss, och hur det blixtrade till på himlen. Det var
otroligt mysigt att sitta där och vi ville inte gå hem.
När vi gick i femman åkte vi på lägerskola till Alvesta. Det var
roligt och spännande för det var första gången jag sov borta en längre tid
utan mamma och pappa.
Det var så bra stämning i den klassen och alla var snälla mot
varandra. Jag kommer inte ihåg att det var någon som var utstött. Det var
nog därför ingen hade hemlängtan på den där lägerskolan.
När jag började i sexan hade jag mag-pirr igen. Det var ny skola, ny
klass och nya lärare.
Allting var nytt. Jag hade visserligen med mig Julian H, Lars och Anja
ifrån min gammla klass. Resten av människorna var dock totala främlingar.
Som tur är har jag aldrig haft svårt för att prata med människor så
det gick fort att lära känna de flesta.
Det är svårt att se tillbaka på högstadietiden eftersom jag
fortfarande går här men jag ska försöka.
det verkar som att uppsatsen ordning har kastats om vid kopieringen, då
uppsatsen avslutas med att eleven ”ska försöka” se tillbaka på högstadiet –
vilket eleven berättar om tidigare i uppsatsen