Mina skolår

Min första dag i skolan har jag bara ett svagt minne av. Kanske blev jag av
med mössan, kanske blev jag jagad av de ”större killarna”. Jag hade det
lite jobbit under första terminen, eftersom att jag kunde bli väldigt arg
för småsaker. Under många tillfällen fick jag sitta ensam hos
specialläraren och arbeta, eftersom jag inte klarade av att vara
tillsammans med en massa andra elever.

Efter en termin bytte jag skola där jag fick gå i en mindre klass. Den
första dagen i den nya skolan var ganska läskig eftersom jag inte kände
någon. På grund av mitt heta temprament fick jag inte så många kompisar
från början. De tänkte säkert: – Vad är han för en, är han farlig? Men
efter några klarade jag av min ilska. I trean flyttade jag till en större
klass, men hade fortfarande problem med tempramentet och koncentrationen.
Det hände ibland att jag hamnade i slagsmål med andra på grund av min
ilska. Men jag lärde mig mer att inte bry mig onödiga saker och
kommentarer, utan slog dövörat till.

När jag började i mellanstadiet fick jag många fler vänner och mitt
temprament var mycket bättre. Jag hade lärt mig att behärska mig, och
istället för dåre vart jag en ganska lugn person. En fördel med att gå i
mellanstadiet var att man fick gå på fritidsgårdar efter skolan. Där kunde
man göra läxor, spela biljard, titta på tv, spela spel och bara ta det
lugnt. Men ibland om man spelade fotboll eller något så kunde det hända att
jag blev irriterad om jag förlorade. Ibland blev jag utslängd. Det som
störde mig mest under skoldagarna eller på fritiden var att om någon ville
provocera mig. Om jag blev arg tyckte de att det var kul, men om jag bara
struntade i det så gick allt mycket lättare. När jag började spela
innebandy så blev jag aldrig arg om jag misslyckades. Då var det bara att
komma igen. Jag fick bättre självförtroende och bättre tålamod.

Under mina år i grundskolan lärde mig verkligen vad tålamod betydde jag
behövde aldrig springa i väg med dåligt samvete för att jag vält en stol
eller något liknande. Allt gick mycket bättre när jag började högstadiet.
Folk slutade med att provocera mig, många från förra skolan hade t.o.m
kanske glömt hur arg jag kunde bli. Det kändes skönt att veta att man kunde
ta emot skämt utan att missuppfatta. Istället skrattade jag bara, eller så
något tillbaka, fast på skoj. Under högstadiet började jag slarva med
läxorna och många av de från klassen som kom från andra skolor trodde att
jag var konstig. Det hände ofta att jag störde lektionerna och många i
klassen tyckte att jag hade en kaxig attityd. Men det hade jag inte
egentligen, det kanske bara verkade som att jag hade det. Jag ville ju
försöka växa med mig själv, vilket jag har gjort. Mina kretsar blev större
och större, jag kände mig inte så utanför bland de andra längre. Men ibland
kunde det kännas som om alla tyckte dåligt om mig, vad jag än gjorde. Om
jag drog ett skämt var det inte roligt, om jag blev irriterad tyckte de att
jag var konstig, eller om jag gick fram till nån tjej och började prata så
var jag störande i deras ögon.

Men nu tycker jag att allt går bra och att man inte behöver bry sig om
småsaker utan att lyssna till sånt som rör en. Nu hoppas jag att jag kommer
in på Samhäll på gymnasiet.

Varje gång jag läser din uppsats tycker jag att den blir bättre. Du
visar stor självkännedom och förmåga att ”reflektera över ett problem”. Med
den förmågan kommer det att gå bra för dig i livet. VG
”Osäker på om det står ”reflektera över ett problem” eftersom
kopieringen av texten är dålig