Många som byter skola byter från att vara illa behandlade till att bli
bättre behandlade. För mig var det tvärt om. Jag bytte från en väld med
många kompisar och vänner, en lycklig värld, till ett rent helvete. Jag
bytte skola mitt under en pågående termin, jag var 13 år och gick i 7:an.
Min pappa och jag, mina föräldrar var skilda, flyttade för att pappa fått
ett jobb i en annan del av landet. Innan flytten hade jag gått i en liten
skola där alla kände alla. Men efter flytten fick jag lov att gå i en
större skola med mer än dubbelt så många elever. när jag skulle gå till den
nya skolan första gången, frågade pappa om jag ville att han skulle vara
med mig i skolan första dagen. Jag sa nej. Min första lektion var SO. Jag
blev presenterad för klassen, och redan då kände jag elaka blickar från
vissa i klassen. SO var mitt favoritämne. De höll på med att lära sig om
forntida civilisationer, ett ämne jag redan läst på min gamla skola. Jag
svarade på massor med frågor, de flesta frågor var det bara jag som kunde.
Redan efter den lektionen började den psykiska terrorn. Jag över|östes jag
med hånfulla ord som ”pluggis” och ”missfoster”. Lektionen som följde SO:n
var NO, mitt värsta ämne. Jag hade aldrig tyckt om NO, det var bara så.
Läraren i NO gjorde inte det hela bättre. Han verkade njuta av att ställa
frågor till mig som jag inte kunde svara på. När lektionen var slut hånade
de mig istället för att jag inte kunde besvara NO-lärarens frågor. Dagen
fortsatte i samma tema. Värst var det vid lunch. Jag tog min mat och gick
och satte mig vid ett tomt bord. Strax efter att jag satt mig kom
mobbar|gänget och satte sig vid mitt bord. Först sa de ingenting men kom
snart igång med sin hagelstorm av förolämpningar och glåpord.
Avslutningsvis, innan de gick, hällde de ut min mat i knät på mig och
hällde min mjölk utefter ryggen på mig. Jag försökte att torka bort det
mesta på kläderna men jag luktade fortfarande brunsås och sur mjölk. Jag
vet inte varför de valde just mig som mobboffer, men jag var nog den som
verkade svagast och bräckligast. De gav mig öknamnet ”matmannen”. Namnet
grundade de på att jag alltid luktade mat och sur mjölk efter lunch.
Veckorna gick, alla i samma mönster, ända till den dag den psykiska
misshandeln kulminerade i fysisk. Det var en onsdag precis efter NO-
lektionen när mobbarna var som mest upptrissade av NO-lärarens frågor och
mina felaktiga svar. Kort efter lektionen började mobbarna om igen. Men den
här gången förolämpades jag tillbaks. Så här i efterhand kan jag säga att
det inte var alltför smart gjort av mig. De tvingade ner mig till
pojktoaletterna. Där började de slå och sparka mig till jag inte längre
kunde stå på mina sönder slagna ben. Jag låg där i en halvtimme innan någon
hittade mig. Jag sa att jag hade halkat. Jag blev körd till sjukhuset och
fick gipsa runt ett ben och en arm. Jag var hemma från skolan en månad till
brotten läkt. Det var den bästa tiden under högstadie|tiden, förutom loven.
När jag kom tillbaks till skolan innfördes en ny rutin: vattenlekar.
Istället för att ”spilla” mat på mig, så tog de ner mig till pojktoaletten
och lät mig dricka vatten till jag spydde eller så höll de mitt huvud under
vattnet så att jag nästan förlorade medvetandet. Månaderna gick utan att
någon lärare undrade varför jag kom till lektionerna och luktade spyor
eller var genomblöt. Det verkade nästan som om lärarna och skolledningen
inte ville se att mobbing, grov mobbing, förekom på deras skola. Ända sen
den första dagen efter bytet önskade jag att var tillbaks till min gamla
skola med vänliga lärare, mina kompisar och viktigast av allt: utan
mobbare.