Inskannad version

Mina nio skolår
Lågstadiet:

Första dagen på skolan var nog värst. Hur kommer det att vara? Hur kommer
lärarna att vara? Det var nog det man låg och tänkte på kvällen innan sitt
livs första skoldag. På morgonen vaknar man upp och känner hur det pirrar i
hela magen. Man går till skolan sedan står man där utanför sitt klassrum
där det hänger en skylt ”Välkomna 1A”. Man står där med sina kompisar och
pratar.Det man pratade mest om var nog hur läraren såg ut om hon/han var
snäll eller om hon/han var hemskt argsint.Då hör man någon komma gående i
korridor|en. En meddellång person mörkt lockigt hår och med ett stort
leende på läpparna. Hon säger hej och öppnar dörren till vårat klassrum så
säger hon till oss att gå in och sätta oss. Hon skriver sitt namn på tavlan
och sedan börjar hon med att ropa upp våra namn. När hon var färdig fick vi
presentera oss inför hela klassen och berätta lite om oss själva. Sedan går
dagarna och man börjar kunna schemat helt utantill. På rasterna står man
mest och tittar på när dom äldre barnen leker. Men dagarna går och efter en
tid vågar man gå fram till dom äldre och fråga ifall man får vara med.
Veckorna går och man börjar komma in i skolgången. Skolan går fort och vi
börjar tvåan. Det var roligt att komma tillbaks efter sommarlovet. Man fick
träffa sina gamla kamrater och nya som hade börjat i ettan. Kanske lärde
man känna någon ny som nyss hade flyttat in men ingen som jag minns. Tvåan
gick väldigt fort och nu gick man i trean. Vi hade fått ny lärarinna för
att våran andra hade fått barn så hon var mamma ledig. Våran nya fröken var
minst lika snäll och bra som den första bara det att hon var något äldre
och kortare. Trean gick något långsammare en vad tvåan gjorde. Man var
störst på skolan och snart skulle man börja på mellanstadiet. På
mellan|stadiet skulle vi vara fler i varje klass så dom var tvungna att
dela på en klass. På lågstadiet var vi tre klasser, A, B och C. På
mellanstadiet blev vi bara två efter att dom hade delat på C-klassen
eftersom den var minst och där tog det minst skada.

Mellanstadiet:

När man började på mellanstadiet var det inte alls pirrit. Man hade ju gått
med dom andra på lågstadiet så man kände alla. Fyran, femman och sexan gick
ganska fort. Vi fick nya lärare. Detta var första gången vi hade fler än en
lärare. Nu hade ju vi slöjd, FA och musik där vi hade olika lärare. I sexan
fick vi ha hem|kunskap en termin. Vi fick åka in till Munkbro|skolan. Där
hade vi även maskinskrivning.

Högstadiet:

När man började på hög|stadiet var det riktigt pirrit. Alla nya lärare,
alla nya ämnen och alla nya kompisar. Nu fick man lära känna flera nya
kompisar. Många kände man redan och det var dom som kom ifrån Kade. Resten
kom ifrån Kåreby och Munkbro. Sjuan tycker jag var bäst på högstadiet. Man
slapp att tänka på betyg och man hade inga bekymmer om vilken linje man
skall välja.

Som slutsats:

Jag tycker att skolan har gett mig mycket. Låg- och mellanstadiet har varit
dom bästa skolåren. För efter hand på hög|stadiet har man bara blivit med
och mer skol|trött. Men som slutsats vill jag säga det att skolan har gett
mig mycket här i livet. Skolan ger en inte bara kunskaper utan också
vänskap.