Att byta skola/Att byta klass
Ulrika går där med tunga steg över skolgården och tittar ner i baken. Hon
hör skolklockan ringa in, så hon tar lite raskare steg. Hon sliter upp
dörren till skolan, det var alldeles tomt i korridoren. Alla har gått in i
klassrummet. Hon öppnar försiktigt dörren där det står 5B och går och
sätter sig vid sin bänk utan att säga något. Fröken står där framme vid
svartatav|lan och skriver om vad som kommer att hända den här veckan.
Dom skulle gå på teater, bada och på gymnastiken skulle dom lära sig att
dansa. Då utbrast Ulrika ett tjut och tårarna bara sprutade rakt ut. Alla
stirrade på henne, och Håkan klassens tönt satt och skrattade. Fröken gick
fram till Ulrika och la hennes arm runt Ulrikas axlar och tröstade henne.
Medans hon höll om henne så sa hon åt resten av klassen att gå ut och ta
rast i tio minuter. När Ulrika lugnat ner sig berättade hon varför det var
så jobbigt. Fröken tittade sorgset på Ulrika och sa
– Det kommer bli så tomt utan dig.
Ulrika tittade ner i bänken, där hade Klasse kluddat dit ”Ulle ? Ricke”.
Hon la handen över texten och tänkte. Kommer jag aldrig få se Rickard igen?
och så tittade hon på hans bänk som stod snett framför.
Hon gick ut till toaletten och tvättade bort hennes tårar som hade runnit
längs hennes beniga kinder.
När hon kom in igen hade alla satt sig på sina platser, hon gick till sin
bänk och alla tittade på henne med sorgsna blickar.
Fröken sa med låg och försiktig röst
– Jag har berättat.
Ulrika svarade inte utan hon tittade bara ner i bänken och snyfftade lite.
Efter skolan gick hon långsamt över skolgården, bakom henne hör hon någon
springa och stegen kommer bara närmre och närmre, hon tittade snabbt bakåt
det var Maria. Maria var Ulrikas bästa kompis och dom brukade jämt vara med
varandra. På vägen hem gick dom tätt intill varandra och Maria frågade
massor av frågor.
– Och vad händer med våran hemliga klubb då, frågade Maria ängsligt.
Hemliga klubben, tänkte Ulrika. Jag får väll skicka brev, och så kan någon
annan få ta över min plats. Nu delade sig vägen och det var daggs att
skiljas.
– Jag lovar att skicka brev, sa Ulrika.
Maria svarade inte, hon tittade ner i backen och hennes ögon var fyllda av
tårar. Nu gick Ulrika sin väg och utanför huset stod en stor vit lastbil
som det stod ”FlyttNisse” på.
Sak efter sak och låda efter låda kastades in i lastbilen. Och så snart var
det daggs att åka.
Mamma Cia stod och tröstade lillebror Jonatan som jämt grät.
Och pappa Johan gick igenom hela huset så att inget var kvarglömmt. Och nu
var allt klart, allting var med så nu var det bara att åka.
Solen sken och svetten rann ner för pappa Johans panna.
Efter tre timmar var dom framme vid vårat nya hus och hem
Ett stort gult hus med en stor trädgård fylld av äppelträn och blommor i
alla olika färger. Nu var det bara att packa ut allt som vi hade packat in
i lastbilen.
Redan nästa dag skulle Ulrika gå till sin nya skola och sin nya klass.
Lilla Jonatan hade somnat och nu var det dags för Ulrika att sova. Hon låg
länge i sin säng och funderade över morgondagen, hur ska den bli? Hur är
klassen? Snälla eller elaka?
Nästa dag gick hon upp lite sent och fick därför skynda sig lite till
skolan. Mamma följde med men pappa var hemma och målade och snickrade och
tog hand om Jonatan. Så stod hon där med sin mamma bredvid sig och framför
sig stod det med stora färggranna bokstäver: 5A.
Dom knackade på dörren och en söt blond tjej med lockigt hår och glasögon
öppnade och sa:
– Hon har kommit!
Ulrika gick försiktigt in i klassrummet och tittade sig omkring.
Alla tittade på henne, hon klev fram och såg en tom stol i mittenraden. Hon
gick dit och satte sig. Och så började fröken prata och hälsade henne
välkommen. Hennes mun gick i 110 så det var lite svårt att höra vad hon sa.
Plötsligt utbrast klassen ett skratt, Ulrika tänkte är det mig dom skrattar
åt? men det var det inte för när hon vänder sig om och tittar ut genom
fönstret så står mamma och hoppar hopprep mer 4:orna.
Åh nej tänkte Ulrika, nu har hon skämmt ut mig för hela skolan.
Ulrika skrattade inte men det gjorde alla andra. Ulrika gick ut från
klassrummet och smällde igen dörren.
När hon gick ut på skolgården tittade Ulrika ilsket mot mamma sen gick hon
snabbt hem. Mamma kom efter men han inte ikapp förns dom kom hem. Då sprang
Ulrika in på toaletten och grät. Jag vill inte gå tillbaka till den där
skolan, jag hatar den skrek hon. Pappa hade fått reda på vad mamma hade
gjort och försökte nu få ut Ulrika från toaletten. Men hon satt där inne
länge, länge. Nu började Cia och Johan att bli oroliga, tänk om hon inte är
där.
– Ulrika! ropar mamma.
Men hon får inget svar tillbaka. Johan gick in i köket och hämtade en
kökskniv och försökte att låsa upp dörren med den. Efter lite-piller fick
dom upp låset. Dom öppnade dörren, men ingen Ulrika där. Mamma Cia stod i
dörren och såg ut som hon skulle svimma medans pappa Johan utbrast ett
vrål.
– Vart har ungen tagit vägen?
Han gick ut och smällde igen dörren. In i garaget som var fyllt med bråte
och kartonger, sen kom han ut med en cykel. Mamma Cia stod och rev upp
kartong efter kartong tills hon hittade telefonboken, och började ringa.
Sida efter sida men ingen hade sett eller hört något om Ulrika. Det var nu
mörkt och pappa kom hem, men han hade ingen Ulrika med sig. Det var så sent
att dom var tvungen att gå och lägga sig.
Nästa dag vaknade mamma av att någon spolade inne på toaletten. Hon tittade
bredvid sig och där låg Johan och snarkade. Cia gick upp och ställde sig
utanför dörren. Ut genom dörren kom Ulle.
– Vart har du varit? Vi har varit så oroliga! säger mamma.
– Uppe på mitt rum och sovit så klart, fnös Ulle. Mamma stirrade på henne
när hon gick upp för trappan. Sen gick hon in till Johan, och berättade,
att hon måste ha varit hemma hela tiden. Hon hade lurat oss och låst dörren
efter sig och smygit upp på sitt rum igen.