Hämnden

Det är mörkt och den kyliga nattluften har intagit parkområdet där Markus
befinner sig. Han sitter i skräddarställning i det fuktiga gräset med
ryggen lutad mot en stor ek. Han tittar upp mot himlen som är full av
avlägsna stjärnor, och tänker på hur liten och obetydlig han är. Länge
sitter han och tänker medan han väntar. Markus tänker på frågor som inte
har några svar, men först och främst tänker han på hur det var före
skolbytet. Det får honom att tänka på hur mycket han hatar sin pappa. Det
är knappt så satt han minns något längre tillbaks än ett halvt år. Det
känns för avlägset. Men ju längre han funder ju mer klarnar det.

Markus växte upp i ett ganska litet samhälle. Som för honom var paradiset.
Han bodde i ett villaområde där alla var trevliga och hälsade på varann.
Man kände dom flesta och om man skulle över till någon kompis så behövde
man bara gå förbi några hus. I skolan var Markus den kille som alla såg upp
till och alltid stod i centrum. Han gillade den rollen men det han gillade
mest var gemenskapen. Alla var vänner med varann och ingen stod utanför.
Det enda han inte gillade var sin pappa. Egentligen var han ingen
alkoholist men på helgerna tillbringade han mest tid inne i staden på något
kul ställe. När han kom hem brukade han alltid vara full. Ibland hade han
till och med slagit Markus men det hände sällan. Tack vare att annat var så
bra så berördes han inte av sin pappa särskilt mycket.
Men så en dag hände det fruktansvärda. Hans pappa befann sig utanför ett av
sina stamställen och tog lite luft. Just då hade två av Markus kompisar
passerat på väg till busstationen efter en biofilm. Hans fulla pappa hade
grabbat tag i en av dom och tryckt upp han mot väggen.

Längre än så ville Markus inte komma ihåg. Resten sved för mycket. Det hela
hade slutat med misshandel och han pappa hade fått ett långt
fängelsestraff. Allt detta ledde till att Markus och hans mamma blev
föraktade. Ingen pratade längre med Markus på skolan. Alla fryste ut honom.
Han visste inte om dom var rädda eller bara hatade honom men vad kan man
vänta sig om ens pappa misshandlar en av ens bästa kompisar.
Till slut hade varken Markus eller hans mamma orkat längre. De hade flyttat
till en stad där ingen kände igen dom. Där hade han börja åttan efter att
ha stått ut med slutet av sjuan i sin gammla skola. Här var allting så
annorlunda. Man känner igen och bor i en liten håla till lägenhet.
Egentligen borde han inte haft några problem med att skaffa nya kompisar
och komma in i det nya livet om det inte hade varit för Anders. Redan
första dagen hade han och hans ”kumpaner” varit på Markus och slagit honom
på toan. Det värsta var inte smärtan utan ovissheten. Varför hade de gått
på honom direkt? Vad hade han gjort?
Detta satt han och funderade på när han hörde fotstegen han väntat på så
länge. Anders passerade eken som Markus var gömd bakom. Markus smög sig upp
och drog sin skarpa kniv. Nu skulle han få sin hämnd för en månads plåga.
Markus tog ett språng och lade kniven mot Anders hals.
”Varför” viskade Markus i hans öra
Han väntade fem sekunder utan svar och skar sedan strupen av honom.
Anders föll död till marken. Jonas skar av sig pulsådern och la sig i
gräset under himlen och viskade lugnt: ”Varför pappa?”