Min första skoldag

När jag lämnade Mellanstadiet så kände jag att: Vad skönt det äntligen ska
bli att lämna grundskolan. Jag saknade inte Vasaskolan så mycket eftersom
jag bara gick där en halv termin. Det jag längtade efter var att lämna
grundskolan och gå upp i 7an på Högstadiet. När jag kom till skolan för
första gången så var det pirrit. Det var när jag läste franska för då var
man tvungen att komma till love för att de på vasa hade inte några
språklärare mer än Sv, Eng.
När jag började på lovelund så kändes det som om jag inte passade in i
klassen jag var vald i. Men tiden gick och vi i klassen blev bra vänner vi
började göra sacker ihop tex spela basket, pingis och biljard. Allt var bra
tills vi började med prov och läxor. Det var då jag insåg att jag inte hade
lärt mig så mycket.
Den riktiga chocken kom julen i 7an då vi fick vara betygskreterier. Där
stod det att jag inte kommer att få något betyg i Sv. Jag blev häpen över
detta. Jag blev som förstelnad över det som stod i brevet. Vad har jag
gjort för att få det här har jag inte jobbat tillrekligt hårt.
Min mamma sade att vi skulle jobba på det och det gjorde vi. Senare in på
8an så blev mina betyg bättre. Jag hade lyckats fått vg i min franska. Men
inte i Sv. Senare kom det att jag inte kommer att få betyg i So. Det var då
jag bestämde mig för att jag måste jobba hårdare med läxor prov och ta hem
och göra så att det räkte till mitt So betyg. Det går inte att flumma runt
och inte göra någonting på lextionerna.
Det blev resultat julen i 8an så fick jag mitt betyg i Sv och So jag tyckte
att det var en lättnad för jag vill inte hamna på iv osäker på om iv är
rätt ord . Sedan i slutet av 8an så hände det igen. Att jag inte kanske
skulle få betyg i matten. Jag blev åter orolig att jag kanske inte skulle
jobba i fatt det. Men min mamma sa åter att vi jobbar på det och det gör vi
fortfarande varje dag efter skolan. Men jag hinner fortfarande att vara med
kompisar. Allt gick väl i 8an jag fick mitt betyg i matte men det var
svagt. När väl jag började i 9an så var det en känsla som slog mig jag är
störst på skolan.
Men det var ju alla i min klass också och alla andra nior. 9an började bra
inte så mycket läxor. Sedan så fick vi en ny lärare i Sv och Eng. Hon hette
Linda Sundin. Hon tyckte jag var den bästa lärare vi haft i Sv. Men hon var
lika bra som Linda Ashton i Engelska.
Linda Sundin var alltid lika villig att hjälpa mig om det var något jag
undrade över tex läxor och sont. Det jag inte tänkte på var att vi skulle
ha nationellt prov i nian. Men allt var bra 9an gick bra fram jag hade
ganska bra koll på vad jag hade i läxa. Jag hade fått många kompisar i
klassen ända sen vi gick i 7an. Vi hade ganska mycket prov och det
roligaste var att jag fick vg i bilogi och kemi. Proven gick bra faktist Så
har jag inte fått något ig på proven i 9an. Det var en lättnad för mig. Men
det var ganska mycket som hände i 9an.
En gång så hamnade jag i bråk med Jonte. Det var inte roligt men han gjorde
mig upprörd när han snakade skit om mina föralldrar. Men nu är vi bra
kompisar det har inte hänt något mer bråk mellan oss. Men som sagt det som
börjar bra slutar altid med något dåligt. Jag förlorade mitt vg i franskan.
Det var mycket dåligt av mig att jag inte kunde ha jobbat hårdare för att
håla mitt vg kvar i franska. Jag tyckte att det var roligt franska för att
jag tyckte att jag var duktig i det eftersom att jag hade vg i det. Men nu
är inte franska roligt häller något mer. Men det som jag blev allra ledssen
för när jag fick veta en kväll då jag hade roligt att min mamma hade
cancer. Jag blev nästan gråt fardig over detta besked som hon hade sagt
till mig. Först trodde jag att hon skulle dö men sedan så sa hon att det
var inte så allvarligt men vist kan man dö av den. Jag mådde jätte dåligt
över det här efter som jag inte vill att hon ska dö men ibland har jag
tänkt såna tankar. Men det är hennes fotjänst som har gjort att jag har de
betyg jag har. För några dagar sen så opererade hon sig det var nog två
veckor sedan jag vet inte sakert men det gick bra. Hon låg på skukhuset
över natten men när hon kom hem så var allt bra igen bortsätt från att hon
inte kunde göra så mycket. Just nu sitter jag och skriver ett nationellt
prov och det går bra. Jag vet att det kommer gå bra i framtiden för mig.
Jag har valt Sammhall till gymnasiet och om det går som det ska så kommer
jag att få gå i arboga på Lidbäck.
Och till Julen så kommer mina betyg att se hyfsade ut. Men jag är lite
orolig för nationella proven i mattematik och engelska. Men huvudsaken för
mig är att Lena mår bra så att jag inte behöver tänka på det något mera.
För vem annars ska hjälpa mig med mina laxor.