Att byta klass
Livet lekte, jag hade det så bra som en nioårig pojke kunde ha det.
Jag hade massor utav kompisar och jag älskade min familj. Min föreldrar
älskade varandra och hela familjen bode under samma tak.
Jag fick ofta beröm från lärarna, för att jag var så tyst och lugn på
skoltid. Efter skolan så älskade jag att leka burken och bollstå och allt
va det heter (?)
Jag var en utav dom snabbaste så det gick ofta bra för mig. Men Daniel, han
var den kortaste, minsta och yngsta bland oss som brukade leka. Så det var
också han som man skyllde på om något blev tokigt. Ibland så hände det
också att han gick hem grinande för att allt var orättvist. Men nästa dag
var han med igen och sa ofta att han ville ha revanch. Och så höll det på,
dag ut och dag in.
En morgon när jag gick ner för trappan mot köket så hörde jag att mor och
far satt och pratade om olika orter i Falun. Jag förstod inte vad allt
handlade om så jag gick ner som vanligt och tog tag i kylskåpshandtaget och
öppnade kylskåpet. På kylskåpsdörren satt det massor av bilder på hus. Jag
brydde mig inte så mycket utan tog ut osten och smöret och bredde mig en
macka till frukost.
När jag ätit min frukost och klätt på mig ett par lagomt fina och nästan
rena kläder så tog jag på mig mina skor och lunkade iväg mot skolan.
Det var en fin sommardag och inte alls för långt kvar till det oändliga
sommarlovet. Jag gick där på cykelvägen med min röda ryggsäck och solen i
ögonen. När jag kom fram till skolan och öppnade den stora tunga dörren
möttes jag av en stank! Det visade sig att det var Ola, eller prutt-Ola som
han kallades hade fått diaré och inte hunnit fram till toaletten i tid. Så
jag sprang till mina krokar där jag hängde av mig mina ytterplagg. Jag
sprang sedan in till klassrummet där det luktade betydigt bättre.
Vi hade inte börjat så det var rätt stimmigt i klassrummet. Alla snackade
om Ola och försökte härma han så gott dom kunde. Tills läraren kom in, då
sprang alla till bänkarna och satt knäpptysta. Läraren ställde sig vid
tavlan och berättade att vi skulle börja dagen med matte. Alla suckade och
öppnade bänkarna och tog fram sina böker och började räkna.
Skoldagen gick vidare som vanligt. När skoldagen var slut så hade det
börjat regna ute. Jag drog luvan som satt på jackan över huvet för att
slippa det kalla regnet i ansiktet.
Jonas och Lars som var mina bästa kompisar földe med mig hem den dagen.
Både Jonas och jag hatade regnet, men det gjorde inte Lars. Han hoppade i
varje vatten pöl han såg och räkte ut lungan och räknade högt hur många
vattendroppar som träffade hans lunga.
När vi äntligen kom fram till mitt hus och klev in så kom morsan
springandes mot oss och hindrade oss från att lägga våra blöta ytterkläder
på golvet. Hon gav oss en varsin galge och lärde oss hur man hängde upp en
jacka på en galje. Hon sa att vi skulle hänga dom över elementet, vilket vi
också gjorde (!)
När vi gjort det så sa morsan att hon ville prata med mig i köket. Jag sa
åt Jonas och Lars at som skulle gå upp på mitt rum och spela tv-spel medans
dom väntade. Jag satt mig vid köksbordet med morsan. Hon berättade sakta
och nervöst att hon och pappa hade tittat på olika hus som var till salu.
Jag tänkte inte så långt att dom ville flytta utan kanske bara att dom hade
fått ett nytt intresse för hus. Men desto längre vi kom i samtalet så
började hon snacka om att dom var trötta på det här huset och att dom ville
starta om på nytt. Jag förstod nu att vi skulle flytta.
Dagarna gick och tillslut så kom den dagen då vi skulle flytta. Min sista
dag i den skolan blev inte så jobbig. Vi käkade glass och lekte lekar mest
hela dagen. Alla tog farväl och önskade mig lycka till. Jag tog det här
inte så hårt. Jag tänkte att det här är väl inte sista gången jag träffar
er! Jag kommer och hälsar på så ofta jag kan.
Och det gjorde jag.
Varje helg och lovdag så var jag där och hälsade på. Jag trodde aldrig jag
skulle få nya kompisar.
Men det fick jag så klart.
Och besöken hos Jonas och Lars blev att mer sällan.
Och nu sitter jag här, skriver ett nationellt prov i svenska går i årskurs
nio. Jag har nu bott här i sex år och har nästan ingen kontakt alls med
mina gammla kompisar, bara genom internet förståss. Jag drömmer ibland
drömmar om att jag flyttar tillbaka fast jag igentligen inte vill det. Och
snart så ska man flytta igen, så jag slipper dom här förbaskade
föräldrarna!