Att byta skola
Det var när jag skulle börja nian. Min pappa hade fått nytt jobb i Tranås
och ville flytta dit.
Vi bodde i Helsingborg, min mamma, min pappa, min storebror och jag. När
pappa och mamma talade om det blev jag ledsen, jag hade ju så himla bra
kompisar och allt gick ju bra i skolan, jag ville inte flytta.
Min bror, Anders, blev jätteglad, han gick andra året på gymnasiet och var
ganska utstött.
Mina vänner visste ingenting innan den 7 maj. När jag sa att jag skulle
flytta började de gråta och de bad mig att stanna, men vi alla 5 visste att
jag var tvungen att flytta.
Tiden gick, vi fick sommarlov och efter en tid kom den 20 juni, det var då
vi skulle flytta. Men jag ville inte komma till ett nytt ställe och behöva
skaffa nya vänner.
När vi väl flyttat klart till vårat nya hus var det bara en sak jag var
rädd för: att börja i min nya klass, utan att känna någon.
Jag visste att första dagen i skolan skulle komma och det gjorde den också;
På morgonen var jag så nervös att jag knappt fick på mig kläderna. Ingen
frukost fick jag i mig heller och när mamma körde fram bilen och ropade att
jag skulle komma blev jag tvungen att gå på toaletten och kräkas.
Andreas ville åka så snabbt som möjligt, men för honom var det annorlunda.
Hans situation kunde ju inte bli sämre. Efter att inte ha haft någon kompis
sen man gick i ettan var ju detta ett drömläge ; att få åka till ett nytt
ställe där ingen vet något om en kan man ju låtsas vara jättepopulär och få
jättmånga nya vänner.
Men för mig funkar det inte så, jag ville tillbaka till Helsingborg. Där
hade jag allt jag ville ha!
Första dagen blev inte som jag trott, eller jo, lite ialla fall. Som jag
trodde blev jag presenterad för hela klassen och sen fick jag sätta mig
brevid en tjej som hette Sofia. Hon var hur snäll som helst och visade mig
runt på skolan, den var definitivt inte lika stor som min gamla skola i
Helsingborg.
Sen fick jag träffa Sofias kompisar, en av dem hette Nils, han var söt.
Efter min första dag i skolan gick jag och Sofia till det ”stora” centrum
som finns här i Tranås.
På kvällen den dagen låg jag och tänkte på skolan, klassen och Sofia. Sofia
var min nya bästa vän och redan då kändes det som att jag hade känt henne i
all evighet.
Lärarna var också bra, de var snälla och trevliga. Först trodde jag att det
berodde på att jag var ny, men nu vet jag att det inte var så, lärarna i
Tranås är helt enkelt bra.
De i Helsingborg var också bra men på något sätt känns det som att jag inte
förlorade något på att flytta.
Innan jag flyttade trodde jag att mina betyg skulle försämras, men när
vinterlovet kom och vi fick våra betyg såg jag att jag till och med hade
höjt mig i fyra ämnen, trots att jag inte förändrats något sen jag gick i
Helsingborg.
Flytten som jag varit så rädd för visade sig bara förändra allt till det
bättre trots att det redan var väldigt bra innan.
Anders fick det också bättre, med alla nya kompisar mår han jättebra.