Mina skolår

Jag skall nu berätta om mina skolår som jag har upplevt:

De första dagarna i skolan kändes väldigt pinsamt. Jag vågade inte säga ett
knyst till lärarna eller eleverna, men det var några från skolan innan som
också hade börjat i samma klass som mig.

Tiden gick och man började vänja sig tillslut. Det enda negativa jag tänkte
på var att få vara minst på skolan. När man går i femman är man störst,
efter|som att det inte finns årsklasser som är större än femman.

Alla bara lekte och hade roligt och tog inte skolan på allvar, utan som
hyckleri. Det var ju klart att man tänkte på proven och läxorna, men inte
hur man skulle vara mot eleverna och lärarna.

Det förekom bråk, men det varade inte länge förränn lärarna tog deras öron
och skickade dem upp till rektorn. Det går inte att beksriva hur roligt det
var att gå i mellanstadiet.

De sista två åren har varit otroligt stres|sande med att få bra betyg. Det
har också varit hårdare krav på eleverna. Man är tvungen att läsa på
läxorna och träna längre till proven än vad jag gjorde förut.

Nu går jag i nian och snart skall lämna Öknervägsskolan. Det känns både
sorgligt och roligt. Det sorgliga är att få lämna alla kamraterna som jag
har varit med under nästan fyra år. Den klass jag går i nu känns mer som en
familj man har känt jätte länge. Jag kommer aldrig att glömma de roliga
stunderna som jag har haft tillsammans med mina kompisar. Det roliga är att
få börja gymnasiet. Där träffar man på nya kom|pisar och börjar om från
första början igen.

Jag har aldrig varit så nöjd med något hela mitt liv och jag kommer inte
att glömma de här åren så länge jag lever.