Mina skolår!

Är detta min första skoldag? frågade jag min storebror med nervös röst. Ja,
svarade han. Släng i dig nåt att äta så följer jag dig. Jag minns att jag
åt flingor med mjölk som jag fortfarande äter innan jag går till skolan.
När vi var vid lekplatsen så kunde jag se den. Stora gula hus som för mig
såg ut som höghus. När jag väl var inne i min korridor som mitt första
klassrum låg vid stod en inte allt för gammal dam utanför klassrumsdörren.
”Du måste vara den första” sa hon med varm och trevlig röst. ”sätt dig
längst fram så ser jag dig bra”. Efter mig så kom det ett par killar som
jag inte tänkte så mycket på för jag höll på att studera mitt nya klassrum.
Och då, som en blixt från en klarblå himmel, kom hon in, inte för att jag
tänkt på nåt sånt innan men hon var riktigt snygg. ”Då tar vi och samlar
allihop” hörde jag lärare säga och jag vände mig om och släppte mina tankar
på henne blixtsnabbt.
”Jag heter Ingrid och jag ser fram emot en underbar tid tillsammans”. Det
var något i den nya lärarens röst som gjorde att jag ja kände mig trygg.
Året flöt på utan några större problem och tjejen blev bara sötare och
sötare för varje dag som gick.

Skolavslutningen i ettan att vi skulle byta klassrum, från det gamla
femtiotalshuset till ”nybygget” med nya fräsha lokaler. Det nya
klass|rummet hade till och med en soffa. Visserligen en väldigt hård sådan
men det var i alla fall en soffa. Det var i det här klassrummet som jag
lärde mig hela alfabetet riktigt. Nästan alla andra hade lärt sig det i
ettan men eftersom det nya klassrummet hade alfabetet uppradat på väggen så
kunde jag lära mig det då. Tjejens namn hade jag fått reda på och med hjälp
av klasslistan så visste jag nu också var hon bodde, Björkstigen 10. Nu var
vi stora nog att lämna tvåan och flytta upp till övervåningen som hade
utsikt över gatan som gick förbi utanför. Det var i den här vändan som vi
fick tillgång till datorer i skolan och vi fick i uppgift att kunna Hela
gångertabellen med hjälp av datorn som inte gick att lura.
Jag lärde mig alltihop sist av alla kommer jag ihåg, men jag kunde dom i
alla fall resten av dagen.

Trean var det sista året som vi hade vår underbara fröken, Ingrid. Alla var
rädda för att vi skulle få en sträng lärare i fyran men som tur var så fick
fick vi en ”färsking” som var jättesnäll vid namnet Karin. Karin hade tre
barn men det skulle senare komma ett till. likaså hon var jättebra men jag
saknade fortfarande Ingrid.
Engelska hade kommit på shemat så alla gick omkring och uttalade engelska
fraser hela första veckan. Enda problemet med tre barn är att dom turas om
att vara sjuka så vi hade inte våran Karin så mycket utan den elaka Agneta
Finell. Vi hade inga bildlektioner för att hon tyckte att det var tråkigt.
Anna som tjejen hade kom visst från nåt land kallat Frilan.

Det var i femman som vi hade två lärare. Karin och Johannes. Johannes var
från Algeriet och vi tyckt väl sådär om honom för på svenskalektionerna så
kunde vi nästa mer än honom, och så luktade han gammal köttbulle också.
Johannes skulle ha oss andra halvan av femman för Karin hade fått sitt
fjärde barn och slutade då. Hon pratade med mig. Anna alltså, och det var
pinsamt för jag hade spanat på henne i alla dessa år. Vi vet inte varför
men Johannes slutade efter ett förvirrat halvår med vilda 5A oc då fick vi
ännu en ny lärare som hette Siv.

Vi började sexan och Siv införde bildlektionerna igen så hon blev snabbt
omtyckt. Det var då vi kom på att man kunde använda datorerna till nått
vettigt än till att bara skriva på. Vi tog med oss så kallade diskettspel
till skolan som var så små att datorerna kunde klara av dom. Detta fick
vissa följder när ”datanisse” kom på oss. Han så ”Att ni sexor inte visste
bättre”! Dagen därpå så hade vi av någon konstig anledning ingen dator kvar
i klassrummet längre. Hur gick det med Anna då? Jo henne var jag ihop med i
två månader eller nåt men sedan tröttnade jag på henne och gav upp sex års
spaning.

I och med skolavslutningen så skulle vi byta skola till den där hemska som
man hade hört så mycket om. Eva-britt, Måd och Janne hette våra nya lärare,
Måd och Eva-britt var lite mer avslappnade än Janne i början, så för honom
var man lite rädd för.
Sjuan var full av spring fram och tillbaka till kiosken och betyg var ju så
långt bort ända, det gjorde att man kände sig gör fri. Det var i åttan som
man tänkte: Betyg kanske kan vara bra att ha ända, så jag började arbeta
lite hårdare och fick så pass bra betyg att mamma blev glad och då var det
ju bara att fortsätta.

Nian har jag upplevt som väldigt ansträngande för under proven så har man
bara tänkt på betyg, betyg och betyg. Janne har mjuknat av lite och han är
ju väldigt trevlig, om man sköter sig förstås, det är Eva-britt och Måd
med. Nu sitter jag här och skriver och hoppas på bra betyg, men du! Det ska
nog gå bra endå. smilegubbe efteråt =) fastän rättvänd