Mina nio skolår
Detta var en rolig rubrik. Att få berätta om sina år i skolan. Att börja
skolan var något stort. I alla fall för mig.
Jag kommer precis ihåg hur det var. Till och med när jag började
för|skolan. Man träffade genast nya kamrater och allt var roligt. När det
sedan blev sommar och man hade slutat förskolan så började jag tänka lite
grann på hur det skulle bli på lågstadiet. Då var jag inte så nervös, men
när hösten närmade sig blev jag pirrigare i magen. Vad var det man
egentligen var nervös för? Jo, man var ju inte så stor och nu skulle man
börja ettan och få träffa sin lärare, träffa nya vänner osv. På Radö skola
fanns årskurserna 1-6 och 6:orna var man väl mest rädd för. De var ju
störst.
Jag minns den dag då jag och mina föräldrar åkte upp till skolan och jag
skulle träffa min fröken som man sa. Hon hette Elsy-Marie och var snäll.
Hon visade var jag hade min bänk och jag fick egna kritor, penna och suddi.
Dagen efter hade jag fjärilar i magen för då började skolan.
Allt var så nytt och spännande. Jag kommer ihåg en rolig sak. När vi gick
till matsalen så skulle vi gå lugnt och sansat i ett bestämt led. Hmm,
annat emot vad vi gör nu. Lågstadiet gick väl ganska fort. Man fick lära
sig många nya saker som alfabetet, läsa, skriva osv.
Jag tror det var på lågstadiet första gången som polisen kom ut och visade
hur man skulle bete sig i trafiken osv cykelregler och hur man går över ett
övergångsställe.
Efter lågstadiet kom en ny period som också var lite pirrig. Mellanstadiet.
Nu var man lite större. Två nya ämnen kom till, engelska och slöjd.
Engelskan tyckte jag var rolig redan i 4:an slöjd var också kul.
Jag kommer ihåg att i syslöjden gjorde jag en ryggsäck, en slags kasse och
en minifilt. I träslöjden gjorde jag en anslagstavla.
En ny rolig grej var att ibland efter skolan följde en grupp elever med
vaktmästaren ner i källaren och sköt luftgevär. Det var skoj.
I 5:an åkte vi på lägerskola till Kållandsö. Det var jätteroligt!
Nu började jag 6:an och nu var vi störst på skolan. Vad jag såg fram emot
nu var att börja högstadiet! Men på något sätt ville jag stanna kvar här
också. Det hade varit bra här i Radö. Den bästa läraren jag hade var Elsy-
Marie.
I 4:an, 5:an, 6:an lärde jag mig mycket. Vi hade många läxor och det hölls
strängt. Men det tackar jag min lärare för att hon gjorde. Det insåg jag
när jag kom till högstadiet. Vill man lära sig något och göra bra resultat,
så får man faktiskt lov att hänga med på lektionerna och göra läxorna. Det
går inte att sitta och sova. Det ångrar man bara sen.
Några av de sista dagarna i 6:an kommer jag ihåg att vi skulle göra en
cykelutflykt med hemligt mål. Men jag misstänkte redan när vi åkte att vi
skulle hem till fröken. Mycket riktigt. Där grillade vi korv och fikade, så
lekte vi några lekar. Det var kul!
Skolavslutningen i 6:an kommer jag alltid att minnas. Vi hade köpt ett fint
smycke till vår lärarinna. Alla var glada, men innerst inne tror jag att
alla var lite deppade över att lämna den här skolan.
Att börja sjuan var nog det pirrigaste hittills. Nu gällde det verkligen.
Jag minns första dagen på Dalgången. Först upprop i aulan och sedan fick vi
träffa vår klassföreståndare i ett klassrum. Man hade hört ett rykte man
var lite skraj över: toalettdoppning.
Men jag var inte rädd för det för det, därför att jag visste att jag inte
skulle bli det.
Nu var det nya lärare, ämnen och kompisar igen. Men det var jättekul. Efter
några veckor var det inte så nervöst längre. Alla lärare jag fick var
superbra. Så jag hade tur. 8:an var mer krävande och nu skulle man få betyg
också.
I 8:an var vi också ute på prao. Jag var på BB och på en fabrik. Det var
verkligen kul! Det var nervöst med betyget. Men jag blev glad för jag fick
ett bra betyg. Nu när jag har börjat 9:an så börjar jag fundera lite grann
över hur det kommer att bli att sluta här och börja på de la Garda. Jag
kommer sakna alla mina bra och snälla lärare och mina kompisar. Dalgången
är en jättemysig skola på alla vis. Nu kommer snart valet också, men jag
tror att jag har bestämt mig för vad jag ska välja! Tänk att tiden går så
fort.
SLUT