Mina Skolår

Många tänker ju på olika saker när dom hör ordet skola. Själv tänker jag
såklart på Gårdsskolan, skolan jag gått i från fyran och uppåt. Det mesta
jag minns från min skoltid minns jag härifrån. Men såklart minns jag också
lite från lekskolan till trean då jag gick i Gustav Vasa. Men dom minnena
kan ju inte jämföras med dom jag har från Gårdsskolan.
En sak jag kommer speciellt ihåg är när jag gick i Gustav Vasa,
då var jag en riktig upprorsmakerska, då fick jag hela min klass att
strejka utanför klassrummet och vägra gå in. Andledningen till detta uppror
var att vi ville ha längre raster, men det funkade inte så bra. Efter tjugo
minuters väntan började mina klasskamrater tröttna och en efter en gick dom
in i klassrummet. Sist kvar satt såklart jag, men till slut var tillochmed
jag tvungen att ge upp och bege mig in i klassrummet till mina
”upprorsvänner”. Det gav nog inte så mycket intryck på skolan som jag
trodde att det skulle göra.
Skolan har gjort ett så enormt stort intryck på mig, allt jag
kan är skolans och lärarnas förtjänst. Även fast eleverna inte visar det så
vet vi ju alla att dom är evigt tacksamma för skolan och lärarna och den
eviga kunskap som vi kommer ha andvändning av resten av våra liv. Och att
vissa elever har mage att klaga på vissa saker i skolan det förstår jag
inte. Om dom istället tänkt på vad skolan gett som inte lite bättre skolmat
eller en klassresa kan ge, kunskap för livet.
En till sak jag kommer ihåg är min nuvarande SO-SV lärare vi
satt alla i min klass i klassrummet och min lärare skulle precis börja
lektionen, men innan hon hinner öppna munnen börjar några elever tjata om
klassresa och att det är lärarens fel och att alla andra klasser får åka på
en. Dom får nästan tårar i ögonen för dom tycker så synd om sig själva. Min
lärare blir inte sur ofta men nu märkte jag att hon blev graft irriterad.
Hon höger rösten och säger:
– Tror ni att allt blir serverat på ett silverfat, om ni verkligen vill åka
på klassresa får ni ta tag i det det är klart jag kan hjälpa er. Men ni är
väll tillräkligt gamla för att lyfta en lur och ringa?

Då kände jag en bubblande känsla i kroppen. Det var det bästa jag hört nån
lärare säga, det är något jag aldrig kommer glömma! Efter den händelsen har
jag aldrig hört något mer om klassresan.
Så ni hör tillochmed lärare kan få nog ibland.
Så nästa gång ni hör ordet skola, istället för att tänka:
jobbig, tråkigt och krävande. Tänk: Lärdom, livskunskap och såklart
tacksamhet till dom som hjälpt er till jobbet ni har sen när ni är stora
och att kunna hjälpa era framtida barn med läxorna. Nästa gång ni ser en
lärare ge dom en kram för att visa tacksamhet.

Vänliga hälsningar:
Karin Lundgren