På morgonen när mamma väckte mig var jag nervös. Men det var ju något
spännande som skulle hända. Jag kände mig stor för jag skulle få sluta på
lekis och börja ettan. När vi kom till skolan var det tyst. Det var inga
som pratade förutom mammorna och papporna. Klockan ringde in och jag minns
att min lärare Gun-britt hade på sig sin folk dräckt som hon alltid hade på
sig när det var något stort på gång, som när man slutade skolan.
Vi gick in i klassrumet och där stod det en massa bänkar. Det var bara att
gå och sätta sig vid en bänk.
Min bästa kompis Hans satt brevid mig. Hans och jag gick på dagis ihop
sedan vi var 2 år.

Gun-Britt som var en snäll och trevlig dam hälsade trevligt på alla i
klassrumet.
Vi fick sätta oss i en ring på golvet och presen|tera oss för varandra en
och en. På rasten gick alla ut. Jag och Hans gick och spelade bandy bara
han och jag.
Det var alltid roligt att vara med honom, han var alltid lika snäll. Det
ringde in och alla sprang in i klassrumet och satte sig vid sin bänk.
Gun-Britt började dela ut böcker till oss. Vi började räkna lite matte 1+2
och sådana tal. Klockan blev elva och det blev tid för lunch. I maten så
blev det korv med mos. I maten så jobbade det en ful och elak tant som vart
jätte sur om man slängde ett enda majs korn så man lärde sig ganska snabbt
att man inte skulle ta för mycket.
I ettan var det rätt lungt. Jag och Hans fick två nya kompisar Sebastian
och Gabriel. Vi spelade ofta bandy och fotboll. På lågstadiet var det
fördet mesta lungt, men det kunde hända att man fick ett prov då och då. På
lågstadit hade vi en lärare hon var snäll jämt. Men det blev annat på
mellan stadiet. Då fick vi en jätt sträng och tjurig tant vid namn Ingela
Gullbrand. Hon var jämt tjurig, man fick inte säga ett ord det skulle vara
tyst hela tiden. I feman så var det kul då var det en massa tävlingar som
”vi i feman” och basket tunering. Vi började mot luna och vi vann med udda
poänget.
Sen i nästa match så fick vi stryk.

I sexan var det jätte kul. Då var man störst, det var kul. När vi gick i
sexan gjorde vi ett uppträdande för hela skolan. Vi spelade ”Sound of
music” det var kul och då fick vi höra Sebastian svära för första gången.
Det blev helt tyst i jumpa salen. Han svor när vi övade. Då fick man sjunga
och jag var en av barnen. När man slutade sexan fick man skriva en egen
låt. När jag började på Eneberg blev jag minst igen. Det var inte kul att
bli minst igen, men det var kul att få nya kompisar och nya lärare
framförallt var det skönt att slippa Ingela. På Eneberg träffade jag Anton.
Anton kännde jag innan för han och jag spelade i samma hockey lag.
I åttan så blev man lite äldre och i slutet av åttan fick man åka moped och
slippa cykla. Man fick sina första betyg i åttan och det var rätt
spännande. Det blev inte så bra, men det va kul. I nian ska man välja vad
man ska gå för linje.
Det är kul att gå i nian för man är älst, men snart blir man minst igen.