Flytten (att byta skola/klass)
Klara sitter på sin säng i henner nya rum. Hon hör sin mamma fixa & dona
med något ute i hallen. En tår rinne nerför hennes kind. Vad gjorde hon
här?, i denna främmande lägenhet i Sala. Varför blev det som det blev? För
ett halvår sen hade hon varit lycklig. Då hade hon haft båda sina föräldrar
och många kompisar. Älmhult hade varit en stad hon gillade och kännde sig
trygg i, men nu var allt det borta. Varför var hennes pappa död?, varför
var det just han?
Hon tittade ut genom fönstret i hennes nya rum. Det var mörkt där ute, bara
en liten lampa långt borta var tänd.
Hennes tankar återvände till sin pappa och allt kul de hade gjort. Nu var
det borta.

Ännu en tår rann ner från hennes kind.
Nu tänkte hon på sin bästa kompis, Hedda. Hon bodde fortfarande kvar i
Älmhult. De hade alltid varit bästisar och de hade alltid så kul.

När Klaras pappa dog i en bilolycka för ett halvår sedan förändrade det
hela Klaras liv. Hennes mamma ville inte bo kvar i Älmhult pga alla de
minnen som skulle väckas. Hon sökte & fick ett jobb i Sala. Hon hade inte
äns frågat om Klara ville flytta. Efter olyckan hade hennes mamma blivit så
förändrar, nästan kall, man blev nästan lite rädd för henne.

Klara hoppade ner från sängen och tog på sig pyjamasen. I morgon var det
hennes första dag i den nya skolan. Hon var lite nervös. Allt var ju så
nytt. Kompisarna, lärarna och skolan och så. Hon kröp ner i sängen och
somnade.

Följande morgon vaknade hon tidigt så att hon inte skulle komma försent.
Hon var ganska seg på morgonen. Hennes mamma körde henne till skolan. De sa
inte ett ord till varandra på hela vägen.
När de kom fram till skolan öppnade hennes mamma munnen och sa:
– Är du säker på att jag inte ska följa med dig in?
– Mamma, jag går i åttan. Jag klarar mig.
– Okej, då kommer jag och hämtar dig sedan då.
– Visst, gör det.

Klara hoppade ur bilen och hennes mamma körde iväg. Hon gick in i skolan
och vidare mot expeditionen. En tant med stort, rött, krulligt hår följde
henne till hennes blivande klass. När hon öppnade dörren vändes alla
blickar mot henne. Läraren som hette Östen Karlsson välkomnade henne och
bad henne stiga in.
– Detta är Klara Fredriksson & hon ska börja här.
Det blev tyst i rummet. Tillslut var det en i bakre raden som sa
– Kom och sätt dig här.
Hon pekade på en tom bänk vid hennes. Hon var lång & smal. Kort svart hår o
glasögon. Klara gick till bänken och satte sig.
– Jag heter Hanna, sa tjejen o log.
– Klara, svarade hon.

Efter att skolan var slut ringde Klara til hennes mamma och sa att hon inte
skulle hämta henne. Hon skulle gå med Hanna och en annan kompis, Anders
hem. Han var snygg tyckte Klara. Han var 1.70, blond med några få fräknar
över näsan. Han var ganska lik henne själv. Hon som var 1.68, axellångt
ljust hår och fyrkantiga glasögon med svarta bågar. Först släppte de av
Hanna, sedan när de kom hem till Klaras hus pussade Anders henne lite lätt
på kinden och gick hem till sig. Hon gick upp till sin lägenhet och
berättade för hennes mamma om Anders & Hanna.
– Jag ska hem till Anders på fredag kväll och titta på film.
– Vad roligt, sa hennes mamma.
När så väl fredagskvällen kom och hon hade lärt känna Hanna & Anders mer
skulle hon hem till Anders. Hon tog på sig ett par svarta byxor, en röd v-
ringad tröja och ett par vita sockar med stjärnor på.
Hon tog sin beiga sommarjacka och gick ut genom dörren. Hennes mamma hade
åkt på kurs så hon fick låsa dörren.

När hon kom fram till Anders dörr fixade hon till håret lite och sedan
plingade hon på. Anders öppnade dörren.
– Hej, vad fin du är, sa han.
– Du också, sa hon och gick in i hallen. Hon tog av sig jackan och de gick
in i vardagsrummet och satte på en film.
Klara tittade inte på filmen, hon satt och tänkte på Anders och hur bra det
hade blivit när hon kom hit. Plötsligt vände Anders på huvudet och kysste
henne. Hon var inte alls berädd på det, men det gjorde inget. Klara drog
tillbaka huvudet för att få luft och kyssen upphörde.
– Förlåt mig, sa Anders.
– Det gör absolut ingenting, sa Klara.
Denna gången var det hon som tog insiativet och kysste honom. Han blev
förvånad men visade det inte.

När filmen var slut följde Anders henne hem och när de kom hem till Klaras
lägenhet kysste hon honom godnatt och gick sedan in i lägenheten. Hon satte
sig på sin säng.
Det var bra att de flyttade hit tyckte hon. Hon hade fått en bra kompis och
en kille hon älskade. Hon började tänka på Hedda, men kom på att hon kunde
hälsa på henne, eller de kunde ringa varandra.
Den kvällen kröp hon ner i sin säng, slöt ögonen och började drömma om
Anders.