Att byta skola/Att byta klass.
Nej! Skrek jag i hela rumet.
Mamma tittade på mig med sina gjylenbruna ögon och sa:
– Vi måste flytta, vi har inget anat val.
Hon fick mig att tänka tillbaka. Tänka på allt jag har varit med om.
– Mamm. Jag har bott här sen jag var ett litet barn, kan jag åtminstondet
få stana kvar med mina kompisar i skolan?
– Nej det får du inte, svarade hon. Och i samma sekund rusade jag in i mitt
sovrum och smälde igen dörren. Jag la mig på sängen. Jag blev tårögd. Jag
satt och tänkte på alla mina roliga dar som barn, o i skolan, mina snälla
lärare. Det skulle bli det jobbigaste, tänkte jag. Att byta skola, mina
klasskompisar skulle byta ansikten. Jag bestämde mig för att göra ett nytt
försök hoss farsan. Han är snällare än vad mamma är tycker jag. Han låter
nog mig gå kvar mitt sista år med. Jag flyttar mig långsamt mot dörren och
hör att han sitter och pratar med min äldre syster. Hon blir skit sur. Inte
för hennes skull, för min. För henne spelar det ingen roll om vi flyttar
eller inte, för det drabbar inte hennes utbildning:
Jag hör henne säga:
– tänk på syrran då, hon går i 8:an. låt henne otminstonde få gå klart! Hon
vet att skolavslutningen för 9:orna är galet roligt i min skola. För att
hon själv gått där. Men farsan säger, nej, med en hög och iriterande röst o
jag lägger mig på sängen igen. Nästa dag i skolan så sägger min lärare:
– Nu är det 2 veckor kvar tills Skolavslutningen. Vad hade ni tänkt o göra
på sommarlovet?
Min klasskompis Lina säger att hon ska resa bort med sin pappa till
Grekland. Det låter kul tycker jag. Killarna ska spela fotboll och åka på
turneringar med fotbollslaget. Och när det min tur så säger jag att jag
skall flytta. Alla vänder sig snabbt och tittar på mig. AAaa. Så är det!
Säger jag. Va synd svarar min lärare. och frågar om jag ska byta skola. Jag
rusar ut och smäller igen dörren! Läraren fortsätter sin lektion igen.
Dagarna går och sommarlovet har börjat. Morsan har redan börjat o packa. Vi
sover på madraser det är jobbigt tycker jag. Men en kväll presic när vi har
flyttat, så frågar jag min morsa: Varför!
– Varför vadå, säger hon o tittar konstigt på mig.
– Ja, varför flytta vi?
Hon kollar på mig med ledsna ögon och säger:
– Jag ska börja jobba och vi behövde större hus det vet du själv. Du sov
juh på madrass där borta. Jo, tänkte jag, det är sant.
– Men varför skola?
– För att det blir närmare för dig att plugga där. Du får nya kompisar o
allt.
Jag blev tyst o la mig för att sova. Jag hade aldrig varit i den skolan jag
skulle börja i tidigare Så den dagen skolan började Så viste jag inte vart
jag skulle gå. Så jag bad min morsa komma med mig. Jag skämdes oerhört
mycket. Men sen såg jag att där sitter juh tjejerna från kyrkokören. Va
bra, tänkte jag. Nu har jag i allafall kompisar o vara med. Men mina lärare
såg anorlunda ut. Och schemat.. jag fattade ingenting. Men jag tänkte det
här kommer jag att bli van vid. Och suckade. Ingenting var som min förra
skola.
Min förra skola var mer öppen och ljus. Och den här skolan är mörk och tom.
det är en liten skola. Alla känner varandra. Jag plockade snabbt till mig
nya kompisar. Redan efter första dagen var jag ute med tjejerna i min
klass. Jag tycker att dem är knasiga. Men det är bara posetivt. 1 vecka
efter skolan så.. åkte vi till ett ställe för att bada och ha skoj med hela
klassen. Det var kul och jag lärde käna hela klassen bättre där.
Några dagar därpå satt jag på altanen med min farsa och pratade. Han
frågade hur skolan hade gått för mig, om det va som jag trodde att det
skulle vara. Men, nej det var det inte. Det var roligare och bo här än vad
det var och bo i lägenheten där borta. Jag trivs mera här och känner mig
mer fri! sa jag till honom och krama om honom och gick och la mig.