Inskannad version

MINA SKOLÅR

Jag heter Daniel och är 15 år, som ni förstår slutar jag snart 9an men
vägen hit har varit lång. För att ge dig en aning om hur det har varit så
får vi gå tillbaka 9 år i tiden.
När jag var 7 år så visste jag vad som väntade mig, skolan.
Redan dagen jag började fick jag nya kompisar och en kompis som jag håller
ihop med än idag är Tobias Petersson. Jag visste att vi skulle gå i samma
klass och visste genast vem han var när jag kom.
Det var som om vi var menade och hänga ihop i vått och torrt. Sedan kom
våran lärare Margareta Vår. Margareta var jätte snäll och var inte för hård
på något sätt. När vi senare träffade resten av våra klass kamrater fick
jag och alla andra många nya kompisar. Så såg min första dag ut ungefär men
eftersom minnet sviker mig och jag inte kommer ihåg mer av ettan eller
något av tvåan, så hoppar vi direkt till trean.
Redan första terminen upptäckte man att jag hade läs och skrivsvårigheter.
Då fick jag en hjälp lärare som skulle hjälpa mig igenom grundskolan. Jag
fick göra tester och prov för att se hur jag kunde bliav med mitt problem.
Men efter ett tag när dom trodde det var lönlöst, så släpte det. Då kunde
jag istället för att bara läsa träffa lite kompisar.
När det var en månad till avslutningen ungefär fick vi reda på att vi
skulle ha Staffan Grönlöf som lärare på mellanstadiet men lyckan var kort
han skulle ta över efter en lärare som slutade och sökandet efter nya
lärare började. När vi kom till skolan efter sommar lovet så fick vi en ny
lärare som heter Carin.
Sedan när vi gått ett tag så fick vi en ny kille i klassen som heter
Johannes. Han hade tydligen tänt ta alla mina kompisar ifrån mig. Men det
gick inte så bra för honom varken på den eller skol fronten.
Vi skulle göra ett arbete om Sveriges län men mitt arbete försvann
miraculöst. Året tog slut lika fort.
När vi borgade femman kom problemen i en lång rad. I början på året blev
våran lärare med barn och fick stanna hemma. Det känns som om vi fick ha
miljoner vikarier. Men vi fick ingen riktig undervisning tycker jag. Vi
fick en ny lärare som hette Noak han var får Kongo och var inte så bra på
svenska så det blev väldigt flummigt. Johannes som nu hade det lättare tog
många av mina kompisar och livet som enstöring började. Jag var ensam på
rasterna och efter skolan med. Man lärde sig att inget blir som man tänkt
sig. Sexan var best vi fick tillbaka våran riktiga lärare och Johannes var
inte så intresserad av mina kompisar längre lektionerna började bli mer
riktiga och det blev faktiskt roligt.
Veckan efter lucia fick vi efter många samtal med rektor sova i skolan och
vi fick göra det på en torsdag till fredag så sov morgonen flyttades till
måndagen efter.
Vi hade efter Jul lovet ett litet na prov jag var bra i alla ämnen och bäst
i engelska.
På skolavslutningen blev det många kramar trots att man visste att vi
skulle ses nästa termin.

Sjuan var ett roligt år som började med ett läger på Långuddenslägergård
där vi fick lära känna varandra slapna av och bara umgås. Sen var man mest
i 312 och jobbade inte så omväxlande faktiskt. När vi närmade oss slutet på
sjuan var man nervös för att man skulle få betyg nästa år.
Åttan var det året som gick snabast och var då antagligen roligast. Vi hade
lite problem i klassen framför allt hos tjejerna som fick ha torsdagar
utanför skolans väggar. Men det löste sig och vi blev mycket lugnare. Åttan
var slut och nian stod för dörren, men den är svårt och skriva om eftersom
den inte ar slut än men det får bli någon annan gång.

Men i det stora hela tycker jag att skolan har varit helt okay och jag
hoppas att jag inte är den enda som säger att det inte ska bli så farligt
att fortsätta min utbildning mot en säkrare framtid.