Mina skolår!

Jag ska nu skriva om mina skolår. Jag kommer ihåg den dagen jag gick från
förskolan till årskurs ett. Jag trodde att hela världen hade förändrats.
Med detta tog jag första allvarliga steget i min barndom. Kontakten med min
första fröken i skolan kommer aldrig att glömmas; hennes vänliga röst och
hennes ljusa hår. Iréne lärde mig att skriva, läsa och att räkna. Jag minns
när vi lärde oss alla bokstäverna, jag minns också att den roligaste och
lättaste som jag gillade var bokstaven O. Jag fick nya kompisar också men
jag kände redan jättemånga från förskolan. Det var kul att börja i ettan,
att få nya kompisar, att lära sig något och att jag även fick en fadder,
som gick i trean. Alla ettor hade varsin fadder som man kunde gå till om
man undrade över något eller något annat. Jag tror också att vi fick
faddrar för att vi skulle komma de äldre barnen närmre. Jag kommer ihåg att
min fadder hette Emma och hon var snäll. I slutet av ettan kom de andra
förskolebarnen in och skulle hälsa på deras blivande lärare och
klasskamrater. Även dem fick varsin fadder, och jag blev fadder till en
flicka som hette Elin. Men nästa termin, då jag skulle börja tvåan då
bytade jag skola. Jag bytade från Ödeshög i Eslöv till Centrumskolan i
Centrala Helsingborg. Det pirrigt, men kul på samma gång, tyckte jag. Jag
tänkte att om det var så lätt och kul att börja årskurs ett så skulle det
inte bli några problem med att börja i tvåan. Men jag skulle gå och lära
mig i en helt annan skola. Efter ett tag när det hade gått kanske några
veckor var jag inne i det hela. Jag tyckte att det var lite skillnad på att
gå i ettan och tvåan. Årskurs ett var inte så jätteallvarligt men sen när
jag började i tvåan så fick vi jobba mer och få fler läxor, men det var
inte jobbigt, det var mer som en lek. I trean, två terminer senare så
började det att bli lite mer ansträngande men det var ju ingenting. Jag var
jätteduktig i trean och jag tyckte att det var roligt. När det är roligt
går det både lätt och snabbt. Efter trean flyttade vi till Lund och jag
fick byta skola igen, tredje gången i rad. Denna gången bytte jag till en
skola som heter Lunddalsskolan. Lunddalsskolan var jättestor, tyckte jag
då, men den är liten. Ödeshög och Centrumskolan var så små. Jag gick vilse
några få gånger. Men hitta ut det gjorde jag alltid. Mina lärare Mia och
Mia var jättesnälla. I fyran var jag jätteduktig, jag hade nästan alltid
alla rätt på prov, test och läxförhör. Allt kändes så bra. I femman var det
ungefär detsamma, det var bara lite mer läxor och sånt, men det överlevde
jag. Jag var fortfarande lika duktig. I slutet av femman tror jag det var,
då kom mina nya blivande lärare Katarina och Erik som jag skulle ha i
högstadiet. Dem verkade snälla och så. I årskurs sex så blev det jobbigare,
jag vet inte varför, men vi hade fått fler ämnen och vi behövde hålla koll
på fler saker. Vi gick längre om dagarna och vi hade fler läxor att göra. I
högstadiet blev det bara mer jobbigt hela tiden för varje årskurs. Vi hade
många skrivuppgifter i svenskan till exempel. Jag gillade Jag-boken som vi
gjorde men nu i åttan-nian så tröttnade jag på allt sådant. I alla år upp
till åk 7 så har det bara varit positivt, men sedan var det inget vidare.
Allt bara åkte ner för en backe kändes det som. Nu i nian känns det skönt
att snart få sluta. För detta är lite jobbigt faktiskt. Men det var bra att
jag slapp flytta och byta skola under högstadiet.
I korta drag, försökte jag beskriva mina skolår. Enligt beskrivningen hade
jag både gott och ont under dessa år. Men det goda och dem glada stunderna
kommer att ta plats i mitt hjärta, som bästa minnen inom min barndom-
skolåren.