”Bästa kompisen, Hej Då”
Jag gick i en underbar klass tillsammans med min bästa kompis ”Emilia”. Vi
hade alltid roligt tillsammans och hittade alltid på nya saker att göra.
Det var i trean.

Redan på vintern i trean fick jag reda på att jag skulle flytta till
Forsheda. Just då kändes det tråkigt och jag ville stanna kvar hos min
bästa kompis.

Alla kvällar och helger var vi i det nya huset för att få i ordning det. I
skolan berättade jag att jag skulle flytta. Du ljuger sa alla din mamma och
pappa har alltid velat bo här på Långetorp. Och jag svarade: vi ska flytta
till Forsheda. Klart att ingen viste var det låg, förutom Emilia hennes
pappa jobbar där på Nitator.

Vi slutade trean och allt var så vackert, jag och Emilia hade lika dana
kläder. Den kvällen var jag och Emilia ute länge och pratade om allt mellan
himmel och jord. För samma vecka skulle jag flytta. Det kändes tråkigt att
flytta i från sin bästa kompis, vi hade ju varit kompisar sen vi var jätte
små.

Dagen kom och jag skulle flytta, varje natt i Forsheda fick mig att längta
tillbaka. De första veckorna i Forsheda lekte jag med min lillebror.

Sedan träffade jag Patricia och vi badade tillsammans hela sommaren. Sen
var det tid för skolan att börja, mamma hade fixat så att jag fick gå i
samma klass som Patricia.

Första dagen i nya klassen var mycket spännande. Den nya skolan hade bättre
miljö och bättre lärare. På den nya skolan var alla trevliga, men jag
saknade min gamla klass och min bästa kompis. Min nya fröken, Lena, var ung
och snäll.

Det gick sedan snabbt framåt och det blev vinter. Jag hade inte talat med
Emilia på länge. Men en dag ringde Emilia och sa: Jag ska flytta till
Forsheda. Jag blev jätte lycklig och efter två månader flyttade hon hitt.
Emilia började i min klass och allt blev lite mer som förut. På fritiden
var jag med Emilia och Patricia, vi hade jätte roligt tillsammans.

Det gick fort, tiden mellan fyran och sjuan. Att börja på Västeräng var
inte det lättaste, man kände sig liten och blyg. Sjuan var nog det
roligaste året, den nya skolans miljö var inte den bästa men man hade
alltid roligt. Att tracka niorna blev en rolig del av vardagen också.

Jag var glad när jag började på Väster|äng för jag hade hamnat i en så bra
klass. Vi slutade sjuan och jag trodde aldrig att nästa år skulle bli lika
kul.

Men när vi sedan började åttan så träffar jag Annzan och vi blir genast bra
kompisar.

Senare in på året träffade jag Daniel, och blev direkt jätte kär. Hela året
umgicks jag med Daniel och Annzan.

Nu går jag i slutet av nian och umgås inte längre med Emilia och Patricia.
Men Daniel och Annzan har jag kvar.