Mina skolår

Det började när det var första dagen i skolan, alltså när jag skulle börja
ettan.
Det var jättespännande och nervöst för vem visste ifall mina klasskamrater
var snälla eller inte. När klockan var tio över åtta, ringde det in och
alla rusade in och satte sig ner vid varsin bänk. Man hörde allas hjärtan
slå och där stod min fröken. Hon såg väldigt sur ut men ändå ganska glad.
Jag presenterade mig för dom andra och sen var det inte mer med det.
Efter en timme var det rast och det var då jag träffade mina nya kompisar.

Mitt första intryck var att dom såg väldigt snälla ut, så det var bara att
försöka få kontakt med dom. Jag minns att på den tiden hade jag väldigt
roligt i skolan, nu är man mer pressad.
Vi hade den lärarinnan i 3 år sen fick vi en annan lärare, eller var det
två nya lärare. Minns inte riktigt men jag har alltid tyckt om mina lärare,
fram till sexan i alla fall.
Då fick jag en ny klassförståndare som jag tyckte om från början men efter
en termin eller nåt så började det.
Hon var inte alls snäll mot mig och två andra tjejer.
Vi brydde oss egentligen inte så mycket om henne då, utan struntade för det
mesta i henne. Så egentligen har det varit ganska kul i skolan.
Det jag minns väldigt bra som jag aldrig kommer glömma från högstadiet, det
är att jag och två kompisar låste in oss på toaletten. Vi tyckte det var
roligt men lärarna tyckte inte detsamma.
Vi skrek att vi inte kom ut fast om vi egentligen gjorde det och jag hörde
hela tiden hur någon lärare försökte öppna dörren men vi bara höll emot.
Jag gjorde det en gång och hade roligt men aldrig igen. Nu över till det
lite tråkigare. När jag började åttan blev jag mobbad av tjejerna i
klassen. Jag var väldigt ledsen och orkade knappt gå till skolan. Men jag
är stark som person så jag tänkte att dom inte skulle få trycka ner mig
totalt. Jag kämpade och klarade mig igenom det och alla som hade mobbat mig
sa förlåt och jag tog emot deras förlåtelse.
Det är ett av dom starkaste men sorgligaste minnena från mina skolår.
Jag minns också att i årskurs åtta då det var dags för mina första betyg
var jag väldigt spänd.
Jag gick och längtade efter att få mina betyg. Så var det dags att samlas i
klassrummet för att få sina första betyg.
Jag hörde mitt namn ropas upp och jag gick fram till mina lärare och tog
emot kuveret och en glass och gick tillbaka till min plats.
Jag hörde röster omkring mig som ropade:
Öppna kuveret och se vad du fick för betyg.
Jag öppnade kuveret förväntansfullt och tog upp mina betyg. Jag blev nöjd
med dom och kunde gå hem glad. De första betygen är något alla kommer att
minnas. Nu börjar det närma sig slutet av grundskolan och jag är både glad
och ledsen. Jag är inte glad att slippa dessa lärarna på min skola för jag
tyckte väldigt bra om dom. De lärarna jag har haft under mina skolår har
lärt mig mycket bra saker.
Jag kan väldigt mycket fast om jag inte visar det alltid. Åren som jag har
gått i skolan har varit lärorika men jobbiga. Själva skolan är väldigt bra.
Man trivs mycket bra här. De flesta lärarna är trevliga. Så intrycket av
min skoltid är att jag har lärt mig väldigt mycket.
Nu över till varför det är lite sorgligt att sluta nian. Det är för att
alla kompisar jag tycker om, kommer jag att skiljas från.
Det är klart att jag kommer träffa dom men inte lika ofta. Det är även det
att de lärarna jag har just nu är väldigt bra, så jag hoppas att de elever
som får dom lärarna också kommer tycka om dom lika mycket som jag.

Den här skolan kommer att vara ett stort minne för mig. Allt det jag kan,
som att skriva, läsa, stava har jag lärt mig härifrån.
Jag är väldigt nöjd för hur jag har lyckats i skolan. Nu när det är dags
för gymnasiet är jag spänd och väldigt nervös men jag hoppas och tror att
man blir mottagen på ett vänligt sätt och att jag kommer att träffa nya
kompisar.
Det var allt jag ville skriva. Förutom en sak, det är att jag måste skriva
till mina kompisar att jag kommer att sakna er väldigt mycket.
Slut!

Berättelsen gjord av: Cornelia