Mina skolår

Nio år. Så längesedan är det snart jag började årskurs ett. Att det har
gått nio år sedan jag började ettan känns nästan overkligt. Ibland känns
det som om det var igår jag började. Jag minns så väl när mamma följde mig
till min första skoldag på Barkestorpsskolan. I denna krönika ska jag ta
upp händelser som har utspelats under mina, snart nio år i grundskolan.

Det var i augusti 1994 som mamma följde mig till min första skoldag. Jag
minns att solen stod högt på himlen och att molnen var få. När vi kom in i
det rätta klassrummet ropade fröken upp mitt namn och mamma lämnade mig.
Fröken hade gjort pappershattar åt oss. Vi fick göra pappersflygplan som vi
sedan tävlade med. Jag kommer ihåg att vi fick glasspinnar att äta på när
vi samlades och att alla skulle berätta om sig själva. När detta var gjort
hade jag genomgått min första skoldag på lågstadiet.
Tiden på lågstadiet flöt på. Man träffade nya kompisar och började få
läxor. Efter tre år var det dags att spänna bågen ytterligare. Jag började
mellanstadiet
Mellanstadiet minns jag som en ganska spännande tidsepok. Vi gjorde ofta
utflykter. En utflykt som ligger mig nära på minnet är en ”pulka-uflykt”
som vi gjorde i årskurs fyra. Vi hade gått till en backe för att åka pulka.
Lärarna anordnade en tävling, där den som kunde komma längst med pulkan
vann. Vem vann då?
Det var faktiskt jag! Priset jag mottog var i form av godis. I femman kom
de första nationella proven. Från dessa har jag inga större minnen.
Det har jag däremot från årskurs sex, då man blev störst på skolan. Det
blev också dags att läsa språk ute på Bergavik, tillsammans med sjuor,
åttor och nior. Från att vara störst på Barkestorp blev man plötsligt minst
varje gång man läste språk på Bergavik.
fortsättning
Tiden gick snabbt och det blev snabbt ens egen tur att börja på högstadiet.

Första skoldagen i sjuan var nog den mest nervösa skoldagen av alla
hittills. Det var dags att fortsätta skolgången i en ny klass. Första dagen
tittade alla konstigt på varandra. Det var nu allvaret började. Livet
skulle komma att präglas allt mer av skolan, läxorna och proven. På
mellanstadiet hade man relativt lite prov om man jämför med högstadiet.
Dagarna gick, och snart tyckte man inte att alla var så konstiga som man
först tyckte. De kunde faktiskt vara riktigt trevliga. Det dröjde inte
länge förrän man började komma överens med varandra, för att sedan bli
riktigt bra kompisar. Tiden flöt på, likaså proven och tillslut var det
dags att få betyg för första gången. Nervositeten var nästintill
obeskrivlig när man hade fått det vita kuvertet i handen. När det väl var
öppnat såg man dock att betygen var ganska bra, till och med bättre än
väntat.
Tillslut var det dags att börja nian. Man blev störst på skolan igen. Ett
starkt minne från tiden i årskurs nio är nog skolresan till stockholm med
hela klassen. Även de nationella proven kommer jag nog att minnas.

Snart har även årskurs nio svept förbi, och hela grundskolan har därmed
passerat. Från grundskolan kommer jag att bära med mig många minnen. Vissa
minnen är positiva, vissa är mindre positiva. Det är snart dags att börja
gymnasiet, som med stor sannolikhet kommer att ge mig minnen för livet.

Slut