Mina nio skolår

Mitt allra bästa skolminne är min första skoldag.

På morgonen vaknade jag och var fruktans|värt nervös. Första dagen i skolan
bara tanken gjorde mig illamående.
Klassen skulle bestå av två grupper, för|middagsgruppen med barn från en
ort i närheten som skulle börja lite tidigare och eftermiddags|gruppen som
bestod av mig och mina Lekis|kompisar. De tre första veckorna skulle inte
grupperna gå samtidigt, men nervös som jag var tänkte jag att det kunde ha
ändrats.
Vi började klockan tolv och när jag packat väskan med bänkpapper och en
frukt till fruktstunden, gått på toaletten åtskilliga gånger ,bar det iväg.
Mamma hade jag med mig såklart
När vi gick på cykelvägen som följde skolgården upp mot den gula
tegel|byggnaden till skola, knöt det sig i magen.
Vi hittade korridorsdörren med skylten 1B på. Där inne stod redan alla
kompisar på ett led med bänkpappsrullar i händerna.
-Kan jag gå nu? frågade mamma.
Då kände jag ångesten. Tänk att bli lämnad här utan mamma. Helst hade jag
hållit mamma i handen hela dagen. Så började jag gråta. Mamma tröstade mig
och till slut kände jag mig stark nog att låta henne gå. De andra frågade
ju så klart varför jag började gråta men jag låtsades som ingenting.
Så äntligen kom fröken. Kesti Högbom som hon hette, hade jag träffat
dagen innan på ett slags kvartsamtal. Då fick jag ett häfte med bokstäver i
kanten. Det skulle klippas som ett register och detta blev min första läxa.
Jag var så stolt och jag klippte så fint jag kunde.
Nu låg häftet snyggt och prydligt i väskan bredvid bänkpappret som stack
ut och äpplet jag skulle ha på fruktstunden. Mitt bänkpapper var blått med
vita och bruna hästar på. Inte för att jag var något speciellt
hästintresserad men jag tyckte att det var snyggt.
Jag var fortfarande nervös när fröken hälsade oss välkomna och visade oss
in i klassrummet. Det luktade verkligen skola där. Bänkarna var uppställda
i två grupper längs fönstret och i varje grupp fanns två bänkrader. Jag
fick sitta i raden närmast fönstret längst fram.
Fröken hade svart kort hår ,vita glas|ögon och hon var klädd i vitt,
svart och rött. Hon delade ut pennor och suddigum till var och en. Jag lade
det snyggt och prydligt i fördjupningen ovanför bänk|locket som var avsedd
till detta. Böcker som skulle hem och plastas om delades också ut.
Eftersom vi började sent och inte gick med den andra gruppen ,åt vi ingen
skollunch.
Som avslutning på den här dagen sjöng vi en ”Tack-och adjösång”. Det var
mycket jag skulle berätta för mamma när jag kom hem.
Tre veckor senare fick vi börja gå med den andra gruppen. Vi fick även
äta skol|lunch. Det var det bästa jag visste i två veckor framöver. Hemma
berättade jag precis i vilken ordning allting stod och hur man skulle ta
för sig av maten.
Efter jul fick vi en till fröken, Eva-Lena. Hon spelade gitarr så vi fick
sjunga ganska mycket, det var kul.

När jag tänker tillbaka tycker jag att skolan har varit rolig. Det blir
många kära minnen att tänka på när man blir gammal.