Nu, när man har gått alla dessa år i skolan har jag börjat tänka efter…
Jag kommer fortfarande ihåg de minnen från lågstadiet när man sprang runt
och lekte hela dagarna, bara hade kul…
Min aldra första skoldag kommer jag inte ihåg så väl. Jag hade en lång
rutig klänning på mej, bländande vitt hår som var lockigt… Jag var så
nervös så jag grät kvällen innan. Fast det var inte så märkvärdigt, jag
grät nästan för allting.
Nåväl, min lärare hade välldigt stort hår, brunt stort lockigt hår.
Jag gick och satt mej där min namnbricka låg. Min väska som var lila och
mint grön, hängde jag av mej på min stol. Längst bort i klassrummet stod
alla föräldrar… Min mamma och pappa var där. De såg välldigt stolta ut
men endå lite nervösa. Jag var facktiskt ganska lugn, för jämte mej satt
min bästis Miranda. Vi hade känt varandra hela våra liv… Men resten viste
jag inte något om.
Min lärare hade skrivit alla våra namn på tavlan, alla tjejer hade röd färg
på sitt namn och alla killar hade gröna. I mitten stod det ”välkommen till
klass 1A”. Jag kände lugn när hon läste på tavlan vad det stod. Jag kände
nog också att detta skulle bli många bra skolår.
– Välkommen hit, jag heter Katrin och jag ska vara eran fröken i ettan
tvåan och trean, sa hon.
Vi blev också indelade i grupper den dagen. Jag kom i grupp blå. I blåa
gruppen kom Miranda med, det var tur. 2 killar som hette Olle och Kaspar
var också med i gruppen. Olle som hade blivit påkörd av en bil och sprang
därför runt med kryckor. Kaspar där i mot, han hade ljust hår och blåa
ögon, som jag. Redan då blev jag lite kär i honom facktiskt. Vi fyra blev
väldigt bra kompisar…
Vi i grupp blå fick självklart bara dricka blå mjölk och den gröna gruppen
fick dricka grön mjölk. Jag var inte så förtjust i mjölk så jag drack
hällst vatten om jag fick. Det var den tiden som skämtet om färgen på
mjölken kom upp.
Vi i 1A gick inte i den stora byggnaden, vi gick i ”villan”. Villan låg på
andra sidan lekparken, vid matsalen. Villan hade vi alldeles för oss
själva.
På undervåningen hade vi alla skolämnen vi läste plus 2
handikappstoaletter. På övervåningen fanns ett kuddrum/avslappningsrum, ett
byggrum med klossar, ett målarrum och ett läsrum. På eftermiddagen var det
fritids där uppe som jag gick på, det var väldigt kul och leka med de stora
barnen också.
Min första läxa var att läsa ett litet stycke som handlade om Tor och hans
hund. Det var inte mycket läxer vi fick… I 2an så började vi med något
som hette ”läxkort”. Ett läxkort fick man ta om man ville, det kunde vara
en uppgift att baka en kaka att bjuda klassen på, det tog jag om jag tog
något kort…
I 2an höll Miranda och jag på med att komma på låtar och sånt. Vi hade
spelat in två band där vi pratade och sjöng på. Det första bandet skulle vi
göra lite fint så vi klistrade på våra poträttkort som vi hade tagit i
skolan nedanför korten skrev vi Ce (för Cecilia som jag heter) och Mi (för
Miranda), mellan skrev jag ”besta kompisar”. Det har vi kommit på nu att
jag skrev lite fel.
En gång kom vi på att vi skulle sjunga lite låtar vi hittat på i ”roliga
timmen”. Katrin tyckte det var en bra idé.
Det blev fredag och vi skulle göra det. Vi var jätte nervösa och ännu mer
nervösa när Katrin sa att alla 2or skulle kolla. Men vi klarade oss i alla
fall, fast Birgit (en lärare i 2B) inte tyckte om det. Jag började förstås
gråta för att hon inte tyckte om det men Katrin tröstade mej tillslut.
I femman skulle vi byta klass, jag ville gå med mina bästisar Miranda,
Maria och Klara i A, men jag ville också gå med Kristin i B. Men där va en
lärare som berättade sagor om 2 världskriget så där ville jag inte gå. Men
då hade alla lärare frågat Kristin vad jag ville gå i för klass och hon
trodde jag ville gå i hennes klass. Så när min fröken (som hette Desirée)
sa alla klasser, och jag fick höra att jag skulle gå i B började jag gråta,
i mängder.
En kille som gick i min klass kom fram till mej och försökte trösta mej med
att han inte heller var nöjd där han skulle gå… Det hjälpte inte, men
envis som jag är så fick jag min vilja igenom och fick fortsätta i A.
I fyran blev jag ihop med Kaspar föresten. Vi var ihop i ett år ungefär.
Han skickade massa kärleks brev som jag aldrig svarade på, så jag förstår
varför han gjorde slut. Jag tycker han gjorde slut lite olämpligt. Det var
den dagen jag skulle åka till Mallorca. Men, jag kom över honom snabt och
inte så långt efter hade han en ny tjej, Vendela! Min bästa vän… Jag
hittade också en ny kille och vi 4 umgicks väldigt mycket.
Sen när jag gick i sexan fanns det inte plats för alla i skolan så alla
sexor fick flyttas till en annan skola som hette Mariaskolan. Där gick vi
sexor från Hallvik (som jag gick på), alla sexor från Husa och några
särskoleklasser. Det var jätte tråkigt att gå där, man fick tex gå till
Hallvik varje gång vi hade jumpa. Det var den tiden Kristin började ge sej
in i vuxenlivet… Det var då hon fick sin mobil, en blå stor eriksson. Hon
var så stolt över den och satt och skröt jämt om den. Men, den gick helt
sönder efter ett tag, luckan trillade bort, antännen åkte av, knapparna
fungerade inte. I sexan valde jag också vilket språk jag tänkte läsa. Jag
valde då engelska/svenska för jag är inget smart barn när det gäller
engelska. Men jag förstod snabt att jag aldrig skulle kunna lära mej
mycket där, våran lärare som hette Adam satt bara och sjöng egna sånger för
oss på engelska, som han hade hittat på själv. Det var inte så kul.
Sen började jag 7an där det var väldigt många okännda personer. Till 7an
valde jag Miranda, Kristin och Vendela… Det var en enda som jag kännde
igen i klassen, det var Justin Johnsson. Han hade jag gått i samma dagis
med i några år. Klassen tyckte jag var kass. Första dagen var jag och min
pappa försena så vi sprang… Rickard trodde jag var Kaspars storebrod och
blev lite paff när jag förstod att han skulle gå i min klass. Min klass har
förbättrat sej facktiskt och nu har vi till och med ganska kul.
Skolresan till Mörkö var riktigt kul. Några i klassen filmade skolresan som
vi sedan kollade på… Våran svenska lärare lovade att kopiera filmen så
att alla skulle få den men det har han säkert glömt, för att jag skulle
gärna vilja ha den filmen…
Jag längtar i alla fall väldigt mycket till gymnasiet men tänker ängna en
tanke till den gamla Havedalskolan någon gång kanske.
Cecilia Marklund