Mina nio skolår
Lågstadiet var en härlig tid. Det var nästan som på dagis, man fick rita,
kladda och leka. Jag tror inte att det var så mycket med läxor heller.

Våran fröken i lågstadiet, Margot Dalström, såg alla upp till. Hon var inte
sträng eller jobbig. Tvärtom alla trivdes med henne. Hon hade tålamod med
de allra vildaste, och sade åt dem, med största försiktighet, på något sätt
fick hon tyst på oss allihopa.

I årskurs två flyttades hela klassen till en annan skolbyggnad i närheten.
En nackdel med att vara därborta, långt från Ljungbyskolan, var att man,
varje dag fick gå den långa vägen till otyd: tnu-matsalen, där vi åt.

I tredje klass fick vi flytta tillbaka till Ljungbyskolan, och vi fick även
börja med gymnastik. Den bestod av mest lekar. Nästan alla tjejer hade
sockeplast, och en slags kort-kort-kort kjol, fastsydd vid midjan. Det var
det senaste modet i gymnastikkläder.

När vi började mellan|stadiet. Var nyfiken stor, på den nya läraren vi
skulle få, och på parallell|klassen som skulle komma. Jag tror att de
flesta i våran klass ville ha Stefan Berg, eftersom alla sa att han var bra
på att lära ut. Och så blev det. Stefan var en bra lärare, och sade åt de
som inte skötte sig. Men nu hade vi få mer läxor. Vi fick ett blad med alla
läxor för veckan, som vi fick ta hem. På mellanstadiet började jag även
spela trumpet, och fick vara med i Ljungbandet. Ljungbandet spelade på
examen, och alla festligheter, som skolan ordnade. Vi fick också fara på
läger till Arnemark. Spela trumpet var min stora passion kan man säga.

Ljungshowen ordnades också varje år. Eleverna bakade, skänkte och gjorde
saker, som föräldrarna fick köpa. Det var utställningar och modevisningar
os.v. os.v. Alltihopa gick till välgörande ändamål. I centrum för allt stod
Stefan Berg, och presenterade, skrattade och hade kul, mitt på scenen.

Mellanstadiet kan man säga var roligt, med alla grejer som Stefan gjorde
för oss. Lite jobbiga var nog läxorna men inte påtryckande.

Huvvaligen! Nu började högstadiet, och jag skulle cykla till Höör varje
morgon, undra på att jag hade fjärilar i magen. Men det gick bra, och efter
några dagar hade jag kommit igång. Jag hade fått nya klasskamrater, och nya
ämnen t.ex. No, So. Det bästa var nog uppis, där jag kunde vara inne. Även
om det var -14ºC -14ºC-regeln var det på låg o mellanstadiet. Hela skolan
var större och nu hette våran klass D i stället för A. Jag kände mig
verkligen vuxen. Läxorna var lättare också. På något sätt kändes det som om
man inte behövde göra läxorna längre, istället fick jag mer tid över till
annat. I sjuan var det en oskriven regel för mig att gå till varje öppet
hus i Höör.

Årskurs ått blev dock lite besvärligare. Proven började synas lite mer. Men
jag klarade mig igenom. Man såg ner på sjuorna, och kände sig större,
Gymnastikskåpen fick vi näst högst upp och allt var frid o fröjd.

Nionde klass. Oj. oj jag kan knappt tro det. Gymnastikskåpet högst upp! Det
är detta vad vi har kämpat för att nå. Nu när vi är störst på skolan, är
det vi som får hålla examen. Olyckligtvis en nackdel, läxorna. Oj, vi får
inte glömma proven också. Med lite tur överlever jag dem, och lyckas ta mig
upp till den översta delen….. examen