Mina skolår
När jag tänker tillbaka på min skoltid känns det ganska tomt. Jag tänker
främst på mina tre första år, de åren i skolan som var roligast. Jag hade
en sträng första lärare som undervisade mig i alla ämnen. Hennes namn var
Birgitta. Jag var inte en bråkig person utan jag var lugn och tog bra vara
på tiden jag hade att lära mig på. Det har nog format hela min skolgång,
att jag tog vara på de tre första åren. Skolan har jämt också varit en
plats för mig att träffa och göra nya kompisar. Men i slutet av trean fick
jag en ovanlig vän, han var inte alls lik mig. Men ändå drogs jag till
honom. Hans namn var Mats. Han var lite av en bråkmakare och jag vela nog
vara som han tror jag. Han drog mycket uppmärksamhet vilket jag inte
gjorde. Han är fortfarande en nära vän till mig och jag grubblar
fortfarande över hur 2 så olika personer kan bli så nära vänner. Birgitta
ändrade också mig på olika sätt. Som när de bråkiga killarna gick på mig
och jag slog tillbaka så fick jag offtast skullden. Detta har nog gjort så
jag står mer för rättvisa och ärlighet än om de inte hade hänt mig så offta
under de 3 åren. Sen när man skulle lämna skolan och byta till
mellanstadiet så kommer jag ihåg att jag var ganska orolig. De var ju stora
killar på den skolan och jag skulle vara minst. Men efter några besök på
skolan känndes det ganska så bra. De tre åren på mellanstadiet var ganska
jobbiga, dagarna man tillbringade i skolan vart bara längre och längre. Men
jag har inte så många minnen från de tre åren så de måste ha gått väldigt
fort ändå. Sen när Man skulle vandra upp till högstadiet var det värst, man
velade ha alla kompisar i samma klass men lärarna sa att de inte skulle gå.
Men jag och mina 4 kompisar brydde oss inte. Vi satt oss ner och skrev ett
system som skulle göra så alla skulle komma i samma klass. På min lista
fanns Anders, Mats och Alfred. Jag visste knappt vem Anders var men ändå
var han på min lista. När jag slutligen kom upp i 7:an så hade jag bara
Anders och Mats i klassen, vi hade misslyckats. Jag och Anders hade
liknande intressen så vi vart snabbt bra kompisar. Han formar nog mina
sissta år i skolan. Det var nämnligen så att vi ängnade den mästa delen av
timmarna till att snacka datorer. Det sänkte mina betyg och det är nog
därför jag alldrig uppnått mina högsta mål i högstadiet. Jag och Anders
bestämde oss för att börja spela ett online-spel med namnet EverQuest.
Spelet hade en sån dragning att jag satt vid det hela dagarna och struntade
i skolan. Spelet tog alldrig slut och utvecklaren lärade nästan sätta en
”beroände framkallande lapp” på det. Och det var precis vad man blev av
det, beroände. Der spelet gjorde en stor förändring och en vid öppning i
min skolgång. Jag brydde mig knappt i sjuan och åttan. Och inte fören nu
har jag satt igång på allvar. Nu när det sissta klivet mot arbete och
lägenhet närmar sig. Inför detta kliv mot gymnasiet är jag ganska så
orolig. Att jag ska mista vänner eller att jag inte ska komma in på det jag
vill. Ja, nervös är jag inför klivet. Tänk om jag går bort mig på första
lektionen. Eller om jag hamnar i en tråkig klass och inte passar in i
gruppen. Men jag har en del mål framför mig nu. Nu när jag tänker tillbaka
vet jag att jag lär skynda mig om jag vill gå den utbildning jag har tänkt
mig.